Ni som följer min blogg vet att jag, för ca. Ett år sedan började gå regelbundet på Zumba. En motionsform som har visat sig perfekt för mig. Jag är ingen joggare, ingen tyngdlyftare, men behöver hålla mig i någrlunda form. Jag zumbar hellre än bra kan man säga.
I förmiddags var det dags för ett pass igen. Jag har lediga måndagar från jobbet och försöker allltid åka til mitt Zumbapass på förmiddagen efter att barnen har kommit sig iväg til sina respektive skolor.
Likaså idag, trots att barnen har ledigt från skolan idag pga President’s Day.
Eftersom jag vid det här laget har hållit på med Zumba ett tag, börjar jag kunna de flesta rutiner och behöver inte koncentrera mig så hårt på vad instruktören visar och hur hon dansar. Hon påminner oss deltagare om att vi får ändra på saker, rutiner, hoppa när vi vill, ta kortare steg när vi vill etc. Kort sagt, göra Zumban till vår egen.
I förmiddags medan vi dansade, beslöt jag mig för att försiktigt titta mig runt i lokalen. Det är väldigt intressant att se på hur många olika stilar det finns! All följer vi sgs samma rutiner, men ändå har vi alla helt olika stilar. Vi är förstås mest kvinnor, men har också en envis karl bland oss som kommer varje vecka, både på måndagsförmiddagarna och tisdagskvällarna. Ibland har vi till och med 3 män som komer och Zumbar med oss och det är intressant att se på när de dansar. Det handlar om en helt annan stil än då vi kvinor dansar och ofta har ju män inte lika bra rytm som kvinnor har, men de här karlarna kan sin sak och rytmen sitter precis där den skall.
Vår instruktör är lång, smal, och har skandinaviska rötter och har dansat i olika former i hela sitt liv. Hon instruerar väldigt bra och har en öppen och trevlig personlighet. Däremot är det riktigt roligt att se på damerna som är bosatta här, men med sydamerikanskt påbrå. DE kan det här med Zumba måste jag säga! Jag tror att det här med att vara mjuk i höfterna och kunna följa med i rytmerna mjukt och följsamt, nog kommer med modersmjölken i de länderna! Härligt att se på dem! Och sedan är det vi andra, vita, rätt tråkiga Zumbadeltagarna som inte alls har samma följsamhet, men ändå trivs med denna motionsform.
Det som också är fascinerande är att vi som dansar där i lokalen är av alla de slags kroppsformer som finns. Det är unga, trådsmala flickor som gärna dansar i endast i en tajt sport BH och kan precis varenda steg. Sedan är det vi som är i 40 och 50 årsåldern, som har lite extra på kroppen, men inte är särskilt överviktiga. Och så finns det den milt utvecklingsstörda damen som är mycket överviktig, har lite svårt att hänga med i rutinerna, men är glad och tevlig och hälsar på alla och envar och som, mot sin vilja, skall flytta till Kalifornien nästa vecka. Eftersom hon inte har körkort skall hon packa sitt pick och pack och ta Greyhound bussen i två dagar till södra Kaliforninen, dit hon skall flytta för att hon har släktingar där. Fast, hon trivs här i Minnesota, är uppvuxen i delstaten Alaska, och vill inte alls flytta till södra Kaliforninen och hettan där.
På det sättet gick tankarna runt i förmiddags medan jag dansade på och försökte få mina fötter att hålla med i de snabba stegen och den härliga takten. Vi är ett varierande gäng som träffas tre ggr i veckan och alla har samma mål: att hålla vikten nere, få motion och ha roligt.
