Då mamman skickas ut i skoärenden

Tofflorna som jag hade köpt åt flickorna till julklapp var för små. Trodde att jag hade köpt tillräckligt stora, men ack nej, de var  som sagt en storlek för små.

Dottern som går, går och går över hela universitetsområdet har gått hål på sina tennisskor och behövde nya. Sonen, som går, går och går i de långa hallarna och korridorerna i gymnasiet ( 3 000 elever. Ingen liten skola…) hade också ett begynnande hål i sina tennisskor och behövde nya.

Dock ville han inte komma med att handla skor främst pga att Dottern och jag hade ytterligare ärenden att ta hand om efter skoköpet.

Istället bad jag Sonen att hålla koll på  sin mobil och så skulle jag skicka bilder på skor som jag trodde han skulle vara intresserad av. Både Maken och jag har båda utdelats stora fötter, altså är ungdomarna i familjen inget undantag.

Jag visste vilket skomärke Sonen var intresserad av, så det var bara att stega till herravdelningen i skoaffären efter att Dottern och jag hade hittat tofflor åt henne och hennes syster.

Urvalet var riktigt bra, trots så några dagar efter jul och bilderna regnade in till Sonens mobil. Han är inte den som velar och tvekar, utan när han får syn på ngt han gillar, väljer han direkt!

Efter en del meddelanden fram och tillbaka valde han den skon med lite blått på. Väl hemkommen tog han emot skolådan och satte på sig det nya paret direkt för att prova.

Jodå, de passade perfekt och Sonen ( och mamman) var mer än nöjd!

Loggat in

Jag har länge vetat om det, men inte velat göra ngt åt saken. Eller egentligen inte funnit motivationen. Dock är det nu höst  och dags attdra på sig långbyxorna igen och det faktum att mina jeans är alldeles för tajta, gjorde att jag tog tag i saken.  Dag att banta…igen!

De där vanliga tio kilona som kommer på och sedan tas av igen. Loggade in till  den trogna appen  på mobilen gjorde jag igen, räknar kalorierna för varje måltid, allt som stoppas i munnen. Subtraherar  efter Zumbapass eller annan aktivitet och försöker att inte äta ngt extra.

Efter  bara en dag har det gått väldigt bra och jag har en hel massa kalorier över. men det är bara en dag… Motivationen måste hållas uppe och kilona måste börja rasa, annars  är det inte kul. Mat är god. Jag tycker om att stå i köket och koka och vill följaktligen smaka på vad jag kockar till också.

Hur gör ni andra för at hålla vikten nere? Jag har förstått att det bara blir svårare ju äldre man blir. Tips emottages gärna. Tycker vekligen inte at jag är lastgammal, men så fort jag inte håller koll på vad jag äter och hur mycket jag rör på mig, kommer kilona smygande.

Jag hoppas att jag orkar hålla motivationen uppe och gå ner de där samma tio kilona igen. Vi får se…

Fuktighet: 68 procent

… ja då blir det ngt vågiga håret nästan lockigt! Vi genomlever helt tyspiskt augustiväder och det är fuktigt och hett. Längtan till hösten gör sig påmind, redan vid niotiden på morgonen är det långt över tjugo grader varmt. Mitt hår, som alltid varit vågigt, njuter i fulla drag av fukten och blir riktigt lockigt nästan. Så här såg det ut igår kväll efter en dag i hästsvans. Bara att tacka och ta emot…! 😉

En alldeles vanlig tisdag…

… i början på ausgusti, kan det se ut så här! Mamman med sina flickor begav sig ut på en shoppingrunda i förmiddags. Skolkläder stod främst på programmet och på bilden ovan visar Lillasyster upp sina nya jeans och sin nya, sköna jacka. Dessa kläder kommer nog inte att kunna användas om en månad då skolan börjar, vädret är vanligen alldeles för varmt, men mot slutet av september eller i början av oktober kan de kännas sköna.

Efter att vi hade handlat kläder åt Lillasyster och sett på skrivbordslampa åt Dottern, blev det lunch ute på snabbrestaurang.

Amerikansk-asiatisk mat och gott var det! Det kanske syns på minerna på flickorna?

Sedan fortsatte vi mot shoppingcentret och mot nya, spännande butiker. Jag hade lovat Dottern både schampo och tvål från den nya innebutiken Lush ( lush.com). Inte de billigaste varorna, men inne med ungdomarna efterosm affären handtillverkar  sgs. Alla  sina produkter. Produkterna djurtestas inte och inget förpackningsmaterial  används heller.

Efter en halvtimme eller så gick vi därifrån och båda flickorna var utrustade med både tvål och schampo och mammans börs hade ett ännu större hål i sig…!

Eftermiddagen fortsatte i nästa klädaffär och där hittade vi alla allt möjligt på sommarrean. Klänning för Lillasyster, en skön sådan i bomull, perfekt för varma sensommardagar. Dottern shoppade för skolstarten och hittade en hel del. Jeans, blus, en jacka i jeanstyg osv.

Tills slut blev det sent på eftermidagen och rusningstiden började. Bara att avsluta dagens shoppande och sätta sig i bilen och styra kosan norrut igen. Nöjda med dagens saldo var både mamman och flickorna och Dottern fick lägga ytterligare en del till i högen som skall flytta till högskolan om endast tre veckor…

 

I blommig hatt…

… från Venedig och en klänning köpt på hemmaplan i Jakobstad sitter hon och går igenom pappersarbete inför högskolestarten om några veckor. Tredje dagen hemma och första dagen som hon börjar känna sig lite mera normal igen efter hemresan på 26 h….

Skärpt fokus!

Maken skrattade gott när jag skickade denna bild åt honom på jobbet. Varför? Jo, jag hade nämligen köpt ett par superbilliga glasögon åt mig själv! Dessa glasögon kallas ‘readers’  och de säljs hur billigt som helst. Dessa köpte jag för under tio USD och när jag kom hem satte jag dem på min näsa och öppnade min tjocka sommarroman….

Vilken skillnad! Skärpan var otrolig! Bokstäverna var större och jag kisade inte! Alltså, lyckortårarna kom nästan, så härligt var det! Jag visste ju att jag behövde läsglasögon, men på ngt sätt bekräftade dessa linser att inget annat än ÅLDERN felas mina ögon och de behöver bara lite hjälp att fokusera!

Härligt!

Jag knäppte en selfie åt Maken och skickade den åt honom och han skickade ett stort leende tillbaka.

Den nästan 45 åriga frun i billiga läsglasögon för att kunna se vad hon läser… Jojo, undrens tid är inte förbi…! 😉

Nu lär inte  väntan på mina nya glasögon bli riktigt lika lång…!

Det har gått några år….

…Sedan vi sade: ‘I do!’ Åt varandra! Hela 23 år har det gått idag, söndagen den 8.7 sedan han blev min och jag blev hans. En hel del har hänt också.Maken har gått igenom och slutat den krävande läkarutbildningen och har faktiskt specialiserat  sig inom tre olika områden: inre medicin, barnpraktik och sist, men inte minst anestesi. Tre barn har kommit till världen och de är nu alla stora, med Lillasyster som är yngst och har hunnit bli tio år. Äldsta Dottern flyger sin kos om två månader, då vi flyttar henne till högskolan fem timmar bort och sedan börjar Sonen i gymnasiet i höst. Om fyra år är det hans tur att se om vingarna bär…

Livet har gått upp och det har gått ner. Ingen kan väl gå igenom ett liv utan motstånd och svårigheter och det är bara att traggla sig igenom. Ofta kommer man ju ut bättre på andra sidan det tunga  och för oss har hittills så varit fallet.

Rynkorna är många flera än för 23 år sedan, kilona likaså, men så är det bara och så är livet. Det är bara att hänga  med och vara tacksam för att jag har en livskamrat som tycker om att hänga med mig på livets berg och dalbana. Det är det inte alla förunnat… Grattis till oss!

Den 8.7 1995. Då det begav sig…