Helgprojekt

Ja, det där projektet vid stugan förra helgen ja…. Nu är det så att inne i stugan är det mesta av golvet täckt utav en skön, mjuk, nästan ny heltäckande matta och den är underbar!

Dock är det kanske inte lika underbart att ha denna heltäckande matta strax framför dörren in till stugan….

Alltså hade jag bett den Händige Maken att installera ett annat slags golv inom området där repet ligger i bilden ovan. Vi hade bestämt oss för kakel.

Innan Maken åkte till stugan förra helgen hade vi tillsammans valt ut kaklet som vi tyckte skulle passa bra med den heltäckande mattan och stugans övriga inredning.

Maken kom upp till stugan på fredagseftermiddagen och satte igång med projektet nästan direkt. Då han hade skurit bort mattan framför dörren upptäckte han… plywood. Vilket i och för sig  inte överraskade honom, men då måste han först täcka golvet med ett skyddande material så att kaklet inte skulle röra sig med golvet därunder….

På paketet stod det att det skulle ta ca.1 till 1,5 för massan att torka, men i själva verket tog det hela 12 timmar för medlet att bli torrt, vilket betydde att projektet skulle ta längre än väntat.

På lördagsförmiddagen blev det dags för murbruk och plattor och bilden  ovan kom från Wisconsin. Jag var redan nöjd, trots att det inte var klart ännu, men vilken skillnad!

Efter allt väntande blev golvet helt klart sent på söndagskvällen och Maken packade ihop alla sina verktyg pch grejer, hunden Lilly och styrde kosan hemåt igen. Jobbet  på sjukhuset kom emot och han måste hem till Förorten igen.

Och slutresultatet då? Jo….

Den där Maken, han kan han!

 

Det här är min pappa…

… och han är alldeles täckt av hår och har därför inga kläder på sig!

Detta anförtroddes jag av en av våra femåriga flickor på jobbet i förmiddags och jag frågade henne på direkten om jag fick ta en bild av teckningen med pappan, för visst är den väl så fin?! Se de där stora ringarna på vardera sidan om huvudet? Jo dessa är pappans öron som ritades dit efter att jag frågat om hennes pappa har öron.

Det belv en rikigt fin första dag på jobbet. Full fräs direkt, men annat skulle ju vara märkligt då det kommer till småttingar.

Dock märks det att jag inte är van med takten. Ikväll är fötterna trötta och jag har suttit mest och slöat efter middagen och uppstädningen av köket blev undanstökat. På grund av familjens aktiviter och en Make som jobbade sent, behövde jag skippa kvällens Zumba och jag måste säga att jag var rätt besviken. Nu i efterhand så tänker jag ändå att det säkert var lika bra att jag inte kunde åka. Lördagen är inte långt borta och då blir det mera Zumba. Till dess är det mera arbete med både nya barn och sådana som vi hade förra skolåret, som väntar.

Riktigt kul!

Höstmys efter (nästan) en jorden runtresa denna lördag i september

Jag tände  levande ljus för en stund sedan. Åter blir det höstsäsong med levande ljus och det är ju verkligen så mysigt. Kanske inte så grönt, men jag försöker vara grönare inom andra områden.

Denna lördag har bjudit på gråmulet väder. Lite duggregn här och där och inte mera än aderton grader då det blev som varmast mitt på dagen. Långa ärmar känns ovant, men kombinerat med trekvartsbyxor, känns klädseln  inte SÅ höstaktig ändå.

Det har varit en rätt bra lördag.Jag tog  just det färdigtgräddade bananbrödet ur ugnen och nu sitter jag och njuter framför mina  tända levande ljus. I förmiddags åkte jag till mitt andra Zumbapass sedan sommaruppehållet och oj…  vilka trötta ben jag fick! Mjölksyran slog till direkt, redan i uppvärmningen. Det var bara att kämpa sig igenom och fortsätta till nästa låt. Eftersom alla rutiner, utom sju stycken, var nya ( för mig) glömde jag snart bort mjölksyran och koncentrerade mig på rörelserna istället.

