Fredagstankar…

Oj, fantastiskt hur skönt det kan vara att sova till sju på morgonen både på fredagar och måndagar detta skolår! Detta pga att den tidiagre skolbussen som är Sonens inte kommer förrän kl.07.50 och vid 15 års ålder behöver han ju knappast mamma som vakar över honom på morgonen och den senare skolbussen, som transportera Lillasystern till skolan, kommer inte förrän vid 08.30. Tre dagar i veckan är jag halvvägs till jobbet då hon går ut till bussen och har ansvaret över hundar och hem. Denna vecka gick det hur bra som helst, och jag gissar att fortsättningen kommer att se likadan ut.

Denna fredag behövde jag verkligen få hem sgs halv mataffären eftersom matskåp och kylskåp gapade helt tomma, så detta var dagens största prioritering. Dock bjuder lediga fredagar på en hel del timmar ledigt och jag fick handdukar tvättade och hemmet dammsugit redan på förmiddagen. Deta resulterade i en mycket skön känsla!

På eftermiddagen blev det då färd till mataffären och och efter den resan, som verkligen tog sin lilla tid, kändes det som om jag hade med mig halva affären med mig hem!

Nu är dock skåpen påfyllda igen och jag behöver inte trängas i mataffären  med resten av befolkningen på en lördag, utan kan ägna mig åt trevligare saker. För det här med att handla mat är inte ngt som jag tycker om att göra precis, men det är ju,ett nödvändigt måste.

Ett tag, då barnen var små beställde jag matvaror via nätet och det gick väldigt bra. Det som däremot är en aning svårt att veta är måtten på allting. Amerikanerna, som ni säkert vet, envisas med att använda sina egna mått och det är nog säkert av ren och skär  lathet som jag inte riktigt lycktas lära mig hur mycket ett pund är. Altså jag VET att ett pund är kring 200 g, men jag tycker om se hur stor köttbiten är, och det är inte riktigt lika lätt på nätet. Känslan för hur mcyekt ett pund är har inte infunnit sig. Dock kan jag temperament mellan Fahrenheit och Celsiu riktigt bra tycker jag. Jag har liksom fått känsla för hur varmt 68 grader F (18 grader C) är och behöver itne längre konvertera.

Jag föredrar själv  att åka till mataffären och handla och lite förmånligare kanse det blir också eftersom jag då inte behöver betala den där avgiften att få maten hemkörd….

Det blev snabba ryck till middagen ikväll efterosm Lillasyster har grupplektion i harpspelets konster. För Lillsysters det blev en skinksmörgås och för min egen del en sallad. Pojkarna där hemma fick färdigköpt sushi, vilket varken jag eller Lillasyster äter.

Här sitter jag nu vid musikinstitutet i Minneapolis och skriver, medan hon är inne på sin första grupplektion för skolåret. Många nya elever har tillkommit och en del har försvunnit, så jag kände endast igen två av eleverna förutom Lillasyster faktiskt! Det skall bli intressant att få en rapport av henne om en halv timme då hon är klar.

Sedan åker vi väl hem och tar kvällen efter lektionen. Maken jobbar ett 24 timmars skifte imorgon, lördag och Sonen skall skjutsas till ett mini konfirmationsläger på morgonen som räcker under dagarna två.

Efter detta hoppas jag på ett Zumbapass för mig och så är det ju faktiskt endast jag och Lillasyster hemma hela lördagen. Familjen på fem reduceras till endast två stycken hemma! Det kommer att kännas en aning märkvärdigt…

Lillasyster mitt i bilden udner vårkonserten i maj.

 

Höstmys efter (nästan) en jorden runtresa denna lördag i september

Jag tände  levande ljus för en stund sedan. Åter blir det höstsäsong med levande ljus och det är ju verkligen så mysigt. Kanske inte så grönt, men jag försöker vara grönare inom andra områden.

Denna lördag har bjudit på gråmulet väder. Lite duggregn här och där och inte mera än aderton grader då det blev som varmast mitt på dagen. Långa ärmar känns ovant, men kombinerat med trekvartsbyxor, känns klädseln  inte SÅ höstaktig ändå.

Det har varit en rätt bra lördag.Jag tog  just det färdigtgräddade bananbrödet ur ugnen och nu sitter jag och njuter framför mina  tända levande ljus. I förmiddags åkte jag till mitt andra Zumbapass sedan sommaruppehållet och oj…  vilka trötta ben jag fick! Mjölksyran slog till direkt, redan i uppvärmningen. Det var bara att kämpa sig igenom och fortsätta till nästa låt. Eftersom alla rutiner, utom sju stycken, var nya ( för mig) glömde jag snart bort mjölksyran och koncentrerade mig på rörelserna istället.

