Helgprojekt

Ja, det där projektet vid stugan förra helgen ja…. Nu är det så att inne i stugan är det mesta av golvet täckt utav en skön, mjuk, nästan ny heltäckande matta och den är underbar!

Dock är det kanske inte lika underbart att ha denna heltäckande matta strax framför dörren in till stugan….

Alltså hade jag bett den Händige Maken att installera ett annat slags golv inom området där repet ligger i bilden ovan. Vi hade bestämt oss för kakel.

Innan Maken åkte till stugan förra helgen hade vi tillsammans valt ut kaklet som vi tyckte skulle passa bra med den heltäckande mattan och stugans övriga inredning.

Maken kom upp till stugan på fredagseftermiddagen och satte igång med projektet nästan direkt. Då han hade skurit bort mattan framför dörren upptäckte han… plywood. Vilket i och för sig  inte överraskade honom, men då måste han först täcka golvet med ett skyddande material så att kaklet inte skulle röra sig med golvet därunder….

På paketet stod det att det skulle ta ca.1 till 1,5 för massan att torka, men i själva verket tog det hela 12 timmar för medlet att bli torrt, vilket betydde att projektet skulle ta längre än väntat.

På lördagsförmiddagen blev det dags för murbruk och plattor och bilden  ovan kom från Wisconsin. Jag var redan nöjd, trots att det inte var klart ännu, men vilken skillnad!

Efter allt väntande blev golvet helt klart sent på söndagskvällen och Maken packade ihop alla sina verktyg pch grejer, hunden Lilly och styrde kosan hemåt igen. Jobbet  på sjukhuset kom emot och han måste hem till Förorten igen.

Och slutresultatet då? Jo….

Den där Maken, han kan han!

 

Det här är min pappa…

… och han är alldeles täckt av hår och har därför inga kläder på sig!

Detta anförtroddes jag av en av våra femåriga flickor på jobbet i förmiddags och jag frågade henne på direkten om jag fick ta en bild av teckningen med pappan, för visst är den väl så fin?! Se de där stora ringarna på vardera sidan om huvudet? Jo dessa är pappans öron som ritades dit efter att jag frågat om hennes pappa har öron.

Det belv en rikigt fin första dag på jobbet. Full fräs direkt, men annat skulle ju vara märkligt då det kommer till småttingar.

Dock märks det att jag inte är van med takten. Ikväll är fötterna trötta och jag har suttit mest och slöat efter middagen och uppstädningen av köket blev undanstökat. På grund av familjens aktiviter och en Make som jobbade sent, behövde jag skippa kvällens Zumba och jag måste säga att jag var rätt besviken. Nu i efterhand så tänker jag ändå att det säkert var lika bra att jag inte kunde åka. Lördagen är inte långt borta och då blir det mera Zumba. Till dess är det mera arbete med både nya barn och sådana som vi hade förra skolåret, som väntar.

Riktigt kul!

Att som novis få stort ansvar….

I eftermiddags var jag på väg hem från mataffären då ett SMS kom inplingande till mobilen. Jag kollar aldrig mobilen då jag kör, utan den fick snällt vänta till jag stod parkerad och stilla i garaget.

Jaha, akvariet var tomt och behövde mera vatten, skrev Maken från stugan. Innan han blev utbildad läkare, läste Maken  till ingenjör, vilket numera innebär att han  ofta designar sina egna grejer, maskiner och manicker ofta här hemma.

Nu hade han fått larm av datasystemet som håller koll på allt med akvariet, att det var utan vatten. Dock var det ingen panik….

Vadå?, undrar ni nu?! Amerikanska fiskar klarar sig en tid utan vatten eller….?! Hur blir ett akvarium tömt på vatten?!

Lugn, bara lugn! Akvariet som ni ser ovan mår hur bra som helst och det kanske inte framgår av bilden, men det är fyllt med vatten. För er som kanske inte är insatta i fiskarnas värld, kan jag berätta att detta är ett akvarium med saltvatten och havsfiskar.

