Känslomässigt dilemma

Igår kväll satt jag och brottades med formulär på nätet. Formulär som behöver fyllas i för att anhålla om amerikanskt medborgarskap. Jag har, efter halva mitt liv här på andra sidan Potten, tagit det stora beslutet att äntligen bli amerikansk medborgare och det är inte lite pappersarbete som skall skickas in och sedan skall den nätta summan på 740 USD betalas också!

Jag måste säga att jag trodde att pappersexercisen skulle bli mera omfattande än vad den är, men det var egentligen ganska raka rör. Idag efter jobbet åker Maken iväg till ett kontor för att skaffa bevis på äktenskapet som vi måste skicka in, tillsammans med mina bevis på lagligt uppehållstillstånd som jag haft sedan vi gifte oss på 1995. Sedan skall skattebevis bifogas också och bevis på att vi har våra tre barn. Inte heller så jobbigt, eftersom vi har deras födelsebevis här hemma.

Varför ansöka om medborgarskap nu?, kanske ni undrar. Jo, det är ganska enkelt egentligen. Presidentvalet ligger runt hörnet igen och Trumpen måste helt enkelt bort. Eftersom jag endast har lagligt uppehållstillstånd får jag inte rösta och nu känns detta så väldigt viktigt att det är dags att åtgärda saken.

Man tycker ju att det skulle vara ganska enkelt att byta medborgarskap, Eller byta och byta, mitt finska medborgarskap tänkte jag också behålla, det är bara det att USA godkänner inte medborgarskap i mera än ett land. Så även om jag har mitt finska pass, efter att jag får mitt amerikanska, så är detta det enda som gäller här då.

Det är svårt att beskriva känslorna som jag tampas med. Fast detta har mera att göra med det praktiska och endast papper, så känns det jobbigt känslomässigt. Jag trivs i Minnesota, jag bor och jag verkar här och min familj finns här. Det låter kliché aktigt, men mitt hjärta finns på två ställen: i Jakobstad och här i förorten. Det finns mycket bra med USA. Trevligt folk, glada, öppna och ja, stereotypiska bullriga amerikaner, men alla länder har ju stereotyper. Annars skulle de inte finnas. Alla länder har politik och just nu är många av USAs politiska toppledare under all kritik. Vi är många som måste rösta för att få bort Trumpen och ändå kanske vi inte lyckas.

Alltså är jag helt kluven i detta ärende, men kommer nog att gå igenom med pappersarbete och ta mig till intervjun där jag måste bevisa att jag visst klarar av språket och sedan skall jag bli förhörd på lite samhällskunskap också. Detta borde inte vara så svårt, men visst tänker jag plugga lite också.

Dessa tankar rör sig i mitt huvud denna kalla, men lediga måndagsmorgon. Nu skall jag packa träningsväskan och åka iväg på mitt första Zumbapass på en månad! Det lär skall pigga upp humöret! Vi hörs!

Vårkänslor trots mera utlovad snö

Ute har det varit riktigt härligt idag! En strålande vinterdag med endast några minusgrader. Vackert så och ljuvligt, faktiskt! Allting fungerar så mycket bättre när det inte är så otroligt kallt ute. Garagedörren stängs tyst och ljudlöst när den går ner, bilen startar mjukt och nästan spinner iväg och man behöver inte alls klä sig i lika många lager när man vistas utomhus.

Det är också mycket ljusare ute. Redan kl.06.55 drog jag gardinerna till sidan imorse och det var nästan helt ljust ute. Ikväll går solen ner först vid 17.50, så visst är våren på väg.

Något som ytterligare piggade upp mig vid mataffären idag var dessa vackra blomster. Är det inte vackert? Nog blir det vår i år också verkar det som, men det känns lite motigt just nu eftersom det lovats snöfall igen. Hela helgen lär det skall snöa med början ikväll och drivorna är redan ordentligt höga.

Nåja, inte mycket vi kan göra åt den saken…..

2 x 4 h

Dottern var arg som ett bi då hon messsde tidigt igår morse från bussen på väg till sin första föreläsning vid universitetet. Hon hann med bussen, men hade vaknat nio minuter före hon måste gå iväg till busshållplatsen efter en rejäl försovning.

Hon gissade att anledningen till denna försovning nog berodde på en viss väckarklocka som hörde till rumskompisen. Denna väckarklocka hade nämligen varit inställd på att börja ringa kl.03.00! Den ringde och ringde och dess ägare vaknade inte av eländet och till sist måste Dottern klättra ner från sin högsäng för att stänga av oljudet. Sedan klättra upp igen och försöka somna om efter att nu förstås vara klarvaken.

