Överraskande duktiga….

…. var gymnasiets elever i måndags då vi gick på konsert med tre av skolans fem stråkorkestrar. De flesta av eleverna började spela när de började på sexan i mellanskolan och nu är de på nian, vilket hos oss är det första året i gymnasiet.

Sonen, längst in i bilden, spelar bas. Detta är hans fjärde år och han har lärt sig en hel del. Musikalisk som sina två syskon är han också och skulle gå längre och lära sig mera…. om intresset fanns.

Det är synd, men inför nästa läsår har han valt bort orkestern till förmån för andra, mera datainspirerade ämnen.

Samtidigt tycker jag inte att barn/ungdomar skall tvingas till att hålla på med ngt som inte intresserar eller förnöjer. Med undantag av läxor och skolarbete då förstås.

Så när skolåret är slut gissar jag att vi får börja söka med ljus och lykta efter ngn som vill köpa ett stort instrument av oss då…. Intresserad? ( bara så att inga misstag uppstår: du står själv för portot…! 🤔😝)

Resan är bokad!

För nästan två år  sedan, den 15.7 2017 satt hela familjen på flyget på väg österut, långt österut! Hem till Finland bar vingarna oss och i sommar, nästan på precis samm datum, åker vi österut igen! Resan är bokad, men pga för många järn i elden åker inte hela familjen hem den här gången. Det blir endast Lillasyster och jag!

Vi skall stanna två veckor och visst kommer det att kännsa lite konstigt utan Maken och de andra två barnen, men i år måste det bli så här.

För en vecka sedan bokade jag biljetterna, och glädjen stod högt i tak. Den andra två ungdomarna är nog lite snopna, men planen är att vi förhoppningsvis åker hem hela familjen sommaren 2020 istället.

Vi flyger den vanliga rutten: från Minneapolis direkt till Island och på det sättet skippa den jobbiga tullen på USAs östkust, sedan vidare till Stockholm och därifrån  sist men inte minst  till Vasa. Från dörr till dörr brukar resan ta kring 20 h, den är lång, men ändå smidig.

Nu ser jag så fram emot att få träffa alla! Mor i huset i Fäboda fyller jämnt och hon skall natruligtvis firas. Syster Yster med familj skall hälsas på och förhoppningvis mång andra nära och kära.

Jag har redan lagt in en beställning på värme och mycket sol. Senaste gång vi var på besök var det kallt, riktigt kallt!

Jag och min Lillasyster!

Fäboda är och förblir hemma… Trots en väldigt kall sommardag när detta foto  togs.

Den första snöröjningen…..

… fick Sonen och jag avklaraD just före tolvsnåret i förmiddags. Maken blev, för ovanlighetens skull klar tidigt på jobbet och var på väg hem. Om han skulle kunna köra ändå upp till garaget, var det bara för oss att ge oss i kast med snön.

Det är vackert ute! Det går onekligen inte att undgå! Och varmt! Endast några minusgrader och eftersom vårt hem vätter mot söder och det redan är mot slutet av februari, smälter snön på uppfarten så fort vi får bort det tjockaste lagret. Våren kommer nog i år också, även om den verkar väldigt långt borsta just nu.

Det tog oss en halv timme att få bort de första tio centimetrarna och ända sedan vi blev klara med dem har det fortsatt att snöa. Det blir intressant att lyssna till nyheterna ikväll och höra vad den totala snömängden sist och slutligen blev.

Under tiden gnälls det över kölden i Los Angeles i Kalifornien. Det blev tydligen väldigt kallt där igår kväll, endast några plusgrader! Stackare…! 🤔😜

Hon styrde kosan söderut igen….

…. och inte helt utan problem heller denna helg!

Den fem timmar långa resan var nästan över då Dottern meddelade att bussen som hon åkte tillbaka till universitet med just hade kört in i en bil bakifrån och krockat vid ett trafikljus!

Tack och lov skadades ingen på den fullsatta bussen ( och inte bilföraren heller!) och efter diverse utbrytanden av nummer, mobil och försäkring, kunde resan avslutas och Dottern återvände helskinnad till skolan.

Lite väl mycket dramatik med denna Dotter just nu. Kanske vi bara ber henne flytta hem och har henne att studera på distans…?! 🤔

Hemkomna

Vi är hemma i förorten till Minneapolis igen. Vi gick ombord Hawaii tid på lördagskvällen och landade hemma endast 12 h senare. Resan hem gick fort eftersom de 5.5 timmarna det tar mellan Hawaii och västkusten spenderades i sovandets tecken över natten. Det är ju faktiskt inte så lätt att sova under en flygresa, men vi lyckades alla sova en bra bit av färden. Detta betydde inte på ngt sätt att vi kände oss fräscha under språngmarschen till vårt nästa plan som skulle ta oss hem till Tvillingstäderna, men vi hann i alla fall. Vi hade endast 35 minuter, så det gällde att inte ligga på latsidan.

Vi hann fram precis då ombordstigningen hade påbörjats och kunde pusta ut i våra säten. Nu var det endast 5.5 timmar kvar tills vi skulle landa på hemmaplan.

Den andra och sista flygresan gick enligt planerna och vi landade strax före kl.12. Trötta, men väldigt glada över vår fina vecka på en mycket vacker ö ute i Stilla havet.

Detta blev vårt andra besök och helt garanterat inte vårt sista.

Maken fick fina bilder av soluppgången från planet.

