Funderingar kring matlagning och diverse

Under veckorna är det ofta svårt att få måltider ihopknåpade. Detta helt enkelt pga tidsbrist. Ofta skall vi iväg på än den ena aktiviteten, än den andra. Eller egentligen skall ungdomarna iväg på aktiviteter och Maken och jag agerar taxichaufförer.

Jag tycker om att koka mat och bakar gärna också, dock sällan under veckorna.

Jag kanske borde ta tjuren vid hornen och koka flera måltider under helgen, bara att ha att värma upp  under veckorna när livet är mera hektiskt, men jag måste säga att jag inte riktigt hittat motivationen till detta.

Denna stilla vecka har det varit en aning lugnare här på hemmafronten också och jag har faktiskt kokat mat både i tisdags och denna skärtorsdagskväll.

I tisdags blev det en svampsås på portabella svampar. Ett recept som jag använt länge och som faktiskt var den äldsta Dotterns favoritrecept då hon var kring ett årsåldern! Receptet är enkelt och vid det här laget har jag förstås lagt till och tagit bort lite från origiinalreceptet för att få såsen precis som den här familjen tycker om den.

På bilden ovan syns den röda löken som steks i lite olivolja med svamparna tills både löken och svampar är möra och svamparna har gett ifrån sig en hel del vätska.

Efter att svampar och lök är möra, lägger jag till lite vetemjöl, salt, peppar, ketchup och köttbuljong. Låter allting sjuda upp och tjockna och koka i ca. 10 minuter, medan jag kokar äggnudlar i en separat kastrull. Till allra sist tar jag av såsen från värmen och lägger till några klickar gräddfil ( som är det vita som syns på bilden ovan.)  och rör om ordentligt. Voilà! Denna svampsås passar utmärkt över kokta äggnudlar med en enkel sallad till. Smaklig måltid!

Denna skärtorsdag blev det en resa  tillbaka till hemlandsrötterna i och med att jag bestämde mig för att koka ordentlig mat. Denna ordentliga mat bestod av potatisgratäng och köttbullar. Och inga Ikea sådana naturligtvis, utan egna hemgjorda sådana.

Jag prövade ngt nytt ikväll och lade ett extra lager med riven ost mitt i gratängen och det uppskattades av den hungriga familjen. Istället för att använda grädde, lägger jag till 2 dl. Mjölk. Lök,salt och peppar skall också in bland den skivade potatisen förstås.  Brysselkålen var frusen, inte färsk, men tillredd direkt ur frysen med lite olivolja, salt och peppar. Sedan in i ugnen på 20 min. Enkelt och gott och eftersom alla uppskattar frusna grönsaker tillredda på detta sätt, serverar jag dem rätt ofta så också. Varför ändra ett fungerande koncept liksom…?

Imorgon är det långfredag, men ngn speciell mat för den dagen har jag inte. Kvällen är späckad med allt  möjligt, förutom kyrkobesök, vilket grämer mig en aning. Dock uppmärksammas inte Långfredagen annat än i kyrkorna här, Skolorna har öppet, alla affärer, posten, bankerna etc. är öppna, så det känns verkligen inte som ngn Långfredag.

På kvällen kommer en hemvändande Dotter till (den korta) påskhelgen, så istället för att åka på ngn gudstjänst blir det att hämta hem henne från busshållplatsen istället. Det blir en väldigt annorlunda påskhelg i år….

 

Dundersnö

Ja, så kallas termen då det snöar, regnar, åskar och blixtrar på samma gång. Ett rätt onvaligt fenomen, men som händer iband här i Mellanvästern på höstarna och vårarna då den ena årstiden försöker övergå i den andra.

Idag var sgs hela staten Minnesota stängd igen. Skolor, dagis, olika jobb etc, just pga av dundersnö och en riktigt ordentlig vinterstorm med hårda vindar, glashala vägar och nederbörd i form av fruset regn, snö, hagel och allt om vartannat i en enda salig röra. Kallt var det egentligen inte, ngn plusgrad, men vinden som blåste 22 sekundmete, gjorde att det kändes väldigt kallt ute när Sonen, Lillasyster och jag var ute och skottade vid lunchdags.

Sonen jobbar med den våta, tunga snön.

