Meanwhile in Wisconsin…

… festar Dottern med maskoten från universitett, Bucky Badger.  Denna unge som alrdig som liten ville ta bilder med jultomten ellr påskharen, tar nu egna bilder med maskotar till höger och vänster och messar dem sedan vidare till oss här i förorten.

Jaja, vi har bara varit med om detta universitetsäventyr en vecka ännu… Vi lär bli häradade de kommande fyra åren…. 😉

Installerad!

Onsdagen bjöd på sol pch torra vägar när vi körde Dottern vidare till högskolan. Inflyttningen gick smärtfritt. Välorganiserad med en massa hjälpande händer i form av dirigerande av trafik och äldre studerande som fanns till hands att hjälpa med själva flyttandet av saker och kläder för nykomlingarna. Helt fantastiskt!

Elevhemmet är äldre och rummen är små. Dottern delar rum med sin nya rumskompis som vi åkte och träffade för några veckor sedan. De har varsin säng, skrivbord, byrå och ett klädskåp, det är allt. Rummet är indelat på hälften, varsin sida per flicka. Ett litet kylskåp finns också, men maten köps och serveras i de olika kafeteriorna runt högskolan. Ibland kan det vara gott att ha ngt litet i kylskåpet förstås.

Endast en och en halv timme tog hela flytten, med så många hjälpsamma händer och sedan var det dags för den där avskedskramen….

Jodå, där i mitten står  den korta mamman, men så är det bara. Gifter man sig med ngn som är så lång som Maken, ja, då får man ju helt enkelt räkna med att barnen växer ifrån en!

Efter kramandet var det då dags att lämna Dottern till det begynnande vuxenlivet. Planen är att vi inte träffas förrän i november till Tacksägelsehögtiden. Det skall nog gå bra. Dottern är mer än redo för detta och det skall bli spännande att träffas igen i slutet av hösten. Tack och lov finns det mobiler och daglig kontakt har  vi haft via SMS. Det är roligt att ta del av hur mycket hon har hunnit med redan, på endast två dagar på sitt nya ställe. Inkommande onsdag börjar terminen och föreläsningarna…

Vatten, vatten, bara vanligt vatten…men alldeles för mycket av den varan!

Det började fantastiskt bra. Vi hade hyrt en släpvagn för färden till högskolan, men behövde den inte och Maken kunde annullera den. Vilket han gladeligen gjorde. Det är ont om parkering vid högskolan, hur skulle en släpvagn få plats?

Detta var inget  litet flyttlass som Dottern hade fått ihop, men det är ju nog en del som skall med då man flyttar för en hel termin. Vinterkläderna lämnade hon i alla fall hemma, tog med en tjockare jacka och jeans, skor, vantar och mössa. Ännu är det alladeles för varmt för dessa kläder, men om några veckor kommer de att komma väl till pass.

Efter att vi hade lastat bilen full med Dottersn grejer, var det då dags för familjen att klämma sig in med våra små väskor. Vi skulle ju var borta i två nätter och behövde liteb ombyten med oss vi också.

Jodå, det gick faktiskt och efter att lämnat hundarna hos Svärföräldrarna bar det iväg en regnig  tisdag morgon.

Och regn, vatten och översvämningar blev det lite  väl mycket av på denna resa…

Grannstaten i öster till Minnesota, heter Wisconsin. Ni som följer denna blogg, vet  detta och det är alltså i denna grannstat som Dottern skall studera.

Wisconsin har fått massor med regn den senaste veckan och sgs halva staten ligger  under vatten! Så också motorvägen som vi skulle ha tagit ner til hotellet som vi bodde på och sedan vidare till högskolan.

