Min utsikt just nu….

…. då jag sitter här denna tidiga sommarmorgon och intar min frukost är denna:

Dagen har börjat varmt och varmare skall det bli. Hela +30 har det utlovats idag och luftfuktigheten kryper sakta men säkert uppåt.

Sonen och jag är just på väg tillbaka till kyrkan. Den tredje dagen av bibelskollägret sparkar igång om en stund.

Igår pratade vi bl.a om rädsla. En liten flicka berättade åt mig att hon är rädd att hennes föräldrar skall skiljas eftersom hennes pappa har flyttat ut…..

Mitt hjärta brast i tusen bitar för henne.

Ta hand om varandra där ute!

Väl representerat

Vi fick nya grannar i helgen. Jag har inte träffat dem ännu, men då en stor låda ( en sådan där som kan skeppas på båtar) lämnades på de nya grannarnas uppfart i måndags, beslöt sig Maken för att traska över och hälsa dem välkomna.

Sagt och gjort!

Det visade sig att de inte flyttade långt.De kom från grannförorten, så de känner dessa förorter väl redan. De har en 11 årig Dotter som börjar i samma mellanskola som Lillasyster i höst, men detta är inte allt. Denna Dotter är tvåspråkig och har mamma härifrån och pappa från…. Sverige!

Så, nu bland dessa åtta hem på vår gata, finns det två av dem som representerar Norden och det svenska språket!

Inte illa! Inte illa!

Nu hoppas jag bara att jag får träffa denna familj snart…

…och så blev vi med kanot!

Detta kom jag hem till på eftermiddagen. En kanot placerad på vår Honda Odyssey!

Maken jobbade ett 24 timmars pass igår söndag och när det lugnade ner sig på kvällen, kollade han på nätet med ljus och lykta efter en begagnad kanot…. och hittade en! Och inte alla långt borta heller, utan i en Förort ca.40 km norr om oss. Inte illa!

Eller egentligen hittade han flera, men denna har knappt blivit använd, och priset innehöll tre flytvästar, två paddlar och remmarna och stöden som används för att binda fast kanoten på taket, vilka också behövs förstås.

Inkommande helg blir det en intressant färd upp till villan med en bil fullastad med barn ( mera om detta i ett kommande inlägg), hundar och sedan en kanot på biltaket. Undras just om grannarna kommer att börja prata… 🤔

Mitt-i-natten shopping

Ovan ser ni min kundvagn fylld med matkassar som skulle lastas i bakluckan på bilen. Klockan var precis 21 och jag hade just avslutat helgens besök till mataffären. Det är inte lite mat som går åt till en familj på sgs 5 vuxna och besöken till mataffären blir täta nu under sommaren då alla är hemma och äter sgs alla måltider hemma också.

Det blev en sådan där söndag idag då tiden inte riktigt räckte till.

Efter förmiddagens gudstjänst stannade både jag och Sonen kvar vid kyrkan för att göra klart det sista innan bibelskollägret börjar imorgon. Jag ser fram emot själva lägret, barnen som är anmälda och kommer och alla roliga aktiviteter som är planerade. Däremot ser jag inte fram emot den tidiga väckningen imorgon och hela resten av veckan, vid 06-tiden.

Det var en hel del som måste göras ännu och vi kom inte hem förrän vid 15-tiden. Vrålhungriga eftersom vi inte hade ätit lunch ännu.

Skyarna var gråa och blytunga och luften var fuktig och kvav. Hett var det inte, men så pass tungt att det kändes i huvudet. Och tydligen så pass tungt att jag slocknade och sov i över en timme efter den sena lunchen!

Därav inköpandet av matvaror så sent denna kväll! Tiden räckte liksom inte riktgt till på dagen då det blev en helt oplanerad tupplur så där hux flux!

Dock är kyl, frys och skåp påfyllda igen. Jag kan sätta väckarklockan på 05.45 och sedan sluta min blågrå för dagen.

Mera imorgon…. god natt från andra sidan Potten!

En fantastiskt njutbar dag!

Det är  inte lite man hinner med då man vill! Eftesom Maken jobbar imorgon, söndag, är vi redan tillbaka i Förorten   från stugan och det är lördag kväll. Allt som allt var vi borta hemifrån runt 29 timmar, just över ett dygn!

Eftersom vi visste att tiden var knapp var vi uppe redan vid sju tiden imorse. Njöt av den varma solen på verandan och åt ett snabbt morgonmål.

På med kläderna och sedan iväg till det större samhället lie längre bort. Det var en hel del som skulle inhandlas. Som till exempel flytvästar, rep, långa sladdar etc.

