God morgon från norra Wisconsin

Det är kallt ute. Vinden riktigt tog tag i mig när jag, för en liten stund sedan gick ut med hundarna i denna arla morgonstund kl.7. Luften är inte så kall, men sjöbrisarna är kalla, med känslan av vinter i sig ännu.

Trots kylan är solen vacker nu när den stiger upp över skogskanten på andra sidan sjön. Inne i vår stuga är det varmt och skönt och hela familjen snusar och sover ännu.

Hundarna väckte mig och såg till att jag inte missade denna vackra soluppgång trots att det är en kall en. Omtänksamt av dem, eller hur?

Vi kom hit till vår (sommar)stuga vid middagstid igår kväll. På grund av vägbygge, hade Maken och Google stakat ut en ny körrutt för oss. Det visade sig vara en vinnare med lite trafik och lätt körning! Jag, som normalt inte är så förtjust i att sitta länge bakom ratten, njöt av det vackra landskapet som rusade förbi utanför bilfönstren och de små städerna, där hastigheten måste tas ner och vi kröp fram i ca.50 km i timmen. Så fort vägen gått igenom ett litet samhälle, visade vägskyltarna på högre hastighet igen och det var bara att gasa på. Två timmar och fyrtio minuter tog det att avverka de 179 km och nu är vi alltså här och njuter!

Jag gissar att helgens bloggning blir minimal, nu skall det spelas spel och njutas med familjen. Vi har redan hunnit med en filmkväll och en mysig brasa ute med grillade marshmallows. Och jo, visst har jag med korv så att vi kan få ihop det till korvgrillning också! Gissar att vi tar det ikväll.

Men först behovs det ngt varmt och gott att dricka denna tidiga morgon och hundarna vill ha frukost!

Första vårlovsdagen

Ah! Sovmorgon till kl.8! Ljuvligt! Barnens vårlov har börjat idag, torsdag och de njuter av ledigheten! Sonen har valsat omkring i pyjamas hela dagen, tills nu, mitt på sena eftermiddagen och varenda gång jag bett hon att klä på sig har han bestämt hävdat att det är vårlov och han klär på sig när han vill. Jaha, han har ju faktiskt helt rätt, det är deras första dag med denna vårledighet, min fjärde redan!

Lillasyster fick ganska hastigt och lustigt kliva ur pyjamasen imorse, men mera på grund av att en kompis kom redan vid tiotiden för att umgås med henne. Denna kompis är en av hennes absoluta bästisar, så redan förra veckan hade jag kontaktat hennes  mamma  för att se om vi hade möjlighet till en träff för flickorna.

Roligt har de haft idag och medan flickorna gör det som 11 åriga  flickor gör ( fnittrar och fnissar,  pratar hemligheter och  pojkbekymmer…!) åkte jag till mataffären och handlade en del förnödenheter för dagen och för helgens lilla resa.

Det blir nämligen ett besök i norra Wisconsin och nya sommarstugan i helgen. Ni som följer min blogg vet att vi gått och blivit stugägare, i oktober förra året, så detta är ngt alldeles nyttt och väldigt trevligt för oss. Maken har varit där ett par ggr under sina lediga veckor sedan i julas, men själv har jag inte kommit mig dit förrän helgen strax före jul. Maken och Sonen skall jobba på några mindre projekt den här helgen. Ett vattenfilter skall bland annat installeras. Själv skal jag inte göra så mycket annat än att bara njuta av tystnaden i frånvaron av förortsbruset.

Efter att jag kom hem från mataffären har jag fått en del städning gjort och Maken och Lillasyster med kompis har åkt för att ta hem kompis och sedan vidare till denna veckas lektion i harpa.

Ute gör solen sitt bästa för att skina och värma upp marken och smälta den lilla snö som finns kvar. Vinden är kall även idag, och i luften är det kyligt också, men här inne på verandan där jag sitter med min surfplatta  är det rätt varmt faktiskt. Inte ens en jacka behövs!

Plikterna kallar och dagens matlagning behöver kommas igån med. På menyn står det vanliga, hederliga köttbullar med potatismos och naurligvis lingonsylt!

Då Maken har på besök till stugan för två veckor sedan var sjön alldeles inhöljd i den otroligt täta dimman… ( till höger syns lite av den metallställning som utgör den, för vintern, uppdragna bryggan, och mitt i bilden syns eldstaden.)

