Hå, ha, vad vi har bilat i helgen! Definitivt inte jorden runt, men visst kändes det så efter allt detta körande.

Maken och jag packade en liten resväska för endast en natt och  begav oss iväg på lördagsmorgonen, alltså igår. Resmålet var delstaten Missouri där vi skulle hämta barnen. Vi skulle köra de 5.5 timmarna till den lilla staden Bethany i delstaten Missouri och Makens snälla kusin skulle komma med barnen från delstaten Arkansas och köra de fem timmarna  därifrån och möta oss halvvägs.

Det visade sig vara en utmärkt plan! Vi ångade på och körde i det vackra sommarväderet. Jag hade packat med matsäck åt oss och när vi hade kört ungefär  halvvägs stannade vid ett s.k ‘rest area’ och åt  vår medhavda picknick vid ett bord. Dessa ‘rest areas’  som finns utströdda över hela USA längs med motorvägarna ( s.k  Interstates.) är väldigt bra. De är byggda alldleles intill motorvägen och man kan  bara köra av och på väldigt lätt. Det finns WC att utnyttja och oftast picknickbord att äta medhavd matsäck vid. Vid vissa rastplatser finns det också en lekpark där barnen kan sträcka på benen lite extra genom att klättra omkring och flera av dessa rastställen har också ett ställe där man kan rasta hunden, så länge man plockar upp efter den förstås.

Vi åt upp vår matsäck och fortsatte mot Bethany. Om man ser på kartan av USA bildar Minnesota med staterna som ligger söderut ordet MIMAL.  ( uttalas: maj-mal )Dessa bokstäver står alltså för:

Minnesota

Iowa

Missouri

Arkansas

Louisiana

Alla dessa delstater ligger alltså under under Minnesota och på det här sättet är det lätt att komma ihåg hur det ser ut i den närmaste geografin. Alltså, för att komma till Missouri måste vi köra igenom en liten del av Minnesota, hela Iowa och sedan, ca. 15 minuters körning i norra Missouri till staden Bethany.

Detta med selfies är ju så grymt populärt och Dottern skickade en selfie av sig själv och sina syskon på väg i bilen, så jag tog en av mig själv och Maken och skickade denna bild åt henne. Hon blev glad för hon hade verkligen haft hemlängtan ganska ordentligt hela veckan och ville, trots sina 15 år, hem till mamma och pappa! Det är ju i och för sig trevligt att höra av tonåringen i huset!

Efter lite dryga fem timmar kom vi fram til motellet som vi hade bokat på förhand. Vi hann precis checka in, lägga väskorna i motellrummet och så anlände kusinen med tre, vilda, härliga ungar som sprang ur bilen så fort den hade stannat och som ville kramas! Det var härligt! Det ligger verkligen ngt i utrrycket: ‘Distance grows fonder!”

Staden som vi hade valt att träffas på var nog mera en liten håla och ngt riktigt bra ställe att äta middag på hittade vi inte, så det blev snabbmat på ‘restaurangen’ Sonic. Det är nog inte ett ställe som jag skulle kalla restaurang perecis, för det serveras  väldigt dålig skräpmat!  Lökringarna och kycklingsmörgåsen som jag hade beställt gick att äta, men så mycekt annat var det inte heller. Barnen tyckte samma sak, så vi slängde i oss den s.k maten och sedan åkte vi tillbaka till motellet där det blev simning för hela slanten.

Vi äter ngt som skall föreställa mat vid Sonic…

Idag, söndag, steg vi upp, klädde på oss,  tog del av motellets frukost och så bar det iväg norrut då. Fast inte  förrän vi hade tackat och kramat om Makens kusin förstås. Hon begav sig nu hem till ett tyst hus efter att det hade varit fullt med ungar hemma hos henne en hel vecka och vi begav oss norrut igen med en hel del liv i luckan jämfört med vad det hade varit hemma hos oss den senaste veckan.

Barnen pladdarade på om sina vecka. Det råder definitiva kulturella skillnader mellan södra och norra USA och ngt som de verkligen hade blivit trötta på var all countrymusik! Speciellt Dottern! De var också trötta på allting fritterat, vilket är ett vanligt sätt att tillreda mat i södern.

Dock hade de för det mesta stortrivts och hade redan frågat kusinen om de fick komma nästa sommar också och hon hade ( eftersom hon är så väldigt snäll!) lovat på stående fot att, jovisst, de fick så gärna komma så! Som förälder är det ju rolgit att höra sådant, eftersom de tydligen hade uppfört sig som de borde om de blev välkomnade tillbaka.

Idag, söndag styrde vi då kosan norrut igen och avverkade distansen en hel del långsammare än igår! Detta berodde förstås på mera pauser vid rastställen och så hade vi ingen medhavd matsäck idag, utan stannade och köpte lunch strax efter att vi hade tankat. Denna gång satsade vi på ngt som vi visste inte skulle gå fel, Subway! Goda smörgåsar med mycket grönsaker och det var verkligen gott!

Trots den längre resan kom vi ju hem till slut och parkerade hemma i vårt eget garage vid 16 tiden. Barnen hjälpte till med uppackningen, men försvann sedan genast på sina rum. De var så nöjda över att vara hemma och behövde förstås ta sig en titt på alla de grejer som de inte hade haft med sig de seaste två veckorna.

Nu är timmen sen och de sover alla gott i sina egna sängar ikväll. Det var verkligen lyx att ha en vecka ‘ledigt’, men det är lika lyxigt att ha hela familjen hemma igen! 🙂