Beredda på alla möjliga väder med alla möjliga kläder

Eller åtminstone hoppas jag det. Imorgon, onsdag går flyget österut! Via Island, Stockholm och sedan hem till Österbotten. Nitton timmar kommer resan att ta från dörr till dörr. Nära är det inte, men mycket snabbare än så går det inte att komma. Vår värld kanske har krympt när det komemr till kommunikationer, men då det skall flygas tar det ännu en timme eller två.

Det mesta är packat. Kappsäckarna står ännu öppna, imorgon sätts det sista i dem innan Maken tar oss till flygfältet. Lite resfeber kanske börjar kännas av, men så länge vi inte missar några plan, borde allt klaffa. Denna rutt är den som vi normalt tar, så nu  får vi bara hoppas att väder, fåglar och piloter vet vad de gör så att vi kommer fram som vi skall!

Jag har följt med vädret…. Det är kyligt hemmavid. Vid 10 tiden i förmiddags  var det varmare här hos oss än vad det blev på hela dagen i Österbotten. Följaktligen är långbyxorna och jackorna packade, men också shortsen och t skjortorna.

Nu har vi en natt att sova hemma kvar och sedan bär det av….!

Lillasyster vår och höstjacka draperar den välfyllda kappsäcken.

Tog vara på stunden

Denna torsdag bjöd på en massa körande hit och dit och runt en liten bit och det hela började rean vid åtta tiden på morgonen. Denna vecka har Lillasyster deltagit i en kurs som ges av Röda Korset och som lär barn och ungdomar hur och om att sitta barnvakt! Dottern tog samma kurs i samma ålder och det visade sig att kursen var fortfarande väldigt bra med en massa nyttig information om barn, deras utveckling och en hel del första hjälp kunskaper rymdes också med. Kursen hölls i en skola inte så långt härifrån, men likväl skulle Lillayster köras dit.

Efter att jag hade lämnat henne på kurs, körde jag vidare til loppis. Igår kväll bad jag barnen/ungdomarna att fylla bakluckan med alla påsar och lådor de fyllt de senaste veckorna med urvuxna kläder och leksaker som de inte längre vill behålla. Imorse körde jag allt detta  då till loppis. Loppisen som jag anlitar ligger nära mitt jobb, så det är en bra bit att köra. Intäkterna som fås in på detta loppis går sedan vidare till välgörande ändamål här omkring i Tvillingstäderna. Alltså, tycker jag det är värt körandet i alla fall.

När allt var avlämnat vid loppisen, åkte jag vidare till klippningen som jag hade på schemat. Denna man behövdes ses över och vem är bättre att göra detta än min frissa som jag anlitat de senaste tjugo åren…? Dock är det ju förstås så att hon fortfarande finns i förorten som vi bodde i då det begav sig för alla dessa år sedan och inte där vi bor nu!

Alltså, körde jag söderut en tjugo minuter till! Jag hade tänkt gå omkring i en av klädaffärerna som finns i närheten, men jag kom på en helt annan ide. Det var en oerhört varm och  vacker morgon och boken som jag läser just nu hade jag tagit med.  Snabbt slog jag om i tankarna, parkerade nära ett kafé istället, högg tag i boken och gick och köpte mig en kall kaffe ( som faktiskt inte var väldigt god. Jag försöker bli kaffedrickare då det kommer till iskaffe, men jag har hittills inte lyckats så bra…) och hittade ett trevligt bord ute i solen! Klockan var endast just över nio och min klippning hade jag inte beställt till kl.10, så jag hade bra med tid att sitta och njuta. Det var ännu inte tjugo grader varmt och luften var torr, inte tung och kvav, som är mera normalt här i juli månad.

Vilket bra beslut och vilken skön och avkolpplande stund det blev där i solen denna torsdagsmorgon!

Resten av dagen innehöll mera körande, denna gång in till Minneapolis och lektion i harpa för Lillasyster, så att ladda batterierna och bara njuta på förmiddagen visade sig vara helt rätt.