Lillasyster såg till att gräva fram bilen som stod parkerad på uppfarten.

Uteterassen på Makens sjukhus är täckt i ett tungt, vitt täcke.

Ännu vet vi inte om det blir skola imorgon. Vägarna är fortfarande i dåligt skick pga ihärdigt regnande,  och detta regn fryser sedan på vägarna. Skolbussarna skickas ogärna ut i detta väder, men samtidigt har barnen missat hela fem skoldagar detta skolår pga väder, så det är bara att vänta och se vad som komma skall. Ännu har inte vintern 2019 helt sagt sitt…

 

Söndagsutflykt

Efter en kort, men intensiv helg tog vi Dottern tillbaka till bussen i eftermiddags. Det var inte lite vi hann med. Nya skor, två par, hade hon med sig, två par nya jeans och en blus fanns också i kappsäcken. I matväg fanns mammans köttbullar nedpackade och färskt bröd ur brödmaskinen. Till detta kan också tilläggas att Dottern designade och sydde en halv klänning i helgen! Resten hoppas hon hinna få färdigt nästa gång hon är hemma, vilket blir så tidigt som under påskhelgen om två veckor.

Efter att vi hade släppt av denna studerande Dotter, åkte Maken och jag till det jättelika blågula varuhuset som ligger på andra sidan vägen från busshållplatsen.

Förra helgen vid sommarstugan gjorde vi en liten inventering över vad vi tyckte vi ännu behövde köpa till köket.  I sommar lär vi ha gäster nu som då och då behövs det mera bestick, tallrikar och glas än vad vi hade. Alltså tyckte vi det passade bra att åka till den blågula affären medan vi ändå var så nära.

Sagt och gjort. En och en halv timme senare stod vi i kassakön med kundvagnen full. Ni vet ju hur det kan gå det där, trots inköpslista. Mitt i allt hittas en hel del annat som vi inte visste att vi behövde, men kunde faktiskt komma till nytta och användning i alla fall!

Det här med detta blågula varuhus kommer alltid att vara en aning märkligt för mig att besöka.  Åtminstone här i Tvillingstäderna. Alla varor har namn på ett språk som jag pratar, medan alla kunder som strosar omkring med blågula väskor och kundvagnar pratar språket som jag använder dagligen här. Det passar liksom inte ihop. Eller det gör det, men ändå inte. Båda mina världar slås samman, vilket inte gör ngt, men det känns märkligt. Svårt att förklara och sätta i ord. Hoppas jag lyckades någrlunda….

När vi upptäckte denna blev det ännu lustigare:

Ända från Älmhult i Sverige hade denna låda tagit sig.Hit. Mitt i Tvillingstäderna i Mellanvästern i USA. Nog är världen bra liten ändå…

 

 

Vår privatchaufför

Vi har ju skaffat privatchaufför Maken och jag. Det visste ni kanske redan? Jodå, en sådan borde alla ha. Vår fick vi i slutet på januari och det går så bra så. Han bara kör och kör och är SÅ nöjd över att få köra. Så fort han får tillfälle till att sätta sig bakom ratten, tar han det.

Senast i helgen då vi skulle köra runt till olika ställen kring sommarstugan då än det ena,  än det andra skulle införskaffas.

Jodå, visst är det Sonen vår, som har körtillstånd nu när han är 15 år och behöver få in sina övningstimmar. Han kör sgs varje dag nu, även om det bara rör sig om fem minuter här eller tio minuter där. Nöjd är han. Duktig är han och lär sig fort.

Nu när det är vårlov för hans del hade jag hoppats att han skulle få in sin första, officiella körlektion med en instruktör, men han har inte lyckats beställa en tid åt sig, så nu hamnar han att vänta… och vänta ganska länge måste han, trots att bilskolan också ger lektioner på lördagsfömirdddagarna. Idag på eftermiddagen fick han äntligen en tid beställd åt sig. Dock  det fanns inga öppna lektioner förrän i slutet på maj!

Jag har tjatat och tjatat i flera veckor på honom att beställa tid. Han behövde ha misnt tio körtimmar under bältet innan den första lektionen med bilskolan kunde beställas  och det hade han redan för ett tag sedan, men han kom sig liksom inte för att beställa den, fast han kan göra det hur behändigt som helst via nätet.

