Ett människoöde…

Jag försöker hjälpa så gott jag kan. Det är inte mycket mera jag kan göra än att lyssna, men jag hoppas och tror att det hjälper lite.

Jag tar det från början:

Min kompis och jag träffades redarn på college endast några veckor efter att jag hade flyttat hit. Vi jobbade på samma dagis faktiskt och kom bra överens direkt. Hon var ung mamma, hade redan en två årig flicka vid 19 års ålder och hade hädneran fulla. Jobbade, gick i skola och var singelmamma. Hade just flyttat hemifrån för att lite mera kunna etablera sig och lära sig klara sig på egen hand med sin Dotter. Tuff helt enkelt. Hade inga planer på att bli mamma vid 17 års ålder, men ibland går det inte som man tänkt sig. Pojkvännen ville inte veta av barnet och drog sin kos. Kompisens föräldrar var inte heller stöttande, och rätt sårade över att deras Dotter inte väntat med att skaffa barn. Som sagt, livet blir inte alltid som man väntat sig.

Detta är redan länge sedan. Denna Dotter har nu redan hunnit bli 25 och födde själv, för ganska exakt en vecka sedan, en liten son. Eller egentligen en riktigt stor sådan, eftersom han var välskapt och över 4 kg!

Komplikationer tillträdde, Dottern är av naturen liten till växten och hade svårt att krysta ut en sådan klimp till son. Alltså, blev det kejsarsnitt lite hastigt och lustigt, men till slut gick allt bra ändå.

Medan förarbetet pågick förra måndagskvällen, åkte jag till det närliggande sjukhuset  ( samma sjukhus där Maken jobbar, men han råkade ha ledigt den kvällen och var hemma med oss.) för att hålla min kompis sällskap en stund. Det var redan sena kvällen innan jag kom mig dit eftersom vi hade eget program först. Dock var kompisen mycket glad över besöket, ävenom det blev rätt kort.

Vi höll kontakten under natten och vid 06.30 tiden följande morgon föddes den Lilla/stora Sonen och var välmående och frisk. Min kompis kunde andas ut så här långt.

På grund av att det togs kejsarsnitt, hölls Dotter och Son längre på sjukhuset än de vanliga 48 timmarna och i fredags släpptes de hem till källarvåningen där de bor med Pojkvän och Pojkvännens mormor.

Det är här det blir knepigt nämligen och min kompis är mycket bekymrad och jag försöker stötta så mycket jag kan.

Pojkvännen är ung, har just fyllt 18 och är ännu gymnasieelev.( gymnsiet i USA är obligatoriskt.)  Blir inte klar ännu, är efter med grunskolan eftersom han har haft en mycket tung och svår upväxt. Han går i en alternativ skola för att också kunna arbeta så mycket vid sidan om som möjligt, vilket är speciellt viktigt nu eftersom han har blivit pappa. Han bor med sin mormor eftersom hans mamma sitter i fängelse pga av användande och langande av olika droger, men främst amfetamin. Hennes Son har själv varit missburkare, trots sina unga år och blev ganska nyligen klar med behandling och är just nu drogfri. Någon pappa finns inte i bilden, vem vet vilka  slags öden mamman har varit med om med detta slags liv. Hon kanske inte ens vet vem som är pappan till hennes båda söner….

Och nu har denna unga pojke, med redan en så stor börda för sitt unga liv, gått och blivit pappa. Kom ihåg att här finns inget som barnbidrag, betald föräldrarledighet etc. I detta landet skall man helst  klara sig själv. Socialhjälp finns att få, men det skall vara mycket illa ställt innan den delas ut.

Min kompis är bekymrad och det förstår jag. Hon vill ju att bebisen skall få växa upp med mycket kärlek och stabila förhållanden, men medan bebisens pappa är ung och försöker komma framåt i livet på bästa sätt, har bebisens mamma rätt nyligen ( före graviditeten)  fått diagnosen ‘bipolar disorder’  och vägrar att ta medicin. Klarar inte av hålla ett jobb och skall nu försörja ett barn…

Ingen lätt situation, eller hur? Jag försöker som sagt att lyssna och låta min kompis prata, som i sin tur försöker att inte lägga sig i alldeles för mycket, men helt klart oroar sig för den nya, lilla familjen. Hur skall detta gå?, helt enkelt.

Denn dagen, ett människoöde….

I sängen…

… hittade jag denna tass när jag skulle bädda imorse. Ett gott skratt fick jag, eftersom hunden Lilly låg så tyst och sov så gott att hon inte ens märkte Mattes förehavanden. Jag drog täcket bakåt lite och ut tittade en förvånad och väldigt sömning hund och hon ville inte alls stiga upp, så att jag kunde bädda färdigt.

Till slut, efter lite övertalande, så steg Lilly upp, nästan med en hörbar suck och gick och lade sig på ett annat ställe, men hon verkade nog lite snopen över att denna pedanta Matte tyckte hon behövde bädda just där och då.

Nu har jag säkert några läsare som inte äger hundar och som tycker att man verkligen aldrig skall låta hunden upp i sängen och så kanske jag har läsare som har hundar, men som ändå inte tycker att hundar skall få vistas i sängarna. Till er säger jag: ni missar ngt! Hundar kan vara väldigt gosiga och sköna att ha i sängen under en varm vinterkväll, men de sover inte över natten där, då ligger de snällt på sina egna bäddar och har alltid gjort det.