Det gick ngt bättre än i tisdags, men inte alls lika bra som i början på sommaren i juni, då jag ännu lydigt åkte till mina Zumbapass tre ggr i veckan. Nu har det varit sommar och jag har slarvat alldeles otroligt med motionen ( och dieten, som jag också försöker åtgärda.) och det märks på alla sätt och vis. Bara att ta ny tag!

Eftermiddagen gick mestadels i körandets tecken. Sonen, som är väldigt teknikintresserad och teknikkunnig hade lovat vara kameraman för en fotbollsmatch ( europeisk) vid en av gymnasierna som är hårda konkurrenter till hans skola. Han behövde få skjuts dit efter Zumban.

Matchen skulle börja vid 15 tiden, men Sonen ville vara på plats en kvart före avspark för att göra sig redo och få kameran på rätt plats. Sagt och gjort. Eftersom rivalskolan ligger 24 km bort från han skola, åkte vi iväg i god tid och, som beräknat kom fram i god tid.

Eftersom han hade lycktats  fixa skjuts hem med en bekant som har körkort, svängde Lillasyster och jag österut igen och fortsatte mot musikaffären. Hon behövde nämligen ett musikhäfte för orkestern i skolan. Hon skall nämligen lära sig spela altfiol i skolans orkester nu när hon är i mellanskolan och vi behöver inhandla boken åt henne.  ( i vårt skoldistrikt finns inget som liknar musikundervisningen som vi hade på 80 talet i mina skolor. Istället väljer eleverna i mellanskolan om de vill lära sig spela ett instrument och delta i stråkorkestern eller blåsorkestern. Om man inte vill lära sig spela ett instrument, kan man välja körsång istället.)

Till musikaffären kom vi, men boken som Lillasyster behövde fanns inte på lager, utan måste beställas. Vi skulle till att fortsätta hemåt, när ett panik SMS kom från Sonen. Han saknade det minneskort som han behövde till kameran för att kunna filma matchen! Minneskortet var hemma och kunde jag vara så otroligt snäll och hämta det?

Eftersom vi befann oss en bra bit från hemmet, skulle matchen nog ha varit slut innan jag kom tillbaka med minneskortet. Han råkade ha ett med mindre utrymme i kameran som han kunde använda, så han måste klara sig med det.

Väl hemkomna igen sökte jag igenom Sonens skolväska och jodå, minneskortet var precis i den fickan i skolväskan där han skrev att det skulle finnas.

Snabbt tog jag fotot  ovan och skickade åt Sonen, som konstaterade att det visserligen var rätt minneskort, men innan jag kom tillbaka med det skulle matchen vara över. Jodå, det hade jag redan  som sagt konstaterat, men vad jag inte visste var att Sonen hade fått ytterligare två kompisar att hjälpa honom med filmningen och en av dem hade ett extra minneskort!

Slutet gott, allting gott och tack och lov behövde inte mamman köra tillbaka!

Nu är det kväller och hela huset doftar gott av ovannämnda bananbröd. Jag försöker bestämma mig om jag borde lägga igång ngn annan slags bakning eftersom det är så svalt och skönt ute ikväll….

 

 

En lite-av-varje fredag

En Son som absolut inte ville bli fotograferad imorse innan han gick ut till skolbussen. Maken var snabb och fick nästan ett bra foto av honom…. Storayster ville se en skymt av sin bror  via den digitala tekniken skrev hon och detta var allt hon fick. Dock bättre än  inget….

En alldeles gosig och ensam liten hund som saknar sin hundsyster därför att denna har åkt med husse till Stugan. Dock fick hon slicka av tallriken med kött rester efter middagen och det var ju inte så fy skam. Kanske det inte alltid skulle vara så dumt att vara den enda hunden i familjen ändå eftersom godbitarna inte behöver delas sinsemellan….?

Höstens första projekthelg för Maken som lastade bilen full med grejer strax efter lunchen och körde nordösterut igen mot stugan. Denna helg skall det installeras både det ena och det andra, men vad som skall installeras kommer jag att skriva om i ett annat inlägg när allt är klart.

Denn vackra bild skickade Maken efter att han kommit fram till stugan. Gav mig, som stannade hemma  i Förorten för att sköta markservicen, en enorm stuglängtan, fast jag var just där för fem dagar sedan…

Middle school locker move in, chapter 2

Det är tine alltid så lätt att veta vad som väntas då man skall börja i en ny skola. Jag trodde, lite felaktigt att Lillasyster visste vad det handlade om igår när vi åkte till hennes nya skola och hon skulle så att säga flytta in i sitt nya skolskåp. Tydligen hade mamman i huset inte riktigt kommunicerat med lilla Dottern vad detta handlade om.