En resa, som i vanliga fall, skulle ha tagit oss kring  fyra timmar, tog nu det dubbla! Vi kröp fram på små vägar dit polisen dirigerade oss och all annan trafik, lättare som tyngre och de små vägarna var ju inte byggda för denna enorma mängd med fordon. Det fanns inte en chans att vi kunde hålla humören uppe, inte ens Lillasyster, som faktiskt var den tappraste av oss. Ofta satt vi helt stilla i tio minuter eller  mera, medan vi väntade på att de jättelika långtradarna framför oss, skulle få fart på däcken under sina tunga lass.

Vid 20 tiden kom vi äntligen fram till hotellet och kunde pusta ut. Stackars Maken, som hade suttit bakom ratten hela den långa färden, var alldeles slut. Det tar mycket koncentration att försöka följa polisanvisningar och hålla reda på massor med bilar hela tiden medan regnet formligen öser ner.

Dock visade sig hotellet från en vänligare sida och lagom till ankomsten dit, upphörde regnet och det blev en fuktig, men trevligare kväll. Nu kunde vi koppla av en stund och sedan krypa utmattade i säng. Följande dag lovade att bli spännande…

Flyttklar!

Flyttlasset är packat i bilen och imorgon bär det av till… högskolan! Dottern är mer än redo. Har bytt rum med Lillasyster, hade en träff med en god kompis idag ( som är ett år yngre och som har ett år kvar på gymnsiet) och har packat sgs klart.

Det är spännande tider vi lever i denn familj just nu. Det blir säkert ett litet blogguppehåll nu i några dagar medan vi befinner oss på resande fot och flyttar  en viss Dotter. Skrivplattan följer visserligen med på resan, men vem vet hur mycket bloggande jag kommer att hinna med.

Förr eller senare kommer det en uppdatering om familjens senaste äventyr. Vi  hörs och skrivs kära läsare!

Vi tar det från början

Eftersom Husmäklaren inte kunde träffa oss förrän senare på lördagseftermiddagen, åkte vi inte iväg förrän mitt på förmiddagen på lördagen.

Vi fastnade  i vägbygge och detta försinkade oss med nästan en timme, och det blev senare än vad vi hade tänkt, men tack och lov går det ju att skicka snabba meddelanden med hjälp av mobilerna  och på detta sättet satt inte vår nya vän Husmäklaren och väntade på oss i evigheter.

Hur som haver… fram kom vi och körandet mella de  olika sommarstugorna som var till salu kunde börja…

Denna stuga var verkligen fin inuti, men liten. Den ser inte liten ut från utsidan, men allting var smått inuti. Trevlig, ja, men vi är, som sagt fem i familjen. Hoppas den blir såld till ngn som kan uppskatta hur mysig den var!

Stugan ovan var också väldigt fin. Stora, fina fönster vätte mot sjön och bryggan, som verkligen var lång, som ni kan se. Den andra våningen utgjorde ett härligt loft som rymde tre sängar och på bottenvåningen fanns det två sovrum. Bra med utrymme i denna fina stuga, förutom att det var fullt med grejer överallt. Detta gjorde det svårt att faktiskt se hur den skulle se ut som tömd! Dock höll vi den ganska högt på listan och åkte vidare….

Denna enormt fina sommarstuga var favoriten för två veckor sedan då vi åkte Wisconsin. Den har bra med utrymme och ett ernomt fint kök, vardagsrum och fina, nya sovrum och badrum på övre våningen i en helt ny del.

Denna sommarstuga visade sig ha en köpare, men allting var inte klart ännu. Köparen behövde nämligen få sin egen sommarstuga såld, förrän han kunde köpa denna.

För oss var ovannämnda sommarstuga högt upp på listan också, men vi fortsatte till nästa…

Den såg inte ut att vara så mycket att hurra för på utsidan, men på insidan såg den ut så här…

Hela sommarstugan är klädd i trä på insidan. Helt fantastisk fin var den och vi föll pladask! Billig var den ju inte förstås, men priset var betydligt nedsatt jämfört med de andra stugorna och vi undrade vad detta berodde på?