Någon ordning på torpet måste det ju vara! 😉

Pi Day! ( Pi= pie)

Idag, den 14.3 eller 3.14 firas Pi Day eller Pi dagen! Uppmärksammas eller firas denna dag hemma? Här firas den mer eller mindre, beroende på om man bryr sig eller inte. Dottern, i Wisconsin på studenthemmet har bakat pajer hela veckan och sammanlagt tror jag hon fick ihop hela sex stycken pajer för sig och sina kompisar! En annan studerande bakade också, men jag tror han fick bara ihop en paj.

Jag har inte hunnit baka pajer idag, har inte ens kokat middag, men Maken inhandlade en paj åt oss istället och den var riktigt god!

I år firades Pi Dagen med med en chokladpaj. Väldigt god om än lite väl söt…

Inpaketerat

Dagens knäckebrödssmörgås, inpaketerad i en av de nya vaxdukarna som jag inhandlade i tisdags. Fungerar alldeles utmärkt måste jag säga och inget hushållspapper eller ngn plastpåse har jag använt heller.

När jag, några timmar senare öppnade smörgåspaketet till lunchen på jobbet, var knäckebrödet fortfarande knaprigt och kyklingpålägget fräscht och gott.

Efter att jag kommit hem från jobbet var det bara att skölja av vaxduken och hänga på tork. Efter att den är torr, viker jag ihop den ingen och förvarar till nästa gång den behövs.

Dessa vaxdukar fungerar också utmärkt som ett lock på en skål istället för plastfolie och kan formas runt skålen med varma händer och hålls sedan på plats.

Grönsaker som skall förvaras i kylen går också bra att förvaras i dessa vaxdukar så att de inte torkar ut efter att de blivit4 skurna, gurka och tomat till exempel.

Jag tror att jag kommer att hitta alla möjliga slags användning för dessa. Maken påpekade att denna idé är nog ingen ny uppfinning precis. Säkert ngt som har används sedan gammalt, innan plastproduktionen fanns. Någon som levde för 150 år sedan skulle säkert skratta och tycka vi är lite knäppa som tycker att dessa vaxdukar är en nymodighet… Jag kan tänka mig att Maken har helt rätt i och med detta påstående! 🤔😉

Ny tid och helgens väder

Återigen står det tända ljuset på köksbordet i arla morgonstund. Minnesota, men de flesta andra stater ( förutom Arizona och Hawaii) bytte till sommartid i helgen och det är mörkt på morgonen igen. Tyngre att stiga upp när mobilen säger till, men så väldigt mycket ljusare på kvällen.

Lillasyster med grannskompisar lekte ute till kl.19 igår kväll och det hade just börjat skymma när en snötäckt och hungrig 11 åring kom in. Kall var hon också, med rosiga kinder!

Hon hade missat middagen, med mammans tillstånd och valde att leka ute istället. Tids nog är detta något som inte intresserar längre, stor som hon är. Lika bra att ta fördel av intresset medan det ännu finns, resonerade mamman.

De gästande farföräldrarna misstyckte inte ett dugg heller. Tyckte det var en bra idé att leka ute i det bländande solskenet med kompisar.

Snökojor grävdes och pulka åktes på nysnön som vräkte ner under lördagen och natten till söndagen.

Dock vill jag meddela Herr Vinter att det räcker med snö nu tack! Drivorna är nu kring metern höga och mina stackars kompostlådor ute på bakgården är helt under snön. Maken till snörik vinter får vi leta efter!

Nu tar vi gärna emot våren…..

Att hjälpa våren på traven

Innan nästa snöstorm slår till beslöt jag mig för att gå ut och försöka hitta utemöblerna under snöhögarna på verandan på baksidan av vårt hem. Sakta men säkert fick jag bort drivorna och hittade så småningom våra möbler. Tänkte kanske att det skulle vara bra för dessa möbler att lite få andas innan nästa tjocka lager med snö täcker dem igen.

Det är varmt ute, några plusgrader faktiskt, så helgens utlovade snöstorm har nu börjat som regn och skall så småningom övergå i snö. Lär skall bli en tung snö som faller den här gången. Men är våren på väg så är den och om några veckor får nog Herr Vinter ge med sig!

Fina fisken

Ugnslax i grädde med dill och citron blev kvällens middag. Mammas recept som jag rätt ofta använder. Eller ofta och ofta. Här i Mellanvästern befinner vi oss långt från ngn kust, så att få riktigt färsk fisk, är inte alltid så lätt. Eftersom min pappa lade ut nät och fiskade färskt direkt ur Kvarken då jag var liten ( och gör det fortfarande) är jag ingen som gillar frusen fisk.

Idag när jag var i mataffären för att handla en del mat, hade de odlad antarktisk lax på special och den hamnade direkt i kundvagnen. Potatis till moset hade jag redan hemma, men grädde, dill och citroner inhandlade jag också.

Sedan var det bara att åka hem och börja på….

Resultatet ser ni ovan. Maken och jag njöt av ett glas vitt till maten och detta utgjorde pricken över i:et denna fredagskväll.