Höstlov

Ah! Höstlov! Om än kortare än vad ni har där hemma, men ändå… Instället för att klaga och gnälla väljer vi att njuta!

Inga stora planer heller. Skolorna har stängt, men barnens  fritidsaktiviteter tar inte  ngn paus. Idag stod en lektion i harpa på programmet, och sedan simträning för båda barnen.

Imorgon fredag har vi inte  mycket på gång heller. Njuter av det otroligt vackra höstvädret, nästan tjugo varmt idag och en efterlängtad sol sken från en klarblå himmel! Ljuvligt!

Längtan till den nya sommarstugan finns såklart, men den här långhelgen är det bara att stanna hemma. Kommande simtväling i helgen och Maken jobbar både på fredagen och söndagen. Inget höstlov för honom precis, men om två veckor har han en veckas semester istället….

Hösten har anlänt till Mellanvästern. Så här såg dammen  bakom vårt hem ut idag.

Kulturkrock?

På bilden ovan syns kvällens middag. En  kombination finländsk korvsoppa och amerikanska biscuits. En till kombination som barnen i detta hem  inte ens riktigt reflekterar över. De är vana med att kocken ( mamman oftast, fast Maken nog  klarar sig hur bra som helst i köket han också… om tiden och jobbet tillät.) blandar kulturerna och att äta finsk soppa med amerikanska tilltugg är inte ngt som de tycker är nämnvärt konstigt.

Mamman har också lärt sig att koka flera, mera typiska amerikanska maträtter, så ibland serveras helamerikanska middagar (jo, det finns faktiskt annat att äta här  än hamburgare gott folk…! 😉) och ibland blir det helt finländska/nordiska maträtter. ( Dock har jag aldrig knåpat ihop Karelska piroger…! Månne de går att knåpa ihop hemma? Någon som försökt? Lär ju inte får tag i dem på ngn matbutik här på andra sidan Potten precis!)

Kulturkrockar  hemma hos oss är vanliga och kanske inte ens så mycket krockar mera heller. Dock har vi en diskussion runt julen som alltid kommer att vara aktuell och det är nämligen denna: barn i USA växer nämligen upp med den helt falska informationen om att självaste JULTOMTEN bor på Nordpolen! Jag informerar milt, men ändå bestämt vareviga jul att de har FEL och att Jultomten faktiskt är bosatt i finska Lappland ochnärmare bestämt i Korvatunturi. Trots att Dottern redan har hunnit bli hela 18 år, har jag fortfarande inte lyckats övertyga våra barn om att så är fallet. Är det ngn som kan hjälpa mig så säg?

 

Inga foton, please!

 

Det blev bara ett foto av Lillasyster vid busshållplatsen imorse. Sonen, som alltså börjar i gymnasiet, ville inte ställa upp på bild, så det blev inget förevigande av hans första morgon då han steg på bussen.

Dock fick jag en bild av bussen…

 

Den första dagen gick väldigt bra, enligt båda barnen och det är ju alltid trevligt att få en bra början på skolåret.

Regnet har strömmat ner sgs hela dagen och Lillasyster var lite besviken över att de båda rasterna behövde spenderas inomhus. Imorgon är det förhoppningvis torrare och hon får  vistas utomhus under rasterna  med sina kompisar. Sista året i lågstadiet, betyder också sista året med raster…

 

Snipp, slapp snut, så var den sommaren slut

Labor Day helgen har kommit till sitt slut och med detta betyder det att ett nytt skolår börjar imorgon, tisdag. Ja, Dottern har ännu en dag ledigt på högskolan, men hennes  kurser börjar på onsdagen. Sonen, nu 14 år gammal och 182 cm. I strumplästen börjar på nian, vilket hos oss räknas till gymnsiet, eller high school. Han börjar i samma skola som Dottern blev färdig från  i våras och det är bra, för han har messat henne med frågor och hon svarar snabbt och gladeligen på Lillabrors alla funderingar.

Lillasyster, också hon nu längre än den korta mamman med sina 156 cm. Och tio år fyllda, börjar i skolan imorgon. För hennes är det sista året i lågstadiet som gäller, vilket är femman här hos oss. Äldst i skolan och ser mycket fram emot morgondagens skolstart. Läraren, som hon har hört en massa bra om har hon också fått, men eftersom vi befann oss i Wisconsin förra veckan, missade hon lågstadiets öppna hus, där hon skulle ha fått träffa läraren och sina nya klasskamrater. Maken tog båda barnen till sina respektive skolor i fredags, efter vår hemkomst i torsdags, men Lillasyster fick inte träffa sin lärare eftersom han inte var där. Dock vet hon vem han är, så det ordnar sig säkert.  Detta blir hennes  tredje år i denna nybyggda skola, inte ens en km från vårt hem, så inget är så väldigt nytt för henne.

Det är Dottern och Sonen som båda får börja med nytt denna höst, Lillasyster får vänta med det nya till nästa år.

Vädret lär också same med skolstarten, mulet och svalare har det lovats sgs hela veckan. Mycket skönare att sitta i klassrummet  under lektionerna när det ändå inte är väder ute att leka i, endast runt 24 grader varmt har det lovats imorgon och lite svalare resten av veckan. Perfekt!

Mamman i huset börjar också arbeta denna vecka, inkommnade onsdag, precis som Dottern. Vi börjar med planering och skolningsdagar denna vecka och nästa vecka öppnar vi vårt lilla dagis igen efter sommaruppehållet. Det skall bli ritkigt trevligt det med. Roligt att träffa ala arbetskamraterna igen!