En liten, men privat strand hör också till tomten, och dett är rätt sällsynt eftersom kusterna kring sjöarna i norra Wisconsin befinner sig ofta ganska högt upp och trappor leder ofta ner till dem. Dock inte vid denna sommarstuga. En lång brygga finns också, men båten under skynket följde inte med. Den ville ägaren ha.

Efter denna stuga, som vi alltså helt föll för, åkte vi ytterligare till några, men tankarna fanns hos favoriten.

Efter en mindre god natts sömn hos en kollega till Maken i dennes sommarstuga, hade vi bestämt oss.  ( anledningen  till att vi inte kunde sova så bra, var förstås att tankarna gick omkring i huvdet.) Vi skulle bjuda  på favoriten.Maken kontaktade Husmäklaren igen och han hade möjlighet att träffa oss på söndagseftermiddagen innan det bar av hem till Tvillingstäderna igen.

Vi gick igenom stugan igen och bestämde oss. Pappersarbetet kunde börja.

Vid tiotiden igår kväll fick vi veta att vårt erbjudandet mottogs av den nuvarande ägaren och glädjen stod högt i tak här hemma hos oss!

Nu börjar den lågna väntan då att allt  pappersarbete, banklån, inspektioner och annat skall gå igenom. Det tidigaste som vi då blir ägare till denna fina, sommarstuga blir i mitten på oktober, så vi får nog snällt vänta till nästa sommar innan vi får provsimma i sjön! Och förresten, berättade jag att det finns utrymme för Maken att bygga in en bastu i denna stuga? Ljuvligt!

Fotot bråkade med mig och ville inte svänga sig rätt väg, men denna dekoration fanns på utebordet vid vår nya sommarstuga…. alltså, hur skulle vi kunna motstå en sådan?? 😉

 

 

Helgens avstickare

Tre timmar tog lördagsförmiddagens bilresa till norra delen av grannstaten Wisconsin. Inte ngn resa som vi hade planerat länge precis eftersom vi bestämde oss på torsdagseftermiddagen att göra denna avstickare på lördagen. Sova borta en natt och sedan köra hem igen på söndagsförmiddagen. Missade dagens gudstjänstbesök, men det må  vara hänt.

Det blev en intensiv, men trelivg liten avstickare. Ni som troget följer min blogg, vet att för ngn vecka sedan var jag oerhört sugen på att bjuda på en sommarvilla hemma i Jakobstad, men Maken och jag bestämde oss för att inte göra detta. Vi tyckte helt enkelt att priset var för högt för den lilla användning som vi skulle få av den. Vi är i regel hemma i Finland varannan sommar, två veckor i gången och det verkade lite väl lyx att faktiskt ha en sommarstuga så långt borta.

Stugan har faktiskt sålts och jag tror att de nya ägarna kommer att vara mer än nöjda och få mycket mera användning av den än vad vi skulle ha fått.

Dock gav detta med sommarstuga på närmare håll mersmak och vi började söka. Eftersom Tvillingstäderna har en befolkning på ca.3 miljoner, finns det helt enkelt inga sommarstugor på nära håll. Inte så mycekt vatten heller, trots att staten är alldeles översållad i sjöar. För att hittta sommarstugor behöver man söka sig norrut i staten, där det också är en aning svalare än här i metropolen.

Sagt och gjort. Seaste vår köpte min chef och henens man en sommarstuga, så det var väldigt enkelt att kontakta henen för att få bra, färsk och pålitlig information. Maken och hennes Make kontaktade varndra en kväll och förde ett långt samtal och Maken fick goda råd av ngn som just har gått igenom hela processen.

Sökandet med ljus och lykta efter den perfekta sommarstugan hade nu börjat på allvar och sökandet tog oss från norra delen av denna stat, till den norra delen av grannstaten, nämligen Wisconsins. Där verkade det finnas mera möjligheter och flera sommarstugor till salu i den prisklass som vi hade tänkt oss, men hujedamej! Alla vill äga en liten plätt land vid en sjö och priserna sätts därefter.

