Sommarläsning nummer 4

Natten mellan lördagen och söndagen läste jag färdigt den fjärde romanen denna sommar. Boken Maine, skriven av den amerikanske  författaren J.Courtney Sullivan visade sig inte alls vara som jag hade tänkt mig.

Boken handlar om en amerikansk familj med rötterna i Irland. Familjen Kelleher och deras liv och leverne, deras alkoholism och deras bråk sinsemellan, men också djuprotade traditioner i katolikens mysterier och seder. Den yngre generationens allt mindre tillit till den katolska kyrkan och matriarken Alices misstänksamhet gentemot sin enga barn och också barnbarn.

Svårläst var de inte. Språket flöt på och det var inte många ord som jag inte förstod. Ändå var jag inte helt förtjust i boken. Den hade sina roliga stunder, visst och skrattet bubblade ur mig mot slutet av boken, men jag läser den knappast igen. Gissar att denna hamnar i loppislådan.

Dock har jag faktiskt redan inhandlat en annan bok av samma författare, som jag helt klart ämnar läsa, men just nu kommer jag att ta en paus från henne och läsa en annan författare som jag gillar skarpt.

Elin HIdlerbrand har jag redan läst flera romaner av och den som jag nu skall ta mig an heter Winter Solstice. Gissar att denna bok kommer att falla mig mera i smaken eftersom jag hittills inte hittat en bok av Mrs. HIdlerbrand som jag inte gillat.

Så medan den heta, fuktiga dagen just nu  utlöses i en ´hejdundrande storm med regn, åska, blixtar och hagel, skall jag krypa up i soffan med en ny bok. Bättre läsväder får man söka efter!

På återseende kära läsare!

Tog vara på stunden

Denna torsdag bjöd på en massa körande hit och dit och runt en liten bit och det hela började rean vid åtta tiden på morgonen. Denna vecka har Lillasyster deltagit i en kurs som ges av Röda Korset och som lär barn och ungdomar hur och om att sitta barnvakt! Dottern tog samma kurs i samma ålder och det visade sig att kursen var fortfarande väldigt bra med en massa nyttig information om barn, deras utveckling och en hel del första hjälp kunskaper rymdes också med. Kursen hölls i en skola inte så långt härifrån, men likväl skulle Lillayster köras dit.

Efter att jag hade lämnat henne på kurs, körde jag vidare til loppis. Igår kväll bad jag barnen/ungdomarna att fylla bakluckan med alla påsar och lådor de fyllt de senaste veckorna med urvuxna kläder och leksaker som de inte längre vill behålla. Imorse körde jag allt detta  då till loppis. Loppisen som jag anlitar ligger nära mitt jobb, så det är en bra bit att köra. Intäkterna som fås in på detta loppis går sedan vidare till välgörande ändamål här omkring i Tvillingstäderna. Alltså, tycker jag det är värt körandet i alla fall.

När allt var avlämnat vid loppisen, åkte jag vidare till klippningen som jag hade på schemat. Denna man behövdes ses över och vem är bättre att göra detta än min frissa som jag anlitat de senaste tjugo åren…? Dock är det ju förstås så att hon fortfarande finns i förorten som vi bodde i då det begav sig för alla dessa år sedan och inte där vi bor nu!

Alltså, körde jag söderut en tjugo minuter till! Jag hade tänkt gå omkring i en av klädaffärerna som finns i närheten, men jag kom på en helt annan ide. Det var en oerhört varm och  vacker morgon och boken som jag läser just nu hade jag tagit med.  Snabbt slog jag om i tankarna, parkerade nära ett kafé istället, högg tag i boken och gick och köpte mig en kall kaffe ( som faktiskt inte var väldigt god. Jag försöker bli kaffedrickare då det kommer till iskaffe, men jag har hittills inte lyckats så bra…) och hittade ett trevligt bord ute i solen! Klockan var endast just över nio och min klippning hade jag inte beställt till kl.10, så jag hade bra med tid att sitta och njuta. Det var ännu inte tjugo grader varmt och luften var torr, inte tung och kvav, som är mera normalt här i juli månad.

