På fredagskvällarna har Sonen simträning med simlaget. Igår kväll var mamman så trött att hon bad Sonen skippa denna träning, så vi kunde stanna hemma och ta det lugnt istället. Lite förvånat höjde denna Son på ögonbrynen och sade sedan med glädje och eftertryck:

– YESSSSS!

Alltså, åkte Maken iväg till jobbet och Sonen, Lillasyster och jag ägnade kvällen åt annat än simning.

Det var dags att göra pumpalyktorna  klara. Vi inhandlade pumporna vid äppelodlingen för två veckor sedan och de har, traditionsenligt, prytt  framsidan av vårat hem sedan dess.

Eftersom det var en sådan mild höstkväll, gick det bra att jobba ute på trappan. Här  ovan ses Sonen gå lös på sin pumpa.

Det gjorde också hans yngre syster, men tyvärr visade sig att hennes  pumpa hade möglat inuti just pga det milda vädret! Till all lycka gick det nog att skära ut ett ansikte i den, men ngn fräsch doft ur pumpan, kom det då rakt inte! Snarare tvärtom!  Hon fortsatte att jobba i alla fall och verkade inte alls ha lika känslig näsa som mor sin!

Sonen i full färd med att skära ut ett otäckt ansikte ur sin pumpa.

Lillasyster, den eviga djur och framför allt kattvännen, skar ut ett kattansikte.

På grund av att Lillayssters pumpa hade möglat inuti, kunde vi inte ta till vara fröna ur den för att sedan rosta dem i ungen. Till all lycka var Sonens pumpa helt oskadd och han gröpte ur alla fröna och jag gick in i köket för att skölja av dem och rensa bort fruktköttet. Skakade av så mycket vatten det bara gick och sedan var var bara att hälla lite olivolja på dem och låta dem rosta på svag ugnsvärme i 1 h. Salt och sedan mumsa! Mmmmm! Höst!

Inte många rostade pumpafrön i år. Tur  att de  är som godast när de just kommit ur ungen!

Pumporna  blev färdiga och sedan var det bara att städa upp efter oss. Jag tog bilder av dem imorse…

Sonenes otäcka ansikte.

Lillasysters katt!