Första vårlovsdagen

Ah! Sovmorgon till kl.8! Ljuvligt! Barnens vårlov har börjat idag, torsdag och de njuter av ledigheten! Sonen har valsat omkring i pyjamas hela dagen, tills nu, mitt på sena eftermiddagen och varenda gång jag bett hon att klä på sig har han bestämt hävdat att det är vårlov och han klär på sig när han vill. Jaha, han har ju faktiskt helt rätt, det är deras första dag med denna vårledighet, min fjärde redan!

Lillasyster fick ganska hastigt och lustigt kliva ur pyjamasen imorse, men mera på grund av att en kompis kom redan vid tiotiden för att umgås med henne. Denna kompis är en av hennes absoluta bästisar, så redan förra veckan hade jag kontaktat hennes  mamma  för att se om vi hade möjlighet till en träff för flickorna.

Roligt har de haft idag och medan flickorna gör det som 11 åriga  flickor gör ( fnittrar och fnissar,  pratar hemligheter och  pojkbekymmer…!) åkte jag till mataffären och handlade en del förnödenheter för dagen och för helgens lilla resa.

Det blir nämligen ett besök i norra Wisconsin och nya sommarstugan i helgen. Ni som följer min blogg vet att vi gått och blivit stugägare, i oktober förra året, så detta är ngt alldeles nyttt och väldigt trevligt för oss. Maken har varit där ett par ggr under sina lediga veckor sedan i julas, men själv har jag inte kommit mig dit förrän helgen strax före jul. Maken och Sonen skall jobba på några mindre projekt den här helgen. Ett vattenfilter skall bland annat installeras. Själv skal jag inte göra så mycket annat än att bara njuta av tystnaden i frånvaron av förortsbruset.

Efter att jag kom hem från mataffären har jag fått en del städning gjort och Maken och Lillasyster med kompis har åkt för att ta hem kompis och sedan vidare till denna veckas lektion i harpa.

Ute gör solen sitt bästa för att skina och värma upp marken och smälta den lilla snö som finns kvar. Vinden är kall även idag, och i luften är det kyligt också, men här inne på verandan där jag sitter med min surfplatta  är det rätt varmt faktiskt. Inte ens en jacka behövs!

Plikterna kallar och dagens matlagning behöver kommas igån med. På menyn står det vanliga, hederliga köttbullar med potatismos och naurligvis lingonsylt!

Då Maken har på besök till stugan för två veckor sedan var sjön alldeles inhöljd i den otroligt täta dimman… ( till höger syns lite av den metallställning som utgör den, för vintern, uppdragna bryggan, och mitt i bilden syns eldstaden.)

Solen gör sitt bästa för att smälta bort den lilla snö och den is som finns kvar på trapporna på baksidan av vårt hem här i förorten.

 

When the cat’s away, the mice will play…

Chefen på mitt jobb har flytt fältet! Nja, riktigt så allvarligt är det väl inte. Hon och henns man har åkt på en två veckors semesterresa till… Hawaii! Naturligtvis! Vart annars? Härligt för henne och jag önskar dem en väldigt härlig resa med mycket värme och sol efter den helsnöiga och iskalla vinter som vi haft här i Minnesota.

Medan Chefen är borta, känns alting lite mera hektiskt på jobbet. Allt skall rulla på så normalt som möjligt och inga kriser skall helst inträffa heller.

Idag, tisdag, gick det mesta enligt planerna, men inte allt ändå. Till all lycka har vi alla jobbat ihop länge och kunde justera och ändra där det behövdes för att dagen skulle fortsätta så mycket enligt utsatt schema som möjligt

Rutinerade kolleger och bra laganda har vi, vilket vi kommer långt på.

Nu  är den första dagen i Chefens frånvaro nästan till ända och vi kryper till kojs. Imorgon är det onsdag och det återstår att se vad den har att bjuda på… Idag kom vi undan med näsblod och en treåring som bet en annan treåring…

Solnedgång i Hawaii i januari då vi var på besök till paradiset…

Snöplogen är väldigt intressant då den plogar parkeringen på jobbet. Bilden tagen för ett par veckor sedan…

 

Ett människoöde…

Jag försöker hjälpa så gott jag kan. Det är inte mycket mera jag kan göra än att lyssna, men jag hoppas och tror att det hjälper lite.

