Bröllopsdag nr.24

Ja, den gick av stapeln utan större händelser idag, faktiskt. För 24 år sedan, i den typiska juli hettan i Mellanvästern sade Maken och jag ‘ I do’ och på den vägen är det. Då pratade han knappt ngn svenska alls, och nu pratar han sgs flytande.Tre barn har det blivit, som nu alla är  mer eller mindre halvstora. Vart i all världens tider tog all dessa år vägen? Som min kära Ami ( som avled i den aktningsvärda åldern av 95 år för en månad sedan!) sade på ren Jeppis dialekt:

Ja, klocko förstaar ti gaa ho! 

Detta blir direkt översatt till högsvenska:

– Ja, tiden/klockan förstår att gå framåt den ( aldrig stå stilla)!

Och visst stämmer detta!

Eftersom vi tillbringade senaste vecka vid stugan och i fredags upptäckte  en ny, väldigt mysig restaurang, blev det inget bröllopsdagsfirande idag. Vackert så! Inga stora blombuketter för mig och inga kort för Maken av mig och så var det bra så.

En selfie som vi nyligen tog som hastigast och lustigast och skickade till Lillasyster då hon befann sig i Arkansas.

Den där restaurangen i fredags då?

Den hette River Deck och finns belägen en bit från stugan i Wisconsin. Maken, ungdomarna och jag ville åka ut på middag den sista kvällen vid stugan för att fira veckan och skulle åka till ett helt annat ställe än River Deck till först. När vi kom till den utvalda restaurangen var det smockfullt med folk överallt och eftersom restaurangen inte tar reservationer, det var fredag kväll och middagstid var väntetiden hela FYRA timmar! Detta betyddde i sin tur att vi  skulle ha fått bord kring 21.30 tiden och vem vet hur länge det skulle ha tagit innan vi fick vår mat med sådan köer! Nej, ve och fasa! Vi fortsatte alltså färden och hittade detta nya stället och vilket ställe sedan!

Nu är det ju väldigt svårt att förmedla en stämning med fotografier, sepciellt om man bara är amatörfotograf med en mobil som jag, så ni får helt enkelt tro på mig då jag säger att mysigare ställe får man leta efter.

Vi satt ute på en terrass med höga björkar ovanför oss, som erbjöd skugga och som också hade lampor upphängda i sina grenar. Det var ännu ganska ljust då jag tog bilden ovan, så lamporna syns inte så bra.

Maten var, alldeles utsökt med Makens flundra på den övre bilden som serverades över basmati ris ( som jag släv inte är så förtjust i, men som han gillade) och min hamburgare med två olika ostar och sedan en sylt gjord på lök! Fast det var en söt sylt, passade det hela faktiskt ihop, och sedan det vilda riset som serverades kallt och kryddat med citron. Utsökt!

Sonen beställde färsk tonfisk, också serverad på en bädd med ris, men mera som en risotto än Makens basmati ris.  Lillasyster nöjde sig med ngt enkelt från barnmenyn, eftersom hon inte såg ngt som hon var så där väldigt villig att prova från vuxenmenyn.

Mycket nöjda och glada åt vi gott och skålade in bröllopsdagen några dagar tidigt och beslöt att återkomma till denna restaurang mycket snart igen!

Kära mammor!

Varma grattsiar på morsdagen till alla mammor, styvmammor, bonusmammor, kvinnor som vill bli mammor, kvinnor som förlorat sina mammor, alla de som har mammor i livet osv, osv. Ingen nämnd och ingen glömd!

Liksom i Finland firades morsdagen idag, söndag här på andra sidan Potten också och på bilden ses min vackra blombukett som Maken gav mig!

Vi firade såklart med mina Svärföräldrar. Inte bara morsdagen utan imorgon, måndag firar Svärfar födelsedag, vilket ju naturligtvis också måste firas!

Det blev grillade biffar, hemgjord potatissallad och ugnsbakade grönsaker. Med ett gott, rött vin till.

Eftersom Svärmor älskar choklad, blev det en (köpt) chokladpaj till efterrätt, men vi ville inte lämna Svärfar utanför. Han är nämligen ingen chokladvän, så Maken svarvade ihop hemgjord citronglass också som den andra efterrätten. Vilka nöjda miner det blev!

Det blev en riktigt trevlig kväll ute på verandan, trots att det var en aningen kyligt. Tur att vi har fönster nu så att vi kan sitta ute trots den relativt kyliga våren i år.

Den hemkomna  Dottern underhöll med tyst, mysig gitarrmusik i bakgrunden medan de vuxna satt och pratade.

Världens sämsta mamma?

För ett par veckor sedan bad Dottern om att få en födelsedagstårta levererad när hon fyllde år den 29.4. Dessa  kan alltså beställas på förhand från kafterian på skolan där hon normalt intar sina måltider. Mamman lovade dyrt och heligt att detta skulle ske och Dottern var nöjd och glad. Tårta skulle hon få!

