På peniosnärsfest

I lördags, på samma dag som Maken fyllde år  faktiskt, var vi bjudna på fest. Två av Makens kolleger gick i pension i somras och nu skulle det till att festas då. Jag hade faktiskt ingen större lust att gå på denna fest, hade liksom tänkt skicka Maken på egen hand. Fast han ville ha mig med, så som den trogna läkarfru som jag ju är, följde jag då snällt med…! ( ha!)

Vi kom till ett fantastiskt vackert hem i en förort lite söder om vår. Högt i taket, stora fönster, omgivet av skog var hemmet och inredningen gick i vackra, ljusa färger. Ljusa soffor, vackert trägolv och naturligt bruna färger i det vackra och öppna köket, där det tillreddes enormt gott småplock. Den för kvällen inhyrda cateringpersonalen gick omkring och fyllde på vin och champagneglas. Eftersom vi skulle köra hem, höll jag mig till ett gott mineralvatten medan Maken tog några glas vin. Han skulle jobba följande dag så några vilda utsvävningar blev det inte för honom heller.

Den goda maten bestod av små skinksmörgåsar som personalen gick omkring och bjöd på. Små, söta gurkskivor med hackade tomater och sparris med gravad lax m.m. Flera slags ostar och kex, samt små delikatata chokladrutor och osttårtor till efterrätt.

Det belv en lyckad fest, med många kolleger samt fruar och äkta hälfter som kom. Jag som inte alls hade haft ngn lust att åka på fest, fann mig själv med att småprata med flera av Makens kolleger som jag hade träffat vid andra, liknande tillfällen. Flera av fruarna och jag hade faktiskt så trevligt att vi beslöt att ordna en till fest efter julen någongång. Det är klart att inte alla anestesiläkare kan närvara på samma gång någongång, eftersom de två sjukhusen och de tre klinkerna som de alla jobbar vid, alltid behöver ha personal!

Fast visst var det roligt att kvällen blev så lyckad ändå! Tal hölls det också till de två nyblivna persnionärerna och Maken höll ett så fint tal att han fick rungande applåder till och med. ( Jag hade  tänkte säga att han hade födelsedag, men det ville inte Maken, så jag lät bli…) Och så måste det ju skämtas en hel del på en sådan här fest också. Läkare, som dagligen håller på med blod och andra kroppsvätskor, är inte så finkänsliga som vi andra och det kom en del detaljer om blod och krossade skallar, men det vara bara att inte låta fantasin skena iväg alldeles för mycket.

Snaps bjöds det också på för den som var intresserad:

I sprutformat, förstås!

Efter en riktigt lyckad kväll var vi hemma redan vid 22 tiden, så att Maken kunde krypa i säng i normal tid för att jobba sitt söndagspass på 12 timmar som han hade på schemat följande dag.

 

Nästan för spännande

Jag sträckläste de sista hundra sidorna igår, söndag. Vilken bok! Jag hade lite svårt att komma igång med den, inga problem med att lägga den ifrån mig när jag en gång kom igång med den, men under de sista sisådär hundra sidorna satt jag fången. Helt fången!

Vilken dramatik, vilken berättelse, vilka beslut som detta par tog, både på gott och ont och upplösningen…. Vet ni om denna bok baserar sig på ngn sann historia eller är allt påhittat? Orotrlig berättelse hur som helst.

Nu måste jag ju hyra filmen förstås! ( Jag hoppas bara att den följer boken och är minst lika bra.)

Zumba party!

Idag  på eftermiddagen var jag bjuden på födelsedagskalas, och inte vilket kalas som helst, utan ett Zumba kalas! Min väninnna  har en s.k ‘mile stone birthday’ och fyller 40 imorgon. Och hon valde att inte sitta runt ett bord med god tårta, och champagne, utan bjöd istället upp till dans, Zumbdans!  Vi var runt 20 talet inbjudna damer som radade upp oss på studiogolvet i gymet och satte igång.

Flera av oss hade deltagit i Zumba förut, men det var många som aldrig hade varit med om denna härliga motionsform och det märktes att de hade väldigt roligt! Dans är ju en sådan bra motionsform också och kan man inte de rätta stegen, men har rytmisinne så är det bara att njuta av de härliga rytmerna och dansa på.

Det var en fartfylld timme och ett väldigt annorlunda kalas, men väldigt roligt! Egen dryck måste man ha med sig i form i vatten, ingen tårta bjöds det på, utan istället ett trevligt umgänge och en massa danssteg.

Detta tror jag att jag skall göra nästa år då det är min tur att fylla igen! Härligt!

Hundbus

Idag på eftermiddagen tog jag en svängom med dammsugaren. Eller, rättare sagt, jag försökte ta mig en svängom med dammsugaren när två helivilda hundar gjorde sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för mig…

Kudden som revs sönder och spred vit, fluffig fyllning över hela vardagsrummet, hörde till hundarna, så ingen skada skedd helt enkelt. Jag har alltid använt mig av en liten plastlåda för hundarnas leksaker och alltid plockat ihop dem och lagt dem tillbaka i denna låda, så att de skall veta att sakerna i denna låda är deras. Denna stora , rosa kudde hade varit tuggmaterial i några dagar nu.

Idag på eftermiddagen tyckte Lilly ( den vita, större hunden) att hon skulle busa med lilla Fiona. Det är sällan Lilly tar initiativet. Hon är mycket äldre än Fiona, klokare och lugnare, men idag skulle det busas.

Det stod så härliga till, att jag helt enkelt stängde av dammsugaren och upphörde att städa en stund, så att jag kunde iakttaga detta bus! Jag hoppas det syns på bilderna hur roligt hundarna hade!

Tisdagsmums!