Jag tar det från början:

Min kompis och jag träffades redarn på college endast några veckor efter att jag hade flyttat hit. Vi jobbade på samma dagis faktiskt och kom bra överens direkt. Hon var ung mamma, hade redan en två årig flicka vid 19 års ålder och hade hädneran fulla. Jobbade, gick i skola och var singelmamma. Hade just flyttat hemifrån för att lite mera kunna etablera sig och lära sig klara sig på egen hand med sin Dotter. Tuff helt enkelt. Hade inga planer på att bli mamma vid 17 års ålder, men ibland går det inte som man tänkt sig. Pojkvännen ville inte veta av barnet och drog sin kos. Kompisens föräldrar var inte heller stöttande, och rätt sårade över att deras Dotter inte väntat med att skaffa barn. Som sagt, livet blir inte alltid som man väntat sig.

Detta är redan länge sedan. Denna Dotter har nu redan hunnit bli 25 och födde själv, för ganska exakt en vecka sedan, en liten son. Eller egentligen en riktigt stor sådan, eftersom han var välskapt och över 4 kg!

Komplikationer tillträdde, Dottern är av naturen liten till växten och hade svårt att krysta ut en sådan klimp till son. Alltså, blev det kejsarsnitt lite hastigt och lustigt, men till slut gick allt bra ändå.

Medan förarbetet pågick förra måndagskvällen, åkte jag till det närliggande sjukhuset  ( samma sjukhus där Maken jobbar, men han råkade ha ledigt den kvällen och var hemma med oss.) för att hålla min kompis sällskap en stund. Det var redan sena kvällen innan jag kom mig dit eftersom vi hade eget program först. Dock var kompisen mycket glad över besöket, ävenom det blev rätt kort.

Vi höll kontakten under natten och vid 06.30 tiden följande morgon föddes den Lilla/stora Sonen och var välmående och frisk. Min kompis kunde andas ut så här långt.

På grund av att det togs kejsarsnitt, hölls Dotter och Son längre på sjukhuset än de vanliga 48 timmarna och i fredags släpptes de hem till källarvåningen där de bor med Pojkvän och Pojkvännens mormor.

Det är här det blir knepigt nämligen och min kompis är mycket bekymrad och jag försöker stötta så mycket jag kan.

Pojkvännen är ung, har just fyllt 18 och är ännu gymnasieelev.( gymnsiet i USA är obligatoriskt.)  Blir inte klar ännu, är efter med grunskolan eftersom han har haft en mycket tung och svår upväxt. Han går i en alternativ skola för att också kunna arbeta så mycket vid sidan om som möjligt, vilket är speciellt viktigt nu eftersom han har blivit pappa. Han bor med sin mormor eftersom hans mamma sitter i fängelse pga av användande och langande av olika droger, men främst amfetamin. Hennes Son har själv varit missburkare, trots sina unga år och blev ganska nyligen klar med behandling och är just nu drogfri. Någon pappa finns inte i bilden, vem vet vilka  slags öden mamman har varit med om med detta slags liv. Hon kanske inte ens vet vem som är pappan till hennes båda söner….

Och nu har denna unga pojke, med redan en så stor börda för sitt unga liv, gått och blivit pappa. Kom ihåg att här finns inget som barnbidrag, betald föräldrarledighet etc. I detta landet skall man helst  klara sig själv. Socialhjälp finns att få, men det skall vara mycket illa ställt innan den delas ut.

Min kompis är bekymrad och det förstår jag. Hon vill ju att bebisen skall få växa upp med mycket kärlek och stabila förhållanden, men medan bebisens pappa är ung och försöker komma framåt i livet på bästa sätt, har bebisens mamma rätt nyligen ( före graviditeten)  fått diagnosen ‘bipolar disorder’  och vägrar att ta medicin. Klarar inte av hålla ett jobb och skall nu försörja ett barn…

Ingen lätt situation, eller hur? Jag försöker som sagt att lyssna och låta min kompis prata, som i sin tur försöker att inte lägga sig i alldeles för mycket, men helt klart oroar sig för den nya, lilla familjen. Hur skall detta gå?, helt enkelt.

Denn dagen, ett människoöde….

Tillbaka i den trevliga vardagen

Nåja, så trevligt var det inte när väckarklockan på min Ajfone  började skvala redan kl.05.40 imorse, men efter hand blev den återvändande vardagen hur  trevlig som helst.

Tllbaka på jobbet ville ju förstås alla mina kolleger höra om vår resa senaste vecka. Flera av mina småttingar kom upp till mig och kramade om mig och det var  roligt! Vi hade full fräs hela dagen efter min ankomst på arbetet och när jag landade hemma på eftermiddagen igen, var det tyst och skönt.

