Lugnet efter stormen

Vi vaknade i den riktigt tidiga morgonstunden av stormen! Regnet piskade mot rutorna, åskan dundrade och det gick riktiga vithandskar på vår lilla sjö. Jag sneglade gäspigt upp mot takfläkten som fortfarande snurrade. Någonstans i min halvsovande hjärna bedömde jag av detta att vi fortfarande hade elektricitet trots ovädret.

Dagen har fortsatt i samma takt. Ena sekunden har det blåst och regnat och nästa har det mojnat igen.

Maken och Sonen har hunnit ut med båten två ggr mellan ovädren och Sonen är mycket nöjd med det nygamla förvärvet. Han har fått köra och tyckte det var så väldigt roligt.

Mitt på dagen, mellan stormarna faktiskt och medan det var lugnt, gick strömmen! Vi blev faktiskt en aning förvånade eftersom vi hade litet väntat på detta ända sedan den tidigaste stormen och sedan när vädret uppförde sig, gick den.

Två och en halv timme var den borta, men har nu fixats.

Kvällen är vacker och lugn. Helt utan stormar och solen försöker titta fram. Sjön är spegelblank och det känns lite som i en dröm efter dagens ‘on again-off again’ väder…. 🤔

Vägbygge, hetta, mygg och död fisklukt

Allt i den ordningen! Trots noga kollad karta, hamnade vi fast i vägbygge och resan ut ur Minnesota gick i snigelfart. En resa som vanligen tar 1,5 h att komma ut ur vår hemstat, tog enkelt 2,5 h idag! Flera gånger satt vi alldeles stilla.

Kanoten, fastspänd på biltaket, hölls bättre på plats efter att vi stannat och dragit alla remmarna hårdare kring bilen, men då vi äntligen kom till gränsen mellan staterna, stannade vi vid en närliggande bensinstation och upprepade samma procedur.

Efter att vi passerat gränsen och kanoten igen var bättre fastspänd, slapp vi allt vägbygge och kunde äntligen fortsätta färden på fina, släta, öppna vägar!

Efter fyra timmar på väg kom vi äntligen fram till stugan. Vi steg ur bilen för att rasta hundarna allra först och möttes av en otroligt hemsk fisklukt!

Tack och lov kom denna lukt inte inifrån stugan, men riktigt varifrån den kom visste vi inte. Det var hett och kvavt och vindstilla. Vi gissade att lukten kom från tången vid stranden och från sjön.

Trots att Maken inte var med ( han kom senare i egen bil eftersom han kanske blir inkallad till jobbet inkommande arbetsvecka), lyckades Sonen, Lillasyster och jag få ner kanoten på marken och lade den nära skjulet på. Sedan gällde det att ta ut allt annat ur bilen också.

Nu är det kväller, vindarna har svängt och fisklukten har försvunnit. Det är väldigt varmt ute för att vara kväll och det har lovats mera hetta, åska och regn imorgon.

Det är dags att krypa till kojs. Morgondagen kan inte bli annat än bättre. Det hoppas i alla fall jag på!

Intensiv sommarlovsvecka går mot sitt slut….

Koncentrationen var stor bland en av mina grupper på lägret i förmiddags. Det skapades kort till de nya vännerna med olika stämplar och färger och tiden var knapp innan det blev byte mellan aktiviteter.

Lägret avslutades nästan i karnevalyra med glada barn, ‘personal’ ( utan lön) som deltog i yran och en massa mjuka bollar som kastades ut mot barnen.

Sonen, tillsammans med en god kompis såg till att musik, Powerpoint och resten av det tekniska fungerade under hela veckan.

Lägret blev verkligen en succé och jag är inte säker på vem som hade roligare, de vuxna eller barnen?

Nu är det fredag kväll och denna heta dag går mot sitt slut. Vi är nästan i början på juli och nu märks det att sommaren är här på allvar. Luften är tung och kvav och solen het. Hettan blir bara mera intensiv nu under de kommande veckorna, med ngn enstaka svalare dag allt som oftast då angränsande Kanada ser till att dela med sig av sina nordligare vindar.

Det mesta är packat inför morgondagens resa norrut igen. Vi skall tillbringa inkommande vecka i norra Wisconsin vid den där nya, lilla privata stranden och njuta av sommaren vid stugan. Det blir egentligen den enda hela veckan som vi åker dit denna sommar, men vackert så. Eftersom de där nordiska fyra veckors semestrarna inte existerar här, får det handla om långa, sköna, avkopplande helger istället.

