Kategoriarkiv: Livet

En fantastiskt njutbar dag!

Posted on by
2

Det är  inte lite man hinner med då man vill! Eftesom Maken jobbar imorgon, söndag, är vi redan tillbaka i Förorten   från stugan och det är lördag kväll. Allt som allt var vi borta hemifrån runt 29 timmar, just över ett dygn!

Eftersom vi visste att tiden var knapp var vi uppe redan vid sju tiden imorse. Njöt av den varma solen på verandan och åt ett snabbt morgonmål.

På med kläderna och sedan iväg till det större samhället lie längre bort. Det var en hel del som skulle inhandlas. Som till exempel flytvästar, rep, långa sladdar etc.

Efter allt handlande blev det en snabb lunch på nytt, mysigt favoritställe och sedan fortsatte vi tillbaka till stugan.

Nu skulle båten permiärprovas! Och det var säkert intressant för grannarna att se på när två landkrabbor som Maken och mig skulle lära oss använda detta nya båtgarage. Det tog lite testande hit ch dit, men till slut fick Maken koll på läget och båten nervinschad i vattnet. Vi klättrade ner i den och backade ut. Det gick lite trögt i början, men väldigt snabbt fick Maken koll på läget och motorn och iväg åkte vi!

Efter premiärturen var det annat som behövde göras. Maken åkte på en till tur med båten medan jag städade upp stranden igen. Detta gjorde jag också för tre veckor sedan, men på grund av att vattnet var så lågt den här helgen, hade en hel del vass skjöljts upp på land och behövdes städas upp. Eftersom vår gård också är omgiven av tallar, var stranden igen täckt av en hel massa barr som behövde räfsas upp.

Vid 17 tiden diskade jag de få tallrikar och koppar som vi hade använt och satte dem att torka. Maken stängde fönster och stängde sedan av vattenpumpen och vi låste stugan.Dags att köra hem till Förorten igen.

Försök säga namnet på denna sjö snabbt tre ggr! Restaurangen låg alldeles intill denna sjö.

Efter en fatanstiskt god middag på en ny resturang, Pine Ridge, styrde vi kosan hemåt.

Det finns värre sätt att spendera 29 timmar på och även om vistelsen var kort, sade jag åt Maken:

-Detta gör vi om!

 

 

 

Frustrerande förberedelser

Posted on by
Svara

I denna lokal kommer jag att befinnna mig varenda förmiddag mellan kl.09.30 och 12 nästa vecka. Jag hjälper nämligen  till denna sommar igen att dra bibellägret vid kyrkan för barn i åldrarna 3 till 11.

Denna tisdagskväll hade vi ledare informationskväll och förberedande arbete och stundvis var det svårt att inte säga ifrån på skarpen. Inte  under informationen, den var ganska glasklar, men när de var dags att pynta hela kyrkan och göra alla rummen klara etc, då blev mamman i huset en aningen irriterad.

Som så mycket annat i detta landet drivs även mycket inom kyrkans ramar med frivilliga händer. Detta är ju väldigt bra i och för sig, men att få folk att hjälpa till ibland, kan vara mycket svårt.

Vi var flera stycken som hade anmält oss att hjälpa till med att göra de olika rummen klara för de olika aktiviteterna för nästa vecka, men eftersom den kvinna som skulle hålla i trådarna och delegera, var aldeles för hispig och hade alldeles för många tankar och järn i elden på en och samma gång, åkte hälften av de som hade anmält sig att hjälpa till, hem igen! Då de inte fick någon ledning och bara stod och väntade på direktiv och inte fick dem, så gav de upp och åkte! Istället för att fråga ngn annan eller helt enkelt ta saken i egna händer!

Till slut var vi endast sex stycken som var kvar vid kyrkan ännu vid 21.30 tiden, men vi hade i alla fall fått en hel del gjort och nu får allt vila till söndagen, då vi tar i med nya tag för att göra allting klart.

Det är inte många barn som är anmälda och som kommer, hittills endast 55 stycken. Vid vår gamla kyrka rörde det sig om ett bibelläger i mycket större skala, då vi hade kring 300 barn som kom!

Dock är dessa läger så otroligt roliga med många fina, härliga aktiviteter. Det är sportande, det är olika pyssel, det är bibelberättelser med utklädda berättare osv, osv.

Mitt jobb blir att visa en kort filmsnutt om barn i Afrika, deras livssituation och hur den kan jämföras med barnen som kommer till lägret.