Jag tycker det är enormt viktigt att han sköter detta själv. Jodå, mamman och pappan betalar förstås för lektionerna, det är klart, men eftersom det är han som vill ha körkort, tycker jag det också är hans sak att beställa tid, kolla sitt eget schema och planera själv. Jag tycker det är viktigt att ungdomar lär sig detta, för så fort de fyller 18 får mor och far i huset inte sköta om ngt i denna väg. Lika bra att han lär sig nu då, eller hur?

Hur gör ni som har ungdomar hemma eller har haft ungdomar hemma? Ber  ni dem att sköta sådant här själva, eller gör ni det för dem?

Vår privatchaufför körde oss halvvägs hem från sommarstugan i söndags och han fick lägga till 90 minuter igen till körschemat.

MysPys i bild och (några) ord….

Hemkomna i Förorten igen efter en trevlig helg i Wisconsin vid sommarstugan. Vi gjorde en hel del, men på ngt sätt inte så mycket ändå. Här kommer ett axplock ur helgen:

 

Utsökt frukost på restaurang börjades lördagen med innan…

… vi köpte båt! En begagnad sådan, men med en alldeles ny motor! Ingen sjösättning ännu med frusna sjöar, men om några veckor så…

Efter hemkomsten till stugan igen blev det för karlarna att krypa ner i stugans hjärta för att installera ett vattenfilter i hopp om att avslägsna mineraler och bland annat  järn ur dricksvattnet. Det lyckades mer än väntat!

Medan karlarna befann sig nere i stugans hjärta, befann sig mamman och Lillasystern i köket och svarvade ihop lite got till byggarna där nere. Uppskattades. Tanken var att vi skulle tillbringa eftermiddagen ute på stranden för att städa upp lite efter vintern, men se den iskalla vinden satte stopp för den sysslan….

Hundarna fick mycket uppmärksamhet denna helg och det klagade de inte det minsta på!

Och vad vore en mysig helg med familjen utan, inte en, men TVÅ filmkvällar i rad…?!

Korven kanske inte var finsk, men grillades gjorde den och gott blev det!

The Music Man

Löragskvällen avnjöts på allra bästa sätt. Vi gick på amatörteater! Det finns nämligen en teatergrupp, the Glory Players vid kyrkan dit vi hör och de senaste tre månaderna har de jobbat hårt på musikalen Musikmannen ( fri översättning.).

Handlingen utspelar sig i Mellanvästern på 1912. Nämligen i delstaten Iowa, som ligger rakt söder om Minnesota och är grannstat med oss. Tänk er Lilla huset på prärien. Samma slags kläder och samma slags småstäder och jargong. Musikstilen likaså och härlig humor, dans och sång. Till den idylliska småstaden River City ( upphittat. Finns ingen stad med det namnet i Iowa.) kommer försäljaren och skojaren Harold Hill. Han skapar problem i staden, problem som inte ens finns, för att sedan lösa problemen och få större popularitet. Naturligtvis finns det en romans invävd i handlingen också. Harold Hill förälskar sig i innehavaren av stadens bibliotek, Marian och hon har inget som helst intresse av nykomlingen. Till en början i alla fall…

Kyrkan var inte helt fullsatt, men för att vara den femte av sex föreställningar totalt, var vi en hel del som fick ta del av denna fina föreställning igår kväll.

Varken Maken eller jag var med i pjäsen, men vår familj representerades av Sonen, som har skött en del av det tekniska arbetet genom att sköta om strålkastarbelysningen!

I denna makapär åker han nästan ända upp till taket med sin strålkastare och skiner den enligt manuskriptet på skådespelarna under hela den två och en halv timme långa pjäsen.

Här stod han igår kväll, strax innan pjäsen skulle börja.

Nu på söndagseftermiddagen, i skrivande stund faktiskt är han och alla de andra som är med, nästan helt igenom den sjätte och sista föreställningen för den här gången. Det blev verkligen en lyckad musikal och det är bara att gratulera alla som deltagit!

Ett människoöde…

Jag försöker hjälpa så gott jag kan. Det är inte mycket mera jag kan göra än att lyssna, men jag hoppas och tror att det hjälper lite.