Mamman hade detta med tårtan i bakhuvudet hela förra veckan, men kom inte riktigt till skott att beställa denna tårta, förrän på fredagseftermiddagen och födelsedagen var som bekant i måndags.

Inga problem, täntke mamman och loggade in till skolans nätsida. Hittade glad i hågen den önskade tårtan och skulle till att beställa. Läste igenom instruktionerna och valmöjligheterna först och stannade upp när hon läste följande:

’please reserve three busniess days for delivery of your custom ordered cake.’ 

Say WHAT?????

De behövde och ville ha tre veckodagar på sig för att få tårtan klar, trots att kafeterian med tillhörande bageri är öppen hela helgen?!

Nästan kallsvettig messade jag Dottern och hon skrattade gott när jag förfärat påstod att jag var världens absolut sämsta mamma!

Tårtan blev i alla fall beställd och den levererades idag, osndag, två dagar EFTER hennes 19 årsdag. Enligt hennes  utsago är den utsökt god och eftersom hon inte kan äta en hel tårta själv, tänkte hon dela med kompisar.

Tur att jag har en sådan fantastisk Dotter som inser att mamman inte är mera än bara människa…! 😉

Bucky Badger, skolans maskot som är en grävling, pryder tårtan.

Så där hux flux på en måndag!

Det är svårt att köpa en liten skinka! Alltså hade vi en hel del kvar efter påskskinkan som vi jag tillredde i lördags. Denna skinka behövde ätas, så detta i sin tur ledde till att det blev en skinkpaj till middag ikväll. Eftersom jag gjorde en extra stor paj med mycket skinka, röd parprika, och ost som fyllning, fanns det en hel del, så Maken ringde till sina föräldrar och hux flux kom de på middag en helt vanlig måndagskväll.

Efetrsom skinkpaj är  ( i vanliga fall) morgonmat  på den här sidan Potten, rörde jag till en fruktsallad bestående av skuren mango, jordgubbar, blåbär och bananer och till denna severade jag också vaniljyoughurt tillsammans med skinkpajen. För de kaffedrickande såg Maken till att det fanns nybryggt, hett kaffe och alla åt och lät sig väl smaka.

En gråmulen och regntung dag som denna, blev det lite extra mysigt kring middagsbordet ikväll. Så där hux flux helt enkelt!

Fast and furious, short and sweet

Ja, det finns många bra uttryck på engelska som kunde användas till att beskriva denna påskhelg.

En glad hemvändande Dotter hämtade jag hem på långfredagskvllen från busshållplatsen nära Ikea. Hon kom hem till ‘mamma mat ‘ och var så nöjd, så nöjd. Det är klart att det blir en aning ensidigt att alltid äta kafeteriagjord mat på studenthemmet.

Eftersom helgen var så kort, blev det påskmiddag på lördagen, istället för påsksöndagen, som brukligt är här hos oss.

Lördagen bjöd på en helt otroligt vacker dag, med hela 26 plusgrader och påskskinka som avnjöts ute på verandan med de nya fönstrena nerlagda och en härligt varm vårbris osm svepte in bland oss alla där vi satt. Alla vi fem i familjen och så Svärföräldrarna naturligtvis.

Maten serverade jag på den fina serveringsvagnen som Maken snickrat ihop för något år sedan. Enkom för större middagar på verandan under vår och sommarhalvåret.

Till skinkan blev det potatismos, ugnskokt sparris, sallad, semlor och en gelérätt som är väldigt vanlig vid högtidligare middagar och bland den äldre generationen.

Till efterrätt hade jag ämnat beställa äkta, skandinavisk prinsesstårta från ett av bagerierna här, men de vill ha några dagar på sig eftersom detta inte är ngt dagligt bakverk och jag kom ihåg detta alldeles för sent.Så istället blev det köpt osttårta från affären. Inte alls fy skam, den var riktigt god den med. Vi får bara ta det där med prinsesstårta en annan gång.

Trots att barnen numera inte längre är barn, utan ungdomar, skall det vara påskkorgar och besök av påskharen! Och gissa vad, den här mamman glömde!! Imorse då jag sömningt  steg up, såg Dotttern mig och påpekade vänligt och med glimten i ögat att det inte hade kommit ngn påskhare i år! Gissa om mamman i huset fick bråttom fastän klockan inte ens var åtta denna  påsksöndagsmorgon!

Ni som följer med denna blogg, vet att Lillasyster, som fyllde 11 i feburari är yngst men tror knappast på påskharen längre. Dock skulle hon nog ändå ha blivit väldigt besviken om inte ngn påskkorg fylld med choklad skulle ( på ngt mystiskt sätt) ha levererats!

Tack och lov för uppmärksam Dottern och tack och lov att allting redan var inhandlat och planerat. Bara att hämta korgar och godis ur gömmorna och skrida till verket. Resultatet ser ni ovan. Simsalabim, Lillasyster kunde bli väckt av Storasyster med den glädjande nyheten att påskharen visste hde gjort sitt besök i år också!

