Håller liv i traditionen

Hon blev just klar med kvällens simträning. Lillasyster har gått in i höstens nya aktivitet med hull och hår. Trivs i bassängen och upprätthåller traditionen som påbörjades av Storasyster för hela tio år sedan!

Alla våra barn verkar ha fötts med både simfenor och gälar!

Detta har nog helt klart ngt att göra med att jag var väldigt noga med att få dem i vattnet då de var små. Fattiga som kyrkråttor under Makens långa studietid hade vi inte råd med ngt medlemskap till ngt gym. Istället tränade vi vattenvett vid stranden i en av de närliggande sjöarna på somrarna.

Detta måste ha gjort susen eftersom alla barnen nu varit på simlaget vid gymet dit vi nu går. Tränaren är fantastisk. Satsar på att barnen skall lära sig simma, ha roligt i vattnet och få goda vänner. Jovisst är resultaten viktiga under de många tävlingarna också, men det är inte så viktigt att vinna över de andra simlagen, det viktigaste är att förbättra dina egna tider och vinna över dig själv!

Sonen simmar ännu, sitt femte eller sjätte år faktiskt. I år har han svårare att komma till träningarna. Han är nu på nian och går första året i gymnasiet. Lärarna förstår att ge ordentligt med läxor och sporten och alla fritidsaktiviteter måste lite stiga åt sidan.

Ikväll blev det en sådan kväll. Endast Lillasyster och jag kom till gymet denna kväll. Sonen sitter hemma och kämpar med en uppsats som skall skrivas klart och pga att Maken sitter fast i ett möte som han inte kan komma ifrån, blir det ingen Zumba för mig ikväll.

Vilken tur att jag kom till måndagspasset igår!

Lillasyster ( i röd simmössa) med nyfunnen kompis på simlaget.

På peniosnärsfest

I lördags, på samma dag som Maken fyllde år  faktiskt, var vi bjudna på fest. Två av Makens kolleger gick i pension i somras och nu skulle det till att festas då. Jag hade faktiskt ingen större lust att gå på denna fest, hade liksom tänkt skicka Maken på egen hand. Fast han ville ha mig med, så som den trogna läkarfru som jag ju är, följde jag då snällt med…! ( ha!)

Vi kom till ett fantastiskt vackert hem i en förort lite söder om vår. Högt i taket, stora fönster, omgivet av skog var hemmet och inredningen gick i vackra, ljusa färger. Ljusa soffor, vackert trägolv och naturligt bruna färger i det vackra och öppna köket, där det tillreddes enormt gott småplock. Den för kvällen inhyrda cateringpersonalen gick omkring och fyllde på vin och champagneglas. Eftersom vi skulle köra hem, höll jag mig till ett gott mineralvatten medan Maken tog några glas vin. Han skulle jobba följande dag så några vilda utsvävningar blev det inte för honom heller.

Den goda maten bestod av små skinksmörgåsar som personalen gick omkring och bjöd på. Små, söta gurkskivor med hackade tomater och sparris med gravad lax m.m. Flera slags ostar och kex, samt små delikatata chokladrutor och osttårtor till efterrätt.

Det belv en lyckad fest, med många kolleger samt fruar och äkta hälfter som kom. Jag som inte alls hade haft ngn lust att åka på fest, fann mig själv med att småprata med flera av Makens kolleger som jag hade träffat vid andra, liknande tillfällen. Flera av fruarna och jag hade faktiskt så trevligt att vi beslöt att ordna en till fest efter julen någongång. Det är klart att inte alla anestesiläkare kan närvara på samma gång någongång, eftersom de två sjukhusen och de tre klinkerna som de alla jobbar vid, alltid behöver ha personal!

Fast visst var det roligt att kvällen blev så lyckad ändå! Tal hölls det också till de två nyblivna persnionärerna och Maken höll ett så fint tal att han fick rungande applåder till och med. ( Jag hade  tänkte säga att han hade födelsedag, men det ville inte Maken, så jag lät bli…) Och så måste det ju skämtas en hel del på en sådan här fest också. Läkare, som dagligen håller på med blod och andra kroppsvätskor, är inte så finkänsliga som vi andra och det kom en del detaljer om blod och krossade skallar, men det vara bara att inte låta fantasin skena iväg alldeles för mycket.

Snaps bjöds det också på för den som var intresserad:

I sprutformat, förstås!

Efter en riktigt lyckad kväll var vi hemma redan vid 22 tiden, så att Maken kunde krypa i säng i normal tid för att jobba sitt söndagspass på 12 timmar som han hade på schemat följande dag.

 

Comfort food

För att en måltid skall få den ovan nämnda benämningen skall den vara varm, rejäl och gärna bestå av potatis och ngt slags kött.

Ikväll serverade jag ‘comfort food‘ åt familjen.

Kycklingbrösten, utan skinn och ben, svängde jag först i vispat ägg. Sedan svängde jag dem i en blandning gjord av lite vetemjöl och krossade lökringar.

Sedan in i varmluftsugnen på medium värme i ca.25 min.

Dags att tillreda resten av måltiden. Potatis eller ris behövdes och eftersom alla i detta hem älskar potatismos bestämde jag mig för detta. För att göra den vanliga potatisen lite festligare, skalade och hackade jag i två vitlöksklyftor i den kokande potatisen.

Då det var dags att mosa potatisen, lade jag till salt, smör, gräddfil och mjölk. Jag blev väldigt nöjd med det krämiga och smakfulla resultatet!