Jag tar det från början:

Min kompis och jag träffades redarn på college endast några veckor efter att jag hade flyttat hit. Vi jobbade på samma dagis faktiskt och kom bra överens direkt. Hon var ung mamma, hade redan en två årig flicka vid 19 års ålder och hade hädneran fulla. Jobbade, gick i skola och var singelmamma. Hade just flyttat hemifrån för att lite mera kunna etablera sig och lära sig klara sig på egen hand med sin Dotter. Tuff helt enkelt. Hade inga planer på att bli mamma vid 17 års ålder, men ibland går det inte som man tänkt sig. Pojkvännen ville inte veta av barnet och drog sin kos. Kompisens föräldrar var inte heller stöttande, och rätt sårade över att deras Dotter inte väntat med att skaffa barn. Som sagt, livet blir inte alltid som man väntat sig.

Detta är redan länge sedan. Denna Dotter har nu redan hunnit bli 25 och födde själv, för ganska exakt en vecka sedan, en liten son. Eller egentligen en riktigt stor sådan, eftersom han var välskapt och över 4 kg!

Komplikationer tillträdde, Dottern är av naturen liten till växten och hade svårt att krysta ut en sådan klimp till son. Alltså, blev det kejsarsnitt lite hastigt och lustigt, men till slut gick allt bra ändå.

Medan förarbetet pågick förra måndagskvällen, åkte jag till det närliggande sjukhuset  ( samma sjukhus där Maken jobbar, men han råkade ha ledigt den kvällen och var hemma med oss.) för att hålla min kompis sällskap en stund. Det var redan sena kvällen innan jag kom mig dit eftersom vi hade eget program först. Dock var kompisen mycket glad över besöket, ävenom det blev rätt kort.

Vi höll kontakten under natten och vid 06.30 tiden följande morgon föddes den Lilla/stora Sonen och var välmående och frisk. Min kompis kunde andas ut så här långt.

På grund av att det togs kejsarsnitt, hölls Dotter och Son längre på sjukhuset än de vanliga 48 timmarna och i fredags släpptes de hem till källarvåningen där de bor med Pojkvän och Pojkvännens mormor.

Det är här det blir knepigt nämligen och min kompis är mycket bekymrad och jag försöker stötta så mycket jag kan.

Pojkvännen är ung, har just fyllt 18 och är ännu gymnasieelev.( gymnsiet i USA är obligatoriskt.)  Blir inte klar ännu, är efter med grunskolan eftersom han har haft en mycket tung och svår upväxt. Han går i en alternativ skola för att också kunna arbeta så mycket vid sidan om som möjligt, vilket är speciellt viktigt nu eftersom han har blivit pappa. Han bor med sin mormor eftersom hans mamma sitter i fängelse pga av användande och langande av olika droger, men främst amfetamin. Hennes Son har själv varit missburkare, trots sina unga år och blev ganska nyligen klar med behandling och är just nu drogfri. Någon pappa finns inte i bilden, vem vet vilka  slags öden mamman har varit med om med detta slags liv. Hon kanske inte ens vet vem som är pappan till hennes båda söner….

Och nu har denna unga pojke, med redan en så stor börda för sitt unga liv, gått och blivit pappa. Kom ihåg att här finns inget som barnbidrag, betald föräldrarledighet etc. I detta landet skall man helst  klara sig själv. Socialhjälp finns att få, men det skall vara mycket illa ställt innan den delas ut.

Min kompis är bekymrad och det förstår jag. Hon vill ju att bebisen skall få växa upp med mycket kärlek och stabila förhållanden, men medan bebisens pappa är ung och försöker komma framåt i livet på bästa sätt, har bebisens mamma rätt nyligen ( före graviditeten)  fått diagnosen ‘bipolar disorder’  och vägrar att ta medicin. Klarar inte av hålla ett jobb och skall nu försörja ett barn…

Ingen lätt situation, eller hur? Jag försöker som sagt att lyssna och låta min kompis prata, som i sin tur försöker att inte lägga sig i alldeles för mycket, men helt klart oroar sig för den nya, lilla familjen. Hur skall detta gå?, helt enkelt.

Denn dagen, ett människoöde….