Efter allt handlande blev det en snabb lunch på nytt, mysigt favoritställe och sedan fortsatte vi tillbaka till stugan.

Nu skulle båten permiärprovas! Och det var säkert intressant för grannarna att se på när två landkrabbor som Maken och mig skulle lära oss använda detta nya båtgarage. Det tog lite testande hit ch dit, men till slut fick Maken koll på läget och båten nervinschad i vattnet. Vi klättrade ner i den och backade ut. Det gick lite trögt i början, men väldigt snabbt fick Maken koll på läget och motorn och iväg åkte vi!

Efter premiärturen var det annat som behövde göras. Maken åkte på en till tur med båten medan jag städade upp stranden igen. Detta gjorde jag också för tre veckor sedan, men på grund av att vattnet var så lågt den här helgen, hade en hel del vass skjöljts upp på land och behövdes städas upp. Eftersom vår gård också är omgiven av tallar, var stranden igen täckt av en hel massa barr som behövde räfsas upp.

Vid 17 tiden diskade jag de få tallrikar och koppar som vi hade använt och satte dem att torka. Maken stängde fönster och stängde sedan av vattenpumpen och vi låste stugan.Dags att köra hem till Förorten igen.

Försök säga namnet på denna sjö snabbt tre ggr! Restaurangen låg alldeles intill denna sjö.

Efter en fatanstiskt god middag på en ny resturang, Pine Ridge, styrde vi kosan hemåt.

Det finns värre sätt att spendera 29 timmar på och även om vistelsen var kort, sade jag åt Maken:

-Detta gör vi om!

 

 

 

En varierande dag- minst sagt

Denna fredag firar ni midsommar hemma. Glad midsommar får jag önska er alla!

Här på andra sidan Potten firas ingen midsommar, men visst pratas det om att ‘sommaren börjar idag’.

Dagen började ovanligt tidigt för mig idag, trots sommarledigheten. Jag befann mig nämligen på kvinnokliniken redan vid 07.30 tiden imorse. Mammografin igår på kliniken närmare vår Förort visade förändringar i det vänstra bröstet och mera undersökningar måste göras.

Med hjärtat i halsgropen ringde jag tillbaka igår på eftermiddagen och fick en ny tid, redan imorse. Denna klinik är huvudkliniken och har mera avancerad utrustning, alltså fick jag tid där.

För sex år sedan gjorde en biopsi i det vänstra bröstet och till all lycka var allt normalt.

Nu skulle samma område undersökas igen.

Hela tre olika bilder togs av den vänstra sidan idag och det visade sig, som misstänkt, att förändringar hade skett.

Efter att radiologen ( heter det faktiskt så på svenska? ) hade sett på bilderna, ville han göra en till undersökning, men med ultraljud den här gången. Jag skickades tillbaka till väntrummet i ytterligare 20 minuter.

Efter dessa, mycket nervösa minuter, blev jag äntligen inkallad till undersökningen. Kvinnan som gjorde undersökningen var vänlig, mycket tyst och hade ett helt uttryckslöst ansikte. Satte tyst med sonden på mitt bröst och tog bilder och klickade på tangentbordet.

Efter vad som verkade en halv evighet, en tyst sådan, gav hon mig en handduk, bad mig att vänta med att torka bort gelén och gick för att hämta läkaren.

En ny, tyst evighet följde. In kom kvinnan ( efter säkert bara 5 minuter, fast det kändes mycket längre) igen och deklarerade med samma uttryckslösa min att förändringarna i mitt bröst var inget att oroa sig för, bara att torka av mig, klä på mig och åka hem igen.

Till först var jag inte ens säker på om detta var ett glädjande besked eller inte pga hennes hållning och ton, men då jag äntligen var tillbaka i omklädningsrummet trillade några lättnades glädjetårar ner på kinderna. Tack och lov!

Lättnaden var minst sagt enorm då jag körde hem igen och landade på hemmaplan vid tiotiden.

Nu denna fredagskväll/midsommarkväll har Maken och jag landat helt på ett annat ställe. Det blev nämligen en mycket kort avstickare till stugan på tu man hand!

Skönare avslutning på denna dag får man leta efter!

Cancer sucks

Kvällens sogebesked kom via Fejjan. En kompis till mig, inte så nära kompis, men ändå, har efter en två års kamp avlidit av cancer idag. Hon var i min ålder, två fina ungdomar till barn, en trevlig man.

Det var i äggstockarna det började och eftersom denna cancer är väldigt tyst, hade den spritt sig i sgs hela kroppen innnan den hittades.

Cacnef sucks. Det finns inget annat att säga denna regniga, gråtugna torsdagskväll….