Det gick ngt bättre än i tisdags, men inte alls lika bra som i början på sommaren i juni, då jag ännu lydigt åkte till mina Zumbapass tre ggr i veckan. Nu har det varit sommar och jag har slarvat alldeles otroligt med motionen ( och dieten, som jag också försöker åtgärda.) och det märks på alla sätt och vis. Bara att ta ny tag!

Eftermiddagen gick mestadels i körandets tecken. Sonen, som är väldigt teknikintresserad och teknikkunnig hade lovat vara kameraman för en fotbollsmatch ( europeisk) vid en av gymnasierna som är hårda konkurrenter till hans skola. Han behövde få skjuts dit efter Zumban.

Matchen skulle börja vid 15 tiden, men Sonen ville vara på plats en kvart före avspark för att göra sig redo och få kameran på rätt plats. Sagt och gjort. Eftersom rivalskolan ligger 24 km bort från han skola, åkte vi iväg i god tid och, som beräknat kom fram i god tid.

Eftersom han hade lycktats  fixa skjuts hem med en bekant som har körkort, svängde Lillasyster och jag österut igen och fortsatte mot musikaffären. Hon behövde nämligen ett musikhäfte för orkestern i skolan. Hon skall nämligen lära sig spela altfiol i skolans orkester nu när hon är i mellanskolan och vi behöver inhandla boken åt henne.  ( i vårt skoldistrikt finns inget som liknar musikundervisningen som vi hade på 80 talet i mina skolor. Istället väljer eleverna i mellanskolan om de vill lära sig spela ett instrument och delta i stråkorkestern eller blåsorkestern. Om man inte vill lära sig spela ett instrument, kan man välja körsång istället.)

Till musikaffären kom vi, men boken som Lillasyster behövde fanns inte på lager, utan måste beställas. Vi skulle till att fortsätta hemåt, när ett panik SMS kom från Sonen. Han saknade det minneskort som han behövde till kameran för att kunna filma matchen! Minneskortet var hemma och kunde jag vara så otroligt snäll och hämta det?

Eftersom vi befann oss en bra bit från hemmet, skulle matchen nog ha varit slut innan jag kom tillbaka med minneskortet. Han råkade ha ett med mindre utrymme i kameran som han kunde använda, så han måste klara sig med det.

Väl hemkomna igen sökte jag igenom Sonens skolväska och jodå, minneskortet var precis i den fickan i skolväskan där han skrev att det skulle finnas.

Snabbt tog jag fotot  ovan och skickade åt Sonen, som konstaterade att det visserligen var rätt minneskort, men innan jag kom tillbaka med det skulle matchen vara över. Jodå, det hade jag redan  som sagt konstaterat, men vad jag inte visste var att Sonen hade fått ytterligare två kompisar att hjälpa honom med filmningen och en av dem hade ett extra minneskort!

Slutet gott, allting gott och tack och lov behövde inte mamman köra tillbaka!

Nu är det kväller och hela huset doftar gott av ovannämnda bananbröd. Jag försöker bestämma mig om jag borde lägga igång ngn annan slags bakning eftersom det är så svalt och skönt ute ikväll….

 

 

En lite-av-varje fredag

En Son som absolut inte ville bli fotograferad imorse innan han gick ut till skolbussen. Maken var snabb och fick nästan ett bra foto av honom…. Storayster ville se en skymt av sin bror  via den digitala tekniken skrev hon och detta var allt hon fick. Dock bättre än  inget….

En alldeles gosig och ensam liten hund som saknar sin hundsyster därför att denna har åkt med husse till Stugan. Dock fick hon slicka av tallriken med kött rester efter middagen och det var ju inte så fy skam. Kanske det inte alltid skulle vara så dumt att vara den enda hunden i familjen ändå eftersom godbitarna inte behöver delas sinsemellan….?

