Annual review

Ja, idag hade jag då det där årliga mötet med chefen. Vet inte om ni har dessa där hemma, men här skall man ha ett årigt möte med sin chef då det gås igeom hur det går för en på jobbet, hur du trivs, vad som behöver förbättras etc.

För några veckor sedan hade vi alla fått ett formulär där vi skulle betygsättta oss själva  inom elva olika områden. Vitsorden gick från 1 till 5, med nummer 1 som sämsta betyg och nummer 5 som bästa betyg.

Det var inga lätta frågor precis och det tog mig en bra timme att gå igenom allt. Dessa formulär var nya för oss alla detta skolår.

Det är verkligen svårt att betygsätta sig själv, men jag fick det gjort och hade formuläret med mig till jobbet idag.

Lite nervös var jag nog, men som tidigare år, var detta inget att vara nervös för.

Jag kanske har nämnt förut att jag jobbar för och med världens bästa chef? Glad , positiv och trevlig!

När jag gav mig själv vitsord för de olika kategorierna, hade jag gett mig mest treor. Chefen däremot gav mig mest fyror!

Efter genomgången av formuläret läste hon upp en liten motivering åt mig som handlade om mig på jobbet och också vad hon mest upskattar hos mig.

Och, ja, visst har jag blivit mera amerikansk av mig, konstigt vore det ju annars, men då ngn sitter och läser vackra saker om mig och vad hon tycker jag gör bra och hur jag förbättrar miljön på jobbet bland barn och arbetskamrater, blir jag finländsk och grymt generad och blyg!

Visit är det roligt att vara uppskattad, men säg inget, eller hur?! Vi finländare är oftast inte bra på sådant!

Dock är det ju roligt att Chefen tyckte att det går så bra för mig på jobbet och jag får väl bara tacka och ta emot antar  jag då…

Hipp, upp hurra, hon fyllde 19 idag!

Och som  alla andra föräldrar skakar jag på huvudet och undra vart i alla världens tider den där tiden har gått! 19 alltså?! Jag födde ju henne igår!

En vecka över tiden kom hon med massiva 4.2 kg i vikt! Snäll och lugn bebis var hon och bekanta undrade hur Maken och jag kunde se så pigga och välmående ut med en nyfödd bebis i huset!

Hon är fortfarande lugn av sig. Glad och trevlig och väldigt snäll. Nästan för snäll ibland. Älskar hundarna våra och alla andra djur med för den delen. Kreativ och fantastiskt duktig på att skapa med pennor, penslar och papper. Sy har hon också lärt sig och språk är hon duktig på.

Om två veckor kommer hon hem för sommaren. Det ser vi så fram emot!!

Grattis älskade Dotter! ❤️

Ny vecka med ny Zumbamusik

Alltså ni som läser min blogg börjar säkert snart totalvägra, skrika och hojta i högan sky när jag hela tiden pratar om Zumban, men ni måste i alla fall medge att musiken som vi dansar till är glad och härlig, eller hur? Man blir glad av tonerna och vill skruva upp volymen på högsta nivå!

Då jag riktigt behöver en s.k ‘pick me up’  i bilen kopplar jag mobilen med stereon och lyssnar på min nerladdade Zumbamusik medan jag kör.

Jag har försökt Zumba medan jag kör, men jag kan lugnt påstå att den kombinationen är INTE att remkommnedera!

Hur som haver, ny musik var det ja…

För två eller tre veckor sedan lade min instruktör till denna sång till vår spel- och danslista. Rutinen som hon skapat är enkel, så det har gått fort att lära sig dansen.

Jag hade faktiskt inte hört om denna artist förut, men ni som bor i Europa har säkert hört honom och kanske sett honom på konserter också. Här i USA verkar han inte ha slagit igenom, men efter att jag läst om honom på nätet, verkar han ju vara rätt berömd lite över hela världen!

Fantastisk sång och sedan ungefär en timme tillbaka nerladdad till min mobil!

Bortglömt möte

Klocakn var 08.20 imorse då jag i hastigheten råkade fråga Maken om han hade något möte på jobbet på förmiddagen som han behövde åka till innan hans eftermiddagspass tog vid.

Han svarade så där lite lätt att han minsann skule få njuta av en lugn och skön förmiddag hemma och göra precis vad han ville… eller?

Hastigt och lustigt loggade han in på sitt  mejlkonoto på jobbet och gick igenom den redan digra högen med post som hade samlats under morgonens tidiga timmar. Och se där, mycket riktigt, nog fanns det minsann ett möte som hade behövde åka till.

