Beredda på alla möjliga väder med alla möjliga kläder

Eller åtminstone hoppas jag det. Imorgon, onsdag går flyget österut! Via Island, Stockholm och sedan hem till Österbotten. Nitton timmar kommer resan att ta från dörr till dörr. Nära är det inte, men mycket snabbare än så går det inte att komma. Vår värld kanske har krympt när det komemr till kommunikationer, men då det skall flygas tar det ännu en timme eller två.

Det mesta är packat. Kappsäckarna står ännu öppna, imorgon sätts det sista i dem innan Maken tar oss till flygfältet. Lite resfeber kanske börjar kännas av, men så länge vi inte missar några plan, borde allt klaffa. Denna rutt är den som vi normalt tar, så nu  får vi bara hoppas att väder, fåglar och piloter vet vad de gör så att vi kommer fram som vi skall!

Jag har följt med vädret…. Det är kyligt hemmavid. Vid 10 tiden i förmiddags  var det varmare här hos oss än vad det blev på hela dagen i Österbotten. Följaktligen är långbyxorna och jackorna packade, men också shortsen och t skjortorna.

Nu har vi en natt att sova hemma kvar och sedan bär det av….!

Lillasyster vår och höstjacka draperar den välfyllda kappsäcken.

Den första för säsongen

Regnbåge alltså. Eftermiddagens tjocka luft och +32 utlöstes ikväll i en ordentlig, välbehövlig storm med piskande regn mot rutorna och blixtrar som gick rakt ner i marken från himlen. Både mäktigt och otäckt på samma gång. Ett sådant där oväder där man känner sig väldigt liten mot vädrets makter.

Men efter regn ( åska, vindar, hagel och blixtar) kommer solsken och ofta också regnbågar här där vi bor. Dessa oväder kommer vanligen igång på kvällskvisten efter att den heta och fuktiga sommarluften fått samlas hela dagen varpå regnbågarna alltid syns på den östra sidan av himlen.

Det blev lite extra spännande ikväll då hundarna fick tag på en liten mullvad som räddades av Dottern och som tack bet denna henne i tummen! Ett litet hack syntes, men man vet ju aldrig med vilda djur. Ett telefonsamtal gjordes till kliniken där det menades att hon borde kanske få en förebyggande dos av antibiotika! Maken tyckte vi avvaktar över natten. Likadant tyckte Dottern, som nu har krupit i säng.

Det blev, som sagt, en rätt spännande kväll…

Sommarläsning nummer 4

Natten mellan lördagen och söndagen läste jag färdigt den fjärde romanen denna sommar. Boken Maine, skriven av den amerikanske  författaren J.Courtney Sullivan visade sig inte alls vara som jag hade tänkt mig.

Boken handlar om en amerikansk familj med rötterna i Irland. Familjen Kelleher och deras liv och leverne, deras alkoholism och deras bråk sinsemellan, men också djuprotade traditioner i katolikens mysterier och seder. Den yngre generationens allt mindre tillit till den katolska kyrkan och matriarken Alices misstänksamhet gentemot sin enga barn och också barnbarn.

Svårläst var de inte. Språket flöt på och det var inte många ord som jag inte förstod. Ändå var jag inte helt förtjust i boken. Den hade sina roliga stunder, visst och skrattet bubblade ur mig mot slutet av boken, men jag läser den knappast igen. Gissar att denna hamnar i loppislådan.

Dock har jag faktiskt redan inhandlat en annan bok av samma författare, som jag helt klart ämnar läsa, men just nu kommer jag att ta en paus från henne och läsa en annan författare som jag gillar skarpt.

Elin HIdlerbrand har jag redan läst flera romaner av och den som jag nu skall ta mig an heter Winter Solstice. Gissar att denna bok kommer att falla mig mera i smaken eftersom jag hittills inte hittat en bok av Mrs. HIdlerbrand som jag inte gillat.

Så medan den heta, fuktiga dagen just nu  utlöses i en ´hejdundrande storm med regn, åska, blixtar och hagel, skall jag krypa up i soffan med en ny bok. Bättre läsväder får man söka efter!