Att jag sedan landade hemma för att ta mig en titt på det sista inköpet från 2018 som hade levererats unde arbetsdagen, var ju heller inte så fy skam!

Återigen, precis som i vårt gamla hem, stoltserar köket nu med en diskmaskin av märket Bosch! Vår gamla diskmaskin, tillverkad av det amerikanska GE ( General Electric) fungerade visserligen ännu, men hade börjat visa spår av sin relativt höga ålder. Att dessutom grannarna på bostadsområdets Facebook sida hade börjat hojta högt när flera av deras (likadana) diskmaskiner börjat läcka. Ingen synlig läcka heller, utan en sådan långsam läcka som var gömd under diskhon och som sedan upptäcktes när det hade bildats vattenskador i golvet och då också i taket i källaren.

När detta uppdagades ville vi  förstås åtgärda detta problem innan det ens utstod  här hos oss och eftersom var och varannan affär hade alla möjliga varor på rea i mellandagarna slog vi till.

Och idag på eftermiddagen installerade alltså skönehetn ovan. Den är sgs full  med smutsiga tallrikar, glas och bestick nu på kvällen och det är snart dags för premiärdiskningen.

Kvällen fortsatte i samma trevliga anda som dagen hade pågått hittills och Lillasyster och Sonen hade simträning medan jag, efter hela fyra veckors uppehåll var tillbaka på Zumbagolvet i studion vid gymet! Vilken känsla! Flera nya låtar och rutiner att lära sig oh en sång som jag verkligen tyckte om har fallit bort, men så är det ju med denna Zumba.

Jag var rejält trött efteråt. säkert på grund av att jag ( och hela familjen) ännu jobbar på att komma över tidsskillnaden efter Hawaiiresan, men också pga jag inte Zumbat på så länge. Skönt att vara med var det i varje fall!

Efter en uppfriskande dusch satte jag mig ner för att vänta på att Sonen skulle bli klar med sin simträning. Jag fick också ta emot deras priser från den senaste simtävlingen, för bara en och en halv vecka sedan och de hade båda gjort väldigt bra ifrån sig måste jag få säga!

Sonen stoltserade med två vinster  i stafetter och en andra placering.

Lillasyster stoltserade med en andraplacering och efter det var det tredje placering som gällde för henne!

Nu är det dags att knyta sig. Onsdagen kommer emot med racerfart och det blir en lång sådan. Ha en bra osndag där på andra sidan Potten. Den har redan börjat på hemmaplan. Här hos oss skriver vi sen tisdagskväll och god natt!

Mosaik bilder med popcorn

Eftersom jag jobbar med småbarn får jag lära mig att  alla möjliga och omöjliga grejer. I helgen har jag färgat (opoppade)  popcorn för för att vi skall kunna använda dem till att limma mosaikbilder senare i veckan.

Bara en sådan sak hör ni. Att lära sig att doppa den lilla penseln i lim, utan att spilla den pyttelilla flaskan och sedan använda den där finmotoriken som håller på att utvecklas för att stryka lim på pappret. Sedan skall de små, söta prinskorvarna till fingrar ta ett korn i gången och sätta ner dem i limmet. Dessutom måste man ju se till att det faktiskt FINNS lim på pappret också!

För oss  vuxna verkar det ju vara en sådan självklar och enkel sak, men inte då man är just fyllda tre eller skall snart fylla fyra.

Dettta projekt skall bli intressant tror jag. Våra barn på jobbet tycker om att jobba med både färg och lim, vilket de skall få göra denna vecka. Jag ser fram emot kreationerna!

På peniosnärsfest

I lördags, på samma dag som Maken fyllde år  faktiskt, var vi bjudna på fest. Två av Makens kolleger gick i pension i somras och nu skulle det till att festas då. Jag hade faktiskt ingen större lust att gå på denna fest, hade liksom tänkt skicka Maken på egen hand. Fast han ville ha mig med, så som den trogna läkarfru som jag ju är, följde jag då snällt med…! ( ha!)

Vi kom till ett fantastiskt vackert hem i en förort lite söder om vår. Högt i taket, stora fönster, omgivet av skog var hemmet och inredningen gick i vackra, ljusa färger. Ljusa soffor, vackert trägolv och naturligt bruna färger i det vackra och öppna köket, där det tillreddes enormt gott småplock. Den för kvällen inhyrda cateringpersonalen gick omkring och fyllde på vin och champagneglas. Eftersom vi skulle köra hem, höll jag mig till ett gott mineralvatten medan Maken tog några glas vin. Han skulle jobba följande dag så några vilda utsvävningar blev det inte för honom heller.

