Ett människoöde…

Jag försöker hjälpa så gott jag kan. Det är inte mycket mera jag kan göra än att lyssna, men jag hoppas och tror att det hjälper lite.

Jag tar det från början:

Min kompis och jag träffades redarn på college endast några veckor efter att jag hade flyttat hit. Vi jobbade på samma dagis faktiskt och kom bra överens direkt. Hon var ung mamma, hade redan en två årig flicka vid 19 års ålder och hade hädneran fulla. Jobbade, gick i skola och var singelmamma. Hade just flyttat hemifrån för att lite mera kunna etablera sig och lära sig klara sig på egen hand med sin Dotter. Tuff helt enkelt. Hade inga planer på att bli mamma vid 17 års ålder, men ibland går det inte som man tänkt sig. Pojkvännen ville inte veta av barnet och drog sin kos. Kompisens föräldrar var inte heller stöttande, och rätt sårade över att deras Dotter inte väntat med att skaffa barn. Som sagt, livet blir inte alltid som man väntat sig.

Detta är redan länge sedan. Denna Dotter har nu redan hunnit bli 25 och födde själv, för ganska exakt en vecka sedan, en liten son. Eller egentligen en riktigt stor sådan, eftersom han var välskapt och över 4 kg!

Komplikationer tillträdde, Dottern är av naturen liten till växten och hade svårt att krysta ut en sådan klimp till son. Alltså, blev det kejsarsnitt lite hastigt och lustigt, men till slut gick allt bra ändå.

Medan förarbetet pågick förra måndagskvällen, åkte jag till det närliggande sjukhuset  ( samma sjukhus där Maken jobbar, men han råkade ha ledigt den kvällen och var hemma med oss.) för att hålla min kompis sällskap en stund. Det var redan sena kvällen innan jag kom mig dit eftersom vi hade eget program först. Dock var kompisen mycket glad över besöket, ävenom det blev rätt kort.

Vi höll kontakten under natten och vid 06.30 tiden följande morgon föddes den Lilla/stora Sonen och var välmående och frisk. Min kompis kunde andas ut så här långt.

På grund av att det togs kejsarsnitt, hölls Dotter och Son längre på sjukhuset än de vanliga 48 timmarna och i fredags släpptes de hem till källarvåningen där de bor med Pojkvän och Pojkvännens mormor.

Det är här det blir knepigt nämligen och min kompis är mycket bekymrad och jag försöker stötta så mycket jag kan.

Pojkvännen är ung, har just fyllt 18 och är ännu gymnasieelev.( gymnsiet i USA är obligatoriskt.)  Blir inte klar ännu, är efter med grunskolan eftersom han har haft en mycket tung och svår upväxt. Han går i en alternativ skola för att också kunna arbeta så mycket vid sidan om som möjligt, vilket är speciellt viktigt nu eftersom han har blivit pappa. Han bor med sin mormor eftersom hans mamma sitter i fängelse pga av användande och langande av olika droger, men främst amfetamin. Hennes Son har själv varit missburkare, trots sina unga år och blev ganska nyligen klar med behandling och är just nu drogfri. Någon pappa finns inte i bilden, vem vet vilka  slags öden mamman har varit med om med detta slags liv. Hon kanske inte ens vet vem som är pappan till hennes båda söner….

Och nu har denna unga pojke, med redan en så stor börda för sitt unga liv, gått och blivit pappa. Kom ihåg att här finns inget som barnbidrag, betald föräldrarledighet etc. I detta landet skall man helst  klara sig själv. Socialhjälp finns att få, men det skall vara mycket illa ställt innan den delas ut.

