Beredda på alla möjliga väder med alla möjliga kläder

Eller åtminstone hoppas jag det. Imorgon, onsdag går flyget österut! Via Island, Stockholm och sedan hem till Österbotten. Nitton timmar kommer resan att ta från dörr till dörr. Nära är det inte, men mycket snabbare än så går det inte att komma. Vår värld kanske har krympt när det komemr till kommunikationer, men då det skall flygas tar det ännu en timme eller två.

Det mesta är packat. Kappsäckarna står ännu öppna, imorgon sätts det sista i dem innan Maken tar oss till flygfältet. Lite resfeber kanske börjar kännas av, men så länge vi inte missar några plan, borde allt klaffa. Denna rutt är den som vi normalt tar, så nu  får vi bara hoppas att väder, fåglar och piloter vet vad de gör så att vi kommer fram som vi skall!

Jag har följt med vädret…. Det är kyligt hemmavid. Vid 10 tiden i förmiddags  var det varmare här hos oss än vad det blev på hela dagen i Österbotten. Följaktligen är långbyxorna och jackorna packade, men också shortsen och t skjortorna.

Nu har vi en natt att sova hemma kvar och sedan bär det av….!

Lillasyster vår och höstjacka draperar den välfyllda kappsäcken.

Sommarläsning nummer 4

Natten mellan lördagen och söndagen läste jag färdigt den fjärde romanen denna sommar. Boken Maine, skriven av den amerikanske  författaren J.Courtney Sullivan visade sig inte alls vara som jag hade tänkt mig.

Boken handlar om en amerikansk familj med rötterna i Irland. Familjen Kelleher och deras liv och leverne, deras alkoholism och deras bråk sinsemellan, men också djuprotade traditioner i katolikens mysterier och seder. Den yngre generationens allt mindre tillit till den katolska kyrkan och matriarken Alices misstänksamhet gentemot sin enga barn och också barnbarn.

Svårläst var de inte. Språket flöt på och det var inte många ord som jag inte förstod. Ändå var jag inte helt förtjust i boken. Den hade sina roliga stunder, visst och skrattet bubblade ur mig mot slutet av boken, men jag läser den knappast igen. Gissar att denna hamnar i loppislådan.

Dock har jag faktiskt redan inhandlat en annan bok av samma författare, som jag helt klart ämnar läsa, men just nu kommer jag att ta en paus från henne och läsa en annan författare som jag gillar skarpt.

Elin HIdlerbrand har jag redan läst flera romaner av och den som jag nu skall ta mig an heter Winter Solstice. Gissar att denna bok kommer att falla mig mera i smaken eftersom jag hittills inte hittat en bok av Mrs. HIdlerbrand som jag inte gillat.

Så medan den heta, fuktiga dagen just nu  utlöses i en ´hejdundrande storm med regn, åska, blixtar och hagel, skall jag krypa up i soffan med en ny bok. Bättre läsväder får man söka efter!

På återseende kära läsare!

From scratch

Så heter det här på andra sidan Potten då man kokar och bakar ngt från grunden. Inte köper halvfabrikat, utan börjar från början så att säga.

Dottern älskar att baka och koka from scratch, vilket hon nog har fått sedan barnsben, eftersom jag gör likadant. Dock är jag inte riktigt lika hurtig som hon är och gör pizza med jäStieg och god fyllning när det är +30 och fuktigt ute…!

Eftersom det hade lovats regn och åska denna eftermiddag och kväll då jag hade tänkt grilla griskoteltter, passade det ju faktiskt bra att Dottern  kände för att stå i köket. Eftersom hon sommarjobbar dagarna i ända, åkte jag till mataffären och inhandlade det hon behövde. Hon skulle ju i alla fall koka middag för hela familjen.

Mjöl och jäst hade vi redan, det var ingredienserna för fyllningen hon behövde: tomater på burk, lök, svampar, paprika, riven ost, skurna oliver och färska basilikalöv.