Efter den någorlunda hektiska, tidiga morgonen, städade familjen upp sig och gjorde sig fina. Det var dags att åka till kyrkan för årets påskgudstjänst.  (På bilden ovan ser ni Dottern i egenhändigt, över två helger, sydda vårklänning!) Och vilken gudstjänst det blev sedan!

Som brukligt är under större, kyrkliga högtider, var kyrkan fullsatt. Traditionen påbjuder att man går i kyrkan på de stora högtiderna, men inte annars? Har aldrig riktigt förstått mig på det där. Jag tycker att man antingen går regelbundet i kyrkan, eller så skppar man helt enkelt. Vad är det för vits att gå två ggr/år liksom?

Mycket sång och musik föermkom naturligtvis i den glädjefyllda gudstjänsten och som sagt, kyrkan var välfylld.

Väl hemkomna igen, var det dags för Dottern att återigen packa väskorna för att åka iväg söderut. Endast två veckor kvar med vanliga föreläsningar och sedan en vecka med tenter och efter det är detta första studieår på universitet över för henne och hon kommer hem över sommaren. Det skall bli härligt att ha hela familjen hemma igen- det ser både Maken och jag fram emot!

Proppmätt!

Svärfar ville bjuda oss ut på restaurang denna lördagskväll. Reservationer hade han också lyckats göra, vilket Inte är  alldeles så lätt här i Tvillingstäderna eftersom många av restaurangerna inte längre tar emot förfrågan om reservationer. Speciellt inte på helgerna då många gärna går ut på en matbit.

Eftersom Dottern är hemma från studierna denna helg, passade det ypperligt för oss alla att åka ut på middag. Sagt och gjort. Svärfar reserverade tidigare i veckan,  så ikväll, på utsatt tid, åkte vi i samlad tropp till den italienska restaurangen.

Behöver jag säga att servicen var utmärkt? Eller behöver jag nämna  att maten och sällskapet var ännu bättre?

Jag beställde en portion spenatfettucine med gräddsås och rökt lax! Otroligt gott! Jag är normalt ingen stor pastavän, men jag måste säga att denna rätt var utsökt. Och mättande! Jag är heller ingen stor vän av rött vin, men vinflaskan som Maken beställde och som delades mellan fyra vuxna, passade  alldeles utmärkt med de olika pastarätterna som vi alla hade  beställt och kompletterade måltiden.

Efter den utsökta maten kom vi hem till oss för efterrätt. Jag hade inte hunnit baka något fantastiskt, utan istället köpt en färdiggjord citrontårta. Svärfar är ingen chokladvän ( jo jag vet, stackars karl alltså!) och eftersom det var han som bjöd oss på mat på utsökt ställe, var det ju inte mer än rätt att han skulle få ngt med citron ( eftersom han gärna äter mera syrligt än sött)  till efterrätt, eller hur?

En trevlig kväll med trevligt sällskap och utsökt mat helt enkelt. Nu känns det mera som om att jag inte behöver äta ngt på ett år eller två!

 

När den finländska kocken ger sig i kast med amerikansk-irländsk matlagning

Det 17.3 firas alltid St.Patricks dagen här i USA  ( och säkert på Irland också) och på den dagen skall man ha gärna ha på sig grönt och äta Corned beef and cabbage.Är man sedan ölrdrickare skall man gärna också ta sig en äkta, mörk Guinness, men detta lämnade jag upp till Maken och Svärfar och drack ett glas vatten med min middag istället!

Det blev gott, trots att finländskan gav sig i kast med denna, typiskt irländska maträtt idag. Egentligen, säger min goda amerikanska vän, med irländskt ursprung och en far från landet, att denna maträtt äts egentligen för att fira det nya året, inte  St.Patricks dagen!

Hur som haver, så provade jag ett nytt recept som jag hittade via Pinterest ( alltså, den nätsidan är ju farligt värre! Går inte ofta dit, för jag fastnar! Det finns alldeles för mycket att titta på och begrunda! Hur är det med er? Är ni stora Pinterest anhängare?)

Köttet skulle gräddas i ugnen på svag värme i hela tre timmar. Kålen skar jag nästan i klyftor och stekte i olivolja på båda sidorna och saltade och pepprade. Efter det åkte den in i ugnen på en halv timme där jag ångkokade den i inget annat än öl!

Den stekta kålen är klar att läggas i ugnen. Ölen  finns i plåten under gallret som kålen ligger på.

Vad serverar man med en traditionell irländska maträtt då? Jo, vad annat än potatis och kokta morötter förstås!

Efter måltiden bjöd jag på efterrätt, som dagen tlll ära inte var irländsk, utan finsländsk blåbärspaj med Ekströms vaniljsås!

Någon måtta med det irländska måste det ju vara ändå… 😏