Curriculum night

Den varma, nästan heta torsdagskvällen var späckad. Lektion i harpa för Lillasyster, så det bar av för henne  och Maken nästan direkt efter hemkomsten från skolan och efter en snabb smörgås till kvällsmat, medan jag styrde kosan till Lilalsysters nya mellanskola. Lärarna i årskurs 6 ordnade ‘curriculum night’ och jag och en hel massa andra föräldrar infann oss lydigt och punktligt kl.18 för att lyssna på vad som lärs ut på sexan nuförtiden.

Det är hela åtta år sedan jag satte mig ner för en dylik presentation för första gången då Dottern började på sexan, men faktiskt, inte mycket har förändrats. Flickorna råkar ha flera av lärarna gemensamt, trots att skolan är enorm, så det var flera bekanta ansikten som jag fick återse ikväll.

Skolan är bra. Det har vi tyckt med alla barnen. Det satsas på kunskap om mångt och mycket, men också kunskap om eleven i sig själv och en stor betydelse läggs på att alla skall lära sig att kunna umgås socialt och med varandra, vilket naturligtvis är mycket viktigt. Egentligen viktigare än all den där bokkunskapen, för som människor måste vi kunna umgås med varandra.

Mycket vikt läggs på grupparbeten och att jobba gemensamt med olika projekt. Endast fem procent av undervisningen sker numera i föreläsningsstil med läraren vid katedern ( används det ordet egentligen mera? Det låter uråldrigt! Vad säger man nuförtiden?) och eleverna uppradade i snygga rader sittandes i pulpeter och lyssnar och räcker upp händerna då de vet svar till frågor som läraren frågar. Det har har tydligen bevisats att elever lär sig mycket bättre när de faktiskt får jobba tillsammans och i små grupper och söka upp svaren själva och ha en lärare att tillgå.

Något annat, mycket imponerande, är att eleverna inte tillåts ha mobiler under skoldagen! Alls! De ombeds lämna dem hemma eller så skall de låsas in i skolskåpet under dagen. Om eleverna behöver ringa under dagen, får de gå till skolkontoret och be att få använda (en riktigt gammaldags!) telefon där. Om föräldrarna behöver få tag i sina döttrar/söner, ringer de skolan och meddelanden framförs. Lärarna berättade att de har redarn, efter endast 3 veckor, märkt en skillnad i korridorerna i skolan. Elever pratar mera med varandra och ingen  går omkring med näsorna i sina mobiler på de fyra mintuer som eleverna har mellan sina lektioner. De har också märkt att cyber bullying’ har gått ner drastiskt.

Det var en intressant timme med mycket information. Mycket av det som presenterades visste  vi ju redan eftersom Lillasyster är det tredje barnet i samma mellanskola. Eftersom det ännu renoveras för fullt i skolan och vissa delar är avstängda, fungerade inte lufkonditioneringen och det var mycket varmt i klassrummet eftersom det återigen blev över 30 grader varmt idag… Imorgon, fredag, lär det bli den sista dagen med denna otroliga värme. Det blir bra. Jag längtar efter jeans och tjocka tröjor!

Läraren i matematik berättade om de två olika  läroböckerna som används.

Så här ser Lillasysters schema ut under en typisk dag.

Måndag med fräs

06.10: Upp med tuppen

07.30: Iväg med Lillasyster till den årliga läkarkontrollen. Mitt i värsta, tyngsta rusningstrafiken. Det tog en timme att komma fram. Finns det ngt tråkigare att sitta stilla i rusningstrafiken? Jag bara frågar!

08.30: Lillasyster är frisk som en nötkärna, nu i strumplästen hela 166 cm lång och vuxit hela 9 cm det senaste året! Inte undra på att alla kläder från i våras är för små!

09.15: Den värsta rusningen är över, plus att vi åker det motsatta hållet och tillbakaresan till mellanskolan tar endast 20 minuter i 90 km i timmen på motorvägen! Avsläpp går bra, Lillasyster är lite nervös, skolan är ännu stor och ny för henne, men allt går bra. Armarna värker lite efter de två vaccinationerna som hon fick vid läkarbesöket, men annars mår hon bra.

