Nya pallar

I vårt kök finns en köksö, som här åtminstone, är väldigt populära i nyare hus. I äldre hus som renoveras, installeras ofta en sådan om det finns utrymme. Det finns ju både mindre och större varianter.

Ända sedan vi flyttade till vårt nya hem (för snart åtta år sedan!), har min Svärmor tyckt att vi borde ha pallar eller stolar vid köksön och jag har alltid svarat nekande. Ett tag ville hon till och med köpa pallar åt oss, och jag fick vänligt med bestämt avböja att jag inte ville ha några sådana.

Lillasyster var endast tre år då vi flyttade hit och världens bästa klätterapa. Allt skulle klättras på och testas, vilket var orsaken till att jag inte ville ha några pallar. Skulle man äta, även om det var ett snabbt mellanmål av ngt slag, fick man lugnt sätta sig vid köksbordet.

Förra veckan kom det en stor leverans i form av en stor låda. Levererad till följd av ett inköp på nätet. Vår nya sommarstuga har också en liten köksö ( den är totalt invändigt nyrenoverad. Inte av oss, men av de förra ägarna.) och jag tyckte faktiskt att vi nu kunde köpa pallar till denna.

Sagt och gjort. Jag packade upp dessa pallar ur lådan och var väldigt nöjd. Ställde dem här vi köksön i förorten tills vi åker till sommarstugan igen. Då får de nya pallarna komma med.

Lillasyster vare inte sen att testa dem hon heller och precis ALLA mina farhågor besannades. Tack och lov är hon ju inte tre år längre…

Vem har sagt att pallar skall sittas på…?! 🤔😉

Rännil

Jag har just kommit hem från jobbet där dagen var en aningen lugnare än igår och kaoset ( för med barn i åldrarna 3-4 råder alltid ngn form av kaos) inte riktigt lika påtagligt.

Solen nästan gassar och snödrivorna fortsätter att krympa. Vattnet från dessa, för endast två veckor sedan, enorma snödrivor, ränner ner till vår gata i små, vackra rännilar som reflekterar solljuset.

Det blåser rätt kraftigt, men jag sitter ute på verandan framför vårt hem och njuter i värmen och sitter här i lä för vinden.

Meteorologerna hade förutspått mulet väder idag, men solen ville tydligen också vara med på ett hörn och det har jag inget alls emot måste jag säga.

Ljuvliga vår! Och ännu är det endast ngn plusgrad, så denna vår är tidig och blyg ännu. Vi har många veckor med varm vår framför oss, innan sommarhettan slår till.

Lillasyster sade åt mig häromdagen att hon ser så fram emot hennes och min resa i sommar eftersom sommaren är så sval och skön i Jakobstad och inte lika het som här.

Jag kan ju förstås inte göra så mycket annat än att hålla med. 😃

When the cat’s away, the mice will play…

Chefen på mitt jobb har flytt fältet! Nja, riktigt så allvarligt är det väl inte. Hon och henns man har åkt på en två veckors semesterresa till… Hawaii! Naturligtvis! Vart annars? Härligt för henne och jag önskar dem en väldigt härlig resa med mycket värme och sol efter den helsnöiga och iskalla vinter som vi haft här i Minnesota.

Medan Chefen är borta, känns alting lite mera hektiskt på jobbet. Allt skall rulla på så normalt som möjligt och inga kriser skall helst inträffa heller.

Idag, tisdag, gick det mesta enligt planerna, men inte allt ändå. Till all lycka har vi alla jobbat ihop länge och kunde justera och ändra där det behövdes för att dagen skulle fortsätta så mycket enligt utsatt schema som möjligt

Rutinerade kolleger och bra laganda har vi, vilket vi kommer långt på.

Nu  är den första dagen i Chefens frånvaro nästan till ända och vi kryper till kojs. Imorgon är det onsdag och det återstår att se vad den har att bjuda på… Idag kom vi undan med näsblod och en treåring som bet en annan treåring…

Solnedgång i Hawaii i januari då vi var på besök till paradiset…

Snöplogen är väldigt intressant då den plogar parkeringen på jobbet. Bilden tagen för ett par veckor sedan…

 

Ett människoöde…

Jag försöker hjälpa så gott jag kan. Det är inte mycket mera jag kan göra än att lyssna, men jag hoppas och tror att det hjälper lite.

