150 sidor…

… är lästa och jag behöver väl knappast säga att denna bok är lika fantastiskt bra som alla andra av den fantastiske, australienska författaren Liane Moriarty!

Språket är lätt och flyter. Det är lustigt att jämföra ‘australiensiskas’ med ‘amerikanskan’. Små skillnader, men dock skillnader!

Dags att lägga bort bloggandet och återgå till boken.

Vi hörs! 😃

Smygbörjat…

En alldeles ofantligt vacker vårkväll som denna och tillika efter en intensiv dag på jobbet, blev det ingen tisdagszumba på kvällen, utan en riktigt skön hemmakväll. Helt ok det med faktiskt! Hela familjen var hemma för en gångs skull, så fast jag just hade gjort potatissallad i söndags till morsdagen, svarvade jag ihop en till och till den serverade Maken grillad korv med bröd. En riktigt somrig middag.

Det blev riktigt varmt också, runt 24 grader, så efter att köket var uppstädat ( och det var inte ens min förtjänst. Tack går till ungdomarna i huset!) gick jag ut på den kvällsvarma verandan och hade tagit med mig en av böckerna som jag fick i julklapp i vintras, men som jag sparat till sommaren för sommarläsningen.

Jo, jag vet, det är inte riktigt sommar ännu, men jag smygbörjade med sommarläsningen  ikväll eftersom jag endast har sex dagar kvar på jobbet innan sommarlovet. Alltså har jag sgs sommarlov, eller hur…?!

Den australiensiske författaren Liane Morairtys senaste, Nio perfekta främlingar ( fri översättning) verkar lovande redan efter det första kapitlet, vilket är allt jag läst hittills. En härligt tjock roman, perfekt för soliga eftermiddagar på verandan, vid simbassängen eller vid sommarstugan. Nu får jag bara inte bli för ivrig och läsa den alltför snabbt. Kanske bra att jag faktiskt jobbar ännu…?!

Vårens första skörd

Igår, lördag skördade jag de första stjälkarna av den jättelika rabarbern som vuxit och frodas så till den milda grad att den blommar! Ve och fasa, nu blev det ju nästan panik då Maken googlade och vi fick reda på att om rabarbern blommar, går all energi till blommorna och färre ätbara stjälkar kommer att produceras!

Blomman skars bort i all  hastighet och nu får vi ju då se vad som hända skall…

Den fösta skörden var dock väldigt rik och jag plockade tio stjälkar för att göra en god efterrätt på rabarber och jordgubbar, Ovanpå detta sätts sedan en blandning av havregryn, farinscoker, smör och kanel och sedan skall allt in i ugnen.

Servera varm med vaniljglass och det blir en  vårig/somrig efterrätt!

Stort ansvar

Maken är borta på konferens i dagarna fyra. Det faller nu på min lott att se till att hans älskade tropiska fiskar får mat en gång om dagen. Jag har faktiskt kommit ihåg dem precis varenda dag hittills och nu återstår endast en dag kvar av detta viktiga uppdrag.

Det är inte svårt att mata dessa vackra fiskar. Maken köper pyttesmå frusna kuber med ngn slags odlad räkor och dessa lägger jag i en liten kopp med vatten taget ur akvariet och rör om tills den lilla kuben smälter och räkbitarna flyter fritt i vattnet. Sedan är det bara att hälla detta skrovmål i akvariet och låta fiskarna mumsa på.

På bilden ovan syns en del av akvariet. Det är vackert, verkligen och rogivande att stå och titta på en stund. Men vilket arbete! Detta är tredje gången som Maken har försökt att få hela ekosystemet igång och jag tror att han lyckas denna gång. Tredje gången gillt liksom.

Att ha havsfiskar som hobby är tidskrävande och kräver tålamod och en hel del läsning. Man skall nog ha intresse för att hålla på, för om kemikalierna, salthalten, vattentemperaturen, ljuset  och strömmarna inte är precis rätt, så kollapsar allt igen. Algerna tar över och fiskarna blir sjuka och allt dör bort ganska fort.

