Bröllopsdag nr.24

Ja, den gick av stapeln utan större händelser idag, faktiskt. För 24 år sedan, i den typiska juli hettan i Mellanvästern sade Maken och jag ‘ I do’ och på den vägen är det. Då pratade han knappt ngn svenska alls, och nu pratar han sgs flytande.Tre barn har det blivit, som nu alla är  mer eller mindre halvstora. Vart i all världens tider tog all dessa år vägen? Som min kära Ami ( som avled i den aktningsvärda åldern av 95 år för en månad sedan!) sade på ren Jeppis dialekt:

Ja, klocko förstaar ti gaa ho! 

Detta blir direkt översatt till högsvenska:

– Ja, tiden/klockan förstår att gå framåt den ( aldrig stå stilla)!

Och visst stämmer detta!

Eftersom vi tillbringade senaste vecka vid stugan och i fredags upptäckte  en ny, väldigt mysig restaurang, blev det inget bröllopsdagsfirande idag. Vackert så! Inga stora blombuketter för mig och inga kort för Maken av mig och så var det bra så.

En selfie som vi nyligen tog som hastigast och lustigast och skickade till Lillasyster då hon befann sig i Arkansas.

Den där restaurangen i fredags då?

Den hette River Deck och finns belägen en bit från stugan i Wisconsin. Maken, ungdomarna och jag ville åka ut på middag den sista kvällen vid stugan för att fira veckan och skulle åka till ett helt annat ställe än River Deck till först. När vi kom till den utvalda restaurangen var det smockfullt med folk överallt och eftersom restaurangen inte tar reservationer, det var fredag kväll och middagstid var väntetiden hela FYRA timmar! Detta betyddde i sin tur att vi  skulle ha fått bord kring 21.30 tiden och vem vet hur länge det skulle ha tagit innan vi fick vår mat med sådan köer! Nej, ve och fasa! Vi fortsatte alltså färden och hittade detta nya stället och vilket ställe sedan!

Nu är det ju väldigt svårt att förmedla en stämning med fotografier, sepciellt om man bara är amatörfotograf med en mobil som jag, så ni får helt enkelt tro på mig då jag säger att mysigare ställe får man leta efter.

Vi satt ute på en terrass med höga björkar ovanför oss, som erbjöd skugga och som också hade lampor upphängda i sina grenar. Det var ännu ganska ljust då jag tog bilden ovan, så lamporna syns inte så bra.

Maten var, alldeles utsökt med Makens flundra på den övre bilden som serverades över basmati ris ( som jag släv inte är så förtjust i, men som han gillade) och min hamburgare med två olika ostar och sedan en sylt gjord på lök! Fast det var en söt sylt, passade det hela faktiskt ihop, och sedan det vilda riset som serverades kallt och kryddat med citron. Utsökt!

Sonen beställde färsk tonfisk, också serverad på en bädd med ris, men mera som en risotto än Makens basmati ris.  Lillasyster nöjde sig med ngt enkelt från barnmenyn, eftersom hon inte såg ngt som hon var så där väldigt villig att prova från vuxenmenyn.

Mycket nöjda och glada åt vi gott och skålade in bröllopsdagen några dagar tidigt och beslöt att återkomma till denna restaurang mycket snart igen!

Sista dagen

Imorgon, lördag bär det av sydvästerut mot Förorten igen. Trots en lite jobbig början på veckan med regn, åska, elavbrott och stillastående båt, blev det en mycket fin vecka.

Vädret har blivit mycket bättre. Maken listade ut vad det var för fel med båten och trädet som föll på elledningen har fortfarande inte tagits bort, men el har vi haft resten av veckan, så det är ju bra.

Mina stadsbarn trivs- riktigt. De älskar vår mysiga stuga och det nya båtlivet. Sjön är inte stor direkt, men ändå tillräckligt stor att det går att vara ute på en härlig körtur. Havet är det ju inte, men så här mitt i landet får man knappast klaga, utan vi tager vad vi haver och njuter av sjön och detta sköna stugliv.