Jag tar det från början:

Min kompis och jag träffades redarn på college endast några veckor efter att jag hade flyttat hit. Vi jobbade på samma dagis faktiskt och kom bra överens direkt. Hon var ung mamma, hade redan en två årig flicka vid 19 års ålder och hade hädneran fulla. Jobbade, gick i skola och var singelmamma. Hade just flyttat hemifrån för att lite mera kunna etablera sig och lära sig klara sig på egen hand med sin Dotter. Tuff helt enkelt. Hade inga planer på att bli mamma vid 17 års ålder, men ibland går det inte som man tänkt sig. Pojkvännen ville inte veta av barnet och drog sin kos. Kompisens föräldrar var inte heller stöttande, och rätt sårade över att deras Dotter inte väntat med att skaffa barn. Som sagt, livet blir inte alltid som man väntat sig.

Detta är redan länge sedan. Denna Dotter har nu redan hunnit bli 25 och födde själv, för ganska exakt en vecka sedan, en liten son. Eller egentligen en riktigt stor sådan, eftersom han var välskapt och över 4 kg!

Komplikationer tillträdde, Dottern är av naturen liten till växten och hade svårt att krysta ut en sådan klimp till son. Alltså, blev det kejsarsnitt lite hastigt och lustigt, men till slut gick allt bra ändå.

Medan förarbetet pågick förra måndagskvällen, åkte jag till det närliggande sjukhuset  ( samma sjukhus där Maken jobbar, men han råkade ha ledigt den kvällen och var hemma med oss.) för att hålla min kompis sällskap en stund. Det var redan sena kvällen innan jag kom mig dit eftersom vi hade eget program först. Dock var kompisen mycket glad över besöket, ävenom det blev rätt kort.

Vi höll kontakten under natten och vid 06.30 tiden följande morgon föddes den Lilla/stora Sonen och var välmående och frisk. Min kompis kunde andas ut så här långt.

På grund av att det togs kejsarsnitt, hölls Dotter och Son längre på sjukhuset än de vanliga 48 timmarna och i fredags släpptes de hem till källarvåningen där de bor med Pojkvän och Pojkvännens mormor.

Det är här det blir knepigt nämligen och min kompis är mycket bekymrad och jag försöker stötta så mycket jag kan.

Pojkvännen är ung, har just fyllt 18 och är ännu gymnasieelev.( gymnsiet i USA är obligatoriskt.)  Blir inte klar ännu, är efter med grunskolan eftersom han har haft en mycket tung och svår upväxt. Han går i en alternativ skola för att också kunna arbeta så mycket vid sidan om som möjligt, vilket är speciellt viktigt nu eftersom han har blivit pappa. Han bor med sin mormor eftersom hans mamma sitter i fängelse pga av användande och langande av olika droger, men främst amfetamin. Hennes Son har själv varit missburkare, trots sina unga år och blev ganska nyligen klar med behandling och är just nu drogfri. Någon pappa finns inte i bilden, vem vet vilka  slags öden mamman har varit med om med detta slags liv. Hon kanske inte ens vet vem som är pappan till hennes båda söner….

Och nu har denna unga pojke, med redan en så stor börda för sitt unga liv, gått och blivit pappa. Kom ihåg att här finns inget som barnbidrag, betald föräldrarledighet etc. I detta landet skall man helst  klara sig själv. Socialhjälp finns att få, men det skall vara mycket illa ställt innan den delas ut.

Min kompis är bekymrad och det förstår jag. Hon vill ju att bebisen skall få växa upp med mycket kärlek och stabila förhållanden, men medan bebisens pappa är ung och försöker komma framåt i livet på bästa sätt, har bebisens mamma rätt nyligen ( före graviditeten)  fått diagnosen ‘bipolar disorder’  och vägrar att ta medicin. Klarar inte av hålla ett jobb och skall nu försörja ett barn…

Ingen lätt situation, eller hur? Jag försöker som sagt att lyssna och låta min kompis prata, som i sin tur försöker att inte lägga sig i alldeles för mycket, men helt klart oroar sig för den nya, lilla familjen. Hur skall detta gå?, helt enkelt.

