Skandinavien-Minnesota tur/retur på fyra timmar

Nej, vi tog inte Concorden, den har ju som bekant inte gått mellan Frankrike och New York City på ett bra tag. Vi tog bilen, helt enkelt…hit!

Till det blågula  varuhus  som ligger alldeles intill Minneapolis-St.Paul International Airport! Det är inte ofta vi kommer  oss hit. Vi bor en rätt bra bit härifrån och har inte vägarna ofta förbi. Det är heller  inte mycket som finns vid Ikea som vi inte kan få tag på på närmare håll, förutom då viss mat…

Anledningen till dagens besök var den nya sommarstugan som blev vår i måndags. Om ett par veckor hoppas vi på återresa dit och då behöver vi en hel del grejer. Mycket kan vi ta hemifrån, men det är också en hel del som behöver inhandlas: bestick, glas, torkställning, skärbräde, gardiner, kuddar, täcken, osv.

Lillsasyster hade inte varit till Ikea sedan hon var liten och lämnades i Småland för att leka i bollhavet! Hon tyckte det var intressant att gå och se sig omkring och förundrades över alla möbler, bord, stolar, etc, etc som Ikea erbjuder till försäljning.

Hon hittade också Barnens Ikea  och rymdes nätt och jämnt i den här stolen, som barnen hade så velat ha då de var yngre, men som vi faktiskt aldrig inhandlade.

Det hamnade en hel del greer i kundvagnen, och det var så roligt att gå omkring och titta på allt. Ikea kan ju faktiskt vara rätt överväldigande om man inte har en lista, men med listan i hand gick vi runt och prickade av inköpen.

Något som vi ville speciellt titta på var soffor, och mera specifikt då bäddsoffor. Tyvärr hittade vi ingen som vi var så där riktigt förtjust i, så vi får fortsätta att söka med ljus och lykta. Inte för stor, måste gå att bädda ut till en dubbelsäng och så skall den ju vara rätt färg förstås.

Under ett besök på Ikea, är ju att intaga en måltid på restaurangen ett måste. Naturligtvis gjorde vi detsamma efter att vi hade handlat färdigt och kundvagnen var propfull med både ditt och datt.

Jag msåte ju helt enkelt välja de obligatorisk köttbullarna, lingonsylten och potatisen. Lillasyster, som älskar lax, valde deras ugnsstekta lax, medan Maken tog en väldigt skandinavisk räksmörgås. Till efterrätt delade vi tre på en bit dajmtårta och en bit chokladtårta. Mums!  ( Dock måste jag ju nog helt klart säga att mina egna köttbullar är godare än Ikeas, men är det tradition, så är det…!)

Sist men inte minst, gick vi till den lilla mataffären som också  finns och Lillasyster blev eld och lågor när hon såg at det fanns lösgodis att köpa!

– Snälla mamma, kan jag få lösgodis?

Och detta kunde ju inte mamman neka henne eftersom alla våra barn älskar lösgodis och det finns inte normalt här. Lillasyster plockade lyckligt  åt sig en påse  med löfte om att dela med syskonen.

Vilken lyckad utfärd det blev! Jag påpekade också åt Maken att det här med att åka till Ikea har ändrat för min del. Då varuhuset först öppnade här i Tvilingstäderna drabbades jag av en ernom hemlängtan till Finland under besöken där. Det var också märkligt med alla skyltar och namn på svenska, medan personalen talade engelska, precis som på alla andra stället runtom oss. Det passade liksom inte in.

Efter dagens besök kändes det som om vi hade åkte på snabbvisit till Skandinavien under några timmar och sedan satte  oss i bilen och åkte hem till förorten igen, kom vi tillbaka till USA. En märklig känsla, verkligen. Dock drabbades jag inte av hemlängtan denna gång, utan fick mersmak och vill åka tillbaka lite snabbare den här gången. Om inte annat, så endast för att inhandla mera senapssill och lösgodis…!

 

 

På peniosnärsfest

I lördags, på samma dag som Maken fyllde år  faktiskt, var vi bjudna på fest. Två av Makens kolleger gick i pension i somras och nu skulle det till att festas då. Jag hade faktiskt ingen större lust att gå på denna fest, hade liksom tänkt skicka Maken på egen hand. Fast han ville ha mig med, så som den trogna läkarfru som jag ju är, följde jag då snällt med…! ( ha!)

Vi kom till ett fantastiskt vackert hem i en förort lite söder om vår. Högt i taket, stora fönster, omgivet av skog var hemmet och inredningen gick i vackra, ljusa färger. Ljusa soffor, vackert trägolv och naturligt bruna färger i det vackra och öppna köket, där det tillreddes enormt gott småplock. Den för kvällen inhyrda cateringpersonalen gick omkring och fyllde på vin och champagneglas. Eftersom vi skulle köra hem, höll jag mig till ett gott mineralvatten medan Maken tog några glas vin. Han skulle jobba följande dag så några vilda utsvävningar blev det inte för honom heller.

Den goda maten bestod av små skinksmörgåsar som personalen gick omkring och bjöd på. Små, söta gurkskivor med hackade tomater och sparris med gravad lax m.m. Flera slags ostar och kex, samt små delikatata chokladrutor och osttårtor till efterrätt.