Nästa vecka kommer arbetet emot for Maken och Lillasyster har ett läger i dagarna tre. Sonen har tappat en bit från tandställningen som behöver fixas och den tiden är beställd till nästa vecka. Dottern har galant klarat en vecka hemma utan resten av familjen, men hon börjar se fram emot att ha familjen tillbaka.

Själv har jag en del ärenden att stå i. Långresan hem till Jakobstad hägrar och om en och en halv vecka sätter Lillasyster och jag oss på planet hem.

Om sanningen skall fram ser jag aldrig fram emot den långa resan. Vi tar alltid den lättaste rutten över Potten, men det är sällan vi kommer under resans totala tid, som vanligen är 24 h. Sedan, då vi äntligen möts av leende ansikten och stora kramar på flygfältet, då blir det så mycket roligare!

Innan allt detta skall vi ännu njuta vid stugan i Wisconsin några kvällstimmar till och sova en sista natt innan vi packar ihop våra grejer.

Dock kommer inte stugan att stå tom länge. Redan nästa helg kommer Dotter med God Kompis att spendera helgen här och helgen efter det kommer Maken med Son tillbaka hit i några dagar, medan Lillasyster och mor lever loppan på hemhemmaplan.

Jag som skulle kanske blogga en mellanrapport någongång mitt i veckan har bloggat varje dag. Så kan det gå när skrivlusten inte vill ge med sig, men nu längtar jag efter ett riktigt tangentbord! Mobilen är bra och behändig, mem plottrigt värre!

Vi hörs från Förorten imorgon kära läsare!

Idag flaggar vi….

… med finländsk ‘windsock‘ ( USAs motsvarighet till vimpel) fast det är den fjärde juli och USAs 243e födelsedag! Egentligen borde ju nog USAs flagga vara upphängd eller kanske båda, men en sådan behöver ännu inhandlas till stugan!

Dagen har bjudit på omväxlande väder, men lite åkande med båten hanns med innan regnet var ett faktum och egentligen avlöste det den tjocka, kvava hettan. Revbensspjäll grillades i regnet, tack och lov fick Maken kolen tända trots strilande droppar.

Gott blev det med sallad och bruna bönor till.

Nu har mörkret sänkt sig, barnen tittar på film medan det smäller utomhus av alla fyrverkeripjäser runtom sjön. Så fort barnen ( ungdomarna) är klara med sin film, skall vi gå ut och bidraga till firandet med våra egna smällar och färger.

Happy fourth of July everyone!

Kvällsdejt med promenad

Efter restaurangbesöket kom vi tillbaka till  stugan som vi hyr och packade klart inför morgondagens hemresa. Det gick i och för sig väldigt snabbt, eftesom vi inte handlat speciellt mycket och hade alltså mest bara det att packa som vi hade tagit med oss hemifrån.

Efter att packandet var klart bad jag Maken att gå ut på en kort kvällspromenad med mig. Han tyckte detta var en bra ide och vi gick iväg, iklädda  sandaler eftersom vi inte hade tänkt oss ngn längre promenad…

Hör och häpna, trots alla dessa besök under alla dessa år till ett och samma ställle, hittade vi en ny väg och gjorde flera nya upptäckter:

En vacker solnedgång över golfbanan kring kl.20.30.

Stolar uppsatta för ett bröllop! Troligtvis under helgen någongång. Och ser det inte amerikanskt ut? Precis som ur ngn TV film!

Och mitt emot en springbrunn. Mycket vackert med tanke på det stundande bröllopet.

Och tre stycken av dessa oerhört vackra djur! Det formligen kryllar av vitsvanshjortar här runtomkring och de är så vana med människor  att de håller sig nära, men ändå inte för nära. Denna tittade helt lugnt på Maken när han tog fotot.

Så här nära var han! Jag gick varsamt bakom honom och tog detta foto, medan han smög näramre för att ta bilden.

Det sista riktigt intressanta som vi träffade på var denna staty! Inte helt säkra på vad den föreställde var vi, ngt ur mytologin förstås, men vad heter denna? Någon som vet?

Det blev en intressant liten runda, lite längre än vad vi hade tänkt oss och räven som sprang snabbt förbi oss hann vi aldrig få ngn bild av. Tyvärr.

