Öga för färg och form

Min konstnärliga Dotter, som mitt i alla har blivit hejdunderligt intresserad av blommor och växter fick en uppgift igår av mor och far och tog tag i den direkt. Plantera blommor i krukorna framför och bakom vårt hem och göra det riktigt snyggt. Det borde inte frysa ute nu längre, så här i slutet på maj, även om det endast var kring fem grader över plussträcket imorse då vi steg upp…!

Medan hon, med Maken åkte till blomsterhandeln för att handla blommor, höll jag på med annat och såg inte på så noga vad som pågick efter att de kom hem igen och satte igång med att plantera.

Efter att hon var klar och ville visa mig sina färdigheter kunde jag lugnt konstatera att detta jobb kommer i fortsättningen att tillhöra Dottern med sinne för färg och form!

Eller vad sägs om krukan framför garaget?

Eller den som står på framsidan av vårt hem?

Eller blomlådorna på baksidan av vårt hem?

Eller blomkrukorna på den bakre verandan( under blomlådorna)?

Jag kan plantera, inga problem, men det här med att kombinera rätt och få det att se alldeles fantastiskt snyggt ut, det får jag nog som sagt lämna till Dottern hädanefter!

En tuff brud i lyxförpackning?

Hon har endast varit hemma från studierna i  just över en vecka, men har redan de första fem dagarna på sommarjobbet under bältet. Och vilket sommarjobb sedan! Hon ville göra ngt lite annorlunda, gärna relaterat till studierna och det verkar det  någrlunda bli.

Eller vad sägs om detta;

Detta var igår. Hon hade ‘ball field duty’ och plogade/räfsade bobollsplanerna runtom i förorten där hon jobbar.

Den här första veckan har hon klippt mycket gräs med en stor gräsklippare, men idag lördag har det varit riktigt kyligt, regnigt, ruggigt och kallt och inget bra väder för varken maskiner eller människor att åka runt och klippa gräs, så istället fick hon bl.a  lära sig att:

Köra traktor och använda grävskopa i grustaget.

Kolla utrustningen för att se att allt är i skick.

Gissa om den bil-och maksintokiga brorsan är avundsjuk över Syrrans nya sommarjobb? Alltså det är ju helt enkelt inte rättvist att Syrran är myndig och får denna fantastiska erfarenhet och utbildning eller hur?

Nu vill Sonen ansöka också, men som sagt, föräldrarna i huset är inte så säkra på att han får anställning eftersom han inget körkort har ännu och inte har åldern inne heller. Han får nog snällt vänta några år gissar jag…

Under tiden får Dottern njuta av en ledig söndag och en ledig måndag och sedan tillbaka till det nya sommarjobbet. Gissar nog att det blir ngn uppdatering här under de fortsatta vår-och sommarveckorna, so stay tuned….

 

Stort ansvar

Maken är borta på konferens i dagarna fyra. Det faller nu på min lott att se till att hans älskade tropiska fiskar får mat en gång om dagen. Jag har faktiskt kommit ihåg dem precis varenda dag hittills och nu återstår endast en dag kvar av detta viktiga uppdrag.

Det är inte svårt att mata dessa vackra fiskar. Maken köper pyttesmå frusna kuber med ngn slags odlad räkor och dessa lägger jag i en liten kopp med vatten taget ur akvariet och rör om tills den lilla kuben smälter och räkbitarna flyter fritt i vattnet. Sedan är det bara att hälla detta skrovmål i akvariet och låta fiskarna mumsa på.

På bilden ovan syns en del av akvariet. Det är vackert, verkligen och rogivande att stå och titta på en stund. Men vilket arbete! Detta är tredje gången som Maken har försökt att få hela ekosystemet igång och jag tror att han lyckas denna gång. Tredje gången gillt liksom.

Att ha havsfiskar som hobby är tidskrävande och kräver tålamod och en hel del läsning. Man skall nog ha intresse för att hålla på, för om kemikalierna, salthalten, vattentemperaturen, ljuset  och strömmarna inte är precis rätt, så kollapsar allt igen. Algerna tar över och fiskarna blir sjuka och allt dör bort ganska fort.

Vattnet skall bytas varje vecka och detta hör vanligen till Makens helggöra. Under akvariet finns ett till, mindre  akvarium, gömt i ett skåp, som med hjälp av pumpar, fyller på sötvatten, så att havsvattnet i huvudakvariet inte skall bli för salt plus att vattnet i huvudakvariet hela tiden avdunstar. Som bekant, vill ju fiskar gärna ha vatten omkring sig och lär skall dö väldigt fort om deras hem blir tomt. Gälarna och fenorna fungerar liksom inte lika bra, eller hur…?!