10.30: Jag återvänder hem. Byter om, packar väskan och åker iväg till måndagens Zumbapass.

11.20: Zumban börjar och redan några sånger in är benen tunga som bly, men skam den som ger sig säger frun och fortsätter. Inte lika fullt så många hopp, men ändå. Passet fullföljs och räknas ändå som motion.

13.00: Duschad ( för andra gången denna dag!), påklädd och på väg till snabbmatsrestaurangen som serverar smörgåsar. Ni vet den där som har samma namn som tunnelbana/Metro, fast på engelska. ( ingen gratisreklam på denna blogg! )

13.45: Mataffären för en del förnödenheter.

15.00: Hemma igen. Några timmar i alla fall. Då middagen görs och Lillasyster anländer hem och två tvättmaskiner läggs…

17.30: Middag med Lillasyster. Maken befinner sig på jobb och Sonen i skolan för teaterrep. Det är säsong igen och höstpjäsen ges om några veckor. Som vanligt är Sonen med och sköter det tekniska i bakgrunden.

18.30: Dags att hämta ovan nämda Son.

19.00: Sonen har ätit klart och vi hastar iväg till en klippning för honom. Det fanns en öppen tid för klippning vid favoritbarberaren om vi kom inom trettio minuter. Sagt och gjort. Sonen kör, vant och snyggt och självsäkert och på plats infinner vi oss precis på önskad tid. Hans kalufs, som är tjock som hans mammas, blir snyggt friserad och 15 minuter senare är vi på hemväg igen. ( Han övningskör fortfarande. I januari får han köra upp och jag hoppas verkligen han klarar det på första gången. Annars blir han väldigt besviken…!)

19.45: Hemma! Det är kväll och det känns som om jag sprungit omkring sgs hela dagen. Maken är hemkommen efter sitt eftermiddags pass på jobbet och tackar mig ( igen!) för att jag är taxichaufför.

Imorgon tisdag kallar jobbet. Hettan fortsätter och idag blev det +32 grader med hög luftfuktighet. Imorgon har det lovats samma sak…. I medeltal har vi runt tjugo grader den här tiden på året hörde jag på radionyheterna  tidigare i bilen. Återigen undrar  jag vad politikerna i detta landet tänker med. Greta ( den där  skärpta flickan Thunberg ni vet) utrryckte sig väldigt bra på TV för några dagar sedan då hon sade, på riktigt bra engelska:

From where I come from climate change is  not an ‘IF’ it’s a FACT. 

Med detta smart uttal, kryper jag strax i säng här på andra sidan Potten. Jag lär hålla mig mera på ett och samma ställe imorgon, åtminstone under dagen….

 

Fredagstankar…

Oj, fantastiskt hur skönt det kan vara att sova till sju på morgonen både på fredagar och måndagar detta skolår! Detta pga att den tidiagre skolbussen som är Sonens inte kommer förrän kl.07.50 och vid 15 års ålder behöver han ju knappast mamma som vakar över honom på morgonen och den senare skolbussen, som transportera Lillasystern till skolan, kommer inte förrän vid 08.30. Tre dagar i veckan är jag halvvägs till jobbet då hon går ut till bussen och har ansvaret över hundar och hem. Denna vecka gick det hur bra som helst, och jag gissar att fortsättningen kommer att se likadan ut.

Denna fredag behövde jag verkligen få hem sgs halv mataffären eftersom matskåp och kylskåp gapade helt tomma, så detta var dagens största prioritering. Dock bjuder lediga fredagar på en hel del timmar ledigt och jag fick handdukar tvättade och hemmet dammsugit redan på förmiddagen. Deta resulterade i en mycket skön känsla!

På eftermiddagen blev det då färd till mataffären och och efter den resan, som verkligen tog sin lilla tid, kändes det som om jag hade med mig halva affären med mig hem!

Nu är dock skåpen påfyllda igen och jag behöver inte trängas i mataffären  med resten av befolkningen på en lördag, utan kan ägna mig åt trevligare saker. För det här med att handla mat är inte ngt som jag tycker om att göra precis, men det är ju,ett nödvändigt måste.

