En dyrgrip

Har ni denna dyrgrip i era gömmor eller bland era kokböcker?

Denna fick jag och Maken i bröllopspresent av min ‘mommo’ då det begav sig i juli 1995. En dyrgrip som jag ofta använt, speciellt när jag har lite mera tid för bakning och matlagning nu när barnen är äldre.

Min ‘mommo’ gick bort för två år sedan och ni som följt min blogg så länge, vet att jag faktiskt var så lyckligt lottad att jag åkte hem till Jakobstad för begravningen.

Vid hennes bortgång hade hon levt ett långt och rikt liv. Uppfostrat fem egna barn och fått uppleva både barn och barnbarnsbarn.

På insidan av kokboken har hon, i sin egen handstil, tillägnat den åt Maken och mig. Det gör att det alltid känns lite extra speciellt att slå upp ngt recept i den. Fina minnen av en ‘mommo’ som var gladlynt och varm och alltid ville att man skulle ta mera och av ALLA kaksorterna som hon hade lagt fram på kaffebordet.

En del av det hon bjöd på genom åren kom helt säkert ut Martas kokbok.

Om ni har denna dyrgrip i er ägo har ni ju säkert reagerat över recepten och hur de är skrivna. Inte för många instruktioner. Som till exempel om att göra en vetebrödsdeg för bullar:

‘Tillred degen enligt allmänna regler för deg med jäst.’

Nu har jag bakat en del med jäst, och vet vad detta innebär, men om du är nybörjare i köket, gissar jag att en annan kokbok nog behöver förlitas innan det blir ngn deg….

Bullarna denna nyårsafton blev riktigt goda trots att jag inte använde receptet som finns i Martas kokbok…

De är slut- redan!

Igår, lördag, bakade jag en hel sats med dessa. Ni som bakar egna bullar vet hur länge det tar. Svårt är det inte, men tre timmar i köket försvinner i all hast när kanelbullar står på programmet.

Igår bakade jag över 30 av dessa. Körde till och med flera till sjukhuset där Maken jobbade dygnet. ( de var ännu varma då jag kom fram och gissa om detta var uppskattat…?!)

Denna söndagskväll är bullorna slut! Helt otroligt! Visserligen är det ju roligt att familjen uppskattar dem, men ändå…!

Jag funderar på att kanske baka en ny sats kanelbullar imorgon. Jullovet hägrar ännu en vecka, men imorgon är det ju nyårsafton…. Kanske inte så dumt att börja det nya året med färska kanelbullar ändå…? 🤔

Oh, the humiliation!

Här ligger hon, Fiona hunden. Med sina nya jacka på sig och tänker nog att hon minsann är medlem i en märklig flock som vill att hon skall ha denna extra FILT på sig då hon går ut. Vem går ut iklädd en sådan?!

Fiona är en liten  Boston Terrier och har mycket kort päls. På magen har hon sgs ingen päls alls och nu har vi så pass mycket snö att den når henne nästan till magen. Alltså körde Matte iväg till affären där  hund och kattmat säljs,( plus alla andra tillbehör man kan tänkas behöva till sina husdjur) och inhandlade en filt/jacka åt henne.

Fiona är lustig. Hela dagen har jag lagt på jackan  åt henne då hon velat gå ut och varenda gång är hon lika ivrig att få jackan på sig. Och varenda gång hon kommer in, springer hon till sin kudde och lägger sig ner och ser ut som på bilden ovan. Ungefär som om hon skulle vara oerhört skamsen över att behöva ha jackan på sig.

Jag gissar att hon har märkt att den håller henne varmare, annars skulle hon nog inte vara så ivrig att få den på sig. Dock undrar jag varför hon ser så skamsen ut efter att hon kommit in igen efter att ha uträttat sina behov?

Imorgon har det dock lovats varmare väder igen, till och med närmare nollstrecket, så då gissar jag att vi kan skippa jackan. Då borde inte Fiona vara lika skamsen, eller hur…?

– Släpp in mig! Det är kallt här ute!

I vår vackra, vita vintervärld

Detta ljuvliga vinterlandskap vaknade vi till imorse! Hela gårdagen bjöds vi på nederbörd, men ingen vintrig sådan, utan hällregn sgs hela dagen. På kvällen blev det kallare och nederbörden fortsatte, i form av snö som föll på vattnet som förstås bildade hal is under snön.

Dagens körning på ishala vägar täckta med snö är inte den världens roligaste, men själva vinterlandskapet är vackert så det förslår. Kallt är det också, nästan -10 C bjuds vi på idag, vilket är klart det kallaste vi haft denna vinter, ovanligt varmt som det varit.