Under detta akvarium, i ett av Maken tillverkat förvaringsskåp, finns hela maskineriet som håller igång hela härligheten Två akvarier till. Ett med olika filter för att rena vattnet i huvudakvariet och ett mindre med sötvatten och pumpar som pumpar detta sötvatten till huvudakvariet. Ett akvarium med havsvatten behöver också få tillsatt sötvatten, så att vattnet inte blir för salt då det avdunstar. Om salthalten blir för hög dör fiskar och koraller och likadant om den blir för låg. Riktiga hav och oceaner får ju hela tiden regnvatten tillsatt de också, men då i form av regn.

Hur som haver, det var akvariet som tillsätter sötvatten som var tomt och behövde påfyllas, vilket nu då Maken bad mig att ta hand om eftersom han fortfarande befinner sig vid stugan.

Denna mackapär innehåller sötvatten, fast jag var inte helt säker på vilken kran jag skulle vrida på. Det är svårt att se på fotot, men det är två stora cisterner ovanpå varandra och dessa står inne i förrådsrummet i källaren tilsammans med husets hjärta, värmepannan bl.a.

Jag hade rätt då jag kollade med Maken. Det var kranen till höger som jag skulle vrida på och ut kom det söta vattnet i en hink som jag lade under slangen. Sedan bar jag vattnet bort till akvariet….

Här satte jag pumpen i den vita hinken med sötvattnet och slangen leder ner i akvariet som skymtar bakom hinken. Detta är altså akvariet som behövde påfyllnad. Pumpen är eldriven, så det var bara att trycka på knappen och lägga igång.

Eftersom vatten fort blir tungt, orkade jag inte fylla hinken helt full, utan fick gå tillbaka till cisternen och hämta mera sötvatten. Sedan gå tillbaka till akvariet igen, som inte är långt borta, men det tog ju lite längre tid, sätta i pumpen igen och pumpa ner resten av vattnet i akvariet.

 

Till slut var akvariet fyllt gen och dessa foton hade alla blivit skickade til Maken i stugan i Wisconsin. Jag ville verkligen inte lägga fel vatten i akvariet och på så sätt faktiskt ge fiskarna panik.

Dock gick allt planenligt och snart är Maken hemma och får ta över ansvaret över sina små raringar alldeles själv igen utan assistens utav Novisen Frugan…

Slutet gott allting gott!

Höstmys efter (nästan) en jorden runtresa denna lördag i september

Jag tände  levande ljus för en stund sedan. Åter blir det höstsäsong med levande ljus och det är ju verkligen så mysigt. Kanske inte så grönt, men jag försöker vara grönare inom andra områden.

Denna lördag har bjudit på gråmulet väder. Lite duggregn här och där och inte mera än aderton grader då det blev som varmast mitt på dagen. Långa ärmar känns ovant, men kombinerat med trekvartsbyxor, känns klädseln  inte SÅ höstaktig ändå.

Det har varit en rätt bra lördag.Jag tog  just det färdigtgräddade bananbrödet ur ugnen och nu sitter jag och njuter framför mina  tända levande ljus. I förmiddags åkte jag till mitt andra Zumbapass sedan sommaruppehållet och oj…  vilka trötta ben jag fick! Mjölksyran slog till direkt, redan i uppvärmningen. Det var bara att kämpa sig igenom och fortsätta till nästa låt. Eftersom alla rutiner, utom sju stycken, var nya ( för mig) glömde jag snart bort mjölksyran och koncentrerade mig på rörelserna istället.

Det gick ngt bättre än i tisdags, men inte alls lika bra som i början på sommaren i juni, då jag ännu lydigt åkte till mina Zumbapass tre ggr i veckan. Nu har det varit sommar och jag har slarvat alldeles otroligt med motionen ( och dieten, som jag också försöker åtgärda.) och det märks på alla sätt och vis. Bara att ta ny tag!

Eftermiddagen gick mestadels i körandets tecken. Sonen, som är väldigt teknikintresserad och teknikkunnig hade lovat vara kameraman för en fotbollsmatch ( europeisk) vid en av gymnasierna som är hårda konkurrenter till hans skola. Han behövde få skjuts dit efter Zumban.