Smått besviken och arg på sig själv för att han missat detta, hoppade han snabbt i duschen och kläderna, tog tag i arbetsväskan och åkte iväg. Klockan nio behövde han infinna sig och vid 8.45 backade han ut ur garaget! Tur att vi bor nära sjukhuset här i Förorten där han jobbar, för han hann faktiskt i tid!

Kvar på golvet stod dessa:

Våra färdigpackade träningsväskor för en tur till gymet denna förmiddag. Istället blev det så att jag åkte ensam till gymet och mitt Zumbapass och så tog jag med mig Makens väska, ifall hans möte skulle bli klart tillräckligt tidigt så att han skulle hinna träna innan det var dags att åka tillbaka till jobbet.

Jodå, mycket riktigt, mitt under en av våra nya rutiner, kom Maken inspringande till studion där vi Zumbar, gav mig en hastig puss, tog tag i sin väska och sedan styrde han kosan mot herrarnas omklädningsrum. Glad över att hustrun hade tagit initiativet till  att ta med hans väska också.

Efter avklarade gympass ( nej, Maken zumbar inte. Önskar jag skulle få med honom på ett pass, för han har ett bra taktsinne och rytmen sitter i, men han totalvägrar. Zumba är endast för damer menar han…) hann vi t o m på en snabb matbit på en närliggande restaurang, innan han åter åkte tillbaka till jobbet. Dock var han mycket nöjd över hur denna förmiddag hade tett sig sist och slutligen.

Sköna söndag

Maken inledde ett arbetspass på 22 h i fredags på kvällen och kom inte hem förrän vid middagstid på lördagskvällen. Trött förstås efter ett sådant pass.

Idag, söndag tog han helg på allvar och gjorde sådant som han ville göra, men samtidigt sådant som måste göras.

Som att byta ut vattnet och städa ur bubbelpoolen till exempel.

Han har nyligen inhandlat en ny pump för att tömma vattnet ur bubbelpoolen, vilket  måste göras var sjätte månad ungefär. Pumpen lades ner i vattnet och sedan drog han en lång slang in till duschen på nedre vånignen och lät vattnet i bubbelpoolen dränera i golvsilen där. Eftersom bubbelpoolen rymmer hela 1,950 liter vatten, tog det runt en timme att dränera allt vatten ur den. Sedan skurade Maken hela bubbelpoolen, innan han påbörjade arbetet med att fylla den med nytt vatten igen.

I fotot ovan syns slangen som går in i huset och vidare till duschen i badrummet.

Filtren satte han i blöt i syra i flera timmar för att döda bakterier.Bubbelpoolen använder två filter i gången  och vi har fyra totalt, så även om 2 filter är i blöt, gick det att lägga rena filter i den  rensrkubbade bubbelpoolen.

Medan Maken jobbade med bubbelpoolen, höll Lillasyster och jag till i köket. Hon bakade en tårta och jag kokade till glasyren till den.

Chokladtårtan var en lådtårta. Bara att hälla den torra blandningen i skålen för mixern. Lägga till de rätta mängderna  västska och ägg och låta mixern göra resten.

Efter att Lillassyster hade lagt tårtan i ungen, kokade jag ihåg den goda glasyren. Denna bestod av smör, farinsocker, mjölk och pudersocker. Jag smalt smöret i kastrull, satte till farinsocker och lät allt sjuda upp.Sedan tillsatte jag lite mjölk efter att jag tagit blandningen av värmen och sist lade jag i pudersockret. Sedan gällde det att snabbt röra om medan smeten ännu var varm och detta gjorde att det blev en god, jämn och bredbar glasyr för tårtan.

Kvällen ägnades åt en god middag bestående av grillade biffar, grönsaker och en potatisgratäng. Till efterrätt avnjöts tårtan och alla, inklusive Svärföräldrarna som var inbjudna, var nöjda.

Maken och jag var speciellt nöjda över den produktiva, men ändå sköna söndagen.

Fredagskväll och skolkarneval

Jag hade förhandsköpt biljetter via Lillasyster, så vi stod inte i denna kön väldigt länge, utan kunde gå rakt in i skolan då dörrarna öppnades strax före 18. Skolkarneval upplaga skolår 2019 skulle gå av stapeln och naturligtvis var Lillasyster med mor på plats.

Om det hade varit upp till modern, skulle hon helt enkelt ha släppt av denna Lillasyster framför dörren på skolan och sedan åkt hem igen, men eftersom föräldrarna ombeds närvara,  gjorde jag som jag snällt hade blivit tillfrågad och stannade för festligheterna.

Det kom säkert lika mycket elever och föräldrar som de senaste två åren vi var med för skolans korridorer var proppfulla.

Lillasyster som hade hand om sina biljetter, gick direkt till rummet där man fick köpa ‘gently used stuffed animals’ och kom glad i hågen därifrån efter bara en liten stund, med en ny kompis:

Lyckligare unge fick man leta efter! Den nya kompisen fick genast namnet Rainbow Sunshine. 

