Livstecken får den amerikanska tundran

Så här såg det ut igår på eftermiddagen. Lufttemperaturen rörde sig kring -25, men då de iskalla vindarna började vina ( de som det hade varnats så mycket för) blev det en kombinerad temperatur på -43 grader Celsius!

Detta är nytt rekord för Tvillingstäderna, men dock inte för hela staten som har sett så kallt som -70 C i början av 1900 någongång.

Nej, tack. Jag tycker att gårdagens och dagens kyla räcker gott och väl. Jag skottade lite snö framför garaget igår kväll efter hemkommen från Zumbapasset och kunde gott konstatera att sådan kyla är verkligen inte att leka med! Kinderna, som inte var täcka, blev genast iskalla och jag hängde upp spaden efter endast tio minuters skottande. Kylan jagade hastigt in mig i stugvärmen igen!

Det är fortfarande ledigt från skola och mitt jobb. Dock är det ju sällan sjukhus stänger, så Maken jobbar på.

Grannen ‘messade’ mig imorse om den jättelika istappen som hängde från ‘skorstenen’ på sidan av vårt hem. Till all lycka täppte isen inte till avgasröret från värmepannan, men jag slog för säkerhets skull bort den. Gissar att det inte tar många timmar innan en ny bildats.

Med skolledigt är det bara att slöa framför spisen så mycket man har lust med. Imorse njöt hunden Lilly och Lillasyster av den sköna värmen.

Imorgon torsdag lär vi skall vakna till den sista iskalla dagen för den här rundan. Enligt vad vi hört kommer skolor och jobb att öppna som vanligt igen. Vi får ju se vad som händer….

När Gubben Frost ryter till…

…ja, då lyssnar Mellanvästern! Hela samhället bävar inför tisdagens och onsdagens iskalla temperaturer. Jag pratar dock inte om ngn ynka temperatur på -15 eller ngt i den stilen. Det kallaste vädret på över 20 år är på väg från polcirkeln ner till oss här i Mellanvästern och enligt prognoserna kan det bli så pass kallt som -40 grader Celsius!

Det ni!

Som alltid måste vi här i USA vara störst och värst på allting, likaså vädret tydligen!

Skolorna har stängt i två dagar framåt, arbeten har stängts, barnens fritidsaktiviteter har annullerats och tanken är vi nu skall hållas inomhus och hålla oss ur vägen medan Gubben Frost härjar här längre söderut än var han vanligtvis vistas.

Nu har jag nog svårt att tro att vi skall nå så långt som -40 grader ner på kvicksilvret här i Tvillingstäderna. Eftersom vi bor i en storstad, förekommer en sk urban heat island vilket betyder att det hålls lite varmare pga av alla människor, hus, bilar, fabriker etc.

Den som lever får ju se som det heter. Inte mycket vi kan göra åt vädrets makter, så istället får jag och barnen ha sovmorgon både imorgon tisdag och sedan också på onsdagen. Stackars Maken är den enda som behöver parvla sig upp ur sänghalmen i ottan och åka iväg till jobbet.

Dock tror jag inte att jag och barnen kommer att sitta hemma och glo… Två dagar har öppnats till bl.a att springa ärenden, så det är lika bra att ta tjuren vid hornen och få dessa ärenden gjorda. Åtminstone två av våra tre bilar startar helt bergsäkert eftersom de står parkerade i garaget. En behöver stå till förfogande för Maken naturligtvis och sedan finn det då två för mig och barnen att välja på.

Dock kommer vi nog knappast att tillbringa långa stunder ute och de stunder som vi är ute, blir det att täcka all hud som syns eftersom det tydligen kommer att blåsa ngt alldeles fruktansvärt. Det är den hårda, kalla blåsten som det varnas mest för….

Dottern vid universitet i Madison har ingen sådan lyx att hennes föreläsningar är annullerade, men det går bussar mellan studenthem och föreläsningssalar och bibliotek, så hon skall nog klara sig hon med. Uppvuxen i Minnesota och van med vädrets nycker, vet hon hur hon skall kläs sig. Den nya vinterjackan och de nya, varma vantarna som vi hade köpt åt henne till julklapp kommer väl till pass nu.

Vi lär skall få veta att vi lever ännu denna januari månad!

Efter nattens snöstorm vaknade vi till en kall, men otroligt vacker dag…,

Vinterbadare

Här sitter de i skrivande stund. Männen i mitt liv. Ute i bubbelpoolen mitt i den hårda blåsten och snön som vräker ner. Vinterns första, riktiga snöstorm har landat här i Minnesota med rejäla mängder snö som skall fortsätta under hela natten och sjunkande temperaturer. Just nu skriver vi -26 C. Det lär skall bli kallare imorgon.

Skolorna har redan skickat SMS om en två timmar senare början imorgon pga de dåliga vägarna och den iskalla blåsten och temperaturerna.

NU har vi vinter i Mellanvästern.

Bring it on people!

Proffsigt värre!

Som bekant fyllde Sonen femton år förra veckan. Som femtonåring i detta stora landet får man köra bil, om man tagit det skriftliga ( numera på datorn) provet och klarat så pass många frågor rätt att man får sitt körtillstånd.

Sonen klarade detta prov för körtillståndet galant och fick 32 utav 32 möjliga! Trafikregler är hans grej, motorer har alltid varit hans stora intresse och nu skulle han äntligen få börja köra bil! Visserligen med mamma och/eller pappa som passagerare, men ändå.