Vattnet skall bytas varje vecka och detta hör vanligen till Makens helggöra. Under akvariet finns ett till, mindre  akvarium, gömt i ett skåp, som med hjälp av pumpar, fyller på sötvatten, så att havsvattnet i huvudakvariet inte skall bli för salt plus att vattnet i huvudakvariet hela tiden avdunstar. Som bekant, vill ju fiskar gärna ha vatten omkring sig och lär skall dö väldigt fort om deras hem blir tomt. Gälarna och fenorna fungerar liksom inte lika bra, eller hur…?!

Med  jämna mellanrum köper Maken ngt nytt att sätta till sitt akvarium. Då ngt nytt skall läggas till det stora akvariet måste detta nya först tillbringa 4-6 veckor i ett s.k karantänakvarium. På så sätt, ifall de nya fiskarna, sniglarna eller vad det nu råkar vara, har med sig ngn slags smitta/bakterie från fiskaffären därifrån de kom, skall de medicinernas med kopparbehandling eller annat innan de får flytta in i sitt riktiga hem. Ovan ses de två fiskar som just nu befinner sig i karantän. Om ngn vecka borde de få flytta till sitt nya hem eftersom de har simmat länge och  väl i det mindre karantänakvariet och verkar må bra efter att Maken medicinerat dem med kopparbehandling.

Som sagt, otroliga mängder med arbete och sedan får man inte ens klappa fiskarna, utan de måste fångas med håv om man ens skall lyckas få tag på dem!

Det är tur att detta är Makens hobby, för detta otroliga tålamod skulle jag aldrig ha!

Tilläggas skall dock att både fiskar och koraller är köpta från en affär som endast köper odlade produkter, inte tas vilda ur haven!

Kanske man borde ha alla världen politiker försöka att  hålla ett akvarium med havsfiskar vid liv och kanske de då äntligen skulle börja förstå hur otroligt ömtåligt och balanserat detta ekosystem är…?

En späckad söndag

Lördagens lugn utbyttes mot en söndag som var fullspäckad med program från tidiga morgonen till nästan sena kvällen. Jag var tacksam över att vädret var kyligare idag och att solen valde ett gömma sig rätt ofta bakom molnen medan en kylig vind svepte förbi. Det fanns liksom inge tid att slöa i solstolar i dag, men eftersom inte vädret bjöd till denna aktivitet heller, var det ingen skada skedd.

Sonen, tillsammans med skolkompisaran i teaterklubben gav sin sista föreställning av pjäsen Failure igår kväll och idag, söndag skulle alla eleverna infinna sig vid skolan för ‘strike’. Och nej, de gick inte runt med plakat och bad att få mera publik till sina föreställningar. Strike heter det när alla kulisser rivs ner och scenen återställs till sitt ursprungliga jag. Normalt tar denna aktivitet sgs hela dagen, men idag blev ungdomarna klara på rekordtid och strax efter att jag och Lillasyster kom hem från förmiddagens gudstjänst, behövde Sonen hämtas från skolan pga att ungdomarna var klara. Detta kändes bra  eftersom han var borta hela dagen igår, från kl.11 till midnatt, då jag hämtade honom från efterfesten!

På eftermiddagen styrde Lillasyster och jag kosan in till Minneapolis och en till harplektion. Hon har hela tre stycken den här veckan pga vårens harpkonsert om två veckor.

Vi kom hem strax före middagstid och en liten stund efter det kom en viss make hem från stugan och överraskade oss! Han hade tillbringat helgen i norra Wisconsin för lite lugn och ro och hade tänkt stanna till tisdagen! Han tyckte att han hade fått tillräckligt med tid i lugnet i urskogen och vände kosan hemåt tidigare än planerat. Inte oss emot!

Nu är det söndagkväll och nästan dags att krypa ner mellan lakanen. En till jobb och arbetsvecka kommer emot….

Funderingar kring matlagning och diverse

Under veckorna är det ofta svårt att få måltider ihopknåpade. Detta helt enkelt pga tidsbrist. Ofta skall vi iväg på än den ena aktiviteten, än den andra. Eller egentligen skall ungdomarna iväg på aktiviteter och Maken och jag agerar taxichaufförer.

Jag tycker om att koka mat och bakar gärna också, dock sällan under veckorna.