Solen gör sitt bästa för att smälta bort den lilla snö och den is som finns kvar på trapporna på baksidan av vårt hem här i förorten.

 

Första eftermiddagskaffet….

…. med en tillhörande bit kaneltårta som jag bakade igår på eftermiddagen har just avnjutits på den inglasade verandan. Det är rätt varmt ute, runt 16 plusgrader faktiskt, men vinden är bitande kall, tyvärr. Inne på verandan är det dock varmt och skönt och våren är minsann kommen!

Malplacerade

– Jag sade ju att vi flyttade norrut för tidigt igen! Se? Dammen är fortfarande frusen, men du trodde som vanligt inte på mig! Hur skall  vi nu få tag på de där godaste vassen på bottnet?

– Ja frun. Jag ser ju att du hade rätt. Igen.  Titta! Den där tvåbenta, konstiga varelsen  lade just frön  i fågelbrädet där borta!

-Menar du faktiskt att vi, två Kandagäss, som normalt lever av gräs och vass coh andra växter skall livnära oss på FRÖN medan vi väntar på att isen skall smälta? Nej, du kan ju inte mena allvar! Det är nog bäst att jag fortsätter att sköta om matlagningen i den här familjen! Karlar!

( Fantiserad diskussion mellan två återvändande Kanadagäss på baksidan av vårt hem i eftermiddags. Nog ser de malplacerade ut där de struttar omkring på isen i väntat på öppet vatten.)

 

En ledig tisdag

Vårlovet fortsatte idag och jag började dagen med att åka till en ny favoritaffär då det kommer till kläder. Denna affär är ämnad för oss medelålders kvinnor som inte riktigt vill klä sig i samma stilar som 19 åringar längre, men inte helt vill drapera sig i tantkläder ännu. Jag upptäckte denna affär förra sommaren och har med jämna mellanrum besökt den, så nu börjar jag ha en del trevliga kläder därifrån.

Idag kom jag inte ut tomhänt  därifrån heller. Vårens rea var i full gång och om man köpte tre toppar fick man trettio procents rabatt på hela kalaset! Eftersom jag ännu hade ett gåvokort från i julas av Maken, spenderade jag lite mera än vad jag normalt spenderar i gången. Tre snygga toppar fick jag med mig i kassen innan jag åkte vidare. ( tyvärr blev det inga foton tagna…)

Nu fortsatte jag norrut från vår lilla förort till nästa förort där jag skulle träffa min väninna som blev mormor för två veckor sedan. Det var dags för en lunchträff med tillhörande uppdatering om hur det går för den nya, lilla familjen.

Vi satt i över två timmar och diskuterade. Det var en trevlig stund, verkligen och det gladde mig att höra att det  hittills går det relativt bra för den lilla familjen. Knapert har de, men detta var ju väntat. Bebisen växer och verkar utvecklas som han skall, och sover ändå rätt mycket på nätterna.

So far so good…. 

Efter den trevliga lunchträffen åkte jag hem i det soliga, men rätt kyliga vädret. Det var nästa dags för Lillasyster att anlända hem från skolan och strax efter det skulle middagen sättas igång eftersom kvälen var fullspikad med annat.

På kvällen, efter intagen snabbmåltid bestående av bacon och äggröra, åkte Lillasyster och jag till den nya Mellanskolan där hon börjar i höst. Denna marskväll skulle bl.a tillbringas med att gå omkring och bekanta sig med skolan. Lillasyster, som varit en aningen nervös inför denna nya skola, har ju varit vid Mellanskolan förut. Båda hennes äldre syskon har ju gått i samma skolan. Ändå var det roligt för henne att gå runt och dessutom träffa så många andra elever  som hon kände. Hon är verkligen inte den enda femteklassare som byter skola i höst! Och har  följaktligen  ingen orsak till att vara nervös.

Nu är det sena kvällen och dags att knyta sig. Det blev en fullspikad tisdag, men en trevlig sådan. Imorgon, onsdag, kommer värmen till Förorten. Hela +19 har det utlovats! ( Och sedan tillbaka till mera normala vårtemperaturer redan följande dag… I Mellanvästern kastar det tvärt!)

God natt kära läsare!

Lillasyster i hennes party outfit för några veckor sedan då hon skulle ha kompisar på besök att sova över…

Tärningen är kastad…

Denna måndag, denna första vårlovsdag  för min del, satte jag mig i bilen vid elva tiden och körde de 40 kilometrarna  till St.Paul och the Application Support Center.

När jag väl kom dit, tog min tid högst tio minuter och sedan var det bara att köra hem de 40 kilomtrarna igen! Pust alltså! Vad skönt att man inte behöver köra den rundan varje dag!

Anledningen till allt detta körande för så få minuter var att jag hade fått tid att fotograferas och sedan skulle min fingeravtryck tas, endast av högra handen denna gång. Detta  gjordes för mina ansökan att få amerikanskt medborgarskap. Detta var den den första etappen.

Nu börjar väntan på att bli inkallad till intervjun. Under denna intervju skall jag förhöras i amerikansk historia och hur hela riksdagen  och regeringen är uppbyggd. Både på det federala planet och det statliga. Frågor om grundlagen, georgrafin i stora drag och vem som styr landet kommer jag att behöva besvara. Detta kommer jag att plugga till.De flesta av svaren tror jag nog att jag kan, men en del av dem är nog knepigare, så det är nog bäst om jag läser på där.

Den andra delen av intervjun kommer att bestå av prov i det engelska språket. Ironin i detta är dock att USA faktiskt inte har ngt officiellt språk i sin grundlag, så om jag riktigt ville bråka, kunde jag be att få göra intervjun på, varför inte ngt så enkelt som… svenska! Dock tror jag inte att detta skulle gå hem, men försöka kunde man ju…. Om jag dessutom framhävde detta ppå det engelska språket, med officiella termer och allt, kunde de knappast påpeka att jag inte kan språket!

Nu är jag sällan ngn som ställer till med bråk, så då kallelsen kommer, är det nog bara snällt att sätta sig i bilen och åka iväg igen för att göra intervjun. Dock kan det ta tid… Nu skall alla mina papper gås igenom och väntetiden verkar vara enormt lång för denna process. Jag hoppas bli medborgare före nästa presidentval, så att jag får rösta ( för gärna en demokratiskt kvinna. Det finns redan flera som vill ställla upp! Hillary Clinton kanske inte vann i det förra valet, men hon öppnade däremot dörrar för andra kvinnor att våga komma fram ur skrymslen och vrår!) och förhoppningsvis ändra klimatet där på östkusten.

Vi får se….

Under tiden får jag plugga vidare om USAs grundlagar och historia….

 

The Music Man

Löragskvällen avnjöts på allra bästa sätt. Vi gick på amatörteater! Det finns nämligen en teatergrupp, the Glory Players vid kyrkan dit vi hör och de senaste tre månaderna har de jobbat hårt på musikalen Musikmannen ( fri översättning.).

Handlingen utspelar sig i Mellanvästern på 1912. Nämligen i delstaten Iowa, som ligger rakt söder om Minnesota och är grannstat med oss. Tänk er Lilla huset på prärien. Samma slags kläder och samma slags småstäder och jargong. Musikstilen likaså och härlig humor, dans och sång. Till den idylliska småstaden River City ( upphittat. Finns ingen stad med det namnet i Iowa.) kommer försäljaren och skojaren Harold Hill. Han skapar problem i staden, problem som inte ens finns, för att sedan lösa problemen och få större popularitet. Naturligtvis finns det en romans invävd i handlingen också. Harold Hill förälskar sig i innehavaren av stadens bibliotek, Marian och hon har inget som helst intresse av nykomlingen. Till en början i alla fall…

Kyrkan var inte helt fullsatt, men för att vara den femte av sex föreställningar totalt, var vi en hel del som fick ta del av denna fina föreställning igår kväll.

Varken Maken eller jag var med i pjäsen, men vår familj representerades av Sonen, som har skött en del av det tekniska arbetet genom att sköta om strålkastarbelysningen!

I denna makapär åker han nästan ända upp till taket med sin strålkastare och skiner den enligt manuskriptet på skådespelarna under hela den två och en halv timme långa pjäsen.

Här stod han igår kväll, strax innan pjäsen skulle börja.

Nu på söndagseftermiddagen, i skrivande stund faktiskt är han och alla de andra som är med, nästan helt igenom den sjätte och sista föreställningen för den här gången. Det blev verkligen en lyckad musikal och det är bara att gratulera alla som deltagit!