Hallå där ute i cyberrymden! Var är mitt inlägg?!

Igår på fredagskvällen skrev jag ett långt inlägg om vår trevliga kväll på den italienska restaurangen. Vad vi alla hade beställt ,ätit och tyckt om vår mat. Då jag laddade upp fotona som jag tagit, hade de en underlig färg och jag var inte säker på vad som hade gått fel. Så jag suddade ut bilderna och laddade ner dem igen, med samma resultat.

Jaha, tänkte jag då och fortsatte skriva och tänkte att jag publicerar inlägget och så kanske allt korrigerar sig själv.

Icke. Jag publicerade  och väntade, men inget klartecken kom från datorn att inlägget hade gått igenom och publicerats. Jag tänkte att det nog var kö till WordPress ute i cyberrymden och att inlägget skulle nog vara publicerat då jag steg upp idag på lördagen.

Nej, ingen sådan tur hade jag heller, och fortfarande har inte detta inlägg kommit in, så det måste ha försvunnit någonstans ute i etern, för på min sida finns det inte.

Hur som haver, hade vi en trevlig fredagskväll på restaurangen och åt och drack gott.

Ovan min senapsprydda lax serverad över tunn spaghetti med tomater, basilika och spenat. Jo jag vet, senap på fisk är inte ngt som vi är vana med i Norden, men det fungerade faktiskt riktigt utmärkt. Det var fransk senap som användes, inte  Turun sinappia!

Flickorna, med snäsorna i sina nyinköpta böcker, väntade tålmodigt på efterrätt. Eftersom det var Svärfar som bjöd, tyckte han att vi skulle, denna fredag till ära, beställa efterrätt.

Maken och jag delade denna. En bit tiramisu tårta. Ordentligt med kaffesmak, vilket jag faktiskt tyckte var ritkigt gott, trots att jag inte normalt dricker kaffe.

Nu är det lördagseftermiddag. Solen försöker stråla från en rätt molntäckt himmel och vindarna är fortfarande ovanligt svala för augusti.

En skön lördag har det varit med väldigt lite måsten. Maken har en hel del administrativt på gång med jobbet, trots att han är ledig denna helg, så jag har inte sett mycket av honom alls.

Tvätten snurrar på som vilken lördag som helst och ungdomarna pysslar med sitt.

Hoppas din lördag/helg också är precis som du vill ha den!

Min miljökämpe

Dottern har dragit igång sin egen blogg! Hon är ju grymt miljöintresserad  och kämpar för en bättre värld för oss alla.

Den är förstås skriven på engelska, men språket klarar ni nog av.

Gå in och ta en titt på therevivalofeden.com

Kommentera gärna också. Det är alltid roligt med kommentarer, speciellt då hon just har börjat med detta nya!

Tack!

Tårtan

Den var stor, den var egenhändigt tillverkad av barnen med Dottern som chef för projektet, den var mycket amerikansk, den var maffig och mycket god!

Denna otroliga skapelse sattes framför mig ikväll efter middagen som bestod av grillat nötkött, grillade grönsaker och potatismos. Svärföräldrarna kom på mat igen och de fick också ta del av denna ovan nämnda skapelse.

Eftersom jag var så trött förra veckan då min födelsedag inföll ( pga att Lillasyster och jag hade rest hem över Potten dagen innan), tyckte barnen att jag behövde få tårta idag istället, alltså skred Dottern med syskonen till verket.

Den blev utsökt! Maffig, verkligen och på grund av detta svår att skära små bitar utav, men mums…. choklad, banan, försiktigt saltad kolasås….

Hälften av tårtan sattes tillbaka i kylen till  en annan dag. Denna tårta kommer att räcka ett tag har jag på känn….

From scratch

Så heter det här på andra sidan Potten då man kokar och bakar ngt från grunden. Inte köper halvfabrikat, utan börjar från början så att säga.

Dottern älskar att baka och koka from scratch, vilket hon nog har fått sedan barnsben, eftersom jag gör likadant. Dock är jag inte riktigt lika hurtig som hon är och gör pizza med jäStieg och god fyllning när det är +30 och fuktigt ute…!

Eftersom det hade lovats regn och åska denna eftermiddag och kväll då jag hade tänkt grilla griskoteltter, passade det ju faktiskt bra att Dottern  kände för att stå i köket. Eftersom hon sommarjobbar dagarna i ända, åkte jag till mataffären och inhandlade det hon behövde. Hon skulle ju i alla fall koka middag för hela familjen.

Mjöl och jäst hade vi redan, det var ingredienserna för fyllningen hon behövde: tomater på burk, lök, svampar, paprika, riven ost, skurna oliver och färska basilikalöv.