Höstens första projekthelg för Maken som lastade bilen full med grejer strax efter lunchen och körde nordösterut igen mot stugan. Denna helg skall det installeras både det ena och det andra, men vad som skall installeras kommer jag att skriva om i ett annat inlägg när allt är klart.

Denn vackra bild skickade Maken efter att han kommit fram till stugan. Gav mig, som stannade hemma  i Förorten för att sköta markservicen, en enorm stuglängtan, fast jag var just där för fem dagar sedan…

Policies and procedures

Ugh. Suck. Stön. Idag satt vi på skolbänken hela gänget. Gänget jag jobbar med alltså. Vårt lilla dagis öppnar inkommande tisdag och före det är det en del som måste göras. Bland annat sitta stilla i 6+ Timmar  och lyssna på Chefen, som visserligen är världens bästa och trevligaste chef, men hon behöver gå igenom en hel massa pappersarbete med oss innnan vi får öppna våra dörrar.

Till exempel en s.k ‘risk reduction plan’. Eftersom vi sköter om småbarn i åldrarna 16 månader till fem år, behöver alla samtliga kolleger veta vilka risker det finns för barnen och hur dessa kan undvikas. Risker för fall, risker för att tappas bort? Vad gör vi om det brandlarmet går eler tornadosirenerena börjar tjuta? Vem tar ansvar för vem och vad? Vart går vi? Vad gör vi om ett barn får en allergisk reaktion som kräver Episprutan och antihistamin? Vem ger den? Vem ringer nödnumret? Om vi misstänker att ett barn far illa hemma, misshandlas eller på annat sätt, vad gör vi? Hur går vi tillväga och vem rapporterar det till myndigheterna?

Allt detta och mer därtill diskuterades under hela dagen. Åtminstone bjöd Chefen på god lunch, så det var trevligt.

På eftermiddagen efter lunchen blev det lite mera genomgång av tjocka pärmar och sedan släpptes vi äntligen lös att sätta igång planeringen och det gick faktiskt rätt fort och som en dans då vi äntligen kom igång. På måndagen blir det ytterligare ett planeringsmöte och sedan kommer vi igång då på tisdagen. Jag jobbar med de lite äldre barnen, 3-4 åringarna och hittills har vi 60 barn anmälda och jag känner hela 46 av dem från förra året, så jag gissar att det blir en ganska lätt första vecka, men vi får ju se…. ( inte alla 60 barnen  kommer på en gång! Lugn bara lugn!)

Läxorna börjar komma hem nu igen när skolåret börjar för mig också.

Med lite vemod i hjärtat…

… har vi denna måndag återvänt hem till Förtorten från stugan. Vadå måndag?, undrar ni skarpsynta läsare säkert nu. Har ni inte samma dagar där på västra sidan Potten som vi har här på östra?!

Jodå, lugn bara lugn. Det är nämligen så att den första måndagen i september är alltid helg dag här på andra sidan Potten. Labor Day, arbetarnas dag firas, men några stora marscher o.dyl förekommer nog inte här där vi bor. Kanske på andra ställen runtom i landet, men inte hos oss. Labor Day, har mera blivit som avslutning på sommaren. De flesta skolor börjar imorgon efter långhelgen och många har ledigt denna måndag. Om man har stuga, spenderas denna helg ofta vid denna, för att fira sommarens sista hurra.

Igår ute på promenad med hundarna tog jag denna bild av vägen som leder in till stugan vår. Fortfarande grönt på båda sidorna och vägen kantas av vackra, stora ormbunkar, höga tallar och flera olika lövträd. Om en månad kommer allt det gröna att vara sprakande i höstens alla färger och jag hoppas att vi kommer oss iväg en helg i oktober att njuta av allt det vackra.