Nu börjar övningskörandet då, eller rättare sagt, det har börjat med full fräs!

I torsdags, direkt efter avklarat prov, tog Maken Sonen på den första rundan och det gick riktigt bra. Lite osäker, men efter några minuter var han redan varm i kläderna och hade hur skoj som helst.

På fredagen var det ledigt från skolan pga terminsavslutning och Sonen och jag åkte iväg på mera övningar på förmiddagen efter att rusningstiden hade lugnat ner sig. Fredagen bjöd på kalla vintertemperaturer, men strålande sol. Eftersom snöbristen fortfarande rådde, var inte vägarna hala heller. Bara att tuta och köra.

Jag måste genast hålla med Maken. Sonen var helt klart duktig. Visste redan vad han höll på med och hade ett bra självförtroende, dock inte för bra, vilket också är viktigt förstås.

Vi körde omkring i nästan en hel timme och sedan åkte vi till en tom parkeringsplats i närheten för att öva parkering en stund. Det blev ingen fickparkering denna gång, men väl rutparkering framåt och sedan ville han pröva på att backa in i rutan. Det gick bra det med!

Innan han får köra upp för körkortet måste han vara 16 år fyllda och ha haft tre lektioner med bilskolan, vilka är 2 h långa. Han måste också ha övningskört i 50 timmar med en vuxen ( över 18), som naturligtvis innehar giltigt körkort.

När äldsta Dottern övningskörde tog det ett helt år att få in alla övningstimmarna. Sonen har redan, denna helg, fått in 3-4 h! Jag påpekade lite försiktigt att han faktiskt just har fyllt 15 och att vi har ett helt år på oss. Svaret blev då att det bara är så roligt att köra bil, så han vill ut och köra så ofta det går. Varpå han både förde och hämtade sin Lillasyster från simträningen idag på eftermiddagen med mig som passagerare den ena gången och Maken den andra.

Dock tänker jag inte låta honom skippa skolan så att han får köra mig till och från jobbet under veckorna…!

Sonen har parkerat alldeles rakt och mitt i parkeringsrutan redan på första försöket. Gissa om han var nöjd…?!

Att backa in var inte ngt problem det heller tydligen.

Hälsningar från stugan!

Denna oerhört vackra bild skickade Maken åkt mig denna helg. Han åkte nämligen till stugan i fredags direkt efter jobbet för att jobba på några små projekt, men egetnligen mera för att sitta i tystheten och stirra ut över den frusna sjön. Jag hade bett att få en bild av soluppgången över den frusna sjön och denna bild kom via nätet. Kallt, -22 C, men vackert, så säg?!

15!

Jag tror vi överraskade honom lite med tårta strax efter hemskomsten från skolan och innan det bar iväg till kvällens aktiviteter. Han hade nog tänkt sig att inte mycket skulle hända en helt vanlig onsdag.

Men en helt vanlig onsdag är det ju inte då man fyller. Dessutom 15 år! Vart i all världens tider har den där skrikande kolikbebisen tagit vägen och varifrån kom denna unga man som i strumplästen är en bra bit över 180 cm och som också sportar en sprillans ny tandställning. Och senare i veckan hoppas han på att klara det skriftliga trafikprovet och få titulera sig ägare till ett körtillstånd och på väg att ta körkort!

Tårta och presenter hör en födelsedag  till,ävenom man är tonåring, fyller 15 och lite låtsas att man inte bryr sig…!

Kortet som jag hade hittat åt honom uppskattades också!

Ut på äventyr… igen!

Imorse packade vi hastigt och lustigt igen. Inga kappsäckar den här gången ( förutom Dottern då) utan varsin övernattningsväska att ha på hotellet.

Färden sydösterut med bil påbörjades efter intagen lunch hemma.

Det var dags att leverera en återvändande Dotter till universitetet efter hennes månadslånga jullov.

Vi hade perfekt körväder. Visserligen ruskigt kallt ute, men den bleka, men välkomna januarisolen lyste ner på oss i vår bil då jag rattade ut den på motorvägen.

Fem timmar tar resan ner till delstatens Wisconsins huvudstad Madison där Dottern går i skolan. Jag körde halva vägen, sedan stannade vi för att sträcka på benen och används toaletten och så fortsatte resan med Maken vid ratten.

Väl framkomna till Madison, åt vi middag på en av Dottern vald restaurang. Det var gott! Lustigt hur bilande kan vara rätt tungt fast man bara sitter stilla!

Efter intagen middag levererade vi Dottern till hennes studentbostad med allt hennes pick och pack. Hennes rumskamrat råkade anlända på samma gång. Hon hade också med sitt pick och pack och det blev rätt trångt i deras lilla rum!

Dottern var minst sagt nöjd över att vara tillbaka och packade hastigt ur sina saker ur kappsäcken så att vi kunde ta hem den igen. Hennes rum är alldeles för litet och trångt för rymliga kappsäckar!

Sedan blev det stora kramen och så var det dags för oss att gå skilda vägar i några veckor igen.

Vi styrde kosan mot hotellet där vi befinner oss i skrivande stund. Det finns snö här i Wisconsin och det knarrar så härligt under fötterna då vi går ute!

Lillasyster har den senaste timmen njutit av hotellets simbassäng och till och med blivit vän med en flicka i samma ålder här!

Imorgon styr vi kosan norrut och hemåt igen efter en riktigt trevlig helg i kyligare breddgrader den här gången!