Ett tag, då barnen var små beställde jag matvaror via nätet och det gick väldigt bra. Det som däremot är en aning svårt att veta är måtten på allting. Amerikanerna, som ni säkert vet, envisas med att använda sina egna mått och det är nog säkert av ren och skär  lathet som jag inte riktigt lycktas lära mig hur mycket ett pund är. Altså jag VET att ett pund är kring 200 g, men jag tycker om se hur stor köttbiten är, och det är inte riktigt lika lätt på nätet. Känslan för hur mcyekt ett pund är har inte infunnit sig. Dock kan jag temperament mellan Fahrenheit och Celsiu riktigt bra tycker jag. Jag har liksom fått känsla för hur varmt 68 grader F (18 grader C) är och behöver itne längre konvertera.

Jag föredrar själv  att åka till mataffären och handla och lite förmånligare kanse det blir också eftersom jag då inte behöver betala den där avgiften att få maten hemkörd….

Det blev snabba ryck till middagen ikväll efterosm Lillasyster har grupplektion i harpspelets konster. För Lillsysters det blev en skinksmörgås och för min egen del en sallad. Pojkarna där hemma fick färdigköpt sushi, vilket varken jag eller Lillasyster äter.

Här sitter jag nu vid musikinstitutet i Minneapolis och skriver, medan hon är inne på sin första grupplektion för skolåret. Många nya elever har tillkommit och en del har försvunnit, så jag kände endast igen två av eleverna förutom Lillasyster faktiskt! Det skall bli intressant att få en rapport av henne om en halv timme då hon är klar.

Sedan åker vi väl hem och tar kvällen efter lektionen. Maken jobbar ett 24 timmars skifte imorgon, lördag och Sonen skall skjutsas till ett mini konfirmationsläger på morgonen som räcker under dagarna två.

Efter detta hoppas jag på ett Zumbapass för mig och så är det ju faktiskt endast jag och Lillasyster hemma hela lördagen. Familjen på fem reduceras till endast två stycken hemma! Det kommer att kännas en aning märkvärdigt…

Lillasyster mitt i bilden udner vårkonserten i maj.

 

Höstmys efter (nästan) en jorden runtresa denna lördag i september

Jag tände  levande ljus för en stund sedan. Åter blir det höstsäsong med levande ljus och det är ju verkligen så mysigt. Kanske inte så grönt, men jag försöker vara grönare inom andra områden.

Denna lördag har bjudit på gråmulet väder. Lite duggregn här och där och inte mera än aderton grader då det blev som varmast mitt på dagen. Långa ärmar känns ovant, men kombinerat med trekvartsbyxor, känns klädseln  inte SÅ höstaktig ändå.

Det har varit en rätt bra lördag.Jag tog  just det färdigtgräddade bananbrödet ur ugnen och nu sitter jag och njuter framför mina  tända levande ljus. I förmiddags åkte jag till mitt andra Zumbapass sedan sommaruppehållet och oj…  vilka trötta ben jag fick! Mjölksyran slog till direkt, redan i uppvärmningen. Det var bara att kämpa sig igenom och fortsätta till nästa låt. Eftersom alla rutiner, utom sju stycken, var nya ( för mig) glömde jag snart bort mjölksyran och koncentrerade mig på rörelserna istället.

Det gick ngt bättre än i tisdags, men inte alls lika bra som i början på sommaren i juni, då jag ännu lydigt åkte till mina Zumbapass tre ggr i veckan. Nu har det varit sommar och jag har slarvat alldeles otroligt med motionen ( och dieten, som jag också försöker åtgärda.) och det märks på alla sätt och vis. Bara att ta ny tag!

Eftermiddagen gick mestadels i körandets tecken. Sonen, som är väldigt teknikintresserad och teknikkunnig hade lovat vara kameraman för en fotbollsmatch ( europeisk) vid en av gymnasierna som är hårda konkurrenter till hans skola. Han behövde få skjuts dit efter Zumban.

Matchen skulle börja vid 15 tiden, men Sonen ville vara på plats en kvart före avspark för att göra sig redo och få kameran på rätt plats. Sagt och gjort. Eftersom rivalskolan ligger 24 km bort från han skola, åkte vi iväg i god tid och, som beräknat kom fram i god tid.