Det kommer att bli lite si och så med bloggandet under den kommande veckan, men jag gissar att det blir ngn mellanrapport och sedan en uppdatering när vi väl är tillbaka i Förorten.

Vi hörs kära läsare! Tack för att ni ständigt håller koll på oss här på andra sidan Potten. 😃

Parkeringsproffs!

Den här nya bilföraren här hemma hos oss fortsätter att imponera och visa sina färdigheter.

Imorse efter att han kört oss till kyrkan och den fjärde dagen med bibellägret, valde han att backa in vår jättebil i parkeringsrutan. Och nej, den är snart nio år gammal med över 150 000 km i däcken. Någon modern utrustning som kamera att hjälpa dig med backandet existerar inte!

Det är kaffe han står med i händerna. En av huvudledarna för lägret beställer morgonkaffe åt alla de 37 ledarna för lägret. Sonen och jag åker och hämtar det varje morgon innan vi åker den sista biten över gatan till kyrkan. Synd bara att jag inte är kaffedrickare….!

Så här såg morgonsamlingen ut imorse vid lägret. Då jag tog detta foto höll ledarna på att lära barnen en ny lägersång.

Dagens tema var sorg och hur denna kan behandlas och tampas med. Hur vi alla upplever sorg någongång i livet och hur normalt det är att känna sig ledsen och gråta. Lika normalt som att skratta faktiskt.

Imorgon, fredag är det sista dagen som lägret hålls för denna sommar. Veckan har gått otroligt fort och nu ikväll har Sonen och jag kört till flygfältet och hämtat gästerna som flugit hit till Mellanvästern från Arizona. De skall spendera några dagar med oss, innan Makens goda kompis och dennes två söner i åldrarna 8 och 10 år, åker vidare till hans hemstat Wisconsin.

En intensiv dag går återigen mot sitt slut. Dags att sluta mina gråblå…. God natt!

Min utsikt just nu….

…. då jag sitter här denna tidiga sommarmorgon och intar min frukost är denna:

Dagen har börjat varmt och varmare skall det bli. Hela +30 har det utlovats idag och luftfuktigheten kryper sakta men säkert uppåt.

Sonen och jag är just på väg tillbaka till kyrkan. Den tredje dagen av bibelskollägret sparkar igång om en stund.

Igår pratade vi bl.a om rädsla. En liten flicka berättade åt mig att hon är rädd att hennes föräldrar skall skiljas eftersom hennes pappa har flyttat ut…..

Mitt hjärta brast i tusen bitar för henne.

Ta hand om varandra där ute!

Väl representerat

Vi fick nya grannar i helgen. Jag har inte träffat dem ännu, men då en stor låda ( en sådan där som kan skeppas på båtar) lämnades på de nya grannarnas uppfart i måndags, beslöt sig Maken för att traska över och hälsa dem välkomna.

Sagt och gjort!

Det visade sig att de inte flyttade långt.De kom från grannförorten, så de känner dessa förorter väl redan. De har en 11 årig Dotter som börjar i samma mellanskola som Lillasyster i höst, men detta är inte allt. Denna Dotter är tvåspråkig och har mamma härifrån och pappa från…. Sverige!

Så, nu bland dessa åtta hem på vår gata, finns det två av dem som representerar Norden och det svenska språket!

Inte illa! Inte illa!

Nu hoppas jag bara att jag får träffa denna familj snart…

…och så blev vi med kanot!

Detta kom jag hem till på eftermiddagen. En kanot placerad på vår Honda Odyssey!

Maken jobbade ett 24 timmars pass igår söndag och när det lugnade ner sig på kvällen, kollade han på nätet med ljus och lykta efter en begagnad kanot…. och hittade en! Och inte alla långt borta heller, utan i en Förort ca.40 km norr om oss. Inte illa!

Eller egentligen hittade han flera, men denna har knappt blivit använd, och priset innehöll tre flytvästar, två paddlar och remmarna och stöden som används för att binda fast kanoten på taket, vilka också behövs förstås.

Inkommande helg blir det en intressant färd upp till villan med en bil fullastad med barn ( mera om detta i ett kommande inlägg), hundar och sedan en kanot på biltaket. Undras just om grannarna kommer att börja prata… 🤔