Så, gott folk, om bloggen ligger efter ngn dag, beror det helt enkelt på att livet återgår till skol- och arbetsrutinerna igen. Misströsta dock icke, eftersom den här skrivklådan inte verkar tasmas av ännu och jag är nu inne på år 11 i bloggandets underbara värld! Vi hörs och tack till er som tittar in! 😃

Lillasyster och Sonen ( nedre bilden) testar Flow Rider  i vattenparken vid hotellet i Wisconsin förra veckan. En av de roliga sommaraktiviteterna  denna sommar.

 

 

Installerad!

Onsdagen bjöd på sol pch torra vägar när vi körde Dottern vidare till högskolan. Inflyttningen gick smärtfritt. Välorganiserad med en massa hjälpande händer i form av dirigerande av trafik och äldre studerande som fanns till hands att hjälpa med själva flyttandet av saker och kläder för nykomlingarna. Helt fantastiskt!

Elevhemmet är äldre och rummen är små. Dottern delar rum med sin nya rumskompis som vi åkte och träffade för några veckor sedan. De har varsin säng, skrivbord, byrå och ett klädskåp, det är allt. Rummet är indelat på hälften, varsin sida per flicka. Ett litet kylskåp finns också, men maten köps och serveras i de olika kafeteriorna runt högskolan. Ibland kan det vara gott att ha ngt litet i kylskåpet förstås.

Endast en och en halv timme tog hela flytten, med så många hjälpsamma händer och sedan var det dags för den där avskedskramen….

Jodå, där i mitten står  den korta mamman, men så är det bara. Gifter man sig med ngn som är så lång som Maken, ja, då får man ju helt enkelt räkna med att barnen växer ifrån en!

Efter kramandet var det då dags att lämna Dottern till det begynnande vuxenlivet. Planen är att vi inte träffas förrän i november till Tacksägelsehögtiden. Det skall nog gå bra. Dottern är mer än redo för detta och det skall bli spännande att träffas igen i slutet av hösten. Tack och lov finns det mobiler och daglig kontakt har  vi haft via SMS. Det är roligt att ta del av hur mycket hon har hunnit med redan, på endast två dagar på sitt nya ställe. Inkommande onsdag börjar terminen och föreläsningarna…

Vatten, vatten, bara vanligt vatten…men alldeles för mycket av den varan!

Det började fantastiskt bra. Vi hade hyrt en släpvagn för färden till högskolan, men behövde den inte och Maken kunde annullera den. Vilket han gladeligen gjorde. Det är ont om parkering vid högskolan, hur skulle en släpvagn få plats?

Detta var inget  litet flyttlass som Dottern hade fått ihop, men det är ju nog en del som skall med då man flyttar för en hel termin. Vinterkläderna lämnade hon i alla fall hemma, tog med en tjockare jacka och jeans, skor, vantar och mössa. Ännu är det alladeles för varmt för dessa kläder, men om några veckor kommer de att komma väl till pass.

Efter att vi hade lastat bilen full med Dottersn grejer, var det då dags för familjen att klämma sig in med våra små väskor. Vi skulle ju var borta i två nätter och behövde liteb ombyten med oss vi också.

Jodå, det gick faktiskt och efter att lämnat hundarna hos Svärföräldrarna bar det iväg en regnig  tisdag morgon.

Och regn, vatten och översvämningar blev det lite  väl mycket av på denna resa…

Grannstaten i öster till Minnesota, heter Wisconsin. Ni som följer denna blogg, vet  detta och det är alltså i denna grannstat som Dottern skall studera.

Wisconsin har fått massor med regn den senaste veckan och sgs halva staten ligger  under vatten! Så också motorvägen som vi skulle ha tagit ner til hotellet som vi bodde på och sedan vidare till högskolan.

En resa, som i vanliga fall, skulle ha tagit oss kring  fyra timmar, tog nu det dubbla! Vi kröp fram på små vägar dit polisen dirigerade oss och all annan trafik, lättare som tyngre och de små vägarna var ju inte byggda för denna enorma mängd med fordon. Det fanns inte en chans att vi kunde hålla humören uppe, inte ens Lillasyster, som faktiskt var den tappraste av oss. Ofta satt vi helt stilla i tio minuter eller  mera, medan vi väntade på att de jättelika långtradarna framför oss, skulle få fart på däcken under sina tunga lass.

Vid 20 tiden kom vi äntligen fram till hotellet och kunde pusta ut. Stackars Maken, som hade suttit bakom ratten hela den långa färden, var alldeles slut. Det tar mycket koncentration att försöka följa polisanvisningar och hålla reda på massor med bilar hela tiden medan regnet formligen öser ner.

Dock visade sig hotellet från en vänligare sida och lagom till ankomsten dit, upphörde regnet och det blev en fuktig, men trevligare kväll. Nu kunde vi koppla av en stund och sedan krypa utmattade i säng. Följande dag lovade att bli spännande…

Flyttklar!

Flyttlasset är packat i bilen och imorgon bär det av till… högskolan! Dottern är mer än redo. Har bytt rum med Lillasyster, hade en träff med en god kompis idag ( som är ett år yngre och som har ett år kvar på gymnsiet) och har packat sgs klart.

Det är spännande tider vi lever i denn familj just nu. Det blir säkert ett litet blogguppehåll nu i några dagar medan vi befinner oss på resande fot och flyttar  en viss Dotter. Skrivplattan följer visserligen med på resan, men vem vet hur mycket bloggande jag kommer att hinna med.

Förr eller senare kommer det en uppdatering om familjens senaste äventyr. Vi  hörs och skrivs kära läsare!