Hon kom hem från jobbet mitt på eftermiddagen och satte igång direkt. Som bekant tar det ju ett tag att göra deg på jäst. Liillasyster hjälpte till och flickorna verkade ha roligt  i köket. Jag höll mig  ur vägen och lät flickorna hållas. Säkrast så. Om de ville ha råd, gissade jag att de skulle komma och söka upp mig på verandan där jag satt och läste min bok.

Strax före kl.18 presenterades pizzoarna, rykande heta.

Denna pizza var otroligt god. Krossade tomater med ost och basilika. Alltid en vinnande kombination

Garbage pizza  eller skräp pizza kallas dessa pizzor faktiskt som har lite av varje som fyllning. Denna var utsökt med krossade tomater, svampar, oliver, lök och riven ost.

Eftersom flickorna tog hand om vår goda middag ikväll, tog mamman i huset hand om disken. Det verkade vara rättvist, eller hur?

Imorgon kväll har det lovats ostadigt väder igen. Frågan återstår om  jag kan grilla de där griskotletterna eller inte…?

 

Bröllopsdag nr.24

Ja, den gick av stapeln utan större händelser idag, faktiskt. För 24 år sedan, i den typiska juli hettan i Mellanvästern sade Maken och jag ‘ I do’ och på den vägen är det. Då pratade han knappt ngn svenska alls, och nu pratar han sgs flytande.Tre barn har det blivit, som nu alla är  mer eller mindre halvstora. Vart i all världens tider tog all dessa år vägen? Som min kära Ami ( som avled i den aktningsvärda åldern av 95 år för en månad sedan!) sade på ren Jeppis dialekt:

Ja, klocko förstaar ti gaa ho! 

Detta blir direkt översatt till högsvenska:

– Ja, tiden/klockan förstår att gå framåt den ( aldrig stå stilla)!

Och visst stämmer detta!

Eftersom vi tillbringade senaste vecka vid stugan och i fredags upptäckte  en ny, väldigt mysig restaurang, blev det inget bröllopsdagsfirande idag. Vackert så! Inga stora blombuketter för mig och inga kort för Maken av mig och så var det bra så.

En selfie som vi nyligen tog som hastigast och lustigast och skickade till Lillasyster då hon befann sig i Arkansas.

Den där restaurangen i fredags då?

Den hette River Deck och finns belägen en bit från stugan i Wisconsin. Maken, ungdomarna och jag ville åka ut på middag den sista kvällen vid stugan för att fira veckan och skulle åka till ett helt annat ställe än River Deck till först. När vi kom till den utvalda restaurangen var det smockfullt med folk överallt och eftersom restaurangen inte tar reservationer, det var fredag kväll och middagstid var väntetiden hela FYRA timmar! Detta betyddde i sin tur att vi  skulle ha fått bord kring 21.30 tiden och vem vet hur länge det skulle ha tagit innan vi fick vår mat med sådan köer! Nej, ve och fasa! Vi fortsatte alltså färden och hittade detta nya stället och vilket ställe sedan!

Nu är det ju väldigt svårt att förmedla en stämning med fotografier, sepciellt om man bara är amatörfotograf med en mobil som jag, så ni får helt enkelt tro på mig då jag säger att mysigare ställe får man leta efter.

Vi satt ute på en terrass med höga björkar ovanför oss, som erbjöd skugga och som också hade lampor upphängda i sina grenar. Det var ännu ganska ljust då jag tog bilden ovan, så lamporna syns inte så bra.

Maten var, alldeles utsökt med Makens flundra på den övre bilden som serverades över basmati ris ( som jag släv inte är så förtjust i, men som han gillade) och min hamburgare med två olika ostar och sedan en sylt gjord på lök! Fast det var en söt sylt, passade det hela faktiskt ihop, och sedan det vilda riset som serverades kallt och kryddat med citron. Utsökt!

Sonen beställde färsk tonfisk, också serverad på en bädd med ris, men mera som en risotto än Makens basmati ris.  Lillasyster nöjde sig med ngt enkelt från barnmenyn, eftersom hon inte såg ngt som hon var så där väldigt villig att prova från vuxenmenyn.

