En alldeles egen kudde!

Titta så glad hon blev! Lilly hunden vår! Dottern, eller i hennes fall LillMatte sydde en alldeles egen kudde åt Lilly ikväll eftersom hennes (hund) lillasyster Fiona har tagit den som Lilly  hade och absolut vägrar ge den tillbaka! Så, Llill Matte tog tag i saken och sydde en kudde åt Lilly, som vaktade den som en hök den första halvtimmen. Vägrade att stiga upp och vägrade att flytta på sig då Fiona kom för att snusa lite och ville ha kudden.

-Nu du, lilla besvärliga hundsyster, nu är det MIN tur att njuta av denna kudde. Du kanske får prova senare…, tycktes Lilly säga åt henne…

Oh, the humiliation!

Här ligger hon, Fiona hunden. Med sina nya jacka på sig och tänker nog att hon minsann är medlem i en märklig flock som vill att hon skall ha denna extra FILT på sig då hon går ut. Vem går ut iklädd en sådan?!

Fiona är en liten  Boston Terrier och har mycket kort päls. På magen har hon sgs ingen päls alls och nu har vi så pass mycket snö att den når henne nästan till magen. Alltså körde Matte iväg till affären där  hund och kattmat säljs,( plus alla andra tillbehör man kan tänkas behöva till sina husdjur) och inhandlade en filt/jacka åt henne.

Fiona är lustig. Hela dagen har jag lagt på jackan  åt henne då hon velat gå ut och varenda gång är hon lika ivrig att få jackan på sig. Och varenda gång hon kommer in, springer hon till sin kudde och lägger sig ner och ser ut som på bilden ovan. Ungefär som om hon skulle vara oerhört skamsen över att behöva ha jackan på sig.

Jag gissar att hon har märkt att den håller henne varmare, annars skulle hon nog inte vara så ivrig att få den på sig. Dock undrar jag varför hon ser så skamsen ut efter att hon kommit in igen efter att ha uträttat sina behov?

Imorgon har det dock lovats varmare väder igen, till och med närmare nollstrecket, så då gissar jag att vi kan skippa jackan. Då borde inte Fiona vara lika skamsen, eller hur…?

– Släpp in mig! Det är kallt här ute!

Mysfaktor på maxnivå!

Jodå, vi lever nog här på andra sidan Potten och har firat jul  också med allt vad detta innebär. Bloggen har lidit ett tag, tror inte jag kommit mig för att blogga på en vecka eller mer, men nu så…! Tack ni alla som tittat in i alla fall för att se  om det finns ngt läsvärt här på denna sida. Skall försöka åtgärda detta nu….

I fredags packade vi in hela familjen, samt båda hundarna, en del packning, provianter och styrde kosan 240 km österut till den nya stugan/villan i grannstaten Wisconsin. Projekt: familjetid tillsammans!

Dottern är hemma på jullov från universitetet och fick se den nya, villan/stugan för första gången. Det blev schack matt med brorsan direkt!

Hundarna var inte så säkra på allt det nya. Höll  sig nära sin människoflock sgs hela tiden.

Två veckor tidigare, då Maken flyttade Sonens säng, inhandlade han en mysig ljusstake till villan/stugan från den skandinaviske butiken/gåvoaffären. Den lyste trevligt och jullaktigt i köksfönstret under hela helgens vistelse.

Maken och jag står enade i beslutet att ingen uppkoppling kommer att finnas vid vilan/stugan. Här är det spel, pussel, ngn film och gammaldags familjetid som gäller! Lustigt nog verkar ungdomarna i familjen vara av samma åsikt!

Innan vi åkte gjorde jag pepparkdaksdeg att ta med. Kaveln, formarna och extra mjöl fick också nerpackas och på lördagseftermiddagen blev det till att baka pepparkakor! Fort gick det med tre duktiga bagare och snart hade vi en hel hög med pepparkakor och hela villan/stugan fylldes av ljuvlig pepparkaksdoft!

Trots minusgraderna på lördagskvällen tände vi en brasa utomhus. Grannarna, som bor där året om, tyckte säkert att stadsfolket var en aning galna då vi stod runt brasan i mörkret och huttrade innan den gav ifrån sig ordentlig värme!

På söndagen efter intagen lunch, åkte så stadsfamiljen  med peparkakorna i bagaget hemåt igen efter en trevlig helg. Nu var det dags att fira jul på hemmaplan…

 

Hundbus

Idag på eftermiddagen tog jag en svängom med dammsugaren. Eller, rättare sagt, jag försökte ta mig en svängom med dammsugaren när två helivilda hundar gjorde sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för mig…

Kudden som revs sönder och spred vit, fluffig fyllning över hela vardagsrummet, hörde till hundarna, så ingen skada skedd helt enkelt. Jag har alltid använt mig av en liten plastlåda för hundarnas leksaker och alltid plockat ihop dem och lagt dem tillbaka i denna låda, så att de skall veta att sakerna i denna låda är deras. Denna stora , rosa kudde hade varit tuggmaterial i några dagar nu.