Idag åkte vi tillbaka till mellanskolan där hon börjar inkommande tisdag med skolväskan som nu var fylld till bristningsgränsen av det skolmaterial som vi inblandat och också samlat ihop hemifrån  som blivit av från tidigare skolår.

Häften, pennor, pärmar, osv. Som kommer att behövas redan första dagen förstås. Även om den första veckan  nog kommer att ägnas mest åt att lära känna den ny skolan, många nya klasskompisar och nya lärare och rutiner. Dock ville Lillasyster ha det mesta på plats redan.

Lillasyster stegade med mera bestämda steg in i  den nya skolan idag under en klarblå himmel och lagom varma temperaturer på  runt tjugo grader. Skolväskan är färdigpackad på ryggen och idag hittade hon alldeles själv till sitt nya skåp, vilket gjorde henne mycket glad förstås.

Sama skåp, samma förtjusande elev men nu med fyllt skåp och pyntat med en liten gardin med mjuka tofsar, en spegel och en liten egenhändigt tillverkad anslagstavla.  Alldeles klart för skolstarten. Och pyntat skall det ju nog vara om man är 11 årig flicka som börjar i mellanskolan. Detta verkar ju inte vara lika angeläget för pojkar. Brorsan bara småskrattade åt sin syster, fast det bekom inte systern alls. Hon bara gjorde en rolig min åt honom och brydde sig inte om hans kommentarer. Vackert så!  Var och en med sitt!

Nu tar vi sista helgen innan skolåret tar vid och visst gick denna sommar otroligt fort ändå. Mycket har vi gjort och en hel del resande fick vi in. Mycket tid vid sjöar och hav på båda sidor om Potten. Precis som en sommar skall vara!

 

Middle school locker move in

Från gårdagens inlägg och funderingar om tappra Greta tillbaka till familjen här i Förorten och vad vi pysslat med idag. Tvära kast i denna blogg. Bara att hänga  med go vänner!

Ni som regelbundet tittar in här hos mig och min familj vet att vi just nu avnjuter de allra sista dagarna av sommarlovet. I vissa förorter här runtomkring Minneapolis och St.Paul har skolorna börjat den här veckan, men för oss i vår Förort börjar skolorna inkommande tisdag, den 3.9. Delstaten Minnesota är indelat i flera olika skoldistrikt, som själva får bestämma egentligen väldigt mycket om när skolorna börjar för året, när skolloven hålls etc, etc. ( datumen alltså) Det enda som bestäms av delstaten är hur många skoldagar eleverna måste ha per skolår och då jag och min syster yster jämförde dessa ( hennes  tre flickor går i skola hemma i Jakobstad. Språkbad dessutom, så att de som svenskspråkiga får finskan gratis! Väldigt smart tänkt eller hur?! Jag skulle absolut ha gjort detsamma om jag bodde hemma, så mycket som jag kämpande med finskan i skolan!) antal skoldagar, så verkade det som om de finländska skolbarnen går i skola ungefär 30 dagar längre per skolår än vad skolbarnen i Minnesota gör. Kom ihåg att detta också kan variera från stat till stat, eftersom staterna är rätt självständiga i dessa frågor.

Eftersom skolstarten är så nära inpå nu, åkte jag med Sonen och Lillasyster till hennes nya skola och Sonens gamla, Mellanskolan. Idag och imorgon, fredag hålls den s.k Locker move-in. 

Detta betyder att skolan hålls öppen dessa två dagar ( nåja, lärarna är redan på plats hela den här veckan och förbereder inför det kommande läsåret.), så att eleverna får komma och gå runt i de långa hallarna, hitta sina skåp, lära sig kombinationen till låsen på skåpen och om lärarna råkar befinna sig på plats, får eleverna en chans att träffas dem också

Eftersom skolan befinner sig i slutskedet av en  ordentlig renovering, som började så fort eleverna blev klara i början på juni, var det ännu mycket  rörigt i skolan och jag tvivlar på att allting kommer att vara klart inkommande tisdag.

På bilden ses Sonen till höger med Lillasyster till vänster medan de listar ut var klassrummen som Lillasyster har lektioner i, befinner sig. Flera av klassrummen har tagits bort eller fått nya numror, så det var inte så lätt. Eftersom huvudingången fortfarande är under renovering i skolan, och en sidodörr användes istället för huvudentrén, kändes det väldigt bakvänt att går runt i skolan, fast jag redan har haft två  barn som gått i denna skola!

Lillasyster hittade sitt skåp och kunde prova sin nya kod för låset på skåpet. Det var inte så lätt, men efter att ha prövat flera gånger fick hon det upplåst och öppnat.

Så här lycklig blev hon då hon varken behövde hjälp från mamman eller brorsan!