Nu hoppas jag bara att vi hinner få allting förberett under söndagseftermiddagen för att vara helt klara då barnen kommer på måndagsmorgonen….

Berömligt betyg

Posted on by
4

Maken hämtade hundarna från hundhotellet ( nåja, hotell och hotell. Det är veterinären som också tar emot ett antal hundar som behöver någonstans att bo om ägarna är bortresta.)  imorse där de tillbringat den senaste veckan medan vi var i Wisconsin. Vi var helt säkra på att veckan hade gått bra för den större och äldre hunden Lilly, men eftersom den yngre och mindre hunden Fiona inte har världens lättaste temperament att ha att göra med, var vi inte så säkra på  hur det hela skulle gå.

Eftersom vi inte hade hört ngt, under veckan gissade vi nog att det hela hade gått rätt bra ändå, men visst var det trevligt när Maken kom hem och hundarna faktiskt kom hem med små lappar där det hade skrivits hur det hade gått för dem. ( se fotot ovan)

Inga överraskningar egentligen annat än att Fiona inte hade varit lika blyg som hon var förra gången för lite över ett år sedan då hundarna senast bodde på hotellet.

Godkänt fick de och vackert så! Nu får de stanna hemma med oss ett tag: Den totala räkningen gick på just under 800 USD! 😱

Trötta hundar efter en vecka borta hemifrån.

Fortsättning söderut!

Posted on by
Svara

Jaha, här stod vi hela bunten imorse. Duschade,( eller läs: bright eyed and bushy tailed!)  klara och färdiga att åka hemåt. Från vänster ses Svärföräldrarana, Sonen, Maken, Lillasyster, Dottern och jag. Det blev, som alltid en riktigt fin semestervecka i Wisconsin Dells och nu var det då dags att styra kosan hemåt igen.

Eller i varje fall de flesta av oss.

Fotot ovan togs  av Makens kusin som mötte upp i Wisconsin. Hon är bosatt i delstaten Arkansas, dit det är just över 1,113 km och körtiden är runt 10,5 timmar!

Medan de flesta av oss körde hem till Förorten i Tvillingstäderna idag, styrde Lillasyster och Kusinen kosan söderut och hemåt till Kusinens. Lillasyster skall skall tillbringa nästan två veckor nere i det mycket varmare och fuktigare klimatet hos Kusinen. Detta blir tredje året i rad för denna vistelse, fast i år är det endast Lillasyster som åkte ner. Ungdomarna här hemma  ville inte  åka i år. Dottern har ju också heltidsjobb nu  under sommaren, så hon hade egentligen inget  annat val än att komma hem i alla fall.

Färden började alltså i Wisconsin  Dells och gick sedan sydvästerut genom delstaterna Wisconsin, Illinois, Missouri och i skrivande stund har resenärerna just landat hemma hos Kusinen i norra Arkansas.

På denna bild hade det stannats som hastigast för att använda toaletten och som kartan visar på golvet befann sig resenärerna i södra Missouri.

Denna båge finns i staden St.Louis i delstaten Missouri och Lillasyster tog fotot medan resenärerna körde förbi.

Vid just över 20 landade denna bild ner i mobilen. Resenärerna befann sig i Kusinens hemstad i Arkansas och det intogs en snabb middag bestående av kvällsmat innan de åkte hem för att packa upp och sova efter den otroligt långa dagen i bilen.

Här hemma blir det nog tomt utan Lillasyster, hon är sgs alltid på ett strålande humör, men samtidigt är det väldigt roligt för henne att vara ute på egen hand. Hon har nämligen en jämnårig, avlägsen släkting i sin egen ålder där nere som hon kommer att träffa under de här veckorna, och flickorna kommer väldigt bra överens, så jag gissar att hon knappast kommer att ha tid för ngn hemlängtan.

Däremot gissar jag nog att mamman i huset kommer att drabbas av Lillasyster-längtan….

Kvällsdejt med promenad

Posted on by
4

Efter restaurangbesöket kom vi tillbaka till  stugan som vi hyr och packade klart inför morgondagens hemresa. Det gick i och för sig väldigt snabbt, eftesom vi inte handlat speciellt mycket och hade alltså mest bara det att packa som vi hade tagit med oss hemifrån.