Eftersom han hade lycktats  fixa skjuts hem med en bekant som har körkort, svängde Lillasyster och jag österut igen och fortsatte mot musikaffären. Hon behövde nämligen ett musikhäfte för orkestern i skolan. Hon skall nämligen lära sig spela altfiol i skolans orkester nu när hon är i mellanskolan och vi behöver inhandla boken åt henne.  ( i vårt skoldistrikt finns inget som liknar musikundervisningen som vi hade på 80 talet i mina skolor. Istället väljer eleverna i mellanskolan om de vill lära sig spela ett instrument och delta i stråkorkestern eller blåsorkestern. Om man inte vill lära sig spela ett instrument, kan man välja körsång istället.)

Till musikaffären kom vi, men boken som Lillasyster behövde fanns inte på lager, utan måste beställas. Vi skulle till att fortsätta hemåt, när ett panik SMS kom från Sonen. Han saknade det minneskort som han behövde till kameran för att kunna filma matchen! Minneskortet var hemma och kunde jag vara så otroligt snäll och hämta det?

Eftersom vi befann oss en bra bit från hemmet, skulle matchen nog ha varit slut innan jag kom tillbaka med minneskortet. Han råkade ha ett med mindre utrymme i kameran som han kunde använda, så han måste klara sig med det.

Väl hemkomna igen sökte jag igenom Sonens skolväska och jodå, minneskortet var precis i den fickan i skolväskan där han skrev att det skulle finnas.

Snabbt tog jag fotot  ovan och skickade åt Sonen, som konstaterade att det visserligen var rätt minneskort, men innan jag kom tillbaka med det skulle matchen vara över. Jodå, det hade jag redan  som sagt konstaterat, men vad jag inte visste var att Sonen hade fått ytterligare två kompisar att hjälpa honom med filmningen och en av dem hade ett extra minneskort!

Slutet gott, allting gott och tack och lov behövde inte mamman köra tillbaka!

Nu är det kväller och hela huset doftar gott av ovannämnda bananbröd. Jag försöker bestämma mig om jag borde lägga igång ngn annan slags bakning eftersom det är så svalt och skönt ute ikväll….

 

 

En lite-av-varje fredag

En Son som absolut inte ville bli fotograferad imorse innan han gick ut till skolbussen. Maken var snabb och fick nästan ett bra foto av honom…. Storayster ville se en skymt av sin bror  via den digitala tekniken skrev hon och detta var allt hon fick. Dock bättre än  inget….

En alldeles gosig och ensam liten hund som saknar sin hundsyster därför att denna har åkt med husse till Stugan. Dock fick hon slicka av tallriken med kött rester efter middagen och det var ju inte så fy skam. Kanske det inte alltid skulle vara så dumt att vara den enda hunden i familjen ändå eftersom godbitarna inte behöver delas sinsemellan….?

Höstens första projekthelg för Maken som lastade bilen full med grejer strax efter lunchen och körde nordösterut igen mot stugan. Denna helg skall det installeras både det ena och det andra, men vad som skall installeras kommer jag att skriva om i ett annat inlägg när allt är klart.

Denn vackra bild skickade Maken efter att han kommit fram till stugan. Gav mig, som stannade hemma  i Förorten för att sköta markservicen, en enorm stuglängtan, fast jag var just där för fem dagar sedan…

Med lite vemod i hjärtat…

… har vi denna måndag återvänt hem till Förtorten från stugan. Vadå måndag?, undrar ni skarpsynta läsare säkert nu. Har ni inte samma dagar där på västra sidan Potten som vi har här på östra?!

Jodå, lugn bara lugn. Det är nämligen så att den första måndagen i september är alltid helg dag här på andra sidan Potten. Labor Day, arbetarnas dag firas, men några stora marscher o.dyl förekommer nog inte här där vi bor. Kanske på andra ställen runtom i landet, men inte hos oss. Labor Day, har mera blivit som avslutning på sommaren. De flesta skolor börjar imorgon efter långhelgen och många har ledigt denna måndag. Om man har stuga, spenderas denna helg ofta vid denna, för att fira sommarens sista hurra.