Denn dagen, ett människoöde….

När den finländska kocken ger sig i kast med amerikansk-irländsk matlagning

Det 17.3 firas alltid St.Patricks dagen här i USA  ( och säkert på Irland också) och på den dagen skall man ha gärna ha på sig grönt och äta Corned beef and cabbage.Är man sedan ölrdrickare skall man gärna också ta sig en äkta, mörk Guinness, men detta lämnade jag upp till Maken och Svärfar och drack ett glas vatten med min middag istället!

Det blev gott, trots att finländskan gav sig i kast med denna, typiskt irländska maträtt idag. Egentligen, säger min goda amerikanska vän, med irländskt ursprung och en far från landet, att denna maträtt äts egentligen för att fira det nya året, inte  St.Patricks dagen!

Hur som haver, så provade jag ett nytt recept som jag hittade via Pinterest ( alltså, den nätsidan är ju farligt värre! Går inte ofta dit, för jag fastnar! Det finns alldeles för mycket att titta på och begrunda! Hur är det med er? Är ni stora Pinterest anhängare?)

Köttet skulle gräddas i ugnen på svag värme i hela tre timmar. Kålen skar jag nästan i klyftor och stekte i olivolja på båda sidorna och saltade och pepprade. Efter det åkte den in i ugnen på en halv timme där jag ångkokade den i inget annat än öl!

Den stekta kålen är klar att läggas i ugnen. Ölen  finns i plåten under gallret som kålen ligger på.

Vad serverar man med en traditionell irländska maträtt då? Jo, vad annat än potatis och kokta morötter förstås!

Efter måltiden bjöd jag på efterrätt, som dagen tlll ära inte var irländsk, utan finsländsk blåbärspaj med Ekströms vaniljsås!

Någon måtta med det irländska måste det ju vara ändå… 😏

 

 

Det obligatoriska mars fotot

Här är det obligatoriska mars fotot! Vill minnas att jag satte ut ett precis likadant ungefär den här tiden förra året. Jag, ute i solen i min vinterjacka, framför garaget och njuter av de allra första solstrålarna som faktiskt värmer. Ljuvligt!

Temperaturen är till och med officiellt inte ens på plus, men här framför garaget i lä från vinden är det hur varmt som helst!

Ljuvliga vår! Välkommen! (Men ta det lite varligt. Vi har vatten överallt…!)

Vatten, vatten bara vanligt vatten…. eller?

Förra lördagen, alltså för endast sex dagar sedan lade jag bilden ovan  på min blogg. Under snödrivorna finns utemöblerna som vi använder under sommarhalvåret och jag bloggade om hur jag försökte skotta fram dem för att hjälpa våren på traven.

Denna  fredagskväll ser det ut så här på precis samma veranda…

Snön vräkte ner förra helgen och och ända eda dess har det regnat, regnat och regnat. Dimman har stundtals varit tät  under dagen till och med pga all fukt i luften och låga, regntunga moln har bjudit på ett dystert utseende utomhus.

Allts detta smältande, med marken ännu frusen har lett till mindre roliga saker som översvämningar. Folk har vatten i sina källare. Vägar är översvämmade  och stängda på flera håll runtom i hela staten och på vissa ställen har kanoter  blivit använda för att ta sig från ett ställe till ett annat.

Det är svårt att se, men den här bilden tog jag för en liten stund sedan av kärret som ligger på andra sidan vägen mitt emot vårt hem. Det är nästan fyllt till brädden, men går tack och lov inte upp till bakgårdarna ännu.

Denna fredag blev vi bjudna på kalla temperaturer och strålande sol, så smältandet har lite lugnat ner sig, men inte helt stått stilla, eftersom solen nu är så pass högt på himlen att den smälter snön, trots  svala temperaturer ute. Dock har det hela gått långsammare idag.

Vädret är sannerligen extremt, några små förändringar verkar inte finnas längre och fortfarande går folk och påstår att den globala uppvärmingen inte existerar. Var befinner de sig egentligen? Med huvudet i sanden?!