Baskunskaper i det Hawaiiska språket

Det hawaiiska språket var på väg att dö ut, men är nu på väg tillbaka med stormsteg!  Det har funnits befolkning på öarna sedan ca.1000 år tillbaka, men under de senaste två århundradena har engelskan tagit över. Den polynesiska urbefolkningen hade en kung på 1800 talet  ( Kung Kamehameha) som var väldigt intresserad av allt europeiskt, och i synnerhet Storbritannien, viket i sin tur gjorde att engelskan fick ett väldigt stort inflytande. Hawaii var ett kungadöme ända tills USA mer eller mindre tog  över kungadömet och förklarade det en av USAs stater. Detta hände så sent som på 1959!

Nu är språket på väg tillbaka och det lärs ut i lågsdiet igen. Så vitt jag vet är denna språkundervisning inte obligatorisk, men intresset för språket och de polynesiska rötterna är nu stort.

Så gott som alla ortnamn, vägnamn och ställen är på hawaiiska, ( heter det så?) och de är rätt knepiga att uttala, till en början, men när man väl hört namnen uttalas  några gånger är det inte så svårt.

Språket hade inget alfabet förrän den vita mannen kom till öarna och skrev ner det. Det blev ett alfabet med endast 12 bokstäver. Språket är väldigt melodiskt och stor betydelse läggs på vokalerna. Till exempel bokstaven s existerar inte ens. Bokstäverna uttalas annars precis som på svenska!

För att stava Hawaii rätt, skall det egentligen vara Hawai’i och uttalet är ett helt vanligt v i mitten och sedan en kort paus mellan de två sista vokalerna. Ofta förekommer det en accent mellan vokalerna och då uttalas ordet med en liten paus mellan vokalerna. Om ett streck förekommer över en viss vokal, läggs betoningen på denna. Ett O uttalas som svenskan Å, men annars är det bara att prata på!

Här kommer ett smakprov på några ord, fraser och uttryck :

E komo mai – kom in

Aloha kakahiaka- God morgon

Aloha ‘auniala- God eftermiddag

Mauna Loa- stort berg

Mahalo nui loa– tack så mycket

A hui hou kakou- på återseende

Mahalo-tack

Expemepl på olika namn:

Kilauea– vulkanen på den stoa ön som hade utbrott i våras och som pågick i tre månader

Ali’i Drive– även som vårt hotell låg på

Hilo– stad på östra sidan av den stora ön

Kailua Kona– staden som vi besökte och bodde i

 

 

 

Hemkomna

Vi är hemma i förorten till Minneapolis igen. Vi gick ombord Hawaii tid på lördagskvällen och landade hemma endast 12 h senare. Resan hem gick fort eftersom de 5.5 timmarna det tar mellan Hawaii och västkusten spenderades i sovandets tecken över natten. Det är ju faktiskt inte så lätt att sova under en flygresa, men vi lyckades alla sova en bra bit av färden. Detta betydde inte på ngt sätt att vi kände oss fräscha under språngmarschen till vårt nästa plan som skulle ta oss hem till Tvillingstäderna, men vi hann i alla fall. Vi hade endast 35 minuter, så det gällde att inte ligga på latsidan.

Vi hann fram precis då ombordstigningen hade påbörjats och kunde pusta ut i våra säten. Nu var det endast 5.5 timmar kvar tills vi skulle landa på hemmaplan.

Den andra och sista flygresan gick enligt planerna och vi landade strax före kl.12. Trötta, men väldigt glada över vår fina vecka på en mycket vacker ö ute i Stilla havet.

Detta blev vårt andra besök och helt garanterat inte vårt sista.

Maken fick fina bilder av soluppgången från planet.

Ungdomarna i familjen var nöjda över att komma hem igen.

Imorgon, måndag är det vardag  för samtliga, förutom Dottern som har en vecka av jullovet kvar innan hon återvänder till studierna.

 

 

En alldeles egen kudde!