Maken och Lillasyster gick på bio i eftermiddags medan jag och min väninna satt och diskuterade och löste både familjeproblem och världsproblem. ( Gick riktigt hyggligt måste jag säga…!)

Mot slutet av filmen, Incredibles 2, gick brandlarmet i biografen och det var bara för hela publiken i de olika biografsalarna att parvla sig mot dörrarna. Falsk alarm, som det så ofta är, tack och lov, men det återstod ännu en liten del av filmen. Lillasyster ville stanna och titta klart efter att alla fick gå in igen och resten av visningen gick utan missöden.

Efter filmen travade Maken och Lillasyster  iväg till den närliggande restaurangen och köpte små, utsökta efterrätter till hela familjen. Bara för att…det var tisdag! Och varför inte?!

Bilden ovan visar min efterrätt med pekannötter. I denna nötallergiska familj är det endast Sonen och jag som kan äta pekannötter, så det är inte ofta jag äter ngt med dessa.

Denna delikatess var Lillasyster osttårta med hallon och Storasyster, som älskar osttårta blev nog lite avundsjuk, trots att hon hade sin egen utsökta delikata efterrätt med passionsfrukt.

Gott var det och bara för att det var… tisdag, ännu godare!

 

Lite som Emmentaler…

… med hål i ni vet! Detta märkte jag inte först om den andra filmen Mamma Mia, som jag och Dottern gick för att se  på fredagskvällen. Senare efter att jag kommit hem och läste kommentarerna på en Facebook sida angående filmen, märkte jag ju förstås att många hade rätt. Det lämnades många luckor som inte besvarades från den första filmen, eller så följdes inte den påstådda handlingen  i den andra filmen som hade föreslagits i den första  filmen.

Nåja, det må nu vara hänt, jag formligen älskade filmen ändå! Jag var 6 år gammal när jag fick min första ABBA kassett hörni och har älskat deras musik ända sedan dess!

Jag ville ta med mig kassetten till dagis, så mamma  skrev mitt namn högst upp på pärmen till kassetten, både förnamn och efternamn rymdes med på min Voulez Vous kassett, så att den tryggt skulle komma hem igen.

Hem kom den och finns här i USA med mig nu! Har jag en kassettbandspelare till mitt förfogande så att jag kan spela den? Nej, den sista som vi hade för rätt länge sedan sade upp kontraktet, men till alla lycka har jag nu flera ABBA album nerladdade på min mobil istället.

Kassetten lär jag dock inte kasta bort. Den bär med sig fina minnen.

Var filmen sevärd? Tyckte du om den första, så tycker du helt klart om den andra, trots att vissa detaljer inte stämmer om man jämför med den första filmen, men det går  det lätt att komma över och bara njuta av musiken, skådespeleriet och hela den härliga känslan som man får av filmen.

Dottern och jag gick alltså tillsammans och såg den och hon är lika begeistrad som jag och har faktiskt redan laddat ner filmmusiken, och jag gissar nog att jag gör samma sak…

En ny bekantskap för Dottern var den amerikanska sångerskan Cher, som också medverkar i filmen, med sin djupa, mäktiga röst. Jag hade lite glömt hurdan röst hon har, men visst är den annorlunda. I filmen verkar den ännu mäktigare i och med att hon sjunger sången Fernando och hela bion ekade av hennes djupa toner.

Det är faktiskt lite synd att Cher inte blev känd inom en annan genre än popmusikens. Jag tror nämligen hon skulle ha varit fenomenal stjärna på till exempel Broadway i ngn stor musikal. Fast hon har redan hunnit bli 72 år, så det är kanske lite sent att börja om nu…

Jag kommer att se på filmen snart igen, med Maken! Jag har nämligen födelsedag inkommadne vecka och skulle det inte vara en fantastisk present om han tog mig på en biokväll med honom…?!

Intimt och trevligt

Vi blev inte ens tjugo personer som lyssnade på Lillasyster idag på eftermiddagen, men kanske det var bra det ändå som första solokonsert. Jag hade bjudit ett femtiotal  personer, men somrarna är inte ngn tid då folk sitter hemma precis. Alla möjliga resor görs förstås och om det inte reses, så är det annat som upptar familjers tid på sommarhelgerna.

Trots den lilla publiken, eller kanske till och med pga den lilla publiken, gjorde Lillasyster mycet bra ifrån sig under sin allra första harpkonsert. Eller åtminstone hennes först SOLOkonsert. Hon spelade välövat igenom hela boken utantill, vilket är hur Suzuki metoden utövas. Suzukielever, inom alla möjliga instrument, lär sig traktera sina  instrument på gehör först och sedan lär de sig spela efter skriven musik. Nu kan ju Lillasyster redan läsa musik, eftersom hennes första instrument var piano och henens lärare i detta instrument, undervisade enligt den mera traditionella metoden.

Det enda som gick lite fel idag under konserten, var att Lillasyster helt glömde bort att spela en sång! Och hon glömde den så rejält, att hennes lärare sedan frågade henne efteråt varför hon inte spelade de och Lillasyster visste inte ens om att hon hade helt glömt bort den!  Det var ganska lustigt och Lillasyster såg bara häpen ut!

Nu har hon denna första solokonsert  bakom sig och får gå vidare med sina studier i harpmusikens underbara värld! Bok/häfte nummer två är redan påbörjad och jag gissar att nästa solokonsert efter avslutad bok blir om ca. Ett år.  Vi får se…

Kaffebordet innan alla lådor och burkar öppnades. Nåja, kaffe, och kaffe, det serverade vi inget, men de hembakta kakorna, bananbrödet blåbärspajen och frukten lät sig väl smaka och allt gick åt som smör i solen. Det är roligt att baka när det uppskattas!