Sist men inte minst grönsaker. Eftersom jag och Maken älskar brysselkål, bestämde jag mig för att tillaga dessa ikväll. Däremot föredrar barnen ngt annat, så jag tillredde gröna bönor lika hastigt och lustigt som brysselkålen i mikrougnen.

Mamman var nöjd, familjen blev mätt och belåten och måltiden kunde definitivt räknas som ‘comfort food’.

Rogivande kväll

Denna torsdagskväll blev inte riktgt som från början planerad. Visserligen åkte Maken och Lillasyster in till Minneapolis och lektionen i harpa, men efter att de hämtat upp Sonen från skolan efter lektionen deklarerade denna att han inte vill åka på simträning denna kväll.

Anledningen var enkel: massor med läxor, som skulle göras klara tills imorgon och han ville inte jobba på dem sent på kvällen efter hemkomsten från simträningen.

Så istället för att flänga runt, blev det en lugn hemmakväll i den kyliga höstkvällen med stickningen i famnen.

På min lilla dator såg jag på favoritserien via appen. Den nya säsongen började för två veckor sedan och jag har alltså missat de två första avsnitten av TV programmet This is us.

Vet inte om denna fenomenala TV serie har importerats hos er ännu. Den är inne på tredje säsongen här. Helt otroligt bra och värd att se på!

Nu har jag jobbat på min stickning och sett ikapp mig på TV dramat hela kvällen. Skönt och avkopplande!

Ute är det kyligt och kallt. Blir nog en till frostnatt skulle jag tro. En ypperlig kväll att mysa inne och hemma!

Amerikansk fusklasange

Den tar länge att grädda i ugnen denna fusklasange, men du sparar in lite tid då du lägger ihop den. Jag kallar den ‘fusk’ för att ‘såserna’ som används är egentligen bara en sås och den köper du på burk. Den andra ‘såsen’ är helt vanlig, hederlig grynost.

Här är det superenkla receptet:

Detta behövs:

1 stor, smord ugnsform

200 g malet kött (rått)

Lasagneplattor ( okokta)

En halv, hackad (röd)lök

Färdigköpt pastasås på burk

1-2 burkar grynost

Smältost ( Velveeta?)

1 påse riven ost

Parmesan ost

Gör så här:

Täck botten av den eldfasta ugnsformen med ett tunt lager pastasås. Rada på ett lager lasagneplattor. Täck plattorna med hälften av det råa köttet.Lägg den hackade löken ovanpå. Täck detta helt med ett lager grynost ( vit ‘sås’).

Lägg på ett till tunt lager med pastasås. Rada okokta plattor ovanpå och täck sedan nudlarna i smältost. Osten som jag använder är närmare Koskenlaskia osten i smaken, men mera som Velveeta i konsistensen. Pröva er fram.

Ovanpå smältosten smulas resten av det malda köttet och sedan läggs det sista av pastasåsen ovanpå köttet.

Allra sist läggs ett lager riven ost och Parmesan ost på lasagnen.

Grädda lasagnen på medium ugnsvärme under folie i 1 h. Tag bort folien och grädda i 35-40 minuter till.

Väldigt enkel, men denna maträtt kräver tid…

Smaklig måltid! 😋

Trendigt?

Förra tisdagen bloggade jag om en kvinna som kollade sin mobil i bastun i damernas omklädningsrum på gymet.

Efter ett ordentligt Zumbapass denna tisdagskväll stod jag återigen i damernas omklädningsrum.

Duschad och i färd med att klä på mig igen. Kikade som hastigast in i den torra bastun. Jodå, där inne satt inte en kvinna, utan två, bredvid varandra på den lägre bänken och surfade/kollade sina mobiler. Ni har ju alla sett hur det ser ut. Ingen konversation och blicken är stadigt nedåtriktad.

Alltså är detta med mobil i bastun ngn slags trend?

Om så är fallet, verkar det vara en rätt idiotisk sådan, tycker ni inte?

Eller är det jag som är gammalmodig? Är det faktiskt på det sättet att mobilen tas med in i bastun där hemma med?

Privatlärare

Tätt ihop satt de vid köksbordet i eftermiddags, Far och Son. Sonen hade svåra läxor i matematik och behövde få hjälp. I våras rekommenderades det från Mellanskolan att Sonen skulle ta den svårare kursen i matematik på gymnasiet. ( den ‘långa matematiken’ pratades det om i Jakobstad då jag gick i gymnasiet). Han, liksom sina systrar, har begåvats med sin fars ‘mattehjärna’ och för det mesta går matematiken som på räls för honom.

Dock icke denna småruggiga måndag. Ner från trapporna kom han springande med ett gult papper i handen. Pappret var täckt i svåra textproblem angående geometri och han ville ha tag i sin far så fort som möjligt. Han var arg och irriterad. Ville få läxorna överståndna så att han kunde få slå på sin älskade dator och spela med vännerna.

Far i huset kom och mins pojkar satt tätt ihop den följande timmen. Maken, som vanligtvis endast pratar svenska med våra barn, förklarade matematiken tålmodigt på sitt modersmål. Frågade Sonen om han förstod och Sonen svarade vresigt till svar att han inte gjorde det. Varpå Maken, med otroligt lugn och tålamod förklarade igen tills Sonen förstod vad det handlade om.

Efter drygt en timme var problemen lösta och Sonen tackade för hjälpen.

Som mamma och hustru var det fint att lyssna medan jag jobbade på kvällens middag i köket bakom pojkarna. Makens tålamod var beundransvärt och det lugnade ner en irriterad Son, som istället för att vara irriterad och sur, kunde börja förstå problemen och jobba istället. 😃