Men den påföljden att hon själv stängde av sin väckarklocka när den började ringa runt halv sjutiden, dock en mera human tid på dygnet att stiga upp.

Dottern hann till sin föreläsning och jag bad henne diskutera saken med rumskompisen, vilket hon sedan gjorde senare på kvällen.

Jodå, rumskompisen visste mycket väl att hon hade ställt väckarklockan på ringning vid tre tiden på morgonen, men hade inte hört den pga att hon sover med öronproppar…. Däremot hade hon hört att man egentligen skall dela upp sitt natt i två fyra timmars skiften och det var det hon hade tänkt göra den natten. Alltså först sova i fyra timmar, sedan vaka en stund för att låta kroppen vakna och sedan bli trött igen och sedan sova i fyra timmar till!

Jag skrattade så jag trodde jag skulle kikna! Alltså, tonåringar! Jag frågade Dottern var rumskompisen hade lärt sig detta och hon svarade att hon inte visste, men att hon föreslog åt rumskompisen att det kanske vore bäst att experimentera med detta skiftessovande nästa år när de inte längre delar ett rum….

Tack och lov höll hon med och förhoppningsvis har rumskompisarna återställt friden i sitt lilla krypin….

Dottern och rumskompisen förra sommaren då de träffades för första gången.

Sockerkaos i köksregionen

Denna oplanerade, lediga eftermiddagen bestämde jag mig för att baka. Först blev det en finsk blåbärspaj och sedan blev det amerikanska småbröd på havregryn och russin. Detta gick dock inte helt klockrent av stapeln. När jag tog sockerpaketet ur skåpet, fastnade det i ngt och jag drog ju förstås i det. Pappret slets upp en aning och på bilden kan ni ju se resultatet av denna händelse. Nu var det då inte endast köksbänken som var täckt i socker, utan till vänster om mig på golvet hade hundarna det hur läckert som helst och slickade upp allt socker som hade spillts ut på golvet. ( Jo. Jag vet, alla andra hundälskare där ute i periferin, hundar skall egentligen inte ha socker, men det gick liksom inte att undvika två, otroligt glada hundar deras skrovmål då Matte i huset helt enkelt bara häller ut godis över hela halva köksgolvet!)

Nu är allting färdiggräddat, sockret uppstädat, golvet dammsugt och moppat och så är det dags att ta tag i kvällens matlagning. Ikväll blir det kycklingtacos! Vad serverar ni ikväll?

Den första snöröjningen…..

… fick Sonen och jag avklaraD just före tolvsnåret i förmiddags. Maken blev, för ovanlighetens skull klar tidigt på jobbet och var på väg hem. Om han skulle kunna köra ändå upp till garaget, var det bara för oss att ge oss i kast med snön.

Det är vackert ute! Det går onekligen inte att undgå! Och varmt! Endast några minusgrader och eftersom vårt hem vätter mot söder och det redan är mot slutet av februari, smälter snön på uppfarten så fort vi får bort det tjockaste lagret. Våren kommer nog i år också, även om den verkar väldigt långt borsta just nu.

Det tog oss en halv timme att få bort de första tio centimetrarna och ända sedan vi blev klara med dem har det fortsatt att snöa. Det blir intressant att lyssna till nyheterna ikväll och höra vad den totala snömängden sist och slutligen blev.

Under tiden gnälls det över kölden i Los Angeles i Kalifornien. Det blev tydligen väldigt kallt där igår kväll, endast några plusgrader! Stackare…! 🤔😜

Heavy snow predicted

Som allt annat här i USA så skall även vädret göra sig till och hänga med på att vara stört och bäst! Så idag, en helt vanlig onsdag i feburari sitter jag och barnen hemma då igen. Skolor över hela staten har stängt och folk uppmanas att undvika att köra och vara ute på vägarna om det bara är möjligt. ( Maken är dock på jobb. Är man läkare så är man och sjukhus stänger inte pga väderrelaterade fenomen.)

Anledningen är förstås att snön vräker ner igen. Det skall snöa på detta galna sätt sgs hela dagen, men tack och lov lugna ner sig till kvällen. Dagens snösaldo har utlovats att mäta någonstans runt 8 amerikanska tum, vilket översättas till ngt som resten av världen förstår, till 20 cm.

Ikväll blir det nog full fart på plogarna eftersom livet kommer att återgå till det normala imorgon då snöstormen skall vara över och det har lovats ett vacker och solig dag.