Mycket nöjda och glada åt vi gott och skålade in bröllopsdagen några dagar tidigt och beslöt att återkomma till denna restaurang mycket snart igen!

Diverse från stuglivet

Efter just under tre timmar är vi hemma i Förorten och visst är det lyxigt med uppkoppling igen, ingen diskussion om den saken. Förmiddagen i Wisconsin bjöd på ypperligt väder med sol, svala vindar och varm sjö att simma i. Varken Maken eller jag ville komma hem, men ungdomarna ville det och lovat är lovat. Efter lunch på resterna som fanns i kylskåpet efter en veckas stugvistelse, hjälptes alla åt och en timme senare var allting packat och klart. Stugan dammsugen, skräpet omhändertaget. Den kvarvarande maten nerpackad och till och med de två badrummen renskrubbade.

Sedan satte vi oss i bilen och styrde kosan hemåt.

Det blev som sagt en mycket fin vecka, trots en seg början och jag tänkte lägga in några bilder från den nu, när jag, som sagt har uppkoppling igen:

De röda stolarna med tillhörande bord som kom med stugan, behövde verkligen lite TLC ( Tender Loving Care) och Maken och Lillasyster tog hand om den saken. I bilden ovan har stolarna blivit spacklade och tvättade och skall få sitt första lager primärfärg.

Det blev ett vitt undre lager som också skall skydda mot mögel eftersom stolarna står ute året runt.

Bordet står här alldeles färdigmålat. Vilken förändring!


Mycket snyggt blev det och frun i huset är mer än nöjd!

The bald eagle,USAs nationalfågel som har blivit mycket vanligare igen tack vare lyckosamma försök att rädda den, fick vi se flera gånger under veckan. Denna bild tog Maken imorse innan vi styrde kosan hemåt. Den flög upp i en tall högt ovanför våran brygga och satt sedan där länge och tittade sig omkring. Inga vackra fåglar kanske, men majestätiska minsann!

Under de regniga stunderna, som nog var ganska många i alla fall, hann det bli en hel del bakande. Här jobbar Lillasyster med chokladrutor.

Många fina stunder på den nu fungerande båten blev det och så kanske höjdpunkten imorse innan vi styrde kosan hemåt igen:

Maken och jag paddlade ut i kanoten runt tiosnåret på förmiddagen och det blev en alldeles underbar färd. Ingen mobil tog jag med, så det blev inga bilder av den oerhört lugna, vackra lilla ström vi hittade att paddla i, komplett med en hel massa näckrosor. Vi var ute runt en timme och solen gassade ner på oss i skydd från vinden från sjön i strömmen där vi befann oss. Eftersom vi inte hade med ngn karta och inte riktigt visste hur långt in vi kunde paddla innan våra ovana armar skulle bli för trötta, höll vi oss till en timmes tid. Dock visade sig, då vi kom till stugan igen att vi nog båda gärna skulle ha varit ute en bra stund till.

Kort och gott, det blev en helt underbar vecka. Imorgon är det söndag och dagen lär börja med sedvanlig gudstjänst. Det ser jag fram emot!

Frustrerande förberedelser

I denna lokal kommer jag att befinnna mig varenda förmiddag mellan kl.09.30 och 12 nästa vecka. Jag hjälper nämligen  till denna sommar igen att dra bibellägret vid kyrkan för barn i åldrarna 3 till 11.

Denna tisdagskväll hade vi ledare informationskväll och förberedande arbete och stundvis var det svårt att inte säga ifrån på skarpen. Inte  under informationen, den var ganska glasklar, men när de var dags att pynta hela kyrkan och göra alla rummen klara etc, då blev mamman i huset en aningen irriterad.

Som så mycket annat i detta landet drivs även mycket inom kyrkans ramar med frivilliga händer. Detta är ju väldigt bra i och för sig, men att få folk att hjälpa till ibland, kan vara mycket svårt.

