Planering för stugliv!

Hit bär det av i helgen! Till den där nya stugan i Wisconsin! Det handlar nämligen om vårens/sommarens första långhelg och jag har beställt vackert väder och lite över tjugo grader varmt för helgen. Vi får se om Moder Natur levererar…

Memorial Day weekend firas egentligen till minne av alla de som stupat i USAs alla möjlig och omöjliga krig, men eftersom denna helg alltid infaller den sista helgen i maj, har det också blivit tradition att fira denna långhelg som sommarens första.

Det känns verkligen inte som om ngn sommar skulle vara i antågande med den senaste veckans ihärdiga regnande, men enligt väder-förstå-sig-påarna skall det faktiskt vara hyfsat väder både på lördagen och söndagen.

Vare sig det blir bra eller dåligt väder, skall det bli väldigt avkopplande med en liten avstickare i helgen. Hur mycket bloggande det blir av återstår att se. Gissar minimalt.

Men innan helgen skall det jobbas de allra sista dagarna  innan vi stänger vårt lilla dagis för sommaren och nästa vecka är det ledigt som gäller!. Skönt skall det bli och perfekt med lite stugliv att sparka igång denna ledighet med!

Öga för färg och form

Min konstnärliga Dotter, som mitt i alla har blivit hejdunderligt intresserad av blommor och växter fick en uppgift igår av mor och far och tog tag i den direkt. Plantera blommor i krukorna framför och bakom vårt hem och göra det riktigt snyggt. Det borde inte frysa ute nu längre, så här i slutet på maj, även om det endast var kring fem grader över plussträcket imorse då vi steg upp…!

Medan hon, med Maken åkte till blomsterhandeln för att handla blommor, höll jag på med annat och såg inte på så noga vad som pågick efter att de kom hem igen och satte igång med att plantera.

Efter att hon var klar och ville visa mig sina färdigheter kunde jag lugnt konstatera att detta jobb kommer i fortsättningen att tillhöra Dottern med sinne för färg och form!

Eller vad sägs om krukan framför garaget?

Eller den som står på framsidan av vårt hem?

Eller blomlådorna på baksidan av vårt hem?

Eller blomkrukorna på den bakre verandan( under blomlådorna)?

Jag kan plantera, inga problem, men det här med att kombinera rätt och få det att se alldeles fantastiskt snyggt ut, det får jag nog som sagt lämna till Dottern hädanefter!

150 sidor…

… är lästa och jag behöver väl knappast säga att denna bok är lika fantastiskt bra som alla andra av den fantastiske, australienska författaren Liane Moriarty!

Språket är lätt och flyter. Det är lustigt att jämföra ‘australiensiskas’ med ‘amerikanskan’. Små skillnader, men dock skillnader!

Dags att lägga bort bloggandet och återgå till boken.

Vi hörs! 😃

Smygbörjat…

En alldeles ofantligt vacker vårkväll som denna och tillika efter en intensiv dag på jobbet, blev det ingen tisdagszumba på kvällen, utan en riktigt skön hemmakväll. Helt ok det med faktiskt! Hela familjen var hemma för en gångs skull, så fast jag just hade gjort potatissallad i söndags till morsdagen, svarvade jag ihop en till och till den serverade Maken grillad korv med bröd. En riktigt somrig middag.

Det blev riktigt varmt också, runt 24 grader, så efter att köket var uppstädat ( och det var inte ens min förtjänst. Tack går till ungdomarna i huset!) gick jag ut på den kvällsvarma verandan och hade tagit med mig en av böckerna som jag fick i julklapp i vintras, men som jag sparat till sommaren för sommarläsningen.

Jo, jag vet, det är inte riktigt sommar ännu, men jag smygbörjade med sommarläsningen  ikväll eftersom jag endast har sex dagar kvar på jobbet innan sommarlovet. Alltså har jag sgs sommarlov, eller hur…?!

Den australiensiske författaren Liane Morairtys senaste, Nio perfekta främlingar ( fri översättning) verkar lovande redan efter det första kapitlet, vilket är allt jag läst hittills. En härligt tjock roman, perfekt för soliga eftermiddagar på verandan, vid simbassängen eller vid sommarstugan. Nu får jag bara inte bli för ivrig och läsa den alltför snabbt. Kanske bra att jag faktiskt jobbar ännu…?!

Kära mammor!

Varma grattsiar på morsdagen till alla mammor, styvmammor, bonusmammor, kvinnor som vill bli mammor, kvinnor som förlorat sina mammor, alla de som har mammor i livet osv, osv. Ingen nämnd och ingen glömd!

Liksom i Finland firades morsdagen idag, söndag här på andra sidan Potten också och på bilden ses min vackra blombukett som Maken gav mig!

Vi firade såklart med mina Svärföräldrar. Inte bara morsdagen utan imorgon, måndag firar Svärfar födelsedag, vilket ju naturligtvis också måste firas!

Det blev grillade biffar, hemgjord potatissallad och ugnsbakade grönsaker. Med ett gott, rött vin till.