Vår dag här hemma skall ägnas åt snöplogning om en liten stund så att far i huset kan ens komma uppför uppfarten till vårt hem när han är klar på jobbet och så hade jag kanske tänkt mig att baka ngt. Pappersarbete för jobbet står också på programmet och kanske lite städning.

Bäst att sparka igång denna snöiga dag då…..

Denna bild tog jag förra vecka då Sonen hjälpte till med snöröjningen. Denna månad slår alla tiders rekord då det kommer till snöfall i februari för denna denna stat….

Debatt på Facebook

Jag brukar verkligen inte vara den som ger mig i kast med olika debatter på Facebook eller någon annanstans på nätet med för den delen, men imorse blev det så. Vet inte riktigt vad jag skall  skylla på. Den hejdundrande förkylningen som jag ådragit mig eller impulsivitet då jag satt och vilade i sängen  och slöade på mobilen medan jag väntade på att näsan skulle öppnas till följd av förkylningsmedicinen som jag tagit? Ja, vem vet!

En väninna som jag inte egentligen har kontakt med längre än på Facebook hade nämligen lagt ut en länk till en artikel om ett vaccin och dess association med dödsfall. Någon annan hade sedan  i kommentarsfältet länkat till en annan artikel om samma vaccin och denna artikel påpekade i sin tur att detta handlade om falska påståenden och att vaccinet verkligen inte var dödligt.

Här går debatten het om vaccinering av barn. Har förstått att detta varit på tapeten hemma  också.

Eftersom jag är gift med en läkare och vi har tre barn tillsammans, gissar jag att ni vet var jag står: barn skall vaccineras.

Tror jag på att vissa vaccin orsakar autism? Absolut inte och detta har bevisats flera ggr om vid det här laget, men ändå finns det de som tror på detta. Kan olika vaccin ge biverkningar? Absolut! Det är därför du som patient ombeds vänta i väntrummet efter avslutade vaccineraing i 15 minuter för att ha läkare och medicinsk  personal till hands, utifall att en reaktion skulle äga rum.

Kvinnan som hade länkat till artikeln fick kommentarer både för och emot vaccinering. Jag läste igenom artikeln som hon länkat till och visst kunde den vara trovärdig, men eftersom dödsfallet det handlade om inte helt kunde påpeka att det var vaccinet som var boven i dramat,  och anledningen till den unga kvinnans bortgång, så bevisade inte denna artikel ngt.

För att lära mig mera om vaccinet som ges mot HPV viruset gick jag till den amerikanska hemsidan cdc.gov. Jag fick raka svar på mina frågor och gick sedan tillbaka till Facebook sidan och länkade i kommentarerna till informationen som jag fått.

Den stackars väninnan som lagt upp den ursprungliga artikeln ombads ta ner den helt och hållet efter att jag och flera andra sgs bevisat att artikeln var fallsk.  För en stund sedan kollade jag om flera kommentarer skulle ha regnat in, men nu har hon tydligen tagit ner allting som hon hade fått rådet om att göra.

Dock måste jag säga att alla de som hade debatterat gjorde det på ett mycket artigt sätt och ingen nedsatte ngn annan eller sade fula saker.

Vad lärde jag mig av detta då? Jo, att gå till de rätta källorna på nätet och länka till dem istället för att fortsätta sprida falsk information. Vaccin har ofta biverkningar, helt klart, men de för också mycket nytta med sig. De är mediciner. Säg de mediciner som inte för med sig biverkningar…?

I delstaten Minnesota måste ditt barn vaccineras mot de vanligaste barnsjukdomarna innan de får börja skolan. Om du av olika skäl  väljer att INTE vaccinera, måste du kunna uppvisa läkarintyg på att du valt att inte vaccinera och varför och att du också förstår, som välinformerad förälder, de risker du utsätter ditt barn för.

Alla vi som gick igenom de vanligaste barnsjukdomarna som barn, mässlingen, röda hund, vattkoppor, röda hund osv. Kan kanske tycka att det är onödigt med alla dessa vaccin. Då säger jag så här: i de FLESTA  fall tillfrisknar barnet, men inte alltid. Ibland kan olika men uppstå efter en barnsjukdom. I extrema fall har barn dött i en helt vanlig barnsjukdom.

Nu blev ju inte debatten speciellt het eller långvarig  och hölls väldigt civil, men  lite synd tycker jag nog om väninnnan ändå som mer eller mindre tvingades ta bort sin länk…