Högt där uppe satt han och nästan pep igår. Jag har aldrig hört dessa mejstästiska fåglar låta förut och trodde först det var en katt som nästan jamade och skrek. Då märkte Maken att det faktiskt är denna jättelika, amerikanska symbolfågel som låter så där ynkligt och skrikigt. Det är nog inte efter sina läten dessa fåglar har fått sitt hedersuppdrag att vara symbol för detta jätteland! ( Han är svår att hitta där uppe i jättetallen. En ledtråd, se på den högra sidan av tallen.)

En välbekant vy nu för er som läser dessa skriverier. Denna bild tog jag imorse då vi åt morgonmål i rätt blåsiga förhållanden och det kändes tydligt att hösten är i antågande på den mycket svalare vinden.

Och så den där röljda stranden ja… måste ju visa upp den i förmiddagssolen ändå!

Och så lådor och väskor uppstaplade igen och dags att vända kosan hemåt då efter en avkopplande och skön helg. Nu sparkas den s.k projeksäsongen igång. Preis som förra hösten och vintern har Maken en hel del små projekt som han vill ta itu med vid stugan medan jag stannar hemma och sköter markservicen. Vackert så! Han njuter av dessa projekt och lite egen tid emellan det hektiska tempot och jobbveckorna på sjukhuset. Det är honom väl förunnat att komma bort några dagar ibland och titta ut över sjön och lyssna till lugnet. Alla behöver en sådan fristad och stugan har snabbt blivit hans.

Efter denna sköna helg  i norra Wisconsin, har vi nu tagit oss hem till Förorten och skall ladda om för skola och jobb. Maken har ledigt denna vecka, men ungdomarna börjar imorgon och jag börjar på onsdagen. Det långa, härliga sommarlovet är över och plikterna kalkar!

Middle school locker move in, chapter 2

Det är tine alltid så lätt att veta vad som väntas då man skall börja i en ny skola. Jag trodde, lite felaktigt att Lillasyster visste vad det handlade om igår när vi åkte till hennes nya skola och hon skulle så att säga flytta in i sitt nya skolskåp. Tydligen hade mamman i huset inte riktigt kommunicerat med lilla Dottern vad detta handlade om.

Idag åkte vi tillbaka till mellanskolan där hon börjar inkommande tisdag med skolväskan som nu var fylld till bristningsgränsen av det skolmaterial som vi inblandat och också samlat ihop hemifrån  som blivit av från tidigare skolår.

Häften, pennor, pärmar, osv. Som kommer att behövas redan första dagen förstås. Även om den första veckan  nog kommer att ägnas mest åt att lära känna den ny skolan, många nya klasskompisar och nya lärare och rutiner. Dock ville Lillasyster ha det mesta på plats redan.

Lillasyster stegade med mera bestämda steg in i  den nya skolan idag under en klarblå himmel och lagom varma temperaturer på  runt tjugo grader. Skolväskan är färdigpackad på ryggen och idag hittade hon alldeles själv till sitt nya skåp, vilket gjorde henne mycket glad förstås.

Sama skåp, samma förtjusande elev men nu med fyllt skåp och pyntat med en liten gardin med mjuka tofsar, en spegel och en liten egenhändigt tillverkad anslagstavla.  Alldeles klart för skolstarten. Och pyntat skall det ju nog vara om man är 11 årig flicka som börjar i mellanskolan. Detta verkar ju inte vara lika angeläget för pojkar. Brorsan bara småskrattade åt sin syster, fast det bekom inte systern alls. Hon bara gjorde en rolig min åt honom och brydde sig inte om hans kommentarer. Vackert så!  Var och en med sitt!

Nu tar vi sista helgen innan skolåret tar vid och visst gick denna sommar otroligt fort ändå. Mycket har vi gjort och en hel del resande fick vi in. Mycket tid vid sjöar och hav på båda sidor om Potten. Precis som en sommar skall vara!