Den goda maten bestod av små skinksmörgåsar som personalen gick omkring och bjöd på. Små, söta gurkskivor med hackade tomater och sparris med gravad lax m.m. Flera slags ostar och kex, samt små delikatata chokladrutor och osttårtor till efterrätt.

Det belv en lyckad fest, med många kolleger samt fruar och äkta hälfter som kom. Jag som inte alls hade haft ngn lust att åka på fest, fann mig själv med att småprata med flera av Makens kolleger som jag hade träffat vid andra, liknande tillfällen. Flera av fruarna och jag hade faktiskt så trevligt att vi beslöt att ordna en till fest efter julen någongång. Det är klart att inte alla anestesiläkare kan närvara på samma gång någongång, eftersom de två sjukhusen och de tre klinkerna som de alla jobbar vid, alltid behöver ha personal!

Fast visst var det roligt att kvällen blev så lyckad ändå! Tal hölls det också till de två nyblivna persnionärerna och Maken höll ett så fint tal att han fick rungande applåder till och med. ( Jag hade  tänkte säga att han hade födelsedag, men det ville inte Maken, så jag lät bli…) Och så måste det ju skämtas en hel del på en sådan här fest också. Läkare, som dagligen håller på med blod och andra kroppsvätskor, är inte så finkänsliga som vi andra och det kom en del detaljer om blod och krossade skallar, men det vara bara att inte låta fantasin skena iväg alldeles för mycket.

Snaps bjöds det också på för den som var intresserad:

I sprutformat, förstås!

Efter en riktigt lyckad kväll var vi hemma redan vid 22 tiden, så att Maken kunde krypa i säng i normal tid för att jobba sitt söndagspass på 12 timmar som han hade på schemat följande dag.

 

Snipp, slapp snut, så var den sommaren slut

Labor Day helgen har kommit till sitt slut och med detta betyder det att ett nytt skolår börjar imorgon, tisdag. Ja, Dottern har ännu en dag ledigt på högskolan, men hennes  kurser börjar på onsdagen. Sonen, nu 14 år gammal och 182 cm. I strumplästen börjar på nian, vilket hos oss räknas till gymnsiet, eller high school. Han börjar i samma skola som Dottern blev färdig från  i våras och det är bra, för han har messat henne med frågor och hon svarar snabbt och gladeligen på Lillabrors alla funderingar.

Lillasyster, också hon nu längre än den korta mamman med sina 156 cm. Och tio år fyllda, börjar i skolan imorgon. För hennes är det sista året i lågstadiet som gäller, vilket är femman här hos oss. Äldst i skolan och ser mycket fram emot morgondagens skolstart. Läraren, som hon har hört en massa bra om har hon också fått, men eftersom vi befann oss i Wisconsin förra veckan, missade hon lågstadiets öppna hus, där hon skulle ha fått träffa läraren och sina nya klasskamrater. Maken tog båda barnen till sina respektive skolor i fredags, efter vår hemkomst i torsdags, men Lillasyster fick inte träffa sin lärare eftersom han inte var där. Dock vet hon vem han är, så det ordnar sig säkert.  Detta blir hennes  tredje år i denna nybyggda skola, inte ens en km från vårt hem, så inget är så väldigt nytt för henne.

Det är Dottern och Sonen som båda får börja med nytt denna höst, Lillasyster får vänta med det nya till nästa år.

Vädret lär också same med skolstarten, mulet och svalare har det lovats sgs hela veckan. Mycket skönare att sitta i klassrummet  under lektionerna när det ändå inte är väder ute att leka i, endast runt 24 grader varmt har det lovats imorgon och lite svalare resten av veckan. Perfekt!

Mamman i huset börjar också arbeta denna vecka, inkommnade onsdag, precis som Dottern. Vi börjar med planering och skolningsdagar denna vecka och nästa vecka öppnar vi vårt lilla dagis igen efter sommaruppehållet. Det skall bli ritkigt trevligt det med. Roligt att träffa ala arbetskamraterna igen!

Så, gott folk, om bloggen ligger efter ngn dag, beror det helt enkelt på att livet återgår till skol- och arbetsrutinerna igen. Misströsta dock icke, eftersom den här skrivklådan inte verkar tasmas av ännu och jag är nu inne på år 11 i bloggandets underbara värld! Vi hörs och tack till er som tittar in! 😃

Lillasyster och Sonen ( nedre bilden) testar Flow Rider  i vattenparken vid hotellet i Wisconsin förra veckan. En av de roliga sommaraktiviteterna  denna sommar.