Med  jämna mellanrum köper Maken ngt nytt att sätta till sitt akvarium. Då ngt nytt skall läggas till det stora akvariet måste detta nya först tillbringa 4-6 veckor i ett s.k karantänakvarium. På så sätt, ifall de nya fiskarna, sniglarna eller vad det nu råkar vara, har med sig ngn slags smitta/bakterie från fiskaffären därifrån de kom, skall de medicinernas med kopparbehandling eller annat innan de får flytta in i sitt riktiga hem. Ovan ses de två fiskar som just nu befinner sig i karantän. Om ngn vecka borde de få flytta till sitt nya hem eftersom de har simmat länge och  väl i det mindre karantänakvariet och verkar må bra efter att Maken medicinerat dem med kopparbehandling.

Som sagt, otroliga mängder med arbete och sedan får man inte ens klappa fiskarna, utan de måste fångas med håv om man ens skall lyckas få tag på dem!

Det är tur att detta är Makens hobby, för detta otroliga tålamod skulle jag aldrig ha!

Tilläggas skall dock att både fiskar och koraller är köpta från en affär som endast köper odlade produkter, inte tas vilda ur haven!

Kanske man borde ha alla världen politiker försöka att  hålla ett akvarium med havsfiskar vid liv och kanske de då äntligen skulle börja förstå hur otroligt ömtåligt och balanserat detta ekosystem är…?

Spring sing

Vårkonsert för Lillasyster och henens skolkör ikväll! Duktiga var de runt 60 eleverna i åldrarna 10-11 år i åk.4-5. Det var Lillasysters sista framträdande med kören eftersom hon fortsätter till mellanskolan och åk.6 i höst.

Hennes kördirigent/musiklärare Ms.B är fantastisk! Snäll,trevlig, uppmuntrande och betonar det viktiga i att vara med och våga, inte hur bra eller dålig ngn råkar vara på än det ena, än det andra. Till alla oss föräldrar betonade hon ( igen! Via mikrofon den här gången, inte via mejlen.) hur enormt viktigt det är för barn ( och vuxna med för den delen) att ha musik i sina liv. Antingen lyssna till musik eller musicera själv på ett eller annat sätt. Inte alla kan vara professionella förstås, men alla kan lära sig att njuta av alla möjliga slags former av musik och detta är enormt utvecklande för hjärnan.

Inga nyheter förstås, men visst är detta roligt att höra av en utbildad musikpedagog som studerat ämnet och vet vad hon pratar om.

Föräldrarna hade samlat ihop pengar till en tackgåva åt henne. Det blev en vacker blombukett och ett gåvokort på USD 350!! Eftersom kören bestod av 60 elever totalt, blev det en nätt, liten summa i gåva också!

Lillasyster tycker mycket om Ms.B och kommer att sakna denna unga, energiska och proffsiga lärare nästa år. Här poserade de tillsammans efter konserten och visst blev fotot fint?

Efter en välsjungen konsert, med till och med ett kort solo, behöver man definitivt få sin favoritmat. Eller vad sägs om ostpizza på pizzarestaurangen som är Llillasysters absoluta favorit!

Trots det piskande regnet och de kalla temperaturerna blev det en verkligt lyckad kväll!

En späckad söndag

Lördagens lugn utbyttes mot en söndag som var fullspäckad med program från tidiga morgonen till nästan sena kvällen. Jag var tacksam över att vädret var kyligare idag och att solen valde ett gömma sig rätt ofta bakom molnen medan en kylig vind svepte förbi. Det fanns liksom inge tid att slöa i solstolar i dag, men eftersom inte vädret bjöd till denna aktivitet heller, var det ingen skada skedd.

Sonen, tillsammans med skolkompisaran i teaterklubben gav sin sista föreställning av pjäsen Failure igår kväll och idag, söndag skulle alla eleverna infinna sig vid skolan för ‘strike’. Och nej, de gick inte runt med plakat och bad att få mera publik till sina föreställningar. Strike heter det när alla kulisser rivs ner och scenen återställs till sitt ursprungliga jag. Normalt tar denna aktivitet sgs hela dagen, men idag blev ungdomarna klara på rekordtid och strax efter att jag och Lillasyster kom hem från förmiddagens gudstjänst, behövde Sonen hämtas från skolan pga att ungdomarna var klara. Detta kändes bra  eftersom han var borta hela dagen igår, från kl.11 till midnatt, då jag hämtade honom från efterfesten!