Det belv en lyckad fest, med många kolleger samt fruar och äkta hälfter som kom. Jag som inte alls hade haft ngn lust att åka på fest, fann mig själv med att småprata med flera av Makens kolleger som jag hade träffat vid andra, liknande tillfällen. Flera av fruarna och jag hade faktiskt så trevligt att vi beslöt att ordna en till fest efter julen någongång. Det är klart att inte alla anestesiläkare kan närvara på samma gång någongång, eftersom de två sjukhusen och de tre klinkerna som de alla jobbar vid, alltid behöver ha personal!

Fast visst var det roligt att kvällen blev så lyckad ändå! Tal hölls det också till de två nyblivna persnionärerna och Maken höll ett så fint tal att han fick rungande applåder till och med. ( Jag hade  tänkte säga att han hade födelsedag, men det ville inte Maken, så jag lät bli…) Och så måste det ju skämtas en hel del på en sådan här fest också. Läkare, som dagligen håller på med blod och andra kroppsvätskor, är inte så finkänsliga som vi andra och det kom en del detaljer om blod och krossade skallar, men det vara bara att inte låta fantasin skena iväg alldeles för mycket.

Snaps bjöds det också på för den som var intresserad:

I sprutformat, förstås!

Efter en riktigt lyckad kväll var vi hemma redan vid 22 tiden, så att Maken kunde krypa i säng i normal tid för att jobba sitt söndagspass på 12 timmar som han hade på schemat följande dag.

 

Knallgrön…

… är lådan, kulorna gröna och goda. Nu är godiset hemifrån helt slut och jag tackar och bockar för den hår gången. Kusin Vitamin med familj som besökte oss under en trevlig vecka i juni hade med sig läckerheterna och barnen och jag har knaprat lite i gången på dessa Fazers grönda godingar. Finns natruligtvis inte att få här, men eftersom det högst troligast blir en resa till Jakobstad nästa sommar, få vi snällt vänta och fylla på lagret då….

Kusin Vitamin och jag under paraplyet vid simabssängen i juni.

Min nya pumplykta

Det börjar dra ihop sig till pumpatider här på andra sidan Potten. Igår besökte jag och Lillasyster hobbyaffären inte så långt ifrån oss och jag hittade denna pumpa ovan. I rättvisans namn var det ju nog Lillasyster som hittade den, jag hade hittat en annan som jag också tyckte om, men den var mindre och rymde endast tre värmeljus. Denna gillade vi båda mycket bättre och den hamnade i kundvagnen.

Ikväll ljuser den upp den mörka, faktiskt  varma söndagskvällen ute på verandan. Även imorgon, måndag, har det lovats över tjugo grader på eftermiddagen och sedan lär hösten komma på allvar…

Det är OK säger mamman i huset: Bring on fall!  😀

September mysfaktor

I vårvintrars, då det tog så himla länge innan  våren och värmen äntligen kom, sade jag åt Maken att jag faktiskt gärna skulle kunna flytta någonstans där det råder vamt väder hela året om.  Fast nu har jag ju förstås märkt att så är inte fallet. I slutet på juli/början på augusti var jag så otrolgit trött på värmen och fukten och nu när den äntligen har släppt och vi sitter här och småfryser ute på verandan en kväll i september, är det ju så  otroligt skönt!

Jag växte upp med fyra årstider, flyttade till en annan del av världen med fyra årstider, det är klart att jag aldrig skulle kunna bo någonstans där endast sommar  och värme regerar året runt.

Tänk vad mycket MYS man skulle gä miste om?! Jag bara säger!

På hösten med tända ljus, i december med jullampor och Tro, Hopp och kärlek, de kära julsymbolerna från Jakobstad.  I  januari och februari med mera tända ljus och sedan går det ju då redan mot våren och det blir redan ljusare i mars och solen värmer.

Nej, det är nog bara att fortsätta bo i de mera nordligare delarna av världen, även om jag inte riktigt befinner mig lika långt norrut som hemtrakterna i Finland…..

Mysfaktor denna kväll ute på verandan med de nya fönstrena stängda. Ute är det rätt kyligt, inne i på verandan är det varmt och skönt.

Meanwhile in Wisconsin…

… festar Dottern med maskoten från universitett, Bucky Badger.  Denna unge som alrdig som liten ville ta bilder med jultomten ellr påskharen, tar nu egna bilder med maskotar till höger och vänster och messar dem sedan vidare till oss här i förorten.

Jaja, vi har bara varit med om detta universitetsäventyr en vecka ännu… Vi lär bli häradade de kommande fyra åren…. 😉

Nästan för spännande

Jag sträckläste de sista hundra sidorna igår, söndag. Vilken bok! Jag hade lite svårt att komma igång med den, inga problem med att lägga den ifrån mig när jag en gång kom igång med den, men under de sista sisådär hundra sidorna satt jag fången. Helt fången!

Vilken dramatik, vilken berättelse, vilka beslut som detta par tog, både på gott och ont och upplösningen…. Vet ni om denna bok baserar sig på ngn sann historia eller är allt påhittat? Orotrlig berättelse hur som helst.

Nu måste jag ju hyra filmen förstås! ( Jag hoppas bara att den följer boken och är minst lika bra.)