Ett människoöde…

Jag försöker hjälpa så gott jag kan. Det är inte mycket mera jag kan göra än att lyssna, men jag hoppas och tror att det hjälper lite.

Jag tar det från början:

Min kompis och jag träffades redarn på college endast några veckor efter att jag hade flyttat hit. Vi jobbade på samma dagis faktiskt och kom bra överens direkt. Hon var ung mamma, hade redan en två årig flicka vid 19 års ålder och hade hädneran fulla. Jobbade, gick i skola och var singelmamma. Hade just flyttat hemifrån för att lite mera kunna etablera sig och lära sig klara sig på egen hand med sin Dotter. Tuff helt enkelt. Hade inga planer på att bli mamma vid 17 års ålder, men ibland går det inte som man tänkt sig. Pojkvännen ville inte veta av barnet och drog sin kos. Kompisens föräldrar var inte heller stöttande, och rätt sårade över att deras Dotter inte väntat med att skaffa barn. Som sagt, livet blir inte alltid som man väntat sig.

Detta är redan länge sedan. Denna Dotter har nu redan hunnit bli 25 och födde själv, för ganska exakt en vecka sedan, en liten son. Eller egentligen en riktigt stor sådan, eftersom han var välskapt och över 4 kg!

Komplikationer tillträdde, Dottern är av naturen liten till växten och hade svårt att krysta ut en sådan klimp till son. Alltså, blev det kejsarsnitt lite hastigt och lustigt, men till slut gick allt bra ändå.

Medan förarbetet pågick förra måndagskvällen, åkte jag till det närliggande sjukhuset  ( samma sjukhus där Maken jobbar, men han råkade ha ledigt den kvällen och var hemma med oss.) för att hålla min kompis sällskap en stund. Det var redan sena kvällen innan jag kom mig dit eftersom vi hade eget program först. Dock var kompisen mycket glad över besöket, ävenom det blev rätt kort.

Vi höll kontakten under natten och vid 06.30 tiden följande morgon föddes den Lilla/stora Sonen och var välmående och frisk. Min kompis kunde andas ut så här långt.

På grund av att det togs kejsarsnitt, hölls Dotter och Son längre på sjukhuset än de vanliga 48 timmarna och i fredags släpptes de hem till källarvåningen där de bor med Pojkvän och Pojkvännens mormor.

Det är här det blir knepigt nämligen och min kompis är mycket bekymrad och jag försöker stötta så mycket jag kan.

Pojkvännen är ung, har just fyllt 18 och är ännu gymnasieelev.( gymnsiet i USA är obligatoriskt.)  Blir inte klar ännu, är efter med grunskolan eftersom han har haft en mycket tung och svår upväxt. Han går i en alternativ skola för att också kunna arbeta så mycket vid sidan om som möjligt, vilket är speciellt viktigt nu eftersom han har blivit pappa. Han bor med sin mormor eftersom hans mamma sitter i fängelse pga av användande och langande av olika droger, men främst amfetamin. Hennes Son har själv varit missburkare, trots sina unga år och blev ganska nyligen klar med behandling och är just nu drogfri. Någon pappa finns inte i bilden, vem vet vilka  slags öden mamman har varit med om med detta slags liv. Hon kanske inte ens vet vem som är pappan till hennes båda söner….

Och nu har denna unga pojke, med redan en så stor börda för sