Installerad!

Onsdagen bjöd på sol pch torra vägar när vi körde Dottern vidare till högskolan. Inflyttningen gick smärtfritt. Välorganiserad med en massa hjälpande händer i form av dirigerande av trafik och äldre studerande som fanns till hands att hjälpa med själva flyttandet av saker och kläder för nykomlingarna. Helt fantastiskt!

Elevhemmet är äldre och rummen är små. Dottern delar rum med sin nya rumskompis som vi åkte och träffade för några veckor sedan. De har varsin säng, skrivbord, byrå och ett klädskåp, det är allt. Rummet är indelat på hälften, varsin sida per flicka. Ett litet kylskåp finns också, men maten köps och serveras i de olika kafeteriorna runt högskolan. Ibland kan det vara gott att ha ngt litet i kylskåpet förstås.

Endast en och en halv timme tog hela flytten, med så många hjälpsamma händer och sedan var det dags för den där avskedskramen….

Jodå, där i mitten står  den korta mamman, men så är det bara. Gifter man sig med ngn som är så lång som Maken, ja, då får man ju helt enkelt räkna med att barnen växer ifrån en!

Efter kramandet var det då dags att lämna Dottern till det begynnande vuxenlivet. Planen är att vi inte träffas förrän i november till Tacksägelsehögtiden. Det skall nog gå bra. Dottern är mer än redo för detta och det skall bli spännande att träffas igen i slutet av hösten. Tack och lov finns det mobiler och daglig kontakt har  vi haft via SMS. Det är roligt att ta del av hur mycket hon har hunnit med redan, på endast två dagar på sitt nya ställe. Inkommande onsdag börjar terminen och föreläsningarna…

Vatten, vatten, bara vanligt vatten…men alldeles för mycket av den varan!

Det började fantastiskt bra. Vi hade hyrt en släpvagn för färden till högskolan, men behövde den inte och Maken kunde annullera den. Vilket han gladeligen gjorde. Det är ont om parkering vid högskolan, hur skulle en släpvagn få plats?

Detta var inget  litet flyttlass som Dottern hade fått ihop, men det är ju nog en del som skall med då man flyttar för en hel termin. Vinterkläderna lämnade hon i alla fall hemma, tog med en tjockare jacka och jeans, skor, vantar och mössa. Ännu är det alladeles för varmt för dessa kläder, men om några veckor kommer de att komma väl till pass.

Efter att vi hade lastat bilen full med Dottersn grejer, var det då dags för familjen att klämma sig in med våra små väskor. Vi skulle ju var borta i två nätter och behövde liteb ombyten med oss vi också.

Jodå, det gick faktiskt och efter att lämnat hundarna hos Svärföräldrarna bar det iväg en regnig  tisdag morgon.

Och regn, vatten och översvämningar blev det lite  väl mycket av på denna resa…

Grannstaten i öster till Minnesota, heter Wisconsin. Ni som följer denna blogg, vet  detta och det är alltså i denna grannstat som Dottern skall studera.

Wisconsin har fått massor med regn den senaste veckan och sgs halva staten ligger  under vatten! Så också motorvägen som vi skulle ha tagit ner til hotellet som vi bodde på och sedan vidare till högskolan.

En resa, som i vanliga fall, skulle ha tagit oss kring  fyra timmar, tog nu det dubbla! Vi kröp fram på små vägar dit polisen dirigerade oss och all annan trafik, lättare som tyngre och de små vägarna var ju inte byggda för denna enorma mängd med fordon. Det fanns inte en chans att vi kunde hålla humören uppe, inte ens Lillasyster, som faktiskt var den tappraste av oss. Ofta satt vi helt stilla i tio minuter eller  mera, medan vi väntade på att de jättelika långtradarna framför oss, skulle få fart på däcken under sina tunga lass.

Vid 20 tiden kom vi äntligen fram till hotellet och kunde pusta ut. Stackars Maken, som hade suttit bakom ratten hela den långa färden, var alldeles slut. Det tar mycket koncentration att försöka följa polisanvisningar och hålla reda på massor med bilar hela tiden medan regnet formligen öser ner.

Dock visade sig hotellet från en vänligare sida och lagom till ankomsten dit, upphörde regnet och det blev en fuktig, men trevligare kväll. Nu kunde vi koppla av en stund och sedan krypa utmattade i säng. Följande dag lovade att bli spännande…

Flyttklar!

Flyttlasset är packat i bilen och imorgon bär det av till… högskolan! Dottern är mer än redo. Har bytt rum med Lillasyster, hade en träff med en god kompis idag ( som är ett år yngre och som har ett år kvar på gymnsiet) och har packat sgs klart.

Det är spännande tider vi lever i denn familj just nu. Det blir säkert ett litet blogguppehåll nu i några dagar medan vi befinner oss på resande fot och flyttar  en viss Dotter. Skrivplattan följer visserligen med på resan, men vem vet hur mycket bloggande jag kommer att hinna med.

Förr eller senare kommer det en uppdatering om familjens senaste äventyr. Vi  hörs och skrivs kära läsare!

Sista tomatskörden?

Två. Det är antalet tomatplantor som jag planterade i slutet på maj. OK,  tre egentligen, men den tredje skulle ge oss stora, röda tomater, men som ni kanske ser uppe till vänster i bilden, är de stora tomaterna gula.

Jag planterade alltså två plantor med körsbärstomater. Skörden som de har gett är lite otrolig faktiskt. De har också tagit över en stor del av trädgårdslandet, så pass till den grad att jag skördade potatisen för att  ge tomaterna mera utrymme. Det var dags i alla fall, så det gjorde inget, men ngn annan strategi och planering måste det bli nästa år… Får tänka efter lite där. Man lär ju sig bara man håller på gissar jag….

Måste ju nog säga att körsbärstomaterna är fantastiskt  söta och goda bara direkt ur landet. Det är nästan som att äta ur godisskålen.

Skörden som ni ser ovan plockade jag och Dottern för två dagar sedan. En av de mindre skålarna gav jag till Svärmor  och Svärfar och de var så glada över pinfärska körsbärstomater!

Imorgon, måndags skall jag gå och ta mig en titt igen och se om det finns ännu flera att plocka, men jag gissar att det börjar vara slut nu. Dock har det blivit nästan olidligt hett igen, slutspurten på sommaren, precis som det brukar vara i slutet på augusti. Tomaterna älskar ju värmen och solen, så vem vet, kanse de sätter igång och massproducerar ännu ett tag…?

Tjugofyra timmar senare…

…och efter en massa kånkande och flyttande  har mina flickor bytt rum med varandra! Dottern, som huserade i ett av de större rummen sedan vi flyttade hit itll vårt nya hem för sju (!) år sedan, bytte rum med Lillaysster som var endast 3 år då vi flyttade hit och följaktligen fick det minsta rummet och det som var närmast mamma pch pappa.

Nu är det nästan dags för Dottern att flytta till högskolan och hon kommer inte att vara hemma särskilt mycket eller ofta. Det var dags för henne att låta Lillasyster ta över det större rummet och för henne att flytta in i Lillasysters mindre, men ändå trevliga rum. Sagt och gjort. Detta skedde igår kväll och resten har städats ut och blivit gjort idag, lördag. Vilket jobb det har varit, men vad otroligt nöjda alla inblandade är!

Eftersom flickorna hade sgs likadana sängar, flyttade vi bara på madrasserna och deras sängkläder och lämnade sängarna i deras respektive rum. Allt annat har dock flyttat: skrivbord, bokhyllor, kläder, böcker, leksaker etc, etc.

På bilden ovan till vänster syns allting som Lillasyster hade i sitt klädskåp och på bilden till höger syns Dotterns skåp efter att det hade blivit tömt. Flickorna har jobbat otroligt hårt, buriit och kånkat minst lika mycket, om inte mera än vad jag har gjort och nu, denna lördag kväll är det alltså klart. Jag presenterade denna tanke för Dottern för cirka ett år sedan, men hon var inte alls intresserad då. Hon vlle behålla sitt rum. Nu, när det är så nära för henne att mer eller mindre flytta ut, var hon plötsligt den som tog initiativet och ville få det gjort. Nu är det  bara några dagar kvar inna vi åker med henne till delstaten i öster, Wisconsin och hon ser SÅ fram emot flytten!

Zumba party!

Idag  på eftermiddagen var jag bjuden på födelsedagskalas, och inte vilket kalas som helst, utan ett Zumba kalas! Min väninnna  har en s.k ‘mile stone birthday’ och fyller 40 imorgon. Och hon valde att inte sitta runt ett bord med god tårta, och champagne, utan bjöd istället upp till dans, Zumbdans!  Vi var runt 20 talet inbjudna damer som radade upp oss på studiogolvet i gymet och satte igång.

Flera av oss hade deltagit i Zumba förut, men det var många som aldrig hade varit med om denna härliga motionsform och det märktes att de hade väldigt roligt! Dans är ju en sådan bra motionsform också och kan man inte de rätta stegen, men har rytmisinne så är det bara att njuta av de härliga rytmerna och dansa på.

Det var en fartfylld timme och ett väldigt annorlunda kalas, men väldigt roligt! Egen dryck måste man ha med sig i form i vatten, ingen tårta bjöds det på, utan istället ett trevligt umgänge och en massa danssteg.

Detta tror jag att jag skall göra nästa år då det är min tur att fylla igen! Härligt!

Fönster!

Den stackars mannen kom vid nio tiden imorse. Stackars, för att det hällregnade och åskan och blixtarna turades om tätt efter varandra. Han satt i bilen en bra stund, innan jag gick ut under Makens jättelika golfparaply och bad honom backa upp på uppfarten och sätta alla fönster som skulle installeras  ute på verandan på garagegolvet.

Sagt och gjort, han backade upp och han satte upp sin lilla verkstad i garaget. Det gick mycket bättre och han kunde börja jobba trots regnet.  Naturligtvis började det lugna ner sig så fort han satte up sin lilla verkstad i vårt garage – typiskt!

Det tog runt 3 timmar för honom att få alla de nya fönstren installerade och dessa gav vår nätveranda ett helt nytt utseende.

Jo, det är faktiskt fortfarande en nätveranda. Om man drar ner fönstren över varandra, eller skuffar dem uppåt mot taket, finns nätet där bakom och det blir inte hett och kvalmigt under sommarens värsta dagar när det är som hetast. Vi hoppas att med stängda fönster få användning av verandan lite längre denna höst och  förhoppningsvis lite tidigare på vårvinterkanten, feburari/mars. Vi får se….

Nöjda med resultatet och utseendet är vi i varje fall så här långt. Installationen blev inte helt klar idag, på måndagen återkommer vår nya vän Installeraren  och gör jobbet klart.

Sedan tror jag det får vara klart med förbättringar kring hemmet ett tag…!