På återseende kära läsare!

Avvinkad

Gruppen var inte så stor som åkte idag på eftermiddagen, men roligt hoppas jag att de får i alla fall.

Det är ungdomsläger denna vecka och Sonen är med för första gången. Inte ett skriftskoleläger som jag var med om i Pörkenäs som 14 åring, men likväl ett läger som måste erfaras då ungdomarna på nian deltar i skriftskolan.

Kom ihåg att alla kyrkor är ‘frikyrkor’ här. Statskyrkan i USA finns inte, så alla kyrkor /församlingar understöds av sina medlemmar och har också lite varierande scheman och program. Skriftskolan i vår förra kyrka tog hela tre skolår med konfirmationen på hösten under det fjärde året. I vår nya församling är skriftskolan endast ett år och Sonen kommer att konfirmeras i september.

Först skall dock detta ungdomsläger avverkas. Gruppen på bilden ovan åkte idag på eftermiddagen och kommer att tillbringa inkommande vecka i Stewartville, som ligger ca.200 km om söder om Tvillingstäderna men i staten Minnesota. Ungdomarna skall måla, spik och speciellt hjälpa äldre som fortfarande bor hemma och som behöver hjälp med olika projekt hemma, på deras gårdar etc.

Sonen ville faktiskt inte åka då jag hjälpte honom packa igår kväll, men efter att han såg hela gruppen idag, och märkte att han faktiskt kände alla deltagarna, blev han mycket gladare och jag tror veckan kommer att bli mycket givande för honom. Han har ärvt Makens ‘händiga händer’ och det han inte listar ut, lär han sig fort. Han är artig och belevad och kommer bra överens med andra, så jag tror veckan kommer att bli mycket bättre än väntat.

Han kommer inte hem förrän på lördagen och då är mamman redan på andra sidan Potten i Jakobstad. Detta i sin tur leder till att vi inte träffas på två och en halv vecka! Känns lite märkligt nog för modershjärtat skall det medges….

När livet slår till…

Jag satt och slöade på Facebook idag en stund på eftermiddagen. Skrollade och gillade ngt här och ngt där. Själv  är jag inte mycket för Facebook. Bloggar hellre och bojkottar mest Faceboook pga av alla deras fula användande av personligt data från miljontals användare, Lägger numera sällan ut ngt, man kan ju helt enkelt inte lita på skaparna därborta i Silicon Valley!

Däremot skrollar jag ofta igenom olika statusar och idag fastnade  ögonen på ett meddelande om ett  av våra fd. Barn på jobbet. Hon är sex år och vi skötte om henne i två år och före henne, hennes  syster. Nu har det upptäckts en mycket ovanlig cancern i levern hennes och inkommande tisdag skall hon gå igenom en stor operation där en del av henens lever, som innehåller den elakartade tumören, skall tas bort. Maken, som känner hennes  två kirurger, berättade att dessa två kvinnor är mycket kunniga och kan sin sak.

Trots denna dystra diagnos, låter det som som hennes prognos är rätt god ändå. Cancern har inte spridit sig och om tumören är av den arten som onkolgerna tror att den är, behöver hon inte  ngn cytostatika behandling heller.

Nu håller vi alla tummar och tår att operationen går bra inkommnade tisdag och att de kunniga läkarna på barnsjukhuset har rätt och att denna lilla, otroligt söta flicka får bli frisk igen så fort som möjligt.

När livet slår till…

Sommarträff för bästisarna

Det har inte varit lätt för de tre bästisarna att träffas i sommar. De bor alla ganska långt ifrån varandra och de har alla digra sommarprogram. En av flickorna har föräldrar som båda jobbar utanför hemmet och hon tillbringar det mesta av veckan på eftis. Lillasyster har ju rest land och rike runt (nästan) hittills i sommar och inkommande vecka bär det av igen för henne.

Senaste helg bad Lillasyster mig ta kontakt med de andra mammorna och vi lyckades få till en träff idag, fredag.