Förmiddagens skottning tog en bra stund. Maken använde snöslungan och tog inte hand om  bara vår uppfart utan också två av grannarnas, eftersom de är bortresta över lovet. Jag och barnen använde spadar och skottade gången  framför vårt hem och verandan bakom vårt hem. Isen under snön var svår att tampas med och att få bort, så den fick ligga kvar. Den lär inte smälta på ett tag heller eftersom fortsatta vintertemperaturer utlovas.

Vackert så. Jag har ingen som helst rätt till att gnälla eftersom en resa till varmare breddgrader finns inbokad inom kort. Om en vecka åker familjen till Hawaii!

Mina kompostlådor och trädgårdslandet ligger nerbäddade i det vackra snö och istäcket på baksidan av vårt hem.

 

Vegetariskt och gott

Dottern som studerar miljön och miljövetenskapliga ämnen på universitetet, vill natuligtvis att familjen skall äta mindre kött. Inte bli vegetarianer precis, men helt enkelt lämna bort köttet ngra ggr i veckan. Köttuppfödningen i detta jättelika land är en av de stora bovarna i de ökade metanustläppen, som i sin tur bidrar till den globala uppvärmingen tilsammans med bilar, fabriker, husuppvärmning etc. ( kan hända att Trumpen och hans administration inte tror på den globala uppvärmningen, men tack och lov är inte alla amerikaner lika korkade!)

Denna kväll blev det då vegetariskt serverat över linguine nudlar.

Såsen var väldigt enkel. Jag stekte en halv lök med en klyfta vitlök. Sedan lade jag till två skurna  broccolihhuvuden och en burk svampar. Lät allting steka sig någrlunda mjukt och hällde sedan i tre burkar tomater. Såsen kokade sedan  i tio minuter ungefär. Jag saltade, pepprade och lade i rikligt med basilika. ( torkad eftersom jag inte  hade ngn färsk) Till slut tillsatte jag en hel kartong med grädde och lät allting sjuda tillsammans i 15 minuter ungefär. Serverade sedan såsen över kokt linguine.

Väldigt enkelt, väldigt gott och mycket vegetariskt!

Då mamman skickas ut i skoärenden

Tofflorna som jag hade köpt åt flickorna till julklapp var för små. Trodde att jag hade köpt tillräckligt stora, men ack nej, de var  som sagt en storlek för små.

Dottern som går, går och går över hela universitetsområdet har gått hål på sina tennisskor och behövde nya. Sonen, som går, går och går i de långa hallarna och korridorerna i gymnasiet ( 3 000 elever. Ingen liten skola…) hade också ett begynnande hål i sina tennisskor och behövde nya.

Dock ville han inte komma med att handla skor främst pga att Dottern och jag hade ytterligare ärenden att ta hand om efter skoköpet.

Istället bad jag Sonen att hålla koll på  sin mobil och så skulle jag skicka bilder på skor som jag trodde han skulle vara intresserad av. Både Maken och jag har båda utdelats stora fötter, altså är ungdomarna i familjen inget undantag.

Jag visste vilket skomärke Sonen var intresserad av, så det var bara att stega till herravdelningen i skoaffären efter att Dottern och jag hade hittat tofflor åt henne och hennes syster.

Urvalet var riktigt bra, trots så några dagar efter jul och bilderna regnade in till Sonens mobil. Han är inte den som velar och tvekar, utan när han får syn på ngt han gillar, väljer han direkt!

Efter en del meddelanden fram och tillbaka valde han den skon med lite blått på. Väl hemkommen tog han emot skolådan och satte på sig det nya paret direkt för att prova.

Jodå, de passade perfekt och Sonen ( och mamman) var mer än nöjd!

The HappyLamp

Så här ser de ut avsläckta. De här lamporna som utstrålar dagsljus och skall hjälpa de som lider av mörkret och blir trötta och hängiga under vinterhalvåret här på det norra halvklotet.

Dottern, som troligen lider litet av ‘the Winter Blues‘ fick denna lampa till julklapp och har redan använt den flera ggr. Säger att hon känner sig redan mera energisk och effektiv.

Vackert så! Lite dagsljus har väl aldrig skadat ngn, så sola på! Trodde jag…..

Det sägs att de som lider av mörkret, tycker om dessa lampor och blir fort hjälpta av ljusterapin. Endast 30-60 min/dag hjälper att hålla tröttheten på avstånd. Det sägs också att de som inte lider av vintermörkret störs av dessa lampor. Detta fick undertecknad vittna på juldagen då huvudvärken och illamåendet hastigt kom på då jag vistades i Dotterns rum med lampan på!

Så nu knackar jag alltid på Dotterns dörr innan jag stiger in i hennes ljusa rum så att hon hinner stänga av ‘solen’ innan jag stiger in!

Ganska lustigt egentligen, men samtidigt är jag glad att Dottern får en extra ‘energy boost’! 😃☀️☀️