Min kompis är bekymrad och det förstår jag. Hon vill ju att bebisen skall få växa upp med mycket kärlek och stabila förhållanden, men medan bebisens pappa är ung och försöker komma framåt i livet på bästa sätt, har bebisens mamma rätt nyligen ( före graviditeten)  fått diagnosen ‘bipolar disorder’  och vägrar att ta medicin. Klarar inte av hålla ett jobb och skall nu försörja ett barn…

Ingen lätt situation, eller hur? Jag försöker som sagt att lyssna och låta min kompis prata, som i sin tur försöker att inte lägga sig i alldeles för mycket, men helt klart oroar sig för den nya, lilla familjen. Hur skall detta gå?, helt enkelt.

Denn dagen, ett människoöde….

När den finländska kocken ger sig i kast med amerikansk-irländsk matlagning

Det 17.3 firas alltid St.Patricks dagen här i USA  ( och säkert på Irland också) och på den dagen skall man ha gärna ha på sig grönt och äta Corned beef and cabbage.Är man sedan ölrdrickare skall man gärna också ta sig en äkta, mörk Guinness, men detta lämnade jag upp till Maken och Svärfar och drack ett glas vatten med min middag istället!

Det blev gott, trots att finländskan gav sig i kast med denna, typiskt irländska maträtt idag. Egentligen, säger min goda amerikanska vän, med irländskt ursprung och en far från landet, att denna maträtt äts egentligen för att fira det nya året, inte  St.Patricks dagen!

Hur som haver, så provade jag ett nytt recept som jag hittade via Pinterest ( alltså, den nätsidan är ju farligt värre! Går inte ofta dit, för jag fastnar! Det finns alldeles för mycket att titta på och begrunda! Hur är det med er? Är ni stora Pinterest anhängare?)

Köttet skulle gräddas i ugnen på svag värme i hela tre timmar. Kålen skar jag nästan i klyftor och stekte i olivolja på båda sidorna och saltade och pepprade. Efter det åkte den in i ugnen på en halv timme där jag ångkokade den i inget annat än öl!

Den stekta kålen är klar att läggas i ugnen. Ölen  finns i plåten under gallret som kålen ligger på.

Vad serverar man med en traditionell irländska maträtt då? Jo, vad annat än potatis och kokta morötter förstås!

Efter måltiden bjöd jag på efterrätt, som dagen tlll ära inte var irländsk, utan finsländsk blåbärspaj med Ekströms vaniljsås!

Någon måtta med det irländska måste det ju vara ändå… 😏

 

 

Vatten, vatten bara vanligt vatten…. eller?

Förra lördagen, alltså för endast sex dagar sedan lade jag bilden ovan  på min blogg. Under snödrivorna finns utemöblerna som vi använder under sommarhalvåret och jag bloggade om hur jag försökte skotta fram dem för att hjälpa våren på traven.

Denna  fredagskväll ser det ut så här på precis samma veranda…

Snön vräkte ner förra helgen och och ända eda dess har det regnat, regnat och regnat. Dimman har stundtals varit tät  under dagen till och med pga all fukt i luften och låga, regntunga moln har bjudit på ett dystert utseende utomhus.

Allts detta smältande, med marken ännu frusen har lett till mindre roliga saker som översvämningar. Folk har vatten i sina källare. Vägar är översvämmade  och stängda på flera håll runtom i hela staten och på vissa ställen har kanoter  blivit använda för att ta sig från ett ställe till ett annat.

Det är svårt att se, men den här bilden tog jag för en liten stund sedan av kärret som ligger på andra sidan vägen mitt emot vårt hem. Det är nästan fyllt till brädden, men går tack och lov inte upp till bakgårdarna ännu.

Denna fredag blev vi bjudna på kalla temperaturer och strålande sol, så smältandet har lite lugnat ner sig, men inte helt stått stilla, eftersom solen nu är så pass högt på himlen att den smälter snön, trots  svala temperaturer ute. Dock har det hela gått långsammare idag.

Vädret är sannerligen extremt, några små förändringar verkar inte finnas längre och fortfarande går folk och påstår att den globala uppvärmingen inte existerar. Var befinner de sig egentligen? Med huvudet i sanden?!