Ungdomarna i familjen var nöjda över att komma hem igen.

Imorgon, måndag är det vardag  för samtliga, förutom Dottern som har en vecka av jullovet kvar innan hon återvänder till studierna.

 

 

Fyrtiofem minuter kvar….

… innan jag skålar in det nya året här på andra sidan Potten. Jo, du läste rätt. Jag. För resten av familjen gav upp för en stund sedan. Maken, efter en väldigt lång julvecka på arbetet har somnat och snarkar  redan högljutt. Dottern, som har en träff med goda kompisar ute på restaurang till morgonmålet imorgon på Nyårsdagen, slocknade för en stund sedan hon med. Både Lillasyster och Sonen är vakna ännu, men sitter på varsin skärm och väntar in nyåret efter att vi just sett färdigt den härliga filmen Dumma mej. 

Fast vi inte hade några vilda utsvävningar precis, blev det ändå en riktigt mysig kväll, trots att de inte varade till midnatt.

Enligt traditionen hos denna familj, blev det plockmat till middagen, istället för en vanlig middag. På bilden syns ostbrickan och räkorna i bakgrunden och i försgruden quesadillas som jag stekte.

En tidig skål under middagen fick vi också in.

Efter att middagen var överstökad och bortplockad spelade vi, på Sonens begäran Dominos.  Ett roligt  spel och nu är alla barnen stora och kan och orkar hänga med. Men innan vi kom så långt, skrämde Lillasyster oss med att i misstag slicka i sig lite glass med jordnötter i! Hon visste inte att vi hade använt denna sked till båda glassorterna efter middagen då vi serverade efterrätten. Maken hade serverat kolaglassen först och efter att de allergiska flickorna fått sin glass, använde Maken skeden till glassen som innehöll jordnötter.

Något senare såg Lillasyster skeden på diskbänken och slickade  av den!  Varpå hon gav ifrån sig ett litet utrop och på Makens begäran gick direkt in tll badrummet och skjölde ur munnen. Dock är hon så allergisk att den undre läppen genast vsvällde upp och tungan blev tjockare den med. Maken gav henne snabbt två antihistamintabletter  och sedan var det bara att hålla ett öga på henne. Hon kliade på läpparna, och tungan var tjock, men hon hade inga problem med andningen, tack och lov. Rädd var hon inte heller utan rapporterade symptomen då de uppstod. Tio minuter senare kliade det över hela kroppen, fast inga utslag syntes och några mintuer efter det hade hon ont i magen. Vi kunde lugnt konstatera att hon inte vuxit ur denna allergi och behöver fortfarande vara försiktig!

När anithistaminen började hjälpa, blev hon fort fri från sina symptom och kvällen fortsatte utan fler  sådana överrsasknginar.

Det blev MarioKartWii  för hela slanten! Maken tävlade mot Sonen och Dottern och det blev en  tävling som hette duga! Som det säkert märks på bilden var spänningen på topp, se bara på Sonen som sitter alldeles på kanten av soffan för att riktigt kunna koncentrera sig! Dottern är halvvägs in i TV rutan hon med, medan Maken bara njöt  över att få spela mot sina barn. Jag måste säga att jag inte  vet vem som sist och slutligen vann, däremot vet jag att det kanske blir en till omgång imorgon eftersom de hade så roligt!

Kvällen avlustades alltså med filmen Dumma  mej. Vi hade tänkt att vi skulle ta ett filmmaraton och se både ettan och tvåan, men så blev det inte. Kanske vi får ta följetongen imorgon, precis som mera MarioKart?

Nu känner jag själv att ögonlocken blir tunga och att det är dags att krypa til kojs.

Önskar er alla medbloggare och ni som läser och följer med bloggar en riktigt fin början på 2019! Vi bloggar/läser vidare!

Gott Nytt År!! 🎊🎉🥂🍾🎆🎇

Då mamman skickas ut i skoärenden

Tofflorna som jag hade köpt åt flickorna till julklapp var för små. Trodde att jag hade köpt tillräckligt stora, men ack nej, de var  som sagt en storlek för små.

Dottern som går, går och går över hela universitetsområdet har gått hål på sina tennisskor och behövde nya. Sonen, som går, går och går i de långa hallarna och korridorerna i gymnasiet ( 3 000 elever. Ingen liten skola…) hade också ett begynnande hål i sina tennisskor och behövde nya.

Dock ville han inte komma med att handla skor främst pga att Dottern och jag hade ytterligare ärenden att ta hand om efter skoköpet.

Istället bad jag Sonen att hålla koll på  sin mobil och så skulle jag skicka bilder på skor som jag trodde han skulle vara intresserad av. Både Maken och jag har båda utdelats stora fötter, altså är ungdomarna i familjen inget undantag.

Jag visste vilket skomärke Sonen var intresserad av, så det var bara att stega till herravdelningen i skoaffären efter att Dottern och jag hade hittat tofflor åt henne och hennes syster.

Urvalet var riktigt bra, trots så några dagar efter jul och bilderna regnade in till Sonens mobil. Han är inte den som velar och tvekar, utan när han får syn på ngt han gillar, väljer han direkt!

Efter en del meddelanden fram och tillbaka valde han den skon med lite blått på. Väl hemkommen tog han emot skolådan och satte på sig det nya paret direkt för att prova.

Jodå, de passade perfekt och Sonen ( och mamman) var mer än nöjd!