De stackars små liven, de har inget att äta! Det lilla som säkert fanns innan snön är nu helt täckt igen och mitt fågelbräde på bakgården har varit extra flitigt besökt sedan snön började falla på onsdagseftermiddagen. I förmiddags gick jag ut för att fylla på åt alla sprarvar och andra småfåglar som flockas och hoppar runt på marken och turas om att få sig en mumsbit genom att stå på pinnarna som sticker ut från fågelbrädet. Det är roligt att se deras iver och man kan nästan se dem tävla om maten och trängseln är stor.

Dammen bakom dem är och förblir öppen och i den finns det en hel del fåglar också. Ett ganska stort gräsandpar simmar omkring rätt ofta och de eviga, högljudda Kandagässen kommer vi aldrig ifrån så länge vi har vatten bakom oss.

Dock fick vi mäktiga, fina besökare idag på eftermiddagen! De ville inte riktigt posera på bild, så jag fick lugnt stå ute i snöfallet ( jo, det har fortsatt hela dagen. Trots att meterologerna lovat att eländet skulle upphöra redan vid tiotiden imorse…) och vänta tills de behagade visa sina långa, vackra halsar under ngn sekund innan de dök ner för ngn läcker matbit igen…

Jodå, visst är det Herr och Fru Svan som gästar oss denna fredag! Jag lyckades som sagt få en på bild medan den såg sig snabbt omkring och säkerligen drog ett djupt andetag innan den dök under vattenytan igen.

Och visst finns det en hel del vårtecken trots allt det vita. Det gäller bara att anstränga sig lite mera och leta. Som t.ex alla dessa vattenfåglar som är tillbaka och allt fågekvitter i luften.

Dagsljuset varar ända från tidiga morgontimmen till 19.30 tiden på kvällen och snön smälter ju faktiskt vartefter den faller. Tung och fylld med vatten är den och jag orkar knappt lyfta en spade full då jag är ute och skottar. Så, visst är det vår, om än en vitare och kallare sådan än vad vi kanske skulle önska….