Lever!

Jodå. Vi lever! Det är lite mycket på gång hemma hos oss just nu. . Inte mycket extra tid över och blogglusten  har inte  riktigt infunnit sig pga allt möjligt extra som pågår.

Dottern hade influensa i helgen, missade två skoldagar denna vecka, men verkar nu vara tillbaka till sitt gamla jag. Sonen, Lillasyster och jag har alla drabbats av vinterförkylningar och försöker ta oss igenom veckan så gott det går.

Maken jobbar och reser… Mera om detta i ett annat inlägg.

Jag återkommer när tiden tillåter och livet lugnar ner sig en smula…

På återskrivande!

En gammal goding med sammetsröst

Glenn Medeiros från ön Kauai, som är en av öarna i ögruppen och delstaten Hawaii, sjöng om kärlek som inte går att stoppas i slutet på 80 talet. Sammetsröst hade han och låten dök up i min hjärna för några dagar sedan. Måste ha hört på den enormt mycket  som 15 åring, efterosm jag fortfarande kan all text! Detta märkte jag när jag laddade ner sången till min mobil och lyssnade till den. Jovisst, texten sitter precis där den skall….

Jag lyssnade till en nyare version på YouTube också och ävenom Mr.Medeiros vid det här laget är skolrektor, medelålders och pappa till två ungdomar, har han precis samma sammetsröst ännu.

Dock, måste jag ju nog erkänna att den originella videon från 1988 smäller  högre, än den nyare inspelningen  från föra året…

14!

I ny frottebadrock som han hade önskat sig och med två nya tjocka tonårsromaner, firade vi Sonen lite snabbt imorse innan det var skoldags. Han var nöjd. Nu är han 14 år fyllda och går ut mellanstadiet i vår. Till hösten väntar High school.  Och ni, som också är föräldrar,  vet hur otroligt snabbt åren går! Ja, åren går ju i och för sig snabbt också när man inte har barn….

Presenter behöver det vara på en födelsedag.

Godmorgon på fredagen

Jag kom just in igen efter att ha följt Lillasyster till skolbussen. Klockan är halv åtta på morgonen och solen har vaknat och håller på att stiga upp. Så här vacker är himlen.

Det är äntligen varmare ute, hela fem plusgrader lär vi skall få njuta av denna fredag. Dock är inte vintern över ännu. En snöstorm är på kommande igen under helgen enligt meteorologerna…

Throwback night

När vi har   ‘Throwback  night på Zumba så innebär detta att vår instruktör använder en äldre spellista från den som vi normalt dansar till och det gäller att komma ihåg dessa rutiner från flera månader bakåt. Ibland är det svårt, beroende på hur många månader det har gått sedan sången och rutinen användes och ibland lättare förstås om rutinen och sången är nyare och de är följaktligen lättare att komma ihåg.

Nu har jag INTE filmat mig själv udner favoritlåtarna ikväll, nej, kära läsare, SÅ roligt skall vi inte ha, men jag sökte upp sången på YouTube istället.

Varsågoda! Språket är portugisiska.

 

Ut med det gamla, in med det nya

Egentligen var vi ute i ett helt annat ärende förra veckan, men det måst jag ta i ett annat inlägg för nu är klockan sen igen och det är dags att krypa till kojs väldigt snart.

Hur som haver, medan vi stod där i möbelaffären i det där andra ärendet fick jag syn på…drömsoffbordet! Alltså, inget som vi hade tänkt att vi skulle inhandla precis men Maken tyckte också om det och soffbordet som vi hade  hemma har ju ett par år på nacken och kunde ju nog verkligen uppdateras…

Dock är detta soffbord egenhändigt tillverkat av Maken när han behövde ett soffbord för sitt rum på elevhemmet som ung studerande och därför har detta soffbord en helt självklar plats i vårat hem. Förpassat till TV rummet i källarvåningen nu, javisst, men tas  absolut inte till ngn Loppis!

Isället för den gamla trotjänaren flyttade ett nytt, mycket elegantare soffbord in i lördags när Maken hämtade detta från möbelaffären eftersom det levererats dit  några dagar efter att vi hade köpte det.

Det kändes lite konstigt med ett runt bord, vi har ju i princip ALLTID hafe ett rektangelbord, men nu nåra dagar senare börjar vi vänja oss. Och ja, visst är vi nöjda över vårt lite förhastade beslut. Något som Maken och jag sällan gör, snabba beslut. Vi tycker om att tänka på saker, vända på steken så att säga och kanske ibland älta lite för mycket, vad vet jag? Hur som helst, det blev ett nytt, runt bord och frun i huset är väldigt nöjd…! Dock var inte barnen så säkra på det nya bordet, med de lär väl vänja sig…

Det där pudervita kom

Vi fick inte så mycket av den där vita varan som det hade utlovats. I norra delen av Minnesota fick de desto mera och där kanske det ännu snöar i bloggande stund.

Jag har just kommit in efter att ha skottat halva uppfarten, vilket räckte den här gången. Det blåste rejält idag, nordvästeridrån, vilket i sin tyr betydde att snön fotbad drivor på den ens delen av uppfarten, men inte den andra. Snön kom från delstaten i nordväster, North Dakota. Med snön kom också de hårda, kalla prärievindarna, vilka blåste snön i drivor och skymde sikten under hemresan från jobbet denna eftermiddag. Denna arbetsresa som i normala fall tar 20 minuter,förlängdes idag pga snöovädret och till nästan dubbelt så länge som i vanliga fall.

Hur som haver, hem kom jag, Maken och alla barnen på sina respektive skolbussar och inga olyckor på de snötäcka vägarna råkade ngn utför. Det får man ju vara glad för!

Nu är snöfallet över för denna gången och nu, efter flera dagars milt vinterväder, är vi på väg tillbaka ner i frysboxen… ännu håller vintern sitt fasta grepp om oss här i norr!