Vilket bra beslut och vilken skön och avkolpplande stund det blev där i solen denna torsdagsmorgon!

Resten av dagen innehöll mera körande, denna gång in till Minneapolis och lektion i harpa för Lillasyster, så att ladda batterierna och bara njuta på förmiddagen visade sig vara helt rätt.

Tar du dig tid att njuta och ge dig tid denna sommar?

From scratch

Så heter det här på andra sidan Potten då man kokar och bakar ngt från grunden. Inte köper halvfabrikat, utan börjar från början så att säga.

Dottern älskar att baka och koka from scratch, vilket hon nog har fått sedan barnsben, eftersom jag gör likadant. Dock är jag inte riktigt lika hurtig som hon är och gör pizza med jäStieg och god fyllning när det är +30 och fuktigt ute…!

Eftersom det hade lovats regn och åska denna eftermiddag och kväll då jag hade tänkt grilla griskoteltter, passade det ju faktiskt bra att Dottern  kände för att stå i köket. Eftersom hon sommarjobbar dagarna i ända, åkte jag till mataffären och inhandlade det hon behövde. Hon skulle ju i alla fall koka middag för hela familjen.

Mjöl och jäst hade vi redan, det var ingredienserna för fyllningen hon behövde: tomater på burk, lök, svampar, paprika, riven ost, skurna oliver och färska basilikalöv.

Hon kom hem från jobbet mitt på eftermiddagen och satte igång direkt. Som bekant tar det ju ett tag att göra deg på jäst. Liillasyster hjälpte till och flickorna verkade ha roligt  i köket. Jag höll mig  ur vägen och lät flickorna hållas. Säkrast så. Om de ville ha råd, gissade jag att de skulle komma och söka upp mig på verandan där jag satt och läste min bok.

Strax före kl.18 presenterades pizzoarna, rykande heta.

Denna pizza var otroligt god. Krossade tomater med ost och basilika. Alltid en vinnande kombination

Garbage pizza  eller skräp pizza kallas dessa pizzor faktiskt som har lite av varje som fyllning. Denna var utsökt med krossade tomater, svampar, oliver, lök och riven ost.

Eftersom flickorna tog hand om vår goda middag ikväll, tog mamman i huset hand om disken. Det verkade vara rättvist, eller hur?

Imorgon kväll har det lovats ostadigt väder igen. Frågan återstår om  jag kan grilla de där griskotletterna eller inte…?

 

Gick bärsärkargång i skymningen

Detta är mängden med sallat som jag drog upp ur trädgårdslandet ikväll! Sallaten hade vuxit helt galet mycket under förra veckan vi var borta och nu smakar den inte längre  så där sprött och gott som ny sallat skall smaka, utan den är  besk och gör sig klar att blomma och bilda frön.

Alltså, diskuterade Dottern och jag att sallaten hade gjort sitt för i år och efter att hon hade krupit i säng ( tidigt pga sit sommarjobb där hon infinner sig kl.06.00) gick jag ut och drog upp hela rasket. Jodå en del slagsmål med myggen blev det ju försås, och tyvärr vann de flera ggr och nu sitter jag här med flera nya myggbett. Men skam den som ger sig, sallaten är uppdragen och nu finns det en hel del av trädgårdslandet som kan användas till en ny odling av ngt slag ännu denna sommar. Måste rådfråga den där växtstudernade Dottern och se om hon har några bra förslag….

Sista dagen

Imorgon, lördag bär det av sydvästerut mot Förorten igen. Trots en lite jobbig början på veckan med regn, åska, elavbrott och stillastående båt, blev det en mycket fin vecka.

Vädret har blivit mycket bättre. Maken listade ut vad det var för fel med båten och trädet som föll på elledningen har fortfarande inte tagits bort, men el har vi haft resten av veckan, så det är ju bra.

