Utredda begrepp och konstiga allergier

Ni som följer min blogg vet att hela den här härliga familjen min lider av flera, lite smått tokroliga allergier, den ena väre än den andra. Jag tror Lillasyster och hennes allergier är väl de mest annorlunda. Hon av allergisk mot sådant som giraffer, kameler, zebror etc. Allltså alla hov och klövförsedda djur. På engelska heter det endast ‘hoofs’, hovar. Man skiljer inte på klövar och hovar.

Själv är jag inte allergisk egentligen mot ngt. Jag låter resten av familjen sköta det där. Detta brukade jag vara så stolt över, men efter att vi hade flyttat till vårt nuvarande hem, blev jag allergisk mot ett ogräs som växer kring dammen bakom vårt hem  och dammarna som finns bakom många av de andra hemmen.

Förra året skrev jag om denna allergi. Den bryter alltid ut den här tiden på året efterosm ogräset blommar. Jag bloggade om den här:

Denna vackra blomma kallas Goldenrod och blommar runtom hela dammen vår, så helt naturligt trodde jag ju att det var denna som jag började nysa av, få tungt i huvudet av, stockade bihålor, snörvlar och känner mig allmänt hänging.

Nu har jag anlitat Google och YouTube och kommit fram till att det INTE är denna vackra gula blomma som jag reagerar mot, utan istället är det detta ogräs:

Detta ogräs kallas Giant rag weed’ och är en naturlig växt här i Nordamerika och växer sgs överallt. Det finns tydlgien tre olika sorter av detta ogräs och de blommar alla med små, ointressanta gröna blommor och i och med att de har sådana väldigt ointressanta blommor, upptäcks de itne av humlor och alla pollinerade utan måste förlita sig på vinden. Ett ogräs kan tydlgien släppa ifrån sig hela 62 000 frön, och alla dessa blåser iväg med vinden. INte undra på att det är många av oss som reagerar som vi gör!

Tack och lov finns det ju  i dagens läge många bra antihistaminer som man kan ta dagligen och som inte gör en trött. Eller så väldigt trött i alla fall. Jag har nu i ca. En veckas tid tagit medicin varje dag och visst sover jag mera. Längre på morgonen och nästa varje dag tar jag en liten tupplur på 20 minuter för antihistaminen gör mig så trött. Dock fungerar den och jag snörvlar och nyser inte varje sekund och  eftersom jag inte verkar ha några andra allergier, borde jag ju inte klaga. Till råga på allt är det ju faktiskt endast sex veckor om året som jag drabbas…. dock glömmer jag från år till år hur besvärligt det faktiskt KAN vara…

Hur är det med er kära läsare? Vad reagerar ni på eller är allergiska för?

 

Sjuttiotalstapeter!

Ja, det blev lite så, tycker ni inte? Jag satt nämligen och målade en stund både nu på kvällen och idag på eftermiddagen, och efter att jag  blev färdig med näckrosorna ovan tyckte jag att de började se ut som tapeter från 70 talet!

Fast visst var det skönt att sitta och måla igen! Jag brukade faktiskt sitta och måla lite nu som då för några år sedan.Speciellt då Lillasyster var yngre. Vi hade en bok att färglägga i  på bordet mellan oss och hon tog den ena sidan och jag den andra och det var hur kul som helst!

Nu är hon 11 år och stor och vill inte sitta och måla med mor sin, så jag gör det ensam istället och det går nog et också, även om det så klart hade varit roligare om hon varit med….

Båda flickorna har städat ut en massa grejer och kläder ur sina rum i sommar och denna lilla bok med bilder att färglägga i hittades helt oanvänd. Istället för att lägga den i ngn hög till loppis, tog jag över den och nu har jag fått sköna stunder med färgpennorna idag. Gissar att jag tar och färglägger en stund imorgon också….

Denna blomma var först ut i eftermiddags….

Fynd på den skandinaviska gåvobutiken

Finns denna månne för hemma? Det är en ‘cologne spray’ ämnad för både herrar och damer och den kommer från Irland. Namnet Inis betyder ö på irländska och doften skall påminna om havet.

Nåja, nu tycker jag nog att det påståendet är att ta i ändå, men visst doftar den helt underbart. Annars skulle jag väl knappast ha slösat pengar på den…?

Doften är fräsch, mycket mera som än europeisk doft än de sötare, amerikanska dofterna som jag vant mig vid här på andra sidan Potten.

De första 10 åren som bosatt här, köpte jag deodorant hemifrån då jag befann mig på hemmabesök i Jakobstad eftersom den doftade så mycket fräschare än den som tillverkas och säljs här. Fast märket är det samma.

Hur som helst, jag har redan använt min nya ‘parfym’ som jag köpte i den skandinaviska gåvobutiken en bit från stugan, flera gånger. Den doftar verkligen gott och det är ju tur att den går att beställa via nätet när den här första flaskan tar slut….!