Sedan stod vi i kö en stund för att få oss en bit pizza till middag. Lillasyster fick återigen betala med sina biljetter och efter att vi ätit hade hon  endast 15 stycken biljetter kvar att använda till olika lekar och spel. Den stränga mamman hade redan vänligt men bestämt berättat att hon inte tänkte köpa ytterligare biljetter eftersom kvällen redan hade börjat med 40 stycken biljetter. ( Föra att undvika kontantbetalningar vid de olika spelen och lotterierna m.m, används biljetter som man på förhand har betalat för. En biljett såldes för $0.50 USD.) Det var bara för Lillasyster ratt gilla läget, men det var faktiskt inga problem. Efter maten hittade hon ju  bästisarna!

Dessa bästisar valde alla att få sina ansikten målade vilket var en av de många aktiviteterna. Lillasyster till vänster blev naturligtvis en enhörning, medan kompisen S i mitten valde morrhår och kattnos och kompisen E valde en fin fjäril.

Lillasyster var mycket nöjd med sin målning och ville förstås inte riktigt tvätta bort den efter att vi hade stannat till slutet av festen och kommit hem. Fast hon tvättade ju förstås bort den i alla fall och kvar finns bara fotona som jag tog av henne.

Det belv en trevlig kväll, trots att jag faktiskt inte hade sett fram emot den. Bästisarna har trevliga mammor och vi tre gick omkring med kompisarna, vilket  blev riktigt roligt. Med så mycekt ståhej och elever och vuxna över hela skolan, var det svårt att hålla en vettig konversation, men vi gjorde så gott vi kunde.

Klockan 20.30 började uppstädningen och det var dags att åka hem efter en lyckad kväll. Skolan hade säkert lyckats få in en hel del pengar, vilket är den egentliga orsaken till detta enorma jippo varje år.

Detta blev Lilalsysters sista skolkarneval efetrsom hon fortsätter till mellanskolan i höst och där hålls inga sådana här jippon. Hon är nog lite besviken över detta skulle jag tro, men om hon vill kan vi ju alltid besöka lågstadiets karneval igen nästa år….

 

På väg in till Minneapolis

Lillasyster tog fotot på torsdagseftermiddagen då vi närmade oss centrum i Minneapolis, på väg till musikinistutet där hon tar lektioner i harpa en till två ggr i veckan, beroende på vilken vecka det råkar vara.

Tvillingstäderna, Minnepaolis och St.Paul med förorter har runt tre miljoner invånare, men själva Minneapolis är ungefär lika stort som Helsingfors, med ca.300 000 invånare.

Vi bor runt 20 km utanför storstadvismlet och det är vi mycket nöjda med. Dock när det skall köras in till Minneapolis på en torsdagseftermiddag mitt under rustningstid, känns det mycket längre. Resan in till musikinstitutet tog runt 40 minuter igår och lika länge tog det hem igen. Beroende på vilken motorväg vi tar har att göra med  trafiken förstås, men också den speciella filen som är byggd för bilar som har en eller flera passagerare, och i den filen går det ju undan en hel del eftersom de flesta som reser till och från sina arbeten, endast har en förare i bilen. Man kan också betala för att åka i denna fil och beroende på hur mycket trafik det finns så kostar det mera eller mindre.  ( Dock vill jag förtydliga att det INTE kostar att åka i denna fil om man är flera än en i bilen eftersom detta är vad denna fil först var designad och tillagd för.)

Då Maken jobbade Downtown vid sjukhuset HCMC ( Hennepin County Medical Center) och behövde åka till och från Minneapolis varje dag, betalade han för ett s.k MN Pass som lades i vindrutan och lästes av speciella kameror. Bara att betala extra via nätet sedan då  pengarna i kontot tog slut.

Eftersom han numera jobbar vid sjukhuset här i Förorten och har mycket kortare arbetsresa, betalar han inte längre  för att använda den speciella filen på motorvägen, som kallas HOV Lane ( High Occupancy  Vehicle) 

Hur som haver, vanligen är det Maken som sköter om allt detta körande till och från harplektioner, men ibland hamnar jag att ta hand om det. Det är egentligen inte ngn svår körning alls, det bara tar länge.

Däremot är harpläraren fenomenal och hon och Lillasyster kommer fantastiskt bra överens och Lillasysters harpkunskaper går framåt i rasande fart. Gissar nog att det blir en hel del körande till musikinstitutet ännu i flera år framöver. Dett musikintresse lär fortsätta och nog är det ju väldigt roligt att ha en harpist i huset. Det är det inte många familjer som kan säga att de har…!