Tar du dig tid att njuta och ge dig tid denna sommar?

From scratch

Så heter det här på andra sidan Potten då man kokar och bakar ngt från grunden. Inte köper halvfabrikat, utan börjar från början så att säga.

Dottern älskar att baka och koka from scratch, vilket hon nog har fått sedan barnsben, eftersom jag gör likadant. Dock är jag inte riktigt lika hurtig som hon är och gör pizza med jäStieg och god fyllning när det är +30 och fuktigt ute…!

Eftersom det hade lovats regn och åska denna eftermiddag och kväll då jag hade tänkt grilla griskoteltter, passade det ju faktiskt bra att Dottern  kände för att stå i köket. Eftersom hon sommarjobbar dagarna i ända, åkte jag till mataffären och inhandlade det hon behövde. Hon skulle ju i alla fall koka middag för hela familjen.

Mjöl och jäst hade vi redan, det var ingredienserna för fyllningen hon behövde: tomater på burk, lök, svampar, paprika, riven ost, skurna oliver och färska basilikalöv.

Hon kom hem från jobbet mitt på eftermiddagen och satte igång direkt. Som bekant tar det ju ett tag att göra deg på jäst. Liillasyster hjälpte till och flickorna verkade ha roligt  i köket. Jag höll mig  ur vägen och lät flickorna hållas. Säkrast så. Om de ville ha råd, gissade jag att de skulle komma och söka upp mig på verandan där jag satt och läste min bok.

Strax före kl.18 presenterades pizzoarna, rykande heta.

Denna pizza var otroligt god. Krossade tomater med ost och basilika. Alltid en vinnande kombination

Garbage pizza  eller skräp pizza kallas dessa pizzor faktiskt som har lite av varje som fyllning. Denna var utsökt med krossade tomater, svampar, oliver, lök och riven ost.

Eftersom flickorna tog hand om vår goda middag ikväll, tog mamman i huset hand om disken. Det verkade vara rättvist, eller hur?

Imorgon kväll har det lovats ostadigt väder igen. Frågan återstår om  jag kan grilla de där griskotletterna eller inte…?

 

Bröllopsdag nr.24

Ja, den gick av stapeln utan större händelser idag, faktiskt. För 24 år sedan, i den typiska juli hettan i Mellanvästern sade Maken och jag ‘ I do’ och på den vägen är det. Då pratade han knappt ngn svenska alls, och nu pratar han sgs flytande.Tre barn har det blivit, som nu alla är  mer eller mindre halvstora. Vart i all världens tider tog all dessa år vägen? Som min kära Ami ( som avled i den aktningsvärda åldern av 95 år för en månad sedan!) sade på ren Jeppis dialekt:

Ja, klocko förstaar ti gaa ho! 

Detta blir direkt översatt till högsvenska:

– Ja, tiden/klockan förstår att gå framåt den ( aldrig stå stilla)!

Och visst stämmer detta!

Eftersom vi tillbringade senaste vecka vid stugan och i fredags upptäckte  en ny, väldigt mysig restaurang, blev det inget bröllopsdagsfirande idag. Vackert så! Inga stora blombuketter för mig och inga kort för Maken av mig och så var det bra så.

En selfie som vi nyligen tog som hastigast och lustigast och skickade till Lillasyster då hon befann sig i Arkansas.

Den där restaurangen i fredags då?

Den hette River Deck och finns belägen en bit från stugan i Wisconsin. Maken, ungdomarna och jag ville åka ut på middag den sista kvällen vid stugan för att fira veckan och skulle åka till ett helt annat ställe än River Deck till först. När vi kom till den utvalda restaurangen var det smockfullt med folk överallt och eftersom restaurangen inte tar reservationer, det var fredag kväll och middagstid var väntetiden hela FYRA timmar! Detta betyddde i sin tur att vi  skulle ha fått bord kring 21.30 tiden och vem vet hur länge det skulle ha tagit innan vi fick vår mat med sådan köer! Nej, ve och fasa! Vi fortsatte alltså färden och hittade detta nya stället och vilket ställe sedan!