Titta så glad hon blev! Lilly hunden vår! Dottern, eller i hennes fall LillMatte sydde en alldeles egen kudde åt Lilly ikväll eftersom hennes (hund) lillasyster Fiona har tagit den som Lilly  hade och absolut vägrar ge den tillbaka! Så, Llill Matte tog tag i saken och sydde en kudde åt Lilly, som vaktade den som en hök den första halvtimmen. Vägrade att stiga upp och vägrade att flytta på sig då Fiona kom för att snusa lite och ville ha kudden.

-Nu du, lilla besvärliga hundsyster, nu är det MIN tur att njuta av denna kudde. Du kanske får prova senare…, tycktes Lilly säga åt henne…

Fyrtiofem minuter kvar….

… innan jag skålar in det nya året här på andra sidan Potten. Jo, du läste rätt. Jag. För resten av familjen gav upp för en stund sedan. Maken, efter en väldigt lång julvecka på arbetet har somnat och snarkar  redan högljutt. Dottern, som har en träff med goda kompisar ute på restaurang till morgonmålet imorgon på Nyårsdagen, slocknade för en stund sedan hon med. Både Lillasyster och Sonen är vakna ännu, men sitter på varsin skärm och väntar in nyåret efter att vi just sett färdigt den härliga filmen Dumma mej. 

Fast vi inte hade några vilda utsvävningar precis, blev det ändå en riktigt mysig kväll, trots att de inte varade till midnatt.

Enligt traditionen hos denna familj, blev det plockmat till middagen, istället för en vanlig middag. På bilden syns ostbrickan och räkorna i bakgrunden och i försgruden quesadillas som jag stekte.

En tidig skål under middagen fick vi också in.

Efter att middagen var överstökad och bortplockad spelade vi, på Sonens begäran Dominos.  Ett roligt  spel och nu är alla barnen stora och kan och orkar hänga med. Men innan vi kom så långt, skrämde Lillasyster oss med att i misstag slicka i sig lite glass med jordnötter i! Hon visste inte att vi hade använt denna sked till båda glassorterna efter middagen då vi serverade efterrätten. Maken hade serverat kolaglassen först och efter att de allergiska flickorna fått sin glass, använde Maken skeden till glassen som innehöll jordnötter.

Något senare såg Lillasyster skeden på diskbänken och slickade  av den!  Varpå hon gav ifrån sig ett litet utrop och på Makens begäran gick direkt in tll badrummet och skjölde ur munnen. Dock är hon så allergisk att den undre läppen genast vsvällde upp och tungan blev tjockare den med. Maken gav henne snabbt två antihistamintabletter  och sedan var det bara att hålla ett öga på henne. Hon kliade på läpparna, och tungan var tjock, men hon hade inga problem med andningen, tack och lov. Rädd var hon inte heller utan rapporterade symptomen då de uppstod. Tio minuter senare kliade det över hela kroppen, fast inga utslag syntes och några mintuer efter det hade hon ont i magen. Vi kunde lugnt konstatera att hon inte vuxit ur denna allergi och behöver fortfarande vara försiktig!

När anithistaminen började hjälpa, blev hon fort fri från sina symptom och kvällen fortsatte utan fler  sådana överrsasknginar.

Det blev MarioKartWii  för hela slanten! Maken tävlade mot Sonen och Dottern och det blev en  tävling som hette duga! Som det säkert märks på bilden var spänningen på topp, se bara på Sonen som sitter alldeles på kanten av soffan för att riktigt kunna koncentrera sig! Dottern är halvvägs in i TV rutan hon med, medan Maken bara njöt  över att få spela mot sina barn. Jag måste säga att jag inte  vet vem som sist och slutligen vann, däremot vet jag att det kanske blir en till omgång imorgon eftersom de hade så roligt!

Kvällen avlustades alltså med filmen Dumma  mej. Vi hade tänkt att vi skulle ta ett filmmaraton och se både ettan och tvåan, men så blev det inte. Kanske vi får ta följetongen imorgon, precis som mera MarioKart?

Nu känner jag själv att ögonlocken blir tunga och att det är dags att krypa til kojs.

Önskar er alla medbloggare och ni som läser och följer med bloggar en riktigt fin början på 2019! Vi bloggar/läser vidare!

Gott Nytt År!! 🎊🎉🥂🍾🎆🎇

Oh, the humiliation!