Matchen skulle börja vid 15 tiden, men Sonen ville vara på plats en kvart före avspark för att göra sig redo och få kameran på rätt plats. Sagt och gjort. Eftersom rivalskolan ligger 24 km bort från han skola, åkte vi iväg i god tid och, som beräknat kom fram i god tid.

Eftersom han hade lycktats  fixa skjuts hem med en bekant som har körkort, svängde Lillasyster och jag österut igen och fortsatte mot musikaffären. Hon behövde nämligen ett musikhäfte för orkestern i skolan. Hon skall nämligen lära sig spela altfiol i skolans orkester nu när hon är i mellanskolan och vi behöver inhandla boken åt henne.  ( i vårt skoldistrikt finns inget som liknar musikundervisningen som vi hade på 80 talet i mina skolor. Istället väljer eleverna i mellanskolan om de vill lära sig spela ett instrument och delta i stråkorkestern eller blåsorkestern. Om man inte vill lära sig spela ett instrument, kan man välja körsång istället.)

Till musikaffären kom vi, men boken som Lillasyster behövde fanns inte på lager, utan måste beställas. Vi skulle till att fortsätta hemåt, när ett panik SMS kom från Sonen. Han saknade det minneskort som han behövde till kameran för att kunna filma matchen! Minneskortet var hemma och kunde jag vara så otroligt snäll och hämta det?

Eftersom vi befann oss en bra bit från hemmet, skulle matchen nog ha varit slut innan jag kom tillbaka med minneskortet. Han råkade ha ett med mindre utrymme i kameran som han kunde använda, så han måste klara sig med det.

Väl hemkomna igen sökte jag igenom Sonens skolväska och jodå, minneskortet var precis i den fickan i skolväskan där han skrev att det skulle finnas.

Snabbt tog jag fotot  ovan och skickade åt Sonen, som konstaterade att det visserligen var rätt minneskort, men innan jag kom tillbaka med det skulle matchen vara över. Jodå, det hade jag redan  som sagt konstaterat, men vad jag inte visste var att Sonen hade fått ytterligare två kompisar att hjälpa honom med filmningen och en av dem hade ett extra minneskort!

Slutet gott, allting gott och tack och lov behövde inte mamman köra tillbaka!

Nu är det kväller och hela huset doftar gott av ovannämnda bananbröd. Jag försöker bestämma mig om jag borde lägga igång ngn annan slags bakning eftersom det är så svalt och skönt ute ikväll….

 

 

En lite-av-varje fredag

En Son som absolut inte ville bli fotograferad imorse innan han gick ut till skolbussen. Maken var snabb och fick nästan ett bra foto av honom…. Storayster ville se en skymt av sin bror  via den digitala tekniken skrev hon och detta var allt hon fick. Dock bättre än  inget….

En alldeles gosig och ensam liten hund som saknar sin hundsyster därför att denna har åkt med husse till Stugan. Dock fick hon slicka av tallriken med kött rester efter middagen och det var ju inte så fy skam. Kanske det inte alltid skulle vara så dumt att vara den enda hunden i familjen ändå eftersom godbitarna inte behöver delas sinsemellan….?

Höstens första projekthelg för Maken som lastade bilen full med grejer strax efter lunchen och körde nordösterut igen mot stugan. Denna helg skall det installeras både det ena och det andra, men vad som skall installeras kommer jag att skriva om i ett annat inlägg när allt är klart.

Denn vackra bild skickade Maken efter att han kommit fram till stugan. Gav mig, som stannade hemma  i Förorten för att sköta markservicen, en enorm stuglängtan, fast jag var just där för fem dagar sedan…

Policies and procedures

Ugh. Suck. Stön. Idag satt vi på skolbänken hela gänget. Gänget jag jobbar med alltså. Vårt lilla dagis öppnar inkommande tisdag och före det är det en del som måste göras. Bland annat sitta stilla i 6+ Timmar  och lyssna på Chefen, som visserligen är världens bästa och trevligaste chef, men hon behöver gå igenom en hel massa pappersarbete med oss innnan vi får öppna våra dörrar.

