Det blev ett bra, men vilt och högljutt kalas! En av de inbjudna gästerna kom aldrig, men till all lycka var inte Lillan alls ledsen över detta. Alla de andra gästerna kom ju. De flesta grannflickor förutom en kompis från barnkören i kyrkan.

Det blev lekar, skoj och skratt. Till middag hade jag köpt färdig ostpizza.  Lillans favorit. Färdiggjord, bara att grädda. Medan barnen lekte paketleken, gjorde jag i ordning den snabba middagen. Dottern hade gjort ett fantastiskt jobb med paketleken. Hon paketerade in en liten present bestående av två blyertspennor och lite godis i små lådor, en massa plast med tejp och sedan en till låda och sist presentpapper på allting. Barnen satt i en cirkel och presenten skickades runt cirkeln mellan gästerna medan musiken spelade. Så fort musiken slutade spela började paketet rivas upp av gästen som det landade hos. Dottern hade gjort ett så bra jobb att det tog väldigt länge för barnen att öppna paketen. Inget annat än händerna får användas, vilket kan vara nog så besvärligt när en massa tejp står i vägen och sekunderna är korta då musiken inte spelar

Efter att paketens öppnats blev det pizza och det var lustigt att se vilka barn som frivilligt tog grönsakerna till som jag hade lagt fram. En av grannflickorna såg inte speciellt glas ut när jag satte några morötter och ärteskidor på hennes tallrik, men hon sade inget, utan tog bara emot. Dock märkte jag att hon inte åt dem, utan de lämnades på tallriken.

Medan jag dukade av förrätten och dukade på igen (tårtan) lekte barnen några andra lekar och ljudnivån var hög, men roligt hade de. Efter att jag kommit i kapp på kökssidan blev det tårta med glass. Vi sjöng åt Lillan och hon blåset ut alla ljusen  och efter sedvanlig tradition hurrade alla när hon hade lyckats blåsa ut alla sex.

Till sist blev det att slå sönder pinatan. Jag hade hängt den i garaget, det var den bästa platsen tyckte Maken och det måste jag nog hålla med om när sju stycken ungar turas om, med ögonbindel och en sopkvast, att slå sönder den för att komma åt godiset. Lillan hade bestämt velat ha en pinata när vi planerade hennes kalas. Det skrattades och skrek och barnen hade hur kul som helst. Speciellt när Sonen lyckades få huvudet av hundpinatan, men den gick inte annars sönder och allt godiset fanns fortfarande inuti! Jag hängde upp den stackars kraken igen och nästa gäst lyckades slå sönder kroppen på papperspinatan och allt godiset föll ut. Barnen rafsade snabbt åt sig allt och vi delade upp det så att alla fick lika många på var. Rätt skall vara rätt!

Det blev en lyckad fest och Lillan var mer än nöjd när den sista gästen gick ut genom dörren vid 20 tiden. Nu behöver vi inte fira någon förrän i slutet på april. Då fyller Dottern 14…!