Redan vid 06.30 väckte en ivrig Lillasyster mig. Det var dags att stiga upp denna tidigaa påklördagsmorgon och göra sig klar. Hon var bjuden på ett barnkalas, en klasskompis som fyllde 8 och själv hade jag körörvning inför morgondagnes påskgudstjänst.

Alltså, bara att masa sig upp ur sängen och försöka få lite energi och liv i kroppen denna tidiga morgon.

Maken, som har lördagsjobb idag, hade redan begett sig iväg till sjukhuset och en kort stund efter att jag hade stigit upp ur den varma sänghalmen, plingade min mobil till för att meddela att han visst hade kommit till jobbet och var redo att påbörja dagen.

Vid 09 tiden stod jag och Lillasyster framför kompisens ytterdörr och jag lämnade en sprallig och glad Lillasyster som verkligen var bjuden på ett häftigt barnkalas, men mera om  detta i ett annat inlägg.

Själv hade jag lite extra tid innan jag behövde infinna mig på körövningen och åkte iväg till affären nära intill för att träffa den där viktiga Påskharen ni vet. Ikväll efter att barnen har gått och lagt sig, skall påskkorgarna fyllas med lite smått och gott förstås och jag hade några småsaker att ta hand om innan jag fortsatte till körövningen.

Väl framkommen vid kyrkan blev det  härlig sång i just över en  timme. Långferdagens vackra, stämningsfulla gudstjänst i moll hade nu utbytts till sånger i triumf som skall framföras under två gudstjänster imorgon. Härligt att sjunga i en kör igen, ävenom det just nu är minst sagt sporadiskt. Men, men man tager vad man haver och får vara så glad och tacksam för att vår körledare hittade ett nytt jobb i en annan, rätt nära Luthersk kyrka och vill ha sin gamla kör och sina gamla intrumentalister tillbaka så mycket som möjligt och är glad över att vi alla kommer med igen.

Gårdagens kör sjunger verket The Weeping Tree. Vackert, mäktigt och tankeväckande. Maken står längst upp till vänster framför vår körledare som dirgierar.

Vi sjöng och övade och allt gick riktigt bra, förutom att kyrkoorgeln hade en vibrererande pipa som vår körledare bestämde sig för att fixa mitt under övningen. Han sprang upp på orgelläktaren, kröp under hela orgeln, långt in i hörnet på magen och helt sonika drog ut pipan ur sin hållare! Slut på vibreringen och repetitionen fortsatte utan missöden och utan just den tonen på orgeln! Ganska lustigt egentligen!