Maken fick, genom en arbetskamrat som också äger en sommarstuga i samma område kontakt med en husmäklare.  Han skickade oss en lista på stugor i den prisklass som vi var nöjda med och det bar iväg, med Lillasyster och Sonen i baksätet tidigt på lördagsmorgonen.

Efter tre timmar i bilen var vi då framme och sökandet på allvar kunde börja. Husmäklaren visade sig vara väldigt ung, rätt oerfaren, men i alla fall trevlig.

Bilden ovan visar en av sommarstugorna som vi såg på, men som vi faktiskt strök av listan. Stugan i sig själv var väldigt mysig, men var belägen nästan mitt i skogen med myggen  och hade knappt ngn utsikt ner till sjön. För att sedan komma till sjön tog man en miljon trappor ( verkade det som) ner och kom sedan till bryggan, som de flesta andra gick rakt ut i vattnet.

Denna bild tog jag nerifrån sjön och om ni tittar riktgt noga syns Lillasyster där uppe som en liten prick. Alltså, föll den sommarstugan av listan med en gång.

Denna sommarstuga  ovan visade sig inte riktigt vra en äkta  sommarstuga. Det äldre paret som bor där nu, bor där året om. Den är fantastiskt fin inuti, men ngn sommarstuga är den inte och det visade sig vara ett s.k twin home, med grannar på andra sidan väggen. En till som  kruxades av listan.

Bilden ovan föreställer en av de tre resterande favoriterna. Det är en stockstuga, byggd på 1990 talet, liten inuti, men otroligt mysig! Stor tomt, vilka de andra inte hade och inga grannar tätt inpå. Dock ingen strand att prata om, endast bryggan rakt ut i sjön, men sjön är grund och det är bara att vada ut. Utrymme för en bastu finns på tomten också, men denna stuga behöver ett helt nytt kök och lite målararbete etc.

Vi såg på totalt fem hem/sommarstugor och två tomter och sedan stod Maken och husmäklaren och pratade en stund i ösregnet innan vi trötta efter dagens program åkte iväg till motellet. Där hade vi lycktas reservera det sista rummet som fanns för natten.

Motellet var verkligen inget lyxhotell och i snyggare hotell hade vi alla bott, men en natt gick väl an. Åtminstone hittade vi en helt underbar pizzeria med utsökta pizzor innan vi körde tillbaka till detta motell igen och tillbringade kvällen/natten i högst obekväma sängar med knöliga kuddar. Som sagt, en natt gick väl an…

Åtminstone var utsikten från vårt rum väldigt fin, ävenom det regnade och  himlen var mulen och grå.

Hemkomna igen denna söndag har vi mycket att tänka på. Fina sommarstugor finns det att köpa, alla med olika för-och nackdelar, som inte går att kombinera. Sökandet med ljus och lykta och diskussionerna  fortsätter…

 

Full fräs!

Livet tog över de senaste dagarna därav tystnaden på denna blogg. Mycket har hänt sedan jag senaste satt här fast det har bara gått några dagar, men vi tar det i förkortad version  och i kronologisk ordning…

Första skörden: jag tog upp de tre första potatisplantornaför att se om ngt hade hänt där nere i jorden. Blomningen är överstånden och detta fanns därunder. Gav faktiskt bort den första lilla skörden åt Svärmor och Svärfar och de blev så hjärtansglada så jag blev nästan lite rörd… över nypotatis!

Hipp. Hipp hurra!: Nu är jag ett år äldre och firad igen. Till 45 årsdagen fick jag mina första progeressiva  linser i glasögonbågarna. Ni som läser min blogg vet detta och vet hur fantastiskt nöjd jag är över att kunna läsa utan att behöva kisa! Jag fick också denna oerhört vackra blombukett,  favoritdrycken från favokafeet och denna:

Smarrig, eller hur? Grymt söt, men otroligt god om man tog små bitar. En, av döttrarna egenhändigt tillknåpad chokladtårta med Baileys i! Oj, nästan för god! Jag älskar denna likör, men kan inte avnjuta mycket av den åt gången. Då hamnar mamman i huset under köksbordet!