Hon kom hem från jobbet mitt på eftermiddagen och satte igång direkt. Som bekant tar det ju ett tag att göra deg på jäst. Liillasyster hjälpte till och flickorna verkade ha roligt  i köket. Jag höll mig  ur vägen och lät flickorna hållas. Säkrast så. Om de ville ha råd, gissade jag att de skulle komma och söka upp mig på verandan där jag satt och läste min bok.

Strax före kl.18 presenterades pizzoarna, rykande heta.

Denna pizza var otroligt god. Krossade tomater med ost och basilika. Alltid en vinnande kombination

Garbage pizza  eller skräp pizza kallas dessa pizzor faktiskt som har lite av varje som fyllning. Denna var utsökt med krossade tomater, svampar, oliver, lök och riven ost.

Eftersom flickorna tog hand om vår goda middag ikväll, tog mamman i huset hand om disken. Det verkade vara rättvist, eller hur?

Imorgon kväll har det lovats ostadigt väder igen. Frågan återstår om  jag kan grilla de där griskotletterna eller inte…?

 

Gick bärsärkargång i skymningen

Detta är mängden med sallat som jag drog upp ur trädgårdslandet ikväll! Sallaten hade vuxit helt galet mycket under förra veckan vi var borta och nu smakar den inte längre  så där sprött och gott som ny sallat skall smaka, utan den är  besk och gör sig klar att blomma och bilda frön.

Alltså, diskuterade Dottern och jag att sallaten hade gjort sitt för i år och efter att hon hade krupit i säng ( tidigt pga sit sommarjobb där hon infinner sig kl.06.00) gick jag ut och drog upp hela rasket. Jodå en del slagsmål med myggen blev det ju försås, och tyvärr vann de flera ggr och nu sitter jag här med flera nya myggbett. Men skam den som ger sig, sallaten är uppdragen och nu finns det en hel del av trädgårdslandet som kan användas till en ny odling av ngt slag ännu denna sommar. Måste rådfråga den där växtstudernade Dottern och se om hon har några bra förslag….

Traditionen påbjuder vidare…

… att vi åker till restaurangen där  den beställda maten kommer levererad på modelltågbana bredvid bordet! Jag trodde lite att vi skulle kunna skippa detta besök det här året eftersom Sonen vid 15 års ålder verkligen inte är lika tågtokig som han var som fyraåring, men redan i början av semesterveckan bad han att få åka till denna restaurang. Så denna fredagskväll, den sista under vår semstervecka här i Wisconsin Dells, åkte vi dit.

Sonen bad direkt att få ett bord nära tåget, vilket lyckades och han var mycket nöjd. På bilden ovan ses tåget efter att det just levererat en del av maten som vi hade beställt. Ryggarna syns på alla barnen och sedan syns Svärmor i högra hörnet.

Som förr om åren var maten väldigt god i år  också och vi kunde lugnt konstatera att denna tradition säkerligen kommer att fortsätta den med.

Mitt i natten klättring- nästan i alla fall

Efter allt solande och simmande ville ungdomarna göra ngt annat på onsdagskvällen och eftersom det hade regnat hela dagen fortsatte vi med inneaktiviteter efter kvällsmaten.

Det blev klättring och balansering av alla de slag. På bilden ovan ses Sonen då  han hade klättrat uppför den första av de tre klätterväggarna, slagit i den lilla lampan som också utgjorde tidtagaren och halade ner sig med repet efteråt.

Lillasyster, som nu mäter 164 cm i strumplästen och har helt klart vuxit förbi den korta mamman i familjen, tyckte bäst om den här klätterväggen. Det var också den svåraste av de tre, men varken Sonen eller hon hade några som helst problem med ngn av  dem. Lite kul var det ju okså att den på bilden ovan var upplyst, eller hur?

Efter  klättring på väggar, blev det klättring med rep högt uppe under taket ovanför alla spel och människor nedanför. Naturligtvis fastspänd i en sele, detta  är ju landet där alla vill stämma alla så fort de får minsta lilla chans, så en ordentlig sele skulle se till att deltagarna som gick på trappor, rep, rullande stockar och alla möjliga slags svårigheter, inte föll ner. På bilden ovan ses Lillasyster som gick balansgång över en rullande stock, som faktiskt var ny detta år.

Sonen, som alltid har haft svårt med höjder, klarade detta klättrande och stigande med bravur i år, alla tre nivåer dessutom och var mer än nöjd! Här poserar han tillsammans med Maken just före de var klara med sin runda, som inte får ta längre än 30 minuter.

Och mamman då? Ja, alltså ngn skall ju helt enkelt agera fotograf, så  mamman avstod denna gång…! ( och för övrigt har mamman alltid avstått från dessa klätteräventyr, men det kan vi ju hålla lite hemligt kanske….😉 )