Äntligen börjar det vända! Veckan har gått i orons tecken över Lilly hunden vår som varit rätt illa däran. Det började tidigare i veckan med att hon slutade äta. Ville inte ha varken frukost eller middag. Snusade lite i maten, såg på mig med ledsna ögon och svansen mellan benen. Lilly ä normalt en glad hund, den jättelika svansen viftar alltid fram och tillbaka, så när denna svans bara står stilla, då visste vi att ngt inte var som det skulle.
Hon fortsatte matvägra i en och en halv dag, men drack fotfarande.Vi höll ett öga på hene… Ssedan slutade hon dricka och började kasta up och avföringen var lös. Det var när jag torkade upp uppkastningen som jag märkte blodfläckarna! Bevare oss väl! Detta såg allvarligare ut än vi först hade trott. Också i avföringen fanns det blod. Sagt och gjort, detta verkade värre än vi hade trott, så igår, fredag, tog Maken Lilly hunden till veterinären.
Eftersom vi hade årskontrollen strax före påsk, och allt var normalt då, var det lätt för veterinären att jämföra Lilly med hur hon såg ut då och hur hon såg ut nu under detta besök. Hängig, stora, ledsna ögon och rätt uttorkade läppar. Hon såg helt enkelt inte frisk och kry ut.
Efter undersökning och blodprover och diskussion med Maken, konstaterades det att Lilly inte var så illa däran som vi första hade trott när vi såg blodfläckarna. Hon har darabbats av maginfluensa och borde bli helt återställd inom några dagar. Alla blodprov var normala för en hund i hennes ålder och nu är det en diet på kokt ris och grynost som gäller!
Igår kväll fick hon lite konserverad kyckling blandat med kokt ris och det gick ner och hölls nere! Mediciner för att lugna ner hennes oroliga mage hade också blivit utskriva och Maken gav henne dessa.
Idag, lördag, fick hon mera ris och grynost till frukost och snart skall hon få lite mera ris till lunch. Lite åt gången. Hon sover mest hela tiden, men då hon är vaken, ser hon mycket piggare ut och den där svansen har börjat vifta igen! Några dagar till gissar jag och sedan borde vi har vår glada Lilly tillbaka igen!
Och den där räkningen från veterinären då? Hujedamig! Den skall vi inte ens tala om…!
