Ihopkrupna i njutningsläge

Det var mitt jobb att se till att hundarna höll sig tysta. Lilly, den stora, vita är en fantastisk hund. Snäll och lojal och skulle aldrig göra en fluga förnär… men skäller gör hon. I tid och otid. Åt allt och alla. Inte för att hon är arg. Nejdå, den stora, yviga svansen viftar fram och tillbaka medan hon glatt skäller och vill hälsa på var och en som traskar, cyklar, springer, åker moped förbi vårt hem osv.

Vid 12.45 idag tog jag dessa två med mig ner i källaren till vardagsrummet/mysrummet. Lite hundgodis kom också med. Och min lilla behändiga dator. På övre våningen såg det ut så här….

Återigen var det dags för harpkonsert. Via zoom. Andra gången vi håller konsert på detta sättet. Därav var det förstås mycket angeläget att hålla hundarna lugna och tysta.

Lillasyster har nu kommit igenom bok nr 4 i Suzukimetoden att lära sig spela ett instrument. Denna metod går ut på att man lär sig spela på gehör. Ingen, eller väldigt lite tryckt musik används. Så småningom lär sig eleven läsa noter, men det är främst gehöret som används.

I metoden ingår också att man har lektioner tillsammans med andra elever som lär sig spela samma instrument plus individuella lektioner. En konsert hålla varenda gång eleven lärt sig/blivit klar med en bok/kurs.

Lillasyster har nu endast den femte boken kvar. Vi får se vad hennes lärare hittar på efter att den boken är genomgången….

Som förälder vill man ju naturligtvis att det skall gå bra för ens barn. Alltså satt jag nere i mysrummet med fjärilar i magen. Som mamma vet man också instinktivt hur ens barn mår. Jag kunde nästan känna Lillasysters nervositet där hon satt vid sitt vackra instrument. Som hon känner väl efter all den övning på det de senaste 10 månaderna.

Hon spelade bra. Till och med mycket bra! Men…. hon har spelat ännu bättre!

Tack till er alla som loggade in! Det var speciellt roligt att se er hemma i Norden. Att jag skulle drabbas av en sådan oerhörd hemlängtan överrumplade mig totalt!

Att hålla konsert via zoom är inte idealt…. förutom att vi kan ha publik världen över!

( Och ja, för er som undrar. Hundarna, som båda älskar att lyssna till harpan, somnade tvärt då harpan började höras!)