Detta, bakom fönstret är kafeterian/matsalen! Denna skall alltså stå färdig på tisdagen och inkommande måndag är det helgdag…

Auditoriet där scenen finns för uppförande av pjäser och musikkonserter, skall inte vara klart förrän den 1.11 och dit är det ju några veckor ännu….

Innana vi åkte hem gick vi tillbaka till Lillasysters skåp. Sonen och jag ville att hon skulle hitta det på egen hand och det gjorde hon faktiskt. När vi kom fram hittade vi en granne som också skall börja på sexan och som Lillasyster känner väl! Härligt! Flickorna är skåpgrannar också, och det märktes en märkbar lättnad hos båda flickorna. Mitt i allt kändes den stora skolan inte riktigt så stor ändå….

Det ordnas ännu ett tillfälle för eleverna  imorgon att åka till skolan och Lillasyster frågade tidigare ikväll om vi kunde åka tillbaka, så att hon får bekanta sig lite mera med skolan innan tisdagen. Alltså tänkte vi ägna fredagsförmiddagen att gå omkring i långa korridorer igen då…!

Jorden runt på 20 timmar!

Nåja, detta är väl nog verkligen att ta i ändå, men väl 918 km på 20 h! Dessa kilometrar har avlagts av Maken och Sonen det senaste dygnet och Dottern var förstås med på hälften.

Hotellrummet just utanför Madison i Wisconsin nåddes vid 22 tiden på måndagskvällen. Det blev lite avkoppling och sedan direkt i säng för hela gänget.

I ottan ringde sedan samtliga tre IPhones med väckarklockor inställda och det var bara att stiga upp ur den varma sänghalmen och göra sig klara att köra iväg igen.

Nyckeln till sitt rum  på elevhemmet fick Dottern kl.08.00 och så skulle alla hennes grejer flyttas in i hennes lila krypin som kallades rum. Att hon också bor på tredje våningen utan hiss, gjorde ju inte saken lättare.

Allt flyttades dock in med hjälp av två extra studeranden som hjälpte till med inflyttning denna dag och sedan var det bara för Dottern att låsa sitt rum, krama om sin pappa och brorsa och gå iväg till mötet hon hade för jobbet.

Maken och Sonen då? Jo, de  satte sig i den tömda bilen och styrde kosan hemåt till Minneapolis och Förorten igen och landade hemma vid 14 tiden denna tisdagseftermiddag,  endast ca. 20 timmar sedan de åkte hemifrån.

Endast några minuter  efter hemkomst stegade Maken upp till vårt sovrum och kröp i säng och slocknade i  två timmar för att några timmar senare och efter intagen finländsk middag bestående av köttbullar och potatismos, åka iväg till kvällens skifte som räcker tills imorgon bitti kl.07.00!

Det blev nog nästan jorden runt på 20 timmar  ändå…!

Dottern i sitt ännu ouppackade rum.

Tidigt avsked i arla morgonstund.

 

Märkbart och märkvärdigt tyst!

Hela familjen utom jag och hundarna har flugit sin kos! Maken, efter en rejält lång dag på jobbet ( Mycket längre än väntat och dette ledde till ett mindre bra humör efteråt när han satte sig i passagerarsätet och Sonen körde iväg med den fullastade bilen) och ungdomarna har nu landat i ett hotellrum i Wisconsin utanför staden Madison för natten.Och Lillasyster sover över hos bästisen med stort B och skall inte hämtas förrän imorgon på eftermiddagen. Kvar finns alltså då endast jag och hundarna hemma.

Ibland blir ju inte planer som man tänkt sig och efter en del funderande  hit och en del funderande dit och när vi såg hur stor flyttlasset blev, blev det bestämt att Maken med Sonen skulle åka. Sonene är bra sällskap på hemvägen imorgon på morgonen och dessutom bra bärhjälp.

Eftersom Lillasyster blev bjuden att sova över hos bästa bästisen just ikväll, hade Maken och jag svårt att säga nej till henne eftersom flickorna har velat göra detta precis hela sommaren.

Nog är det underligt hur tyst vårt hem är då inte hela familjen är hemma! Till och med hundarna är tystare än vanligt tycks det!

Resan ner till hotellet i Wisconsin gick  bra och nu får resenärerna sova ut innan en tidigt väckning imorgon för inflyttning till elevehemmet redan kl.8 på morgonen.

Efter att alla grejer har flyttats in i Dotterns rum, skall hon gensat iväg på ett informationstillfälle för deltidsjobbet och Sonen och Maken styr kosan hemåt igen. När de landar hemma imorgon på eftermiddagen, kommer de inte ens att ha varit borta i 24 h!

Var är alla och vart har alla åkt?, funderar Fiona.