På eftermiddagen styrde Lillasyster och jag kosan in till Minneapolis och en till harplektion. Hon har hela tre stycken den här veckan pga vårens harpkonsert om två veckor.

Vi kom hem strax före middagstid och en liten stund efter det kom en viss make hem från stugan och överraskade oss! Han hade tillbringat helgen i norra Wisconsin för lite lugn och ro och hade tänkt stanna till tisdagen! Han tyckte att han hade fått tillräckligt med tid i lugnet i urskogen och vände kosan hemåt tidigare än planerat. Inte oss emot!

Nu är det söndagkväll och nästan dags att krypa ner mellan lakanen. En till jobb och arbetsvecka kommer emot….

Failure

Ikväll gick vi på teater. Sonens gymnasium gav vårens föreställning och pjäsen hette alltså Failure. Återigen en helt fantastisk produktion av ungdomarna. Nästan professionell, fast det är gymnasieeleveer som står för allt.

Sonen är ingen skådepselare, utan har jobbat i många veckor tillsammans med andra elever och regissören att planera och bygga kulisserna, som ni kan se ovan. Nu under förra helgen och denna helgs föreställningar agerar han ljustekniker och befinner sig högt upp i luften, strax under taket för att rikta strålkastarna åt rätt håll vid rätt tidpunkt.

Förra helgen gavs två föreställningar och den här ger ungdomarna sammanlagt tre stycken. En gick alltså av stapeln  denna fredagskväll och sedan finns det två kvar imorgon,

Söndagen skall ägnas till att riva ner alla kulisser igen och ta till vara de bräder som kan bevaras  för nästa föreställning som inte blir förrän på hösten under nästa skolår.

Vårens pjäs utspelar sig i staden Chicago mellan 1900 och 1930 och handlar om familjen Fail och deras, faktistkt väldigt tragiska liv och leverne. Mor och far dör i en båtolycka och de tre systrarna dör alla inom  samma år som unga vuxna och en enda karl förälskar sig i alla tre!

Det var en komplicerad historia, men ungdomarna gjorde en väldigt svårförståelig pjäs riktigt lätthanterlig och fast den låter så tragisk innehöll den många härliga, komiska ställen ändå.

Det blev en rikigt trevlig avslutning på arbetsveckan och imorgon har det lovats sol och tjugo grader varmt. Vi får se…

Bortglömt möte

Klocakn var 08.20 imorse då jag i hastigheten råkade fråga Maken om han hade något möte på jobbet på förmiddagen som han behövde åka till innan hans eftermiddagspass tog vid.

Han svarade så där lite lätt att han minsann skule få njuta av en lugn och skön förmiddag hemma och göra precis vad han ville… eller?

Hastigt och lustigt loggade han in på sitt  mejlkonoto på jobbet och gick igenom den redan digra högen med post som hade samlats under morgonens tidiga timmar. Och se där, mycket riktigt, nog fanns det minsann ett möte som hade behövde åka till.

Smått besviken och arg på sig själv för att han missat detta, hoppade han snabbt i duschen och kläderna, tog tag i arbetsväskan och åkte iväg. Klockan nio behövde han infinna sig och vid 8.45 backade han ut ur garaget! Tur att vi bor nära sjukhuset här i Förorten där han jobbar, för han hann faktiskt i tid!

Kvar på golvet stod dessa:

Våra färdigpackade träningsväskor för en tur till gymet denna förmiddag. Istället blev det så att jag åkte ensam till gymet och mitt Zumbapass och så tog jag med mig Makens väska, ifall hans möte skulle bli klart tillräckligt tidigt så att han skulle hinna träna innan det var dags att åka tillbaka till jobbet.

Jodå, mycket riktigt, mitt under en av våra nya rutiner, kom Maken inspringande till studion där vi Zumbar, gav mig en hastig puss, tog tag i sin väska och sedan styrde han kosan mot herrarnas omklädningsrum. Glad över att hustrun hade tagit initiativet till  att ta med hans väska också.

Efter avklarade gympass ( nej, Maken zumbar inte. Önskar jag skulle få med honom på ett pass, för han har ett bra taktsinne och rytmen sitter i, men han totalvägrar. Zumba är endast för damer menar han…) hann vi t o m på en snabb matbit på en närliggande restaurang, innan han åter åkte tillbaka till jobbet. Dock var han mycket nöjd över hur denna förmiddag hade tett sig sist och slutligen.