Här ligger hon, Fiona hunden. Med sina nya jacka på sig och tänker nog att hon minsann är medlem i en märklig flock som vill att hon skall ha denna extra FILT på sig då hon går ut. Vem går ut iklädd en sådan?!

Fiona är en liten  Boston Terrier och har mycket kort päls. På magen har hon sgs ingen päls alls och nu har vi så pass mycket snö att den når henne nästan till magen. Alltså körde Matte iväg till affären där  hund och kattmat säljs,( plus alla andra tillbehör man kan tänkas behöva till sina husdjur) och inhandlade en filt/jacka åt henne.

Fiona är lustig. Hela dagen har jag lagt på jackan  åt henne då hon velat gå ut och varenda gång är hon lika ivrig att få jackan på sig. Och varenda gång hon kommer in, springer hon till sin kudde och lägger sig ner och ser ut som på bilden ovan. Ungefär som om hon skulle vara oerhört skamsen över att behöva ha jackan på sig.

Jag gissar att hon har märkt att den håller henne varmare, annars skulle hon nog inte vara så ivrig att få den på sig. Dock undrar jag varför hon ser så skamsen ut efter att hon kommit in igen efter att ha uträttat sina behov?

Imorgon har det dock lovats varmare väder igen, till och med närmare nollstrecket, så då gissar jag att vi kan skippa jackan. Då borde inte Fiona vara lika skamsen, eller hur…?

– Släpp in mig! Det är kallt här ute!

Då mamman skickas ut i skoärenden

Tofflorna som jag hade köpt åt flickorna till julklapp var för små. Trodde att jag hade köpt tillräckligt stora, men ack nej, de var  som sagt en storlek för små.

Dottern som går, går och går över hela universitetsområdet har gått hål på sina tennisskor och behövde nya. Sonen, som går, går och går i de långa hallarna och korridorerna i gymnasiet ( 3 000 elever. Ingen liten skola…) hade också ett begynnande hål i sina tennisskor och behövde nya.

Dock ville han inte komma med att handla skor främst pga att Dottern och jag hade ytterligare ärenden att ta hand om efter skoköpet.

Istället bad jag Sonen att hålla koll på  sin mobil och så skulle jag skicka bilder på skor som jag trodde han skulle vara intresserad av. Både Maken och jag har båda utdelats stora fötter, altså är ungdomarna i familjen inget undantag.

Jag visste vilket skomärke Sonen var intresserad av, så det var bara att stega till herravdelningen i skoaffären efter att Dottern och jag hade hittat tofflor åt henne och hennes syster.

Urvalet var riktigt bra, trots så några dagar efter jul och bilderna regnade in till Sonens mobil. Han är inte den som velar och tvekar, utan när han får syn på ngt han gillar, väljer han direkt!

Efter en del meddelanden fram och tillbaka valde han den skon med lite blått på. Väl hemkommen tog han emot skolådan och satte på sig det nya paret direkt för att prova.

Jodå, de passade perfekt och Sonen ( och mamman) var mer än nöjd!

God fortsättning!

Julen har vi också  firat. Kanske inte med så mycket pompa och ståt detta år, men dock med julbesök i kyrkan, Svärföräldrarna på julmiddag och den sedvanliga julklappsutdelningen som sig bör.

Inga gäster på besök blev det i år. Maken jobbade ett nattskifte mellan julaftonen och juldagen och en del kontakt mellan Norden och andra sidan Potten blev det också. Ljuvliga teknik! Trots alla dessa år så långt borta från Jakobstad, lyckas jag  fortfarande drabbas av hemlängtan runt juletider. Med den underbara teknikens hjälp, lättas denna hemlängan och det är bara så roligt med täta kontakter OCH att dessa kontakter är möjliga!

Pepparkakor och äkta rågmjölslimpor hör nog julen till fortfarande ävenom sillen och sillsalladen, kålrotslådan och morotslådan fallit bort. Dessa är alla lite för exotiska för mina amerikanska släktniingar.

Dock  njöt vi av julskinkan, potatismoset och annat gott och hade en väldigt trevlig julmiddag på alla sätt och vis!

God fortsättning!