Återupplivning

Bowling på Wii! Trelivg aktivitet  som helt hade glömts bort tills Sonen påminde oss igår kväll. Svärföräldrarna var på det sedvanliga helgbesöket och efter maten tyckte Sonen att vi skulle syssla med bowling på Wii stället för att sitta och prata runt bordet hela kvällen, som vi normalt gör.

Sagt och gjort, ner till familjerummet i källaren gick vi och alla fick varsin fjärrkontroll och så satte vi igång…

LIte rostiga var vi nog allihopa, det hade säkert gått något år sedan vi spelade senast, men efter första rundan hade vi alla blivit varma i kläderna igen och  vi bestämde oss för att ta spela ytterligare ett spel.

Roligt hade vi och det blev hela  fyra spel innan vi var klara för kvällen!

Maken och Sonen hade väldigt roligt! Sonen slog sin pappa med hästlängder i bowlingen, så han var mer än nöjd om man säger så…!

Nästan för spännande

Jag sträckläste de sista hundra sidorna igår, söndag. Vilken bok! Jag hade lite svårt att komma igång med den, inga problem med att lägga den ifrån mig när jag en gång kom igång med den, men under de sista sisådär hundra sidorna satt jag fången. Helt fången!

Vilken dramatik, vilken berättelse, vilka beslut som detta par tog, både på gott och ont och upplösningen…. Vet ni om denna bok baserar sig på ngn sann historia eller är allt påhittat? Orotrlig berättelse hur som helst.

Nu måste jag ju hyra filmen förstås! ( Jag hoppas bara att den följer boken och är minst lika bra.)

Orubblig koncentration

Eftersom morgonens lektion i harpa hölls , för ovanlighetens skull, hos läraren själv, istället för vid musikinstitutet inne i Minneapolis, var det extra spännande. Det är nämligen så, att om man, som denna fantastiska  instruktör är, professionell harpspelare, har man hela tre stycken harpor i sitt hem. Alltså, behövde vi inte ta med Lillasysters egen harpa, utan hon fick spela på  den mindre konsertharpan som ägs av hennes instruktör. Harplektionen blev ändrad, pga av att instruktören blev tillfrågad att spela under en begravning på torsdagen och på det sättet hamnade vi hemma hos henne imorse, istället för Downtown imorgon.

Det är inte lite material som Lillasyster och henens instruktör  hinner gå igenom  på en timme. Om ni följer min blogg, vet ni att Lillasyster började ta lektioner för två år sedan och älskar detta instrument. Hon gav sina första, lilla konsert i juli och nu har hon fortsatt med den andra Suzuki boken. För er som inte är insatta i musikens underbara värld , kan jag berätta att om man lär sig spela ett instrument enligt den japanska Suzuki metoden, lär man sig spela på gehör. Inga noter på papper används till en början, men eftersom Lillasyster redan läser musik, pga att hon har tagit ( normala) lektioner i piano, använder sig hennes instruktör i harpa, av den utskrivna musiken ibland när ngt behöver förklararas.

Imorse fick Lillasyster bl.a lära sig rullande ackord på harpan och hon var så nöjd, för hon har, redan sedan hon först satte sig vid en harpa och hörde dessa rullande ackord, velat lära sig hur dessa spelas. Idag fick hon börja på.

De var inte så svåra att ta sig till som hon först hade trott. Tekniken fastnade snabbt, nu är det bara att, som med allting annat, öva, öva och öva lite mer!

Som förälder är det väldigt roligt att sitta med under lektionerna och lyssna på och ta del av hur Lillasyster går framåt och hur roligt hon tycker det är att lära sig traktera detta instrument. Inte många barn och ungdomar som lär sig spela harpa precis. Lillaysster och henens instruktör kommer otroligt bra överens och Lillasyster, som normalt inte tycker om att sitta särskilt stilla, sitter som ett tänt ljus och lyssnar när hon får ngt förklarat för sig.

Det skal bli intressant att följa Lillasyster och se om detta intresse håller i sig och om hon faktiskt vill ta det till högskolestudier om åtta år. Bara att vänta och se….

Flo(rence)

Hon flyttade in igår, karlarnas nya kvinna. Hon är otroligt vacker, och rör sig snabbt och smidigt igenom sitt nya hem. Hon är tystlåten, verkligen, blyg och trivs med att leka svårfångad. Nåja, lek och lek, hon är verkligen  svårfångad.

Karlarna hos oss är överförtjusta, flickorna likaså. Alla utom mamman…

Men inflyttad är hon med allt vad detta innebär och stanna kommer hon också att göra, helt klart. Hon har redan, efter endast lite över ett dygn, gjort sig hemmastadd. Det är bara för mamman i huset att inte visa sig avundsjuk på minsta lilla vis och gilla läget.

Låt mig presentera er för henne…

 

En sommardag i juli…

Medan Dottern befann sig på resa i Europaresa längtade Lillasyster ngt otroligt efter henne. Inte för att de normalt spenderar så där väldig mycket tid tillsammans, men ändå… Lillasyster kunde inte vänta att få hem Storasyster igen.