På eftermiddagen kom kompisarna hit till oss på besök, hitkörda av sina respektive föräldrar och vilken eftermiddag det blev…! Skratt, rop och glada skrik, fniss och visk, visk, visk hela eftermiddagen lång. Precis som det skall vara då man är i den där tokroliga, barnsliga och snart tonåriga åldern.

Trots hettan idag blev det ingen simning, vilket var lite synd, men flickorna hittade på en massa tokroligheter ändå

Som till exempel att spela det helgalna spelet  ‘Pie Face Show Down‘  där förloraren får ansiktet täckt i grädde!

Eftersom flickorna hade så roligt ihop beslöt jag att det fick bli besök på skräpmatsrestaurang på kvällen. De valde en nyare pastarestaurang och alla beställde samma mat förstås, för så gör väl riktigt goda bästisar skulle jag tro….?

Efter middagen åkte vi hem igen och flickorna hade tid för ytterligare bus och fniss innan respektive föräldrar kom och hämtade dem och det var dags för stora tårar nästan.

I början på september börjar de alla i mellanskolan, två av dem i samma skola och en av dem i en annan. Vi hoppas att de alla kan hålla kontakten, men vi får ju se vad det blir till…..

Tog vara på stunden

Denna torsdag bjöd på en massa körande hit och dit och runt en liten bit och det hela började rean vid åtta tiden på morgonen. Denna vecka har Lillasyster deltagit i en kurs som ges av Röda Korset och som lär barn och ungdomar hur och om att sitta barnvakt! Dottern tog samma kurs i samma ålder och det visade sig att kursen var fortfarande väldigt bra med en massa nyttig information om barn, deras utveckling och en hel del första hjälp kunskaper rymdes också med. Kursen hölls i en skola inte så långt härifrån, men likväl skulle Lillayster köras dit.

Efter att jag hade lämnat henne på kurs, körde jag vidare til loppis. Igår kväll bad jag barnen/ungdomarna att fylla bakluckan med alla påsar och lådor de fyllt de senaste veckorna med urvuxna kläder och leksaker som de inte längre vill behålla. Imorse körde jag allt detta  då till loppis. Loppisen som jag anlitar ligger nära mitt jobb, så det är en bra bit att köra. Intäkterna som fås in på detta loppis går sedan vidare till välgörande ändamål här omkring i Tvillingstäderna. Alltså, tycker jag det är värt körandet i alla fall.

När allt var avlämnat vid loppisen, åkte jag vidare till klippningen som jag hade på schemat. Denna man behövdes ses över och vem är bättre att göra detta än min frissa som jag anlitat de senaste tjugo åren…? Dock är det ju förstås så att hon fortfarande finns i förorten som vi bodde i då det begav sig för alla dessa år sedan och inte där vi bor nu!

Alltså, körde jag söderut en tjugo minuter till! Jag hade tänkt gå omkring i en av klädaffärerna som finns i närheten, men jag kom på en helt annan ide. Det var en oerhört varm och  vacker morgon och boken som jag läser just nu hade jag tagit med.  Snabbt slog jag om i tankarna, parkerade nära ett kafé istället, högg tag i boken och gick och köpte mig en kall kaffe ( som faktiskt inte var väldigt god. Jag försöker bli kaffedrickare då det kommer till iskaffe, men jag har hittills inte lyckats så bra…) och hittade ett trevligt bord ute i solen! Klockan var endast just över nio och min klippning hade jag inte beställt till kl.10, så jag hade bra med tid att sitta och njuta. Det var ännu inte tjugo grader varmt och luften var torr, inte tung och kvav, som är mera normalt här i juli månad.

Vilket bra beslut och vilken skön och avkolpplande stund det blev där i solen denna torsdagsmorgon!

Resten av dagen innehöll mera körande, denna gång in till Minneapolis och lektion i harpa för Lillasyster, så att ladda batterierna och bara njuta på förmiddagen visade sig vara helt rätt.

Tar du dig tid att njuta och ge dig tid denna sommar?