Dock blev det nog en runda på ca.3 km i sandaler, vilket nu när jag sitter här och skriver detta inlägg känns i fötterna, minsann.

Skönt med promenad var det ändå och imorgon blir det körning norrut till hemstaten Minnesota och Tvillingstäderna igen.

 

Traditionen påbjuder vidare…

… att vi åker till restaurangen där  den beställda maten kommer levererad på modelltågbana bredvid bordet! Jag trodde lite att vi skulle kunna skippa detta besök det här året eftersom Sonen vid 15 års ålder verkligen inte är lika tågtokig som han var som fyraåring, men redan i början av semesterveckan bad han att få åka till denna restaurang. Så denna fredagskväll, den sista under vår semstervecka här i Wisconsin Dells, åkte vi dit.

Sonen bad direkt att få ett bord nära tåget, vilket lyckades och han var mycket nöjd. På bilden ovan ses tåget efter att det just levererat en del av maten som vi hade beställt. Ryggarna syns på alla barnen och sedan syns Svärmor i högra hörnet.

Som förr om åren var maten väldigt god i år  också och vi kunde lugnt konstatera att denna tradition säkerligen kommer att fortsätta den med.

Mitt i natten klättring- nästan i alla fall

Efter allt solande och simmande ville ungdomarna göra ngt annat på onsdagskvällen och eftersom det hade regnat hela dagen fortsatte vi med inneaktiviteter efter kvällsmaten.

Det blev klättring och balansering av alla de slag. På bilden ovan ses Sonen då  han hade klättrat uppför den första av de tre klätterväggarna, slagit i den lilla lampan som också utgjorde tidtagaren och halade ner sig med repet efteråt.

Lillasyster, som nu mäter 164 cm i strumplästen och har helt klart vuxit förbi den korta mamman i familjen, tyckte bäst om den här klätterväggen. Det var också den svåraste av de tre, men varken Sonen eller hon hade några som helst problem med ngn av  dem. Lite kul var det ju okså att den på bilden ovan var upplyst, eller hur?

Efter  klättring på väggar, blev det klättring med rep högt uppe under taket ovanför alla spel och människor nedanför. Naturligtvis fastspänd i en sele, detta  är ju landet där alla vill stämma alla så fort de får minsta lilla chans, så en ordentlig sele skulle se till att deltagarna som gick på trappor, rep, rullande stockar och alla möjliga slags svårigheter, inte föll ner. På bilden ovan ses Lillasyster som gick balansgång över en rullande stock, som faktiskt var ny detta år.

Sonen, som alltid har haft svårt med höjder, klarade detta klättrande och stigande med bravur i år, alla tre nivåer dessutom och var mer än nöjd! Här poserar han tillsammans med Maken just före de var klara med sin runda, som inte får ta längre än 30 minuter.

Och mamman då? Ja, alltså ngn skall ju helt enkelt agera fotograf, så  mamman avstod denna gång…! ( och för övrigt har mamman alltid avstått från dessa klätteräventyr, men det kan vi ju hålla lite hemligt kanske….😉 )

Solandet och badandet fortsätter…..

Denna måndag bjöd på friska, nordliga vindar och just över 20 grader. Solen sken, men vindarna var som sagt från det nordliga hållet och riktigt kyliga.

Ändå beslöt vi oss för att gå till vattenparken utomhus och det blev mest att vi låg och solade hela eftermiddagen och vågade knappt sätta stortån i vattnet!

Fast visst var det härligt ändå! Mycket mera väder som jag gillar. Friskt och härligt istället för kvavt och fuktigt!

Sonen och Maken njöt en stund i den Lata Floden, och lite senare vågade både Dottern och undertecknad i vattnet också. Lillasyster spenderade det mesta  av dagen i vattnet trots kylan  och hittade faktiskt en flicka som hon blev kompis med och hade hur roligt som helst. Kall blev hon faktisk så småningom, bytte om till torra kläder och virade in sig i en handduk för att få upp värmen!

Som vanligt bjuder Mellanvästern på ordentliga  temperatursvängningar med +32 i lördags och just över tjugo endast två dagar senare….

Och semesterveckan fortsätter…