Vi var flera stycken som hade anmält oss att hjälpa till med att göra de olika rummen klara för de olika aktiviteterna för nästa vecka, men eftersom den kvinna som skulle hålla i trådarna och delegera, var aldeles för hispig och hade alldeles för många tankar och järn i elden på en och samma gång, åkte hälften av de som hade anmält sig att hjälpa till, hem igen! Då de inte fick någon ledning och bara stod och väntade på direktiv och inte fick dem, så gav de upp och åkte! Istället för att fråga ngn annan eller helt enkelt ta saken i egna händer!

Till slut var vi endast sex stycken som var kvar vid kyrkan ännu vid 21.30 tiden, men vi hade i alla fall fått en hel del gjort och nu får allt vila till söndagen, då vi tar i med nya tag för att göra allting klart.

Det är inte många barn som är anmälda och som kommer, hittills endast 55 stycken. Vid vår gamla kyrka rörde det sig om ett bibelläger i mycket större skala, då vi hade kring 300 barn som kom!

Dock är dessa läger så otroligt roliga med många fina, härliga aktiviteter. Det är sportande, det är olika pyssel, det är bibelberättelser med utklädda berättare osv, osv.

Mitt jobb blir att visa en kort filmsnutt om barn i Afrika, deras livssituation och hur den kan jämföras med barnen som kommer till lägret.

Nu hoppas jag bara att vi hinner få allting förberett under söndagseftermiddagen för att vara helt klara då barnen kommer på måndagsmorgonen….

Fortsättning söderut!

Jaha, här stod vi hela bunten imorse. Duschade,( eller läs: bright eyed and bushy tailed!)  klara och färdiga att åka hemåt. Från vänster ses Svärföräldrarana, Sonen, Maken, Lillasyster, Dottern och jag. Det blev, som alltid en riktigt fin semestervecka i Wisconsin Dells och nu var det då dags att styra kosan hemåt igen.

Eller i varje fall de flesta av oss.

Fotot ovan togs  av Makens kusin som mötte upp i Wisconsin. Hon är bosatt i delstaten Arkansas, dit det är just över 1,113 km och körtiden är runt 10,5 timmar!

Medan de flesta av oss körde hem till Förorten i Tvillingstäderna idag, styrde Lillasyster och Kusinen kosan söderut och hemåt till Kusinens. Lillasyster skall skall tillbringa nästan två veckor nere i det mycket varmare och fuktigare klimatet hos Kusinen. Detta blir tredje året i rad för denna vistelse, fast i år är det endast Lillasyster som åkte ner. Ungdomarna här hemma  ville inte  åka i år. Dottern har ju också heltidsjobb nu  under sommaren, så hon hade egentligen inget  annat val än att komma hem i alla fall.

Färden började alltså i Wisconsin  Dells och gick sedan sydvästerut genom delstaterna Wisconsin, Illinois, Missouri och i skrivande stund har resenärerna just landat hemma hos Kusinen i norra Arkansas.

På denna bild hade det stannats som hastigast för att använda toaletten och som kartan visar på golvet befann sig resenärerna i södra Missouri.

Denna båge finns i staden St.Louis i delstaten Missouri och Lillasyster tog fotot medan resenärerna körde förbi.

Vid just över 20 landade denna bild ner i mobilen. Resenärerna befann sig i Kusinens hemstad i Arkansas och det intogs en snabb middag bestående av kvällsmat innan de åkte hem för att packa upp och sova efter den otroligt långa dagen i bilen.

Här hemma blir det nog tomt utan Lillasyster, hon är sgs alltid på ett strålande humör, men samtidigt är det väldigt roligt för henne att vara ute på egen hand. Hon har nämligen en jämnårig, avlägsen släkting i sin egen ålder där nere som hon kommer att träffa under de här veckorna, och flickorna kommer väldigt bra överens, så jag gissar att hon knappast kommer att ha tid för ngn hemlängtan.

Däremot gissar jag nog att mamman i huset kommer att drabbas av Lillasyster-längtan….