Efter att packandet var klart bad jag Maken att gå ut på en kort kvällspromenad med mig. Han tyckte detta var en bra ide och vi gick iväg, iklädda  sandaler eftersom vi inte hade tänkt oss ngn längre promenad…

Hör och häpna, trots alla dessa besök under alla dessa år till ett och samma ställle, hittade vi en ny väg och gjorde flera nya upptäckter:

En vacker solnedgång över golfbanan kring kl.20.30.

Stolar uppsatta för ett bröllop! Troligtvis under helgen någongång. Och ser det inte amerikanskt ut? Precis som ur ngn TV film!

Och mitt emot en springbrunn. Mycket vackert med tanke på det stundande bröllopet.

Och tre stycken av dessa oerhört vackra djur! Det formligen kryllar av vitsvanshjortar här runtomkring och de är så vana med människor  att de håller sig nära, men ändå inte för nära. Denna tittade helt lugnt på Maken när han tog fotot.

Så här nära var han! Jag gick varsamt bakom honom och tog detta foto, medan han smög näramre för att ta bilden.

Det sista riktigt intressanta som vi träffade på var denna staty! Inte helt säkra på vad den föreställde var vi, ngt ur mytologin förstås, men vad heter denna? Någon som vet?

Det blev en intressant liten runda, lite längre än vad vi hade tänkt oss och räven som sprang snabbt förbi oss hann vi aldrig få ngn bild av. Tyvärr.

Dock blev det nog en runda på ca.3 km i sandaler, vilket nu när jag sitter här och skriver detta inlägg känns i fötterna, minsann.

Skönt med promenad var det ändå och imorgon blir det körning norrut till hemstaten Minnesota och Tvillingstäderna igen.

 

Traditionen påbjuder vidare…

Posted on by
2

… att vi åker till restaurangen där  den beställda maten kommer levererad på modelltågbana bredvid bordet! Jag trodde lite att vi skulle kunna skippa detta besök det här året eftersom Sonen vid 15 års ålder verkligen inte är lika tågtokig som han var som fyraåring, men redan i början av semesterveckan bad han att få åka till denna restaurang. Så denna fredagskväll, den sista under vår semstervecka här i Wisconsin Dells, åkte vi dit.

Sonen bad direkt att få ett bord nära tåget, vilket lyckades och han var mycket nöjd. På bilden ovan ses tåget efter att det just levererat en del av maten som vi hade beställt. Ryggarna syns på alla barnen och sedan syns Svärmor i högra hörnet.

Som förr om åren var maten väldigt god i år  också och vi kunde lugnt konstatera att denna tradition säkerligen kommer att fortsätta den med.

Traditionen påbjuder….

Posted on by
Svara

Då man vistats mycket på samma ställe bildas traditioner och vanor. Detta är faktiskt det tolfte året i rad som vi kommit till denna turistort, alltid i juni, alltid med Svärföräldrarna. På senare år har Kusinen  från Arkansas börjat komma med också, och ytterligare traditioner har skapats.

En av dessa traditioner handlar om att måla keramikgejer, vilket jag vet att jag bloggat om under våra  tidigare vistelser. Eftersom denna osndag bjuder på grå, tunga skyar, regn och en och anan åskknall passade det ypperligt att vi åkte till den lilla affären som säljer allt mellan himmel och jord i keramikform, för att låta ungdomarna ( för barn är de ju sannerligen inte längre!) välja och måla varsitt alster.

Efter att ungdomarna hade valt ut der som de ville måla, valde de färger och penslar och började på. Nu skulle det koncentreras och målas och faktum är att de faktiskt satt stilla i två och en halv timme och jobbade på.

Eftersom jag inte är mycket för att måla och teckna, hade jag tagit med mig min bok och satt och läste medan ungdomarna målade. Kusinen målade också, så vi satt och pratade på samma gång och det var synnerligen trevligt.

Sonen hann bli klar med sitt mästerverk, medan flickorna, speciellt konstnären till den äldsta Dottern som jag har, har en hel del kvar att göra på sina alster. De lämnade in dem  vid disken och planerar att åka tillbaka senare idag för att jobba vidare, medan Sonen lämnade in sin sköldpadda för förbränningen i kermaikugnen.

Jag gissar att vi traskar tillbaka ikväll, eller kanske vi rent av tar skyttelbussen med den halvsvenska chauffören tillbaka efter att regnskurarna pch åskan bedarrat för att måla ytterligare. Sedan finns det ju faktiskt en hel del annat att göra nära affären okså, men det tar vi i ett annat inlägg har jag på känn…..

Sonens ursöta sköldpadda som han målade!