Eftersom Svärmor älskar choklad, blev det en (köpt) chokladpaj till efterrätt, men vi ville inte lämna Svärfar utanför. Han är nämligen ingen chokladvän, så Maken svarvade ihop hemgjord citronglass också som den andra efterrätten. Vilka nöjda miner det blev!

Det blev en riktigt trevlig kväll ute på verandan, trots att det var en aningen kyligt. Tur att vi har fönster nu så att vi kan sitta ute trots den relativt kyliga våren i år.

Den hemkomna  Dottern underhöll med tyst, mysig gitarrmusik i bakgrunden medan de vuxna satt och pratade.

Stort ansvar

Maken är borta på konferens i dagarna fyra. Det faller nu på min lott att se till att hans älskade tropiska fiskar får mat en gång om dagen. Jag har faktiskt kommit ihåg dem precis varenda dag hittills och nu återstår endast en dag kvar av detta viktiga uppdrag.

Det är inte svårt att mata dessa vackra fiskar. Maken köper pyttesmå frusna kuber med ngn slags odlad räkor och dessa lägger jag i en liten kopp med vatten taget ur akvariet och rör om tills den lilla kuben smälter och räkbitarna flyter fritt i vattnet. Sedan är det bara att hälla detta skrovmål i akvariet och låta fiskarna mumsa på.

På bilden ovan syns en del av akvariet. Det är vackert, verkligen och rogivande att stå och titta på en stund. Men vilket arbete! Detta är tredje gången som Maken har försökt att få hela ekosystemet igång och jag tror att han lyckas denna gång. Tredje gången gillt liksom.

Att ha havsfiskar som hobby är tidskrävande och kräver tålamod och en hel del läsning. Man skall nog ha intresse för att hålla på, för om kemikalierna, salthalten, vattentemperaturen, ljuset  och strömmarna inte är precis rätt, så kollapsar allt igen. Algerna tar över och fiskarna blir sjuka och allt dör bort ganska fort.

Vattnet skall bytas varje vecka och detta hör vanligen till Makens helggöra. Under akvariet finns ett till, mindre  akvarium, gömt i ett skåp, som med hjälp av pumpar, fyller på sötvatten, så att havsvattnet i huvudakvariet inte skall bli för salt plus att vattnet i huvudakvariet hela tiden avdunstar. Som bekant, vill ju fiskar gärna ha vatten omkring sig och lär skall dö väldigt fort om deras hem blir tomt. Gälarna och fenorna fungerar liksom inte lika bra, eller hur…?!

Med  jämna mellanrum köper Maken ngt nytt att sätta till sitt akvarium. Då ngt nytt skall läggas till det stora akvariet måste detta nya först tillbringa 4-6 veckor i ett s.k karantänakvarium. På så sätt, ifall de nya fiskarna, sniglarna eller vad det nu råkar vara, har med sig ngn slags smitta/bakterie från fiskaffären därifrån de kom, skall de medicinernas med kopparbehandling eller annat innan de får flytta in i sitt riktiga hem. Ovan ses de två fiskar som just nu befinner sig i karantän. Om ngn vecka borde de få flytta till sitt nya hem eftersom de har simmat länge och  väl i det mindre karantänakvariet och verkar må bra efter att Maken medicinerat dem med kopparbehandling.

Som sagt, otroliga mängder med arbete och sedan får man inte ens klappa fiskarna, utan de måste fångas med håv om man ens skall lyckas få tag på dem!

Det är tur att detta är Makens hobby, för detta otroliga tålamod skulle jag aldrig ha!

Tilläggas skall dock att både fiskar och koraller är köpta från en affär som endast köper odlade produkter, inte tas vilda ur haven!

Kanske man borde ha alla världen politiker försöka att  hålla ett akvarium med havsfiskar vid liv och kanske de då äntligen skulle börja förstå hur otroligt ömtåligt och balanserat detta ekosystem är…?

Right on schedule

Jodå, precis som förra året på våren, började knopparna synas, växa, svälla och sist spricka ut på mina två orkidéer. De trivs så otroligt bra i mitt köksfönster, så jag vågar absolut inte flytta på dem. Den stora blommar nu för tredje eller fjärde året i rad och den lilla blommar för det andra året i rad eftersom jag fick den senare av familjerna på jobbet. Då jag fick den vid juletider, hade den vita blommor och blommade så vackert. Ett år senare fick den nya blommor på vintern, men då var blommorna precis samma färg som den större orkidéen! De blommorna vissnade snabbt och sedan började den lilla  orkidén blomma igen på våren tillsamans med den större.!

Detta bevisar ju rätt tydligt att orkidéer som står nära varandra, följs åt och påverkas av varadnra, vilket jag tycker är rätt fascinerande ändå.

Har ni andra som har dessa intressanta blommor hemma, märkt ngt sådant här? Att de verkar följas åt? ( Detta har blivit diskuterat i tidigare blogginlägg också, men intressant är det ju, eller hur?)