Säsongens första chili

Varm och god slank den ner i halsen i går kväll. Sväföräldraran uppskattade höstmiddagen en kylig kväll. Chili är egentligen en amerikansk rätt, härstammar alltså inte från Mexiko som många tycks tro.

Det finns alla möjliga recept på chili, men de är alla baserade på tomater och bönor och ngt slags kött. Jag använde min s.k ‘slow cooker’  och lät chilin koka hela dagen  på svag värme, vilket gör att den blir så god.

Chilin skall också gärna vara starkt kryddad för att riktigt räknas som chili. Jag hade lagt i två klyftor  vitlök och en halv lök, salt, två teskedar  socker, rikligt med både chilipeppar och Red Hot Sauce, vilket påminner om tabasco sås där hemma. I och med att chilin kokade på svag värme i åtta timmar, fick kryddorna blandas ordentligt och det starka kokade bort och chilin fick en väldigt riklig smak istället. Jag stekte malet kött och lade till tomaterna och bönorna och sedan fick hela härligheten koka under dagen.

Till chilin serverade jag färskt, hemmagjort bröd. Visserligen knådat och gräddat i maskin, men lika gott ändå och mycket behändigt.

Det blev en god middag udner en kylig kväll i slutet på september. För endast två veckor sedan  var det över 30 grader varmt…

Knallgrön…

… är lådan, kulorna gröna och goda. Nu är godiset hemifrån helt slut och jag tackar och bockar för den hår gången. Kusin Vitamin med familj som besökte oss under en trevlig vecka i juni hade med sig läckerheterna och barnen och jag har knaprat lite i gången på dessa Fazers grönda godingar. Finns natruligtvis inte att få här, men eftersom det högst troligast blir en resa till Jakobstad nästa sommar, få vi snällt vänta och fylla på lagret då….

Kusin Vitamin och jag under paraplyet vid simabssängen i juni.

Min nya pumplykta

Det börjar dra ihop sig till pumpatider här på andra sidan Potten. Igår besökte jag och Lillasyster hobbyaffären inte så långt ifrån oss och jag hittade denna pumpa ovan. I rättvisans namn var det ju nog Lillasyster som hittade den, jag hade hittat en annan som jag också tyckte om, men den var mindre och rymde endast tre värmeljus. Denna gillade vi båda mycket bättre och den hamnade i kundvagnen.

Ikväll ljuser den upp den mörka, faktiskt  varma söndagskvällen ute på verandan. Även imorgon, måndag, har det lovats över tjugo grader på eftermiddagen och sedan lär hösten komma på allvar…

Det är OK säger mamman i huset: Bring on fall!  😀

Tillräckligt och måttligt…

… med väta fick vi idag under åskstormen som dundrade förbi och gav oss så mycekt svalare väder. Vi behövde verkligen få regn. Det har inte regnat här hos oss på ett bra tag, så blommor och träd tackade och tog emot.

Nu undrar  kanske ngn om detta regn härstammar från den jättelika,  orkanen Florens, men jag kan lugnt berätta åt er kära läsare så är det inte.  Vi bor alldleles för långt borta från östkusten att vi ens skulle få en droppe regn från det monstret.

Någon som vi däremot hållit tät kontakt med under den gånga helgen, var min Svägerska, Makens mellansyster. Hon är nämligen bosatt i staten South Carolina och dit kom stormen på lördagen. Med sådana här oväder är föstås regnmängderna och vindarna väldigt lokala, men det kanske inte riktigt förklaras på nyheterna. Där visas de värsta bilderna upp och ja, visst är översvämningarna otroliga och förfäranade, men tack och lov fick min Svägerska ingetdera! Hon hade dessutom tillgång till el hela helgen också. Det regnade, jovisst, men där hon bor är det mera höglänt, så marken tackade, tog emot och svalde.

Idag måndag skulle hon återvända till jobbet efter att hon hade varit hemma sedan i mitten på förra veckan.  Hon trodde att vägarna var torra och öppna för trafik igen….