Igår ute på promenad med hundarna tog jag denna bild av vägen som leder in till stugan vår. Fortfarande grönt på båda sidorna och vägen kantas av vackra, stora ormbunkar, höga tallar och flera olika lövträd. Om en månad kommer allt det gröna att vara sprakande i höstens alla färger och jag hoppas att vi kommer oss iväg en helg i oktober att njuta av allt det vackra.

Högt där uppe satt han och nästan pep igår. Jag har aldrig hört dessa mejstästiska fåglar låta förut och trodde först det var en katt som nästan jamade och skrek. Då märkte Maken att det faktiskt är denna jättelika, amerikanska symbolfågel som låter så där ynkligt och skrikigt. Det är nog inte efter sina läten dessa fåglar har fått sitt hedersuppdrag att vara symbol för detta jätteland! ( Han är svår att hitta där uppe i jättetallen. En ledtråd, se på den högra sidan av tallen.)

En välbekant vy nu för er som läser dessa skriverier. Denna bild tog jag imorse då vi åt morgonmål i rätt blåsiga förhållanden och det kändes tydligt att hösten är i antågande på den mycket svalare vinden.

Och så den där röljda stranden ja… måste ju visa upp den i förmiddagssolen ändå!

Och så lådor och väskor uppstaplade igen och dags att vända kosan hemåt då efter en avkopplande och skön helg. Nu sparkas den s.k projeksäsongen igång. Preis som förra hösten och vintern har Maken en hel del små projekt som han vill ta itu med vid stugan medan jag stannar hemma och sköter markservicen. Vackert så! Han njuter av dessa projekt och lite egen tid emellan det hektiska tempot och jobbveckorna på sjukhuset. Det är honom väl förunnat att komma bort några dagar ibland och titta ut över sjön och lyssna till lugnet. Alla behöver en sådan fristad och stugan har snabbt blivit hans.

Efter denna sköna helg  i norra Wisconsin, har vi nu tagit oss hem till Förorten och skall ladda om för skola och jobb. Maken har ledigt denna vecka, men ungdomarna börjar imorgon och jag börjar på onsdagen. Det långa, härliga sommarlovet är över och plikterna kalkar!

Middle school locker move in, chapter 2

Det är tine alltid så lätt att veta vad som väntas då man skall börja i en ny skola. Jag trodde, lite felaktigt att Lillasyster visste vad det handlade om igår när vi åkte till hennes nya skola och hon skulle så att säga flytta in i sitt nya skolskåp. Tydligen hade mamman i huset inte riktigt kommunicerat med lilla Dottern vad detta handlade om.

Idag åkte vi tillbaka till mellanskolan där hon börjar inkommande tisdag med skolväskan som nu var fylld till bristningsgränsen av det skolmaterial som vi inblandat och också samlat ihop hemifrån  som blivit av från tidigare skolår.

Häften, pennor, pärmar, osv. Som kommer att behövas redan första dagen förstås. Även om den första veckan  nog kommer att ägnas mest åt att lära känna den ny skolan, många nya klasskompisar och nya lärare och rutiner. Dock ville Lillasyster ha det mesta på plats redan.

Lillasyster stegade med mera bestämda steg in i  den nya skolan idag under en klarblå himmel och lagom varma temperaturer på  runt tjugo grader. Skolväskan är färdigpackad på ryggen och idag hittade hon alldeles själv till sitt nya skåp, vilket gjorde henne mycket glad förstås.

Sama skåp, samma förtjusande elev men nu med fyllt skåp och pyntat med en liten gardin med mjuka tofsar, en spegel och en liten egenhändigt tillverkad anslagstavla.  Alldeles klart för skolstarten. Och pyntat skall det ju nog vara om man är 11 årig flicka som börjar i mellanskolan. Detta verkar ju inte vara lika angeläget för pojkar. Brorsan bara småskrattade åt sin syster, fast det bekom inte systern alls. Hon bara gjorde en rolig min åt honom och brydde sig inte om hans kommentarer. Vackert så!  Var och en med sitt!

Nu tar vi sista helgen innan skolåret tar vid och visst gick denna sommar otroligt fort ändå. Mycket har vi gjort och en hel del resande fick vi in. Mycket tid vid sjöar och hav på båda sidor om Potten. Precis som en sommar skall vara!