I sängen…

… hittade jag denna tass när jag skulle bädda imorse. Ett gott skratt fick jag, eftersom hunden Lilly låg så tyst och sov så gott att hon inte ens märkte Mattes förehavanden. Jag drog täcket bakåt lite och ut tittade en förvånad och väldigt sömning hund och hon ville inte alls stiga upp, så att jag kunde bädda färdigt.

Till slut, efter lite övertalande, så steg Lilly upp, nästan med en hörbar suck och gick och lade sig på ett annat ställe, men hon verkade nog lite snopen över att denna pedanta Matte tyckte hon behövde bädda just där och då.

Nu har jag säkert några läsare som inte äger hundar och som tycker att man verkligen aldrig skall låta hunden upp i sängen och så kanske jag har läsare som har hundar, men som ändå inte tycker att hundar skall få vistas i sängarna. Till er säger jag: ni missar ngt! Hundar kan vara väldigt gosiga och sköna att ha i sängen under en varm vinterkväll, men de sover inte över natten där, då ligger de snällt på sina egna bäddar och har alltid gjort det.

Någon ordning på torpet måste det ju vara! 😉

Pi Day! ( Pi= pie)

Idag, den 14.3 eller 3.14 firas Pi Day eller Pi dagen! Uppmärksammas eller firas denna dag hemma? Här firas den mer eller mindre, beroende på om man bryr sig eller inte. Dottern, i Wisconsin på studenthemmet har bakat pajer hela veckan och sammanlagt tror jag hon fick ihop hela sex stycken pajer för sig och sina kompisar! En annan studerande bakade också, men jag tror han fick bara ihop en paj.

Jag har inte hunnit baka pajer idag, har inte ens kokat middag, men Maken inhandlade en paj åt oss istället och den var riktigt god!

I år firades Pi Dagen med med en chokladpaj. Väldigt god om än lite väl söt…

Inpaketerat

Dagens knäckebrödssmörgås, inpaketerad i en av de nya vaxdukarna som jag inhandlade i tisdags. Fungerar alldeles utmärkt måste jag säga och inget hushållspapper eller ngn plastpåse har jag använt heller.

När jag, några timmar senare öppnade smörgåspaketet till lunchen på jobbet, var knäckebrödet fortfarande knaprigt och kyklingpålägget fräscht och gott.

Efter att jag kommit hem från jobbet var det bara att skölja av vaxduken och hänga på tork. Efter att den är torr, viker jag ihop den ingen och förvarar till nästa gång den behövs.

Dessa vaxdukar fungerar också utmärkt som ett lock på en skål istället för plastfolie och kan formas runt skålen med varma händer och hålls sedan på plats.

Grönsaker som skall förvaras i kylen går också bra att förvaras i dessa vaxdukar så att de inte torkar ut efter att de blivit4 skurna, gurka och tomat till exempel.

Jag tror att jag kommer att hitta alla möjliga slags användning för dessa. Maken påpekade att denna idé är nog ingen ny uppfinning precis. Säkert ngt som har används sedan gammalt, innan plastproduktionen fanns. Någon som levde för 150 år sedan skulle säkert skratta och tycka vi är lite knäppa som tycker att dessa vaxdukar är en nymodighet… Jag kan tänka mig att Maken har helt rätt i och med detta påstående! 🤔😉

En bukett blommor

Tänk vad mycket glädje en förmånlig bukett med blommor kan ge!

Min chef fyller år nästa vecka, men kommer då att vara bortrest. Idag när jag kom till jobbet gav jag henne blombuketten ovan tillsammans med ett gratulationskort och hon blev så glad!

Hon fyller inte ens jämnt, men det spelar ju ingen roll. Blommor skänker en sådan glädje, både till mottagaren och till givaren.

Tror jag borde sprida glädje med blommor och /eller kort lite oftare…. 🤔