Ikväll jobbade vi hårt hela familjen. Det var dags för den årliga vecka då vår kyrka fyller påsar med kycklingbuljong, torkade grönsaker, soja och ris för att dessa sedan skall gå vidare till barn i olika delar av världen där det finns alldeles för lite mat och speciellt barnen svälter. De senaste fem åren har vår kyrka deltagit i detta projekt och frivilliga fyller påse efter påse med maten, sluter dem och packar dem i lådor. För fem år sedan fylldes hela fem miljoner påsar! Detta visade sig vara lite väl mycket, det skall ju betalas för också, vilket görs endast med penningdonationer av församlingsmedlemmarna. De senaste fyra åren har målet varit något lägre, 750 000 påsar skall fyllas inom loppet av sex veckor och detta skall ske endast med frivilliga krafter.

Varje dag är indelad i två timmars skiften och hela projektet skall gå på endast 6 dagar. Maten som görs klar i år skall skickas till det urfattiga Haiti och Liberia.

Gänget som jobbade ikväll fyllde 158 lådor med 36 påsar i varje låda. Imorgon, lördag hålls sista dagen och då får vi veta om vi klarade målet eller ej som församling…

Lillan redo att sätta en sked med kycklingbuljong och en sked torkade grönsaker i en påse. Flickan bredvid henne sköter om sojan och riset.

Maken och Sonen jobbade hårt med att se till att alla borden hade ris att lägga i påsarna.

Systrarna jobbar ihop.

Är goda! Dessa svarvade jag till här om kvällen, skulle sätta in dem på bloggen, men hann aldrig. De är lätta att lägga ihop och medan de gräddar under folie i ugnen i en halv timme, finns det tid till att ta fram majschips, koka grönsaker, bönor eller vad annat man kan tänkas vilja ha med sina enchiladas.

Ingrdienser:
7 till 8 mjuka tacoskal 8 (fajitaskal)

Fyllning:
Salsa ( mild, medium eller riktigt stark, beroende på vad man tycker om) Gräddfil
kokt eller stekt eller grillad (kall) kyckling ( jag använder konserverad kyckling i denna maträtt. Går riktigt bra och den smakar inte alls metall. Något som jag normalt inte använder.) riven ost
Chilipulver

Gör så här:
Blanda ihop ingredienserna till fyllningen i en stor skål. Lägg en sked med fyllning på varje fajitaskal och rulla ihop. Lägg i eldfast form med sömmen uppåt. Häll det sista av fyllningen ovanpå den hoprullade enchiladas och garnerna med riven ost. Täck hela formen med folie och låt enchiladas grädda i ungen på medium ugnsvärme i 30 min. Skär upp en tomat och garnerna de färdiga enchiladas ytterligare med den uppskurna tomaten, svarta,skivade oliver och hackad salladslök om så önskas. Smaklig måltid! 🙂

Enchiladas färdiga för gräddning.

Lillan och jag åkte och handlade mat ikväll och vi kom hem med ett stort ben åt Lilly. På bilden är hon i full färd med att ge det åt henne och det syns säkert hur ivrig Lilly är över detta godis. Det var länge sedan hon fick ett ben att gnaga på och hon gnagade minsann ikväll efter att Lillan hade gett henne godiset.

Trots att jag ofta blir trött på hunden som följer mig vart jag än går, tror jag det är viktig för barn att växa upp med husdjur omkring sig. De lär sig att ta ansvar om husdjuret. Det behöver mat och vatten, promenader ( i all fall om det rör sig om en hund, som i vårt fall.) och uppmärksamhet. Oj vad barnen gnatar och gnäller när det är deras tur att gå ut med spaden och påsen att plocka upp efter Lilly men turas om måste de i alla fall göra. Nu under vintern är jag inte lika petnoga, så en gång i veckan räcker det med uppstädning, men under sommarmånaderna vill jag att detta sker dagligen. Barnen springer omkring barfota på gården, inte bara våra, men också grannbarnen. Då behöver de verkligen inte plantera sina barfotafötter i någon stor klump med hundbajs!

Dock var Lillan nöjd över att få ge detta ben åt Lilly ikväll och Lilly var mer än nöjd att få gnaga, gnaga och gnaga på det. 🙂

Sitt!

Tass!

Har du köpt presenter åt alla inklusive dina husdjur? Har du gått till matvaruaffären eller djurbutiken och inhandlat godis och prydnader för deras halsband? Om inte, skynda, skynda och få det gjort. Tiden tickar iväg och det är endast några veckor kvar till Alla Hjärtans Dag…! 😉

Godis till hunden enkom för Vändagen.

Rosor att prya hundens halsband med enkom för Vändagen. Only in America… 🙂

…är bland den tråkigaste syssla som jag vet. Jag stryker sällan och endast när det behövs. Dock kan man ju inte lägga skrynkliga bordsdukar på bordet och linne och torktumlaren kommer verkligen inte överens. Alltså hamnade jag att stryka lite tidigare i eftermiddags.

För ett bra tag sedan, när Maken och jag just hade gift oss tyckte min kära Svärmor att jag absolut borde stryka hans kläder. Jag däremot framhöll att han visst är en vuxen man och kan ta hand om sin egen strykning! Detta gillades nog inte av min nyblivna Svärmor, hon tyckte säkert jag hade lite väl nymodiga europeiska idéer, men se det tyckte inte Maken.Han tog själv hand om allt det strykande han kunde tänkas behöva och gör så än till denna dag.

Vad ligger bakom detta ogillande vad gäller strykning då? Jo, jag tror det har att göra med att jag som barn brände mig i bastun vid villan ( Ni som läser i Sverige: sommarstugan) i Fäboda faktiskt. Vi hade en vedeldad bastuugn och ingen dusch i bastun. Efter bastandet när man behövde tvätta sig, tog man vatten ur behållaren ur bastuugnen och blandade med kallt vatten. Jag hade, finländare som jag är, bastat otaliga gånger och visste att man BORDE ta kallt vatten ur tunnan i tvättrummet först och SEDAN lägga till det kokheta vattnet ur ugnen. Men, men, istället gjorde jag tvärtom och försökte sedan bära hinken med kokhett vatten i. Detta vatten skvalpade förstås upp på mitt högra ben och jag…skrek!! Skrek så i högan sky att båda mina föräldrar hörde mig på utsidan och kom inspringande. Med full fart.
Jodå, jag hade lyckats bränna mig från det högra knäet hela vägen ner längs benet, men inte så allvarligt att vi behövde åka för vård någonstans. Jag kommer ihåg att mamma hällde skopa efter skopa kallt vatten på det brända och så fort hon slutade började det bara bränna igen. Brännblåsor uppstod också, men inte väldigt stora och inte väldigt många. Dock gjorde de ont…

Detta minne lever så till den milda grad ännu att jag fortfarande skyggar för heta situationer, just som att stryka, ta mat ur ugnen osv.
Alltså, hamnar Maken att stryka sina egna skjortor och verkar vara helt OK med detta… 🙂