Mina stadsbarn trivs- riktigt. De älskar vår mysiga stuga och det nya båtlivet. Sjön är inte stor direkt, men ändå tillräckligt stor att det går att vara ute på en härlig körtur. Havet är det ju inte, men så här mitt i landet får man knappast klaga, utan vi tager vad vi haver och njuter av sjön och detta sköna stugliv.

Nästa vecka kommer arbetet emot for Maken och Lillasyster har ett läger i dagarna tre. Sonen har tappat en bit från tandställningen som behöver fixas och den tiden är beställd till nästa vecka. Dottern har galant klarat en vecka hemma utan resten av familjen, men hon börjar se fram emot att ha familjen tillbaka.

Själv har jag en del ärenden att stå i. Långresan hem till Jakobstad hägrar och om en och en halv vecka sätter Lillasyster och jag oss på planet hem.

Om sanningen skall fram ser jag aldrig fram emot den långa resan. Vi tar alltid den lättaste rutten över Potten, men det är sällan vi kommer under resans totala tid, som vanligen är 24 h. Sedan, då vi äntligen möts av leende ansikten och stora kramar på flygfältet, då blir det så mycket roligare!

Innan allt detta skall vi ännu njuta vid stugan i Wisconsin några kvällstimmar till och sova en sista natt innan vi packar ihop våra grejer.

Dock kommer inte stugan att stå tom länge. Redan nästa helg kommer Dotter med God Kompis att spendera helgen här och helgen efter det kommer Maken med Son tillbaka hit i några dagar, medan Lillasyster och mor lever loppan på hemhemmaplan.

Jag som skulle kanske blogga en mellanrapport någongång mitt i veckan har bloggat varje dag. Så kan det gå när skrivlusten inte vill ge med sig, men nu längtar jag efter ett riktigt tangentbord! Mobilen är bra och behändig, mem plottrigt värre!

Vi hörs från Förorten imorgon kära läsare!

Idag flaggar vi….

… med finländsk ‘windsock‘ ( USAs motsvarighet till vimpel) fast det är den fjärde juli och USAs 243e födelsedag! Egentligen borde ju nog USAs flagga vara upphängd eller kanske båda, men en sådan behöver ännu inhandlas till stugan!

Dagen har bjudit på omväxlande väder, men lite åkande med båten hanns med innan regnet var ett faktum och egentligen avlöste det den tjocka, kvava hettan. Revbensspjäll grillades i regnet, tack och lov fick Maken kolen tända trots strilande droppar.

Gott blev det med sallad och bruna bönor till.

Nu har mörkret sänkt sig, barnen tittar på film medan det smäller utomhus av alla fyrverkeripjäser runtom sjön. Så fort barnen ( ungdomarna) är klara med sin film, skall vi gå ut och bidraga till firandet med våra egna smällar och färger.

Happy fourth of July everyone!

Riktig vänskap

Ni vet de där vännerna man ofta får i barndomen och /eller tonåren? Ofta är man så gott som oskiljaktiga i flera år.

Sedan tar livet över, man börjar nya skolor, olika utbildningar och flyttar ifrån varandra.

Skaffar sig man/fru och barn och jobb. Livet rullar på och kontakt hålls sporadiskt men när man träffas tar man vid för man slutade senast man sågs. Vare sig det var ett år sedan eller 15!

Makens riktiga bästis råkar vara här i sin hemstat, Wisconsin just nu. Han är gift, har två söta söner och numera bosatt i staten Arizona.

Idag på eftermiddagen lånade han sina föräldrars bil och körde de 40 minuterna från sina föräldrars stuga till vår stuga.

Vi grillade gott och vännerna hade naturligtvis massor att prata om. Senast de träffades var för just över ett år sedan då vi befann oss i Arizona på svägerskans begravning.

En tur med den fixade båten blev det förstås också för de goda vännerna.

Nu har Kompisen åkt tillbaka norrut och sedan bär det av tillbaka till Arizona på fredagen. Det blev en riktigt trevlig dag och vi bara önskar att Kompis med familj bodde närmare…!