Jag har gnällt och klagat över hettan den här senaste helgen, men om jag måste välja, så tar jag nog  hellre de stekheta  temperaturerna istället för en jättelik orkan! Alla gånger!

September mysfaktor

I vårvintrars, då det tog så himla länge innan  våren och värmen äntligen kom, sade jag åt Maken att jag faktiskt gärna skulle kunna flytta någonstans där det råder vamt väder hela året om.  Fast nu har jag ju förstås märkt att så är inte fallet. I slutet på juli/början på augusti var jag så otrolgit trött på värmen och fukten och nu när den äntligen har släppt och vi sitter här och småfryser ute på verandan en kväll i september, är det ju så  otroligt skönt!

Jag växte upp med fyra årstider, flyttade till en annan del av världen med fyra årstider, det är klart att jag aldrig skulle kunna bo någonstans där endast sommar  och värme regerar året runt.

Tänk vad mycket MYS man skulle gä miste om?! Jag bara säger!

På hösten med tända ljus, i december med jullampor och Tro, Hopp och kärlek, de kära julsymbolerna från Jakobstad.  I  januari och februari med mera tända ljus och sedan går det ju då redan mot våren och det blir redan ljusare i mars och solen värmer.

Nej, det är nog bara att fortsätta bo i de mera nordligare delarna av världen, även om jag inte riktigt befinner mig lika långt norrut som hemtrakterna i Finland…..

Mysfaktor denna kväll ute på verandan med de nya fönstrena stängda. Ute är det rätt kyligt, inne i på verandan är det varmt och skönt.

Nästan för spännande

Jag sträckläste de sista hundra sidorna igår, söndag. Vilken bok! Jag hade lite svårt att komma igång med den, inga problem med att lägga den ifrån mig när jag en gång kom igång med den, men under de sista sisådär hundra sidorna satt jag fången. Helt fången!

Vilken dramatik, vilken berättelse, vilka beslut som detta par tog, både på gott och ont och upplösningen…. Vet ni om denna bok baserar sig på ngn sann historia eller är allt påhittat? Orotrlig berättelse hur som helst.

Nu måste jag ju hyra filmen förstås! ( Jag hoppas bara att den följer boken och är minst lika bra.)

Installerad!

Onsdagen bjöd på sol pch torra vägar när vi körde Dottern vidare till högskolan. Inflyttningen gick smärtfritt. Välorganiserad med en massa hjälpande händer i form av dirigerande av trafik och äldre studerande som fanns till hands att hjälpa med själva flyttandet av saker och kläder för nykomlingarna. Helt fantastiskt!

Elevhemmet är äldre och rummen är små. Dottern delar rum med sin nya rumskompis som vi åkte och träffade för några veckor sedan. De har varsin säng, skrivbord, byrå och ett klädskåp, det är allt. Rummet är indelat på hälften, varsin sida per flicka. Ett litet kylskåp finns också, men maten köps och serveras i de olika kafeteriorna runt högskolan. Ibland kan det vara gott att ha ngt litet i kylskåpet förstås.

Endast en och en halv timme tog hela flytten, med så många hjälpsamma händer och sedan var det dags för den där avskedskramen….

Jodå, där i mitten står  den korta mamman, men så är det bara. Gifter man sig med ngn som är så lång som Maken, ja, då får man ju helt enkelt räkna med att barnen växer ifrån en!

Efter kramandet var det då dags att lämna Dottern till det begynnande vuxenlivet. Planen är att vi inte träffas förrän i november till Tacksägelsehögtiden. Det skall nog gå bra. Dottern är mer än redo för detta och det skall bli spännande att träffas igen i slutet av hösten. Tack och lov finns det mobiler och daglig kontakt har  vi haft via SMS. Det är roligt att ta del av hur mycket hon har hunnit med redan, på endast två dagar på sitt nya ställe. Inkommande onsdag börjar terminen och föreläsningarna…