Förra veckan, en solig och varm dag  (men inte het, för hettan har ni stulit ifrån oss där hemma i Norden!) blev det en riktigt systerdag för Lillasyster. Dottern hade bestämt sig för att spendera dagen med henne  och jag måste säga, att jag inte är helt säker på vem som sist och slutligen hade roligare.

Bärpajen på fotot ovanför skapades gemensamt på eftermiddagen. Dottern älskar att inspireras och vara kreativ i köket och hade sökt upp receptet på denna härliga paj. Lillasyster agerade assisterande kock och resultatet ser ni ovan. Behöver jag ens nämna att den smakade utsökt och otroligt somrigt?

Före pajen bakades, åkte systrarna iväg till Lillsasysters favoritmatsälle som serverar snabbmat asiatisk stil. Det blev  asiatiska nudlar, kyckling i apelsinsås och puffar med Neufchatel ost. Mums så gott  och Lillasyster var mer än nöjd, som ni helt klart kan se på bilden.

Som mamma är det ju naturligtvis härligt då barnen kommer överens och har skoj tillsammans. Att Dottern flyttar ut i höst då hon börjar i högskolan, känns inte så där riktigt bra just nu, men vi kommer väl nog alla att vänja oss så småningom. Det är ju livets gång det handlar om, som föräldrar får man ju inte behålla dem hemma,  fast egentligen vill vi ju inte det heller.

Tack och lov får vi vänja oss lite långsamt eftersom Dottern åtminstone detta läsår kommer att komma hem under loven. Vem vet hur det blir året efter det, men den dagen, den sorgen, som det ju så bekant heter.

 

Lite som Emmentaler…

… med hål i ni vet! Detta märkte jag inte först om den andra filmen Mamma Mia, som jag och Dottern gick för att se  på fredagskvällen. Senare efter att jag kommit hem och läste kommentarerna på en Facebook sida angående filmen, märkte jag ju förstås att många hade rätt. Det lämnades många luckor som inte besvarades från den första filmen, eller så följdes inte den påstådda handlingen  i den andra filmen som hade föreslagits i den första  filmen.

Nåja, det må nu vara hänt, jag formligen älskade filmen ändå! Jag var 6 år gammal när jag fick min första ABBA kassett hörni och har älskat deras musik ända sedan dess!

Jag ville ta med mig kassetten till dagis, så mamma  skrev mitt namn högst upp på pärmen till kassetten, både förnamn och efternamn rymdes med på min Voulez Vous kassett, så att den tryggt skulle komma hem igen.

Hem kom den och finns här i USA med mig nu! Har jag en kassettbandspelare till mitt förfogande så att jag kan spela den? Nej, den sista som vi hade för rätt länge sedan sade upp kontraktet, men till alla lycka har jag nu flera ABBA album nerladdade på min mobil istället.

Kassetten lär jag dock inte kasta bort. Den bär med sig fina minnen.

Var filmen sevärd? Tyckte du om den första, så tycker du helt klart om den andra, trots att vissa detaljer inte stämmer om man jämför med den första filmen, men det går  det lätt att komma över och bara njuta av musiken, skådespeleriet och hela den härliga känslan som man får av filmen.

Dottern och jag gick alltså tillsammans och såg den och hon är lika begeistrad som jag och har faktiskt redan laddat ner filmmusiken, och jag gissar nog att jag gör samma sak…

En ny bekantskap för Dottern var den amerikanska sångerskan Cher, som också medverkar i filmen, med sin djupa, mäktiga röst. Jag hade lite glömt hurdan röst hon har, men visst är den annorlunda. I filmen verkar den ännu mäktigare i och med att hon sjunger sången Fernando och hela bion ekade av hennes djupa toner.

Det är faktiskt lite synd att Cher inte blev känd inom en annan genre än popmusikens. Jag tror nämligen hon skulle ha varit fenomenal stjärna på till exempel Broadway i ngn stor musikal. Fast hon har redan hunnit bli 72 år, så det är kanske lite sent att börja om nu…

Jag kommer att se på filmen snart igen, med Maken! Jag har nämligen födelsedag inkommadne vecka och skulle det inte vara en fantastisk present om han tog mig på en biokväll med honom…?!

Sir George Rupert

Familjen utökades  tillfälligt med Sir Gerorge Rupert i eftermiddags,  en liten afrikansk, vit igelkotte! Han skall bo med oss i just över en veckas tid medan hans ägarinna, en av Dotterns lärare  spenderar sitt vårlov i Hawaii med familjen. Sir George Rupert är inte välkommen på planet, så nu har han landat här hos oss istället.

Sir George Rupert äter kattmat och bor i ett jättelikt akvarium, som kom hem i baksätet på Dotterns bil efter skolan idag!

Det lär skall bli en intressant vecka med kotten i huset. Sonen deklararerade bestämt då han först fick träffa Sir Geroge Rupert:

– We absolutely NEED a hedgehog in this house! 

Nu måste jag säga att jag inte hittills känt av detta behov, så vi får ju se vad det hela blir till. Dock vet jag att Sir George Rupert inte är till salu. Efter hans hotellvisit hos oss, får han snällt flytta hem  till sin egen familj igen. För SÅ desperat behöver den här mamman  ingen igelkotte…! 😉