Idag på eftermiddagen tyckte Lilly ( den vita, större hunden) att hon skulle busa med lilla Fiona. Det är sällan Lilly tar initiativet. Hon är mycket äldre än Fiona, klokare och lugnare, men idag skulle det busas.

Det stod så härliga till, att jag helt enkelt stängde av dammsugaren och upphörde att städa en stund, så att jag kunde iakttaga detta bus! Jag hoppas det syns på bilderna hur roligt hundarna hade!

Hunbekymmer

Äntligen börjar det vända! Veckan har gått i orons tecken över Lilly hunden vår som varit rätt  illa däran. Det började tidigare i veckan med att hon slutade äta. Ville inte ha varken frukost eller middag. Snusade lite i maten, såg på mig med ledsna ögon och svansen mellan benen. Lilly ä normalt en glad hund, den jättelika svansen viftar alltid fram och tillbaka, så när denna svans bara står stilla, då visste vi att ngt inte var som det skulle.

Hon fortsatte matvägra i en och en halv dag, men drack fotfarande.Vi höll ett öga på hene… Ssedan slutade hon dricka och började kasta up och avföringen var lös. Det var när jag torkade upp uppkastningen som jag märkte blodfläckarna! Bevare oss väl! Detta såg allvarligare ut än vi först hade trott. Också i avföringen fanns det blod. Sagt och gjort, detta verkade värre än vi hade trott, så igår, fredag, tog Maken Lilly hunden till veterinären.

Eftersom vi hade årskontrollen strax före påsk, och allt var normalt då, var det lätt för veterinären att jämföra Lilly med hur hon såg ut då och hur hon såg ut  nu under detta besök. Hängig, stora, ledsna ögon och rätt uttorkade läppar. Hon såg helt enkelt inte frisk och kry ut.

Efter undersökning och blodprover och diskussion med Maken, konstaterades det att Lilly inte var så illa däran som vi första hade trott när vi såg blodfläckarna. Hon har darabbats av maginfluensa och borde bli helt återställd inom några dagar. Alla blodprov var normala för en hund i hennes ålder och nu är det en diet på kokt ris och grynost som gäller!

Igår kväll fick hon lite konserverad kyckling blandat med kokt ris och det gick ner och hölls nere! Mediciner  för att lugna ner hennes  oroliga mage hade också blivit utskriva och Maken gav henne dessa.

Idag, lördag, fick hon mera ris och grynost till frukost och snart skall hon få lite mera ris till lunch. Lite åt gången. Hon sover mest hela tiden, men då hon är vaken, ser hon mycket piggare ut och den där svansen har börjat vifta igen! Några dagar till gissar jag och sedan borde vi har vår glada Lilly tillbaka igen!

Och den där räkningen från veterinären då? Hujedamig! Den skall vi inte ens tala om…!

 

Tillfällig vår!

Inkommande tisdag har det lovats snö igen. Hela tre snötillfällen har spåtts av meteorologerna.

Idag, lördag är det emellertid shorts och sandaler som gäller! Nåja, för grannflickorna och Lillasyster som leker ute på uppfarten där det just nu är väldigt varmt. Mor i stugan har nog på sig lite mera än så.

Trappan som leder ner till bakgården är nästan helt snöfri. Åtminstone i några dagar innan den utspådda, typiska marssnön anländer. Det har varit riktigt varmt de senaste dagarna, men dagens +10 är nog det varmaste vi sett.

Hela eftermiddagen har tillbringats ute. Hundarna med naturligtvis. Jag tror de har njutit i lika stor utsträckning som resten av familjen har!

Fiona speciellt har trivts i den varma vårsolen med sin svarta päls.

Språngmarsch i kylan

Jag stod i tvättstugan och vek kläder när Maken kom och frågade mig om jag ville gå ut och gå en sväng i kylan. Vi inleder nämligen vecka nummer 2 med riktigt gammaldags iskyla och dagens hösgsta temperature var lite bättre än igpr, -18. Igår, nyårsafton, blev det som varmast runt -20. Alltså, det går mycket långsamt åt rätt håll, men med allt detta innesittande får man ju rätt lätt myror i baken och Maken tyckte vi kunde gå ut på en liten promenad.

Sagt och gjort. Vi klädde på oss, lade kopplet på stora hunden eftersom hon har en ordentligt tjock  björnpäls  och begav oss iväg.

Llånga vandringar hade vi ju nog inte tänkt oss, men trodde att vi skulle klara lite längre än 15 minuter. Dock hade vi inte räknat med den iskalla vinden ovanpå den redan iskalla luften och en hund, som bara efter tio minuter började lyfta på tassarna och se ganska stelbent ut. Svansen höll hon ännu högt och verkade trivas som fisken i vattnet, men hon har ju förstås ingen aning om att hon kan  förfrysa tassarna på de iskalla cementtrottoarerna heller.

Trots kölden var det skönt att komma ut och gå en liten stund och sträcka på benen efter all god nyårs och julmat.

Den första skolveckan för barnen lär skall fortsätta i samma anda, men vi väntar ivrigt in helgen då värmebölja har utlovats… -4 kommer att kännas som strandväder på söndagen!

Solen går ner bakom hustaken vid 16 tiden nu i början av året….