Det ordnandes öppet hus för både elever och lärare mellan kl.16-18  vid lågstadiet och vi, som alla andra föräldrar fick snällt sitta en stund i parkeringskön och vänta på att hitta en plats. Maken, som turligt nog hade lite kortare dag på jobbet idag, hann hem just innan jag och de yngre två skulle åka iväg till skolan och gissa om de var glada att få pappa med!  Vi hittade parkering på gräsmattan intill skolan, precis som en hel del andra föräldrar!

Vi började med att besöka skolsköterskan för att lämna in alla papper och Lillans Epispruta. Amerikanerna älskar sina jordnötter lika mycket som européerna älskar sina hasselnötter! Nästa gång du tuggar i dig något godis med choklad i, läs igenom ingredienserna och jag kan nästan garantera att där finns hasselnötter med som ingrediens.  Här på andra sidan Potten är det alltså jordnötter som finns både här och där och lite varstans och båda flickorna är allergiska. Lillan värre än Dottern.

Lillan är duktig på att vara försiktig och frågar sig för och kommer ihåg kvällen hon åt jordnötter senast väldigt bra, vilket i sin tur betyder att hon inte vill ha en till likadan kväll…  ( Den kvällen glömmer jag knappast aldrig heller… Det var den 21.12 2012…)

Efter uträttat ärende med skolsköterskan fortsatte vi till barnens klassrum. Vi började med Lillans klassrum och fick träffa hennes manlige, trevliga lärare. Vet inte hur det är hemma nuförtiden, men det är rätt ovanligt att det finns manliga lärare i de lägre årskurserna här, men Lillan kommer alltså att få en Mr.M i år. Jag tror nog att Lillan kommer att tycka bra om honom.

Efter det besöket gick vi då vidare till Sonens klassrum för att träffa hans lärare. Han har en ung, energisk kvinna som knappt är 30 år fyllda ännu, men verkar veta vad hon håller på med och tror på den ‘vänliga med bestämda’ metoden.  Miss I verkar trevlig, drar sig inte för att ge läxor, men verkar vara både rättvis och trevlig. Lätt till skrattet hade hon också.

Efter dessa snabba möten tog Maken och jag barnen ut till skolgården resp. gymnastiksalen där de skulle hållas och leka medan alla de vuxna hörde på vad de olika lärarna berättade om det kommande skolåret i sina resp. klassrum. Det fanns två olika presentationer med en 15 minuters rast emellan, så att man skulle hinna till nästa presentation. Vi började med Lillans presentation. Och jag måste säga, att när man är på tredje barnet som går igenom skolsystemet börjar man kunna det här: det skall skickas  ett nyttigt mellanmål hemifrån, skollunchen är kort, två raster, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Eleverna behöver skilda gymnastikskor att förvara i sitt skåp, skoldagen är lång ( 7 h!) så se till att eleverna får rikligt med sömn och en närande frukost innan de sätts på skolbussen, föräldrarna behöver dra sitt strå till stacken och hjälpa till hemma med läxläsningen osv, osv.

Efter de två timmarna vid skolan frågade vi barnen vad de tyckte och de verkade båda nöjda med att komma igång med skolgången igen.  Speciellt Lillan verkade eld och lågor  över att vara tillbaka i skolan och det där med att bli hämtad av skolbussen kl.o7.10 verkade, för stunden, i alla fall vara glömt. ( varken Lillan eller jag är morgonmänskor…)

Dottern hade också skola som tema idag. För hennes del gällde det att bli hämtad till skolan av skolbussen kl.06.45 för en halv dag endast för de nya niorna i gymnasiet. Dottern var grymt nervös när jag stod med henne och väntade på bussen och jag bara hoppades att hon skulle få ha en riktigt bra förmiddag, så att hennes nerver skulle lugna ner sig lite.  Bussen kom som utlovat på utsatt tid och iväg for hon. Utan en mamma att hålla i handen. Hon är nu 14 år fyllda och skall klara av sådana här saker själv. Maken och jag finns i bakgrunden för att  stötta.

Hon kom hem vid 12.15 tiden, med samma skolbuss som skall föra hem henne hela skolåret och jag frågade naturligtvis direkt hur det hela hade gått. Hon såg faktiskt inte så glad ut som jag hade hoppats. Hon är nog lite nervös inför denna stora skola och alla eleverna, det märks. Dottern är försiktigt av sig och ävenom hon inte längre är alls lika blyg som hon var som liten, är hon inte den som vanligtvis hörs och syns…

Nåja, hon har några dagar att smälta dagens intryck innan allt börjar på allvar. Dock gissar jag att hon nog bävar lite inför nästa tisdag då skolåret sparkar igång…!