Till exempel en s.k ‘risk reduction plan’. Eftersom vi sköter om småbarn i åldrarna 16 månader till fem år, behöver alla samtliga kolleger veta vilka risker det finns för barnen och hur dessa kan undvikas. Risker för fall, risker för att tappas bort? Vad gör vi om det brandlarmet går eler tornadosirenerena börjar tjuta? Vem tar ansvar för vem och vad? Vart går vi? Vad gör vi om ett barn får en allergisk reaktion som kräver Episprutan och antihistamin? Vem ger den? Vem ringer nödnumret? Om vi misstänker att ett barn far illa hemma, misshandlas eller på annat sätt, vad gör vi? Hur går vi tillväga och vem rapporterar det till myndigheterna?

Allt detta och mer därtill diskuterades under hela dagen. Åtminstone bjöd Chefen på god lunch, så det var trevligt.

På eftermiddagen efter lunchen blev det lite mera genomgång av tjocka pärmar och sedan släpptes vi äntligen lös att sätta igång planeringen och det gick faktiskt rätt fort och som en dans då vi äntligen kom igång. På måndagen blir det ytterligare ett planeringsmöte och sedan kommer vi igång då på tisdagen. Jag jobbar med de lite äldre barnen, 3-4 åringarna och hittills har vi 60 barn anmälda och jag känner hela 46 av dem från förra året, så jag gissar att det blir en ganska lätt första vecka, men vi får ju se…. ( inte alla 60 barnen  kommer på en gång! Lugn bara lugn!)

Läxorna börjar komma hem nu igen när skolåret börjar för mig också.

Fenomenet Thunberg

Ja, hon anlände i New York City idag, svenska tonåringen Greta  Thunberg efter sin två veckor långa seglats över Potten. Jodå, visst har vi hört om henne här på andra sidan Potten också och jag måste säga att jag tycker att hennes mål och  hennes energi är fantastiska och beundransvärda!

När jag först hörde om henne och hennes  skolstrejk för klimatet var jag minst sagt skeptisk och undrade om det var så klokt av föräldrarna hennes att låta henne skolka. Fast, nu, endast ett år senare  är jag märkbart imponerad av henne. Hon är inte rädd för folks åsikter eller vem hon pratar med. Hon tar tjuren vid hornen och får igång en mycket viktig debatt! Och ännu mera angeläget är detta ämne nu när det brinner så fruktansvärt  i världens lungor, Amazonas!

Och hon lever som hon lär. Hon flög inte över Potten, hon tog segelbåt! Alltså, tänk vad många timmar jag spenderat över Atlanten i ett plan de senaste tjugo plus åren. Tänk vad mycket längre den resan skulle ta i en segelbåt! Och tänkt vad mycket mindre utsläpp jag skulle ha bidragit med…. Samtidigt tycker jag inte att det är så klokt att börja segla över Potten heller, men jag tycker det är beundransvärt att Greta Thunberg  försöker leva som hon lär.

Jag vet inte om pamparna till politiker i detta stora land kommer att lyssna på henne. Åtminstone de som som sitter på sina höga hästar och poster i DC, men det det finns ju en hel drös med andra som gärna lyssnar, håller med och vill kämpa för att vår jord skall överleva oss nedskräpande människor.

Som Dottern skrivit i sin blogg, The Revival of Eden ( therevivalofeden.com) så lär vi skall ha endast TOLV år kvar att rädda vår värld från att bli alldeles för varm! Att helt enkelt  försöka hejda denna globala värme som redan omtalades på 1980 talet då jag gick i skolan. Då diskuterades mest sura regn över Mellaneuropa, men också växthuseffekten. Dock lät det som om denna  nya,mystiska effekt var långt in i framtiden…. och nu står vi här med smältande isberg, våtare och kallare vårar, heta somrar på alla möjliga ställen i världen och långa, mycket varmare höstar. Växthuseffekten är ett faktum, vare sig politikerna i DC godkänner detta eller inte!

Hela mänskligheten måste ta i det här och det är helt fantastiskt att en svenska 16 åring är en av dem som står spetsen! Tycker ni inte?

Till och med levande ljus bidrar med sina små, vackra lågor till växthuseffekten. På en mycket minimal skala, men visst släpps det ut koldioxid härifrån med…