Jag kanske borde ta tjuren vid hornen och koka flera måltider under helgen, bara att ha att värma upp  under veckorna när livet är mera hektiskt, men jag måste säga att jag inte riktigt hittat motivationen till detta.

Denna stilla vecka har det varit en aning lugnare här på hemmafronten också och jag har faktiskt kokat mat både i tisdags och denna skärtorsdagskväll.

I tisdags blev det en svampsås på portabella svampar. Ett recept som jag använt länge och som faktiskt var den äldsta Dotterns favoritrecept då hon var kring ett årsåldern! Receptet är enkelt och vid det här laget har jag förstås lagt till och tagit bort lite från origiinalreceptet för att få såsen precis som den här familjen tycker om den.

På bilden ovan syns den röda löken som steks i lite olivolja med svamparna tills både löken och svampar är möra och svamparna har gett ifrån sig en hel del vätska.

Efter att svampar och lök är möra, lägger jag till lite vetemjöl, salt, peppar, ketchup och köttbuljong. Låter allting sjuda upp och tjockna och koka i ca. 10 minuter, medan jag kokar äggnudlar i en separat kastrull. Till allra sist tar jag av såsen från värmen och lägger till några klickar gräddfil ( som är det vita som syns på bilden ovan.)  och rör om ordentligt. Voilà! Denna svampsås passar utmärkt över kokta äggnudlar med en enkel sallad till. Smaklig måltid!

Denna skärtorsdag blev det en resa  tillbaka till hemlandsrötterna i och med att jag bestämde mig för att koka ordentlig mat. Denna ordentliga mat bestod av potatisgratäng och köttbullar. Och inga Ikea sådana naturligtvis, utan egna hemgjorda sådana.

Jag prövade ngt nytt ikväll och lade ett extra lager med riven ost mitt i gratängen och det uppskattades av den hungriga familjen. Istället för att använda grädde, lägger jag till 2 dl. Mjölk. Lök,salt och peppar skall också in bland den skivade potatisen förstås.  Brysselkålen var frusen, inte färsk, men tillredd direkt ur frysen med lite olivolja, salt och peppar. Sedan in i ugnen på 20 min. Enkelt och gott och eftersom alla uppskattar frusna grönsaker tillredda på detta sätt, serverar jag dem rätt ofta så också. Varför ändra ett fungerande koncept liksom…?

Imorgon är det långfredag, men ngn speciell mat för den dagen har jag inte. Kvällen är späckad med allt  möjligt, förutom kyrkobesök, vilket grämer mig en aning. Dock uppmärksammas inte Långfredagen annat än i kyrkorna här, Skolorna har öppet, alla affärer, posten, bankerna etc. är öppna, så det känns verkligen inte som ngn Långfredag.

På kvällen kommer en hemvändande Dotter till (den korta) påskhelgen, så istället för att åka på ngn gudstjänst blir det att hämta hem henne från busshållplatsen istället. Det blir en väldigt annorlunda påskhelg i år….

 

Bara att kasta bort!

Denna lilla, söta orkidé fick jag och alla mina arbetskamrater för två år sedan nu. Jag tror faktiskt att familjen som gav dem till oss inhandlade dem på Ikea. En av mina arbetskamrater, som vanligen är en väldigt trevlig kvinna och vid detta laget också en god vän utanför arbetet, muttrade och sade att orkidéer är vackra då de blommar, men sedan är det bara att kasta bort dem eftersom de ändå aldrig blommar igen!

Jag häpnade över hennes kommentar eftersom min har blommat sedan vi fick dem i gåva och igår kväll visade orkidén sig från sig vackra sida igen. Den första lilla knoppen har öppnats och en liten, men vacker blomma har nu visat sig.

Den större orkidén som jag har bredvid den lilla i köksfönstret vill inte vara sämre och har nu knoppar den också och lär skall bjuda på blommor den med om några veckor.

Och nu undrar jag till er andra som kanske också har orkidéer hemma. Följs dessa blommor åt när de står nära varandra? Mina två verkar blomma nära varandra nu, men då jag fick dem, blommade de under olika årstider. Förra året blommande min större orkide två ggr, liksom för att hinna ikapp den lilla.

Någon som vet?

Och nej, jag har verkligen ingen avsikt att kasta bort mina orkidéer….