Road trip: Dottern och jag satte oss i bilen på onsdagsmorgonen och styrde kosan österut till grannstaten Wisconsin. Vi åkte 325 km rakt österut och det tog oss, som väntat lite över tre timmar. Dottern hade bestämt träff med sin nya rumskamrat till hösten och flickorna hade bestämt sig för att träffas halvvägs mellan sina respektive hem. Nu blev det en aningen längre för våran del från Tvillingstäderna, men det gick bra det med. Hennes mamma kom också med som körsällskap och hon visade sig vara precis lika trevlig som sin dotter. Vi hade en trevlig stund på en lokal restaurang där vi åt gott och pratade. Sedan bar det iväg i samlad tropp till affären som sålde allt man kan möjligen tänkas behöva i sitt hem. Från köksredskap, köksmaskiner, lakan, handdukar,  you name it. Flickorna planerade nämligen sitt rum som de kommer att ha tillsammans i studentbostaden när de flyttar in i slutet av denna månad. Det underbaraste är ju naturligtvis att de kommer oerhört bra överens redan, har samma smak och stil och pratade och skrattade redan igår som om de skulle ha känt varandra i ett helt liv. Detta bådar ju gott och de båda mammmorna var mer än nöjda åt den fantastiska slumpen som har sammanfört dessa flickor!

Efter  de tre timmarna med rumskamraten och henens mamma, bar det så hemåt igen. Vi styrde  bilen västerut igen och 325 km kördes hem till förorten. Halvvägs hemma tog vi en paus för att sträcka på oss, använda toaletten och äta lite. Här skålade vi i äpplen!

Hem kom vi igen vid 19.30 tiden efter att ha kört över 600 km på en dag! Pust och stön, det var verkligen inte en resa som jag vill göra dagligen, men visst var det roligt för flickorna att få träffa varandra!

Dagens mest skrämmande skråmor: Sonen ringde mig vid 07.40 från lågstadieskolan därifrån han tar bussen till sitt dagsläger. Han lät lugn och saklig, men berättade att han hade varit i en trafikolycka tio minuter tidigare! En kvinna hade inte sett honom när han korsade vägen och  hade kört på honom då han cyklade över vägen! Han hade inga brutna ben, cykeln var krokig, bromsarna fungerade inte, men det gick faktiskt att cykla på den, så istället för att komma hem, cyklade han vidare till skolan. Sonen var helt säker på att han ville fortsätta med bussen till dagens läger, men det tyckte varken jag eller Maken lät  så klokt.

Maken hoppade genast i bilen och åkte för att hämta hem pojken och cykeln. Då Sonen såg sin pappa tio minuter senare brast alla fördämningar och han började förstås, storgråta. Det var bara att komma hem och ta det lugnt denna dag. Plåstra och pyssla om honom lite extra.

Kvinnan som hade kört på honom, hade genast stannat bilen och kände sig alldeles förfärad över att hon inte alls sett honom. Gav sin mobilnummer åt Sonen och ville få tag i Maken eller mig så snabbt som möjligt. Olyckor händer, hon menade ju verligen inte att köra på Sonen och hon lämnade ett långt meddelande på min mobil, medan jag pratade med huvudledaren på lägret efter att Sonen kommit hem och vi hade plåstrat om honom.

Imorgon åker han tillbaka till sitt läger och det skall säkert gå bra. Det hela kunde ha gått så mycket värre och i och med att han hade cykelhjälmen på sig, kom han undan med huvudvärk, skråmor i ansiktet och ett skrubbat knä!

Och förresten, nämnde jag att den här mamman kör honom till bussen imorgon?!