Nu är det ju väldigt svårt att förmedla en stämning med fotografier, sepciellt om man bara är amatörfotograf med en mobil som jag, så ni får helt enkelt tro på mig då jag säger att mysigare ställe får man leta efter.

Vi satt ute på en terrass med höga björkar ovanför oss, som erbjöd skugga och som också hade lampor upphängda i sina grenar. Det var ännu ganska ljust då jag tog bilden ovan, så lamporna syns inte så bra.

Maten var, alldeles utsökt med Makens flundra på den övre bilden som serverades över basmati ris ( som jag släv inte är så förtjust i, men som han gillade) och min hamburgare med två olika ostar och sedan en sylt gjord på lök! Fast det var en söt sylt, passade det hela faktiskt ihop, och sedan det vilda riset som serverades kallt och kryddat med citron. Utsökt!

Sonen beställde färsk tonfisk, också serverad på en bädd med ris, men mera som en risotto än Makens basmati ris.  Lillasyster nöjde sig med ngt enkelt från barnmenyn, eftersom hon inte såg ngt som hon var så där väldigt villig att prova från vuxenmenyn.

Mycket nöjda och glada åt vi gott och skålade in bröllopsdagen några dagar tidigt och beslöt att återkomma till denna restaurang mycket snart igen!

Gick bärsärkargång i skymningen

Detta är mängden med sallat som jag drog upp ur trädgårdslandet ikväll! Sallaten hade vuxit helt galet mycket under förra veckan vi var borta och nu smakar den inte längre  så där sprött och gott som ny sallat skall smaka, utan den är  besk och gör sig klar att blomma och bilda frön.

Alltså, diskuterade Dottern och jag att sallaten hade gjort sitt för i år och efter att hon hade krupit i säng ( tidigt pga sit sommarjobb där hon infinner sig kl.06.00) gick jag ut och drog upp hela rasket. Jodå en del slagsmål med myggen blev det ju försås, och tyvärr vann de flera ggr och nu sitter jag här med flera nya myggbett. Men skam den som ger sig, sallaten är uppdragen och nu finns det en hel del av trädgårdslandet som kan användas till en ny odling av ngt slag ännu denna sommar. Måste rådfråga den där växtstudernade Dottern och se om hon har några bra förslag….

Diverse från stuglivet

Efter just under tre timmar är vi hemma i Förorten och visst är det lyxigt med uppkoppling igen, ingen diskussion om den saken. Förmiddagen i Wisconsin bjöd på ypperligt väder med sol, svala vindar och varm sjö att simma i. Varken Maken eller jag ville komma hem, men ungdomarna ville det och lovat är lovat. Efter lunch på resterna som fanns i kylskåpet efter en veckas stugvistelse, hjälptes alla åt och en timme senare var allting packat och klart. Stugan dammsugen, skräpet omhändertaget. Den kvarvarande maten nerpackad och till och med de två badrummen renskrubbade.

Sedan satte vi oss i bilen och styrde kosan hemåt.

Det blev som sagt en mycket fin vecka, trots en seg början och jag tänkte lägga in några bilder från den nu, när jag, som sagt har uppkoppling igen:

De röda stolarna med tillhörande bord som kom med stugan, behövde verkligen lite TLC ( Tender Loving Care) och Maken och Lillasyster tog hand om den saken. I bilden ovan har stolarna blivit spacklade och tvättade och skall få sitt första lager primärfärg.

Det blev ett vitt undre lager som också skall skydda mot mögel eftersom stolarna står ute året runt.

Bordet står här alldeles färdigmålat. Vilken förändring!


Mycket snyggt blev det och frun i huset är mer än nöjd!

The bald eagle,USAs nationalfågel som har blivit mycket vanligare igen tack vare lyckosamma försök att rädda den, fick vi se flera gånger under veckan. Denna bild tog Maken imorse innan vi styrde kosan hemåt. Den flög upp i en tall högt ovanför våran brygga och satt sedan där länge och tittade sig omkring. Inga vackra fåglar kanske, men majestätiska minsann!

Under de regniga stunderna, som nog var ganska många i alla fall, hann det bli en hel del bakande. Här jobbar Lillasyster med chokladrutor.

Många fina stunder på den nu fungerande båten blev det och så kanske höjdpunkten imorse innan vi styrde kosan hemåt igen:

Maken och jag paddlade ut i kanoten runt tiosnåret på förmiddagen och det blev en alldeles underbar färd. Ingen mobil tog jag med, så det blev inga bilder av den oerhört lugna, vackra lilla ström vi hittade att paddla i, komplett med en hel massa näckrosor. Vi var ute runt en timme och solen gassade ner på oss i skydd från vinden från sjön i strömmen där vi befann oss. Eftersom vi inte hade med ngn karta och inte riktigt visste hur långt in vi kunde paddla innan våra ovana armar skulle bli för trötta, höll vi oss till en timmes tid. Dock visade sig, då vi kom till stugan igen att vi nog båda gärna skulle ha varit ute en bra stund till.

Kort och gott, det blev en helt underbar vecka. Imorgon är det söndag och dagen lär börja med sedvanlig gudstjänst. Det ser jag fram emot!

Sista dagen

Imorgon, lördag bär det av sydvästerut mot Förorten igen. Trots en lite jobbig början på veckan med regn, åska, elavbrott och stillastående båt, blev det en mycket fin vecka.

Vädret har blivit mycket bättre. Maken listade ut vad det var för fel med båten och trädet som föll på elledningen har fortfarande inte tagits bort, men el har vi haft resten av veckan, så det är ju bra.

Mina stadsbarn trivs- riktigt. De älskar vår mysiga stuga och det nya båtlivet. Sjön är inte stor direkt, men ändå tillräckligt stor att det går att vara ute på en härlig körtur. Havet är det ju inte, men så här mitt i landet får man knappast klaga, utan vi tager vad vi haver och njuter av sjön och detta sköna stugliv.

Nästa vecka kommer arbetet emot for Maken och Lillasyster har ett läger i dagarna tre. Sonen har tappat en bit från tandställningen som behöver fixas och den tiden är beställd till nästa vecka. Dottern har galant klarat en vecka hemma utan resten av familjen, men hon börjar se fram emot att ha familjen tillbaka.

Själv har jag en del ärenden att stå i. Långresan hem till Jakobstad hägrar och om en och en halv vecka sätter Lillasyster och jag oss på planet hem.

Om sanningen skall fram ser jag aldrig fram emot den långa resan. Vi tar alltid den lättaste rutten över Potten, men det är sällan vi kommer under resans totala tid, som vanligen är 24 h. Sedan, då vi äntligen möts av leende ansikten och stora kramar på flygfältet, då blir det så mycket roligare!

Innan allt detta skall vi ännu njuta vid stugan i Wisconsin några kvällstimmar till och sova en sista natt innan vi packar ihop våra grejer.

Dock kommer inte stugan att stå tom länge. Redan nästa helg kommer Dotter med God Kompis att spendera helgen här och helgen efter det kommer Maken med Son tillbaka hit i några dagar, medan Lillasyster och mor lever loppan på hemhemmaplan.

Jag som skulle kanske blogga en mellanrapport någongång mitt i veckan har bloggat varje dag. Så kan det gå när skrivlusten inte vill ge med sig, men nu längtar jag efter ett riktigt tangentbord! Mobilen är bra och behändig, mem plottrigt värre!

Vi hörs från Förorten imorgon kära läsare!