Robotlådor

På jobbet har vi ett gäng treåriga pojkar som älskar att leka robotar. För att göra detta tar de varsin låda som är fylld med leksaker: bilar, dinosaurier eller vad det nu råkar vara. Innehållet hälls ut i en hög på golvet och plastlådan sätts på huvudet. Sedan dras lådan ner över huvudet och armarna blir raka som pinnar och benen likaså.

Problemet med dessa robotar är att de inte kan se. Lådorna är hållbara och tillverkade i hård plast. Går inte att se igenom. Ett annat problem är ju förstås att pojkarnas inte hjälper till med att plocka upp leksakerna som de hällt ut på golvet.

Ikväll efter hemkomst tog jag tag i saken och tillverkade robothuvuden utav papplådor som jag hade sparat.

Några märkvärdiga påhitt är de inte, men i dessa digitala tider tycker jag det är extra viktigt att unga barn får leka med ngt så enkelt som en låda och att det finns tillgång till ‘gammaldags’ böcker, vilka vi har i stor mängd på jobbet.

Så här blev i alla fall fall mina robotlådor:

En måndagseftermiddag i köket…

… och mycket fick jag gjort också! Det var kallt ute idag, hela -10, så det passade bra att jobba på insidan efter förmiddagens Zumbapass då!

Älskar att ha lediga måndagar, verkligen! Vanligtvis blir mina måndagar till oerhört produktiva dagar med bak, städning och/eller inhandlade av mera mat till familjen, så att den inte svälter ihjäl. Risken lär väl finnas annars!

Vad fick jag till stånd denna eftermidag i köket då? Jo…

Min härliga matberedare fick knåda ihop en deg till kanelbullar igen. Det blev en sådan deg i lördags också, men de flesta av de kanelbullarna åkte österut med Dottern till skolan, så jag bestämde mig för att baka åt resten av familjen idag. Detta beslut uppskattades!

Pärlsocker är inte det enklaste att få tag på här, men ibland lyckas jag och då snålar jag sparsamt. Jag har också lyckats hitta belgiskt pärlsocker, som är nästan likadant som nordiskt, men bitarna är  större .

Jag har den otroliga lyxen att ha två ugnar i köket, så medan bullarna jäste och gräddades i den ena ugnen, stekte jag kött och kokade makaraoner och vispade till en äggstanning till makaronilåda till middagen för att grädda denna i den andra ugnen. Maken jobbade sent på kvällen denna kväll och skulle alltså inte vara hemma till middagen. Detta i sin tur ledde till att vi i lugn och ro kunde äta denna, för honom, avskyvärda rätt: Ketchup on pasta?! Really? 

Dock var mamman och barnen mycket nöjda med kvällens middag…

Nu är det kväller och den trötta mamman sitter i soffan efter att ha fått två badrum skurade och tre maskiner tvätt vikt och bortlagd. Tror det är dags för ett glas vitt för att fira en mycket produktiv måndag!

Ha en trevlig tisdag kära läsare!

Mosaik bilder med popcorn

Eftersom jag jobbar med småbarn får jag lära mig att  alla möjliga och omöjliga grejer. I helgen har jag färgat (opoppade)  popcorn för för att vi skall kunna använda dem till att limma mosaikbilder senare i veckan.

Bara en sådan sak hör ni. Att lära sig att doppa den lilla penseln i lim, utan att spilla den pyttelilla flaskan och sedan använda den där finmotoriken som håller på att utvecklas för att stryka lim på pappret. Sedan skall de små, söta prinskorvarna till fingrar ta ett korn i gången och sätta ner dem i limmet. Dessutom måste man ju se till att det faktiskt FINNS lim på pappret också!

För oss  vuxna verkar det ju vara en sådan självklar och enkel sak, men inte då man är just fyllda tre eller skall snart fylla fyra.

Dettta projekt skall bli intressant tror jag. Våra barn på jobbet tycker om att jobba med både färg och lim, vilket de skall få göra denna vecka. Jag ser fram emot kreationerna!

Tillbaka till verkligheten

Så var hon hemkommen igen då. Denna gång hemkommen tillbaka till elevbostaden vid universitetet. Två fullastade bussar med elever åkte iväg på eftermiddagen efter att de varit hemma över helgen för att fira tacksägelsen med släkt och vänner.

Nu är det då just under en månad kvar innan jullovet tar vid. Beror förstås lite på var de sista tentamen faller innan eleverna styr kosan hemåt igen.

Eftersom Kompisen inte köpt flygbiljetter hem till östkusten ännu och vi undrade om hon blir utan om hon inte skyndar sig, föreslog jag att hon måste säga till i god tid om hon ämnar fira julen med oss, så att jag hinner handlar julklappar år henne….! 🤔

Dottern njöt i fulla drag av att vara hemma, men samtidigt såg hon också fram emot att komma ‘hem’ till elevbostaden igen.

Om hon nu bara knäcker den där gåtfulla kemin som har visat sig att vara allt annat än lätt…!

Bubblar på…

Till höger i bilden en Glad Dotter. Till vänster i bilden en God Kompis. Båda har spenderat den långa Tacksägelsehelgen hemma hos oss och det har varit så trevligt, så trevligt att ha dessa studerande ungdomar i huset!

Den goda Kompisen är bosatt på östkusten, men studerar alltså på samma universitet som Dottern. Eftersom östkusten ligger långt borta från Mellanvästern och lovet är kort, bad Dottern Kompisen tidigare i höstas att spendera denna högtid hos oss. Sagt och gjort. Bussbiljetter köptes redan i september och i onsdags på kvällen anlände trevliga ungdomar.

Nu är det sen lördagskväll och imorgon söndag kallar plikterna igen och ungdomarna reser tillbaka. Roligt har det verkligen varit att ha dem hemma! 😃

Bojkottar den Svarta Fredagen

Ja, den där helt galna shoppingdagen som följer dagen efter Tacksägelsedagen ja…. Som jag ser att Norden också adopterat, fast ingen Tacksägelse firas.

Vid det jättelika köpcentret Mall of America, som ligger här i Tvillingstäderna, hade hela 3000 personer stått i kö runt 13 timmar för att förhoppningsvis bli en av de första 200 kunderna att få ett köpkort på 200 USD! Tretusen….?!

Helt knäppt! Det uppskattades på nyheterna på radion att köpcentret hade haft över tiotusen besökare igår på den Svarta Fredagen.

Och vad gjorde undertecknad då? Deltog jag och familjen i köpivern?

Absolut inte! Den Svarta Fredagen bojkottades lika ivrigt i år som tidigare år och istället njöt jag i fulla drag av att ha hela familjen samlad runtom mig. Hemma. 😃

Heldagsafirande

Det är inte lite som skall ställas i ordning för en festmåltid på Tacksägelsedagen. Vid 11 tiden på förmiddagen satte jag igång med kalkonen och nio timmar senare diskade Maken de allra sista glasen.

Det är liksom gott, roligt och trevligt… en gång i året! Fast det kanske är lite så med alla stora högtider som firas en gång i året?

Kalkonen blev jag väldigt nöjd med. Eller åtminstone hur fin den var efter sina tre timmar i varmluftsugnen. Jag är nämligen ingen kalkonvän, har aldrig varit heller. Spelar liksom inte ngn roll hur fin kalkonen är då den är klar.

Medan fågeln kallnade en aning var det dags att göra klart resten av middagen. Sötpotatisen, som är alldeles orange till färgen, precis som morötter, skulle skalas, kokas och sist mosas med lite smör och farinsocker. Den färska sparrisen ugnsstekte jag i olivolja, salt och peppar. Kalkonsåsen blev tyvärr inte alls bra, så jag fick snabbt ta fram burkarna med köpt sås som jag hade i skåpet bara utifall att…!

Vid utlovad tid, kl.15, stod årets Tacksägelsemiddag på bordet med alla traditionella rätter som barnen alltid ätit och velat ha och sedan kom farmor och farfar med ytterligare några rätter.

Vi fick en mycket trevlig stund vid matbordet denna eftermiddag med mycket prat, mycket mat, släkt och vänner.

Nu är det då ett helt år igen tills vi firar denna högtid på nytt.

Happy Thanksgiving! 🦃🍁