Med boken i förmiddagssolen…

… sitter jag och njuter. Några båtar med grannar som håller kastspön glider fram lugnt och tyst på sjön. Vindarna har inte riktigt vaknat ännu, fast klockan nog redan är en bra bit in på lördagsförmiddagen.

Det är alldeles tyst, förutom fåglar som kvittrar och några änder som hälsar på nere vid stranden.

Och titta! En kolibri tittade just till mina petunior! Snabba fåglar är de, så tyvärr hann jag inte få ngn bild.

Maken som jobbade natt mellan torsdagen och fredagen, innan vi körde upp till stugan snusar och sover ännu. Jag stängde dörrarna till vårt sovrum så tyst jag kunde för att inte väcka honom. Jag kan lugnt påpeka att det var jag som satt vid ratten igår, inte en sömnsvulten Make.

Hela lördagsförmiddagen och jag sitter här och andas tystnad och fridfullhet….

Klichéfylld

Denna alltså. Jag har aldrig läst henne förut, men jag tror nog inte det blir några flera böcker av henne. Som ni ser heter författaren ifråga Sheryl Woods och denna lilla bok köpte jag på mataffären i Jakobstad för  just över  en vecka sedan. Det verkade vara skön sommarläsning, men det blev som sagt lite väl mycket klichéer och otroligt långrandiga dialoger om ett och samma hela tiden.

Om det nu råkar finnas ngn som är intresserad efter inledningen till detta inlägg, så handlar boken om ett medelålders par, Bill och Maddie  Townsend  bosatta i småstaden Serenity i delstaten South Carolina på sydöstkusten. Maken har en kärleksaffärer med den 16 år yngre kvinnan Noreen och blir naturligtvis gravid och kräver att Bill skiljer sig från sin hustru som han varit gift med i tjugo år. Skilsmässa blir det och medan denna ligger i förhandlingarna, träffar hustrun, Maddie en karl som heter Cal Maddock. Denna Cal råkar vara bobollstränaren för pojklaget i gymnasiet där parets son går och naturligtvis är denna son, Tyler också stjärnspelaren på laget. Det hettar till mellan Maddie och Cal och i den lilla staden sprider sig ryktena snabbt. Skilsmässan är ännu inte ett faktum…

Samtidigt vill  Maddie och hennes två goda vänner starta ett eget gym. Maddie har, som sig ofta är fallet, varit hemmafru ända sedan de tre barnen kom till världen, men nu vill hon ändra sitt liv och göra karriär.

Kvinnorna öppnar sitt gym och det börjar bra, men som sagt, staden är liten och ryktena går….

Jag avslöjar inte hur boken slutar, nog är den läsvärd tycker jag, åtminstone som ett trevligt tidsfördriv, men imorgon tar jag nog tag i en annan Elin HIdlerbrand bok igen….

Tårtan

Den var stor, den var egenhändigt tillverkad av barnen med Dottern som chef för projektet, den var mycket amerikansk, den var maffig och mycket god!

Denna otroliga skapelse sattes framför mig ikväll efter middagen som bestod av grillat nötkött, grillade grönsaker och potatismos. Svärföräldrarna kom på mat igen och de fick också ta del av denna ovan nämnda skapelse.

Eftersom jag var så trött förra veckan då min födelsedag inföll ( pga att Lillasyster och jag hade rest hem över Potten dagen innan), tyckte barnen att jag behövde få tårta idag istället, alltså skred Dottern med syskonen till verket.

Den blev utsökt! Maffig, verkligen och på grund av detta svår att skära små bitar utav, men mums…. choklad, banan, försiktigt saltad kolasås….

Hälften av tårtan sattes tillbaka i kylen till  en annan dag. Denna tårta kommer att räcka ett tag har jag på känn….

Diskussion: plåtpoliser och böter

Igår under middagen med Svärföräldrarna tog Maken upp ämnet fortkörning i Finland och kopplingen mellan  folks löner och böter och huruvida det ens skulle gå att implementera  här i Staterna.

Detta var ngt mycket nytt för Svärföräldrarna och speciellt Svärfar tyckte detta var mycket intressant och samtidigt märkligt.

Han undrade några saker och eftesom jag inte hade svaren, tänkte jag fråga er kära bloggläsare:

– vad händer om en plåpolis fotograferar din BIL som kör för fort, men det är inte DU som kör bilen? Vem får böterna? Jag gissade på bilägaren, men det var ju inte hen som körde bilen….

– hur räknas böterna? Enligt årslönen? Hur stor är procenten?

– Går det att överklaga hos polisen? I så fall, vad händer då?

Någon som vet coh kan ge mig svar, så att jag kan vidarebefordra till Svärfar?

Tack på för hand! 🤔

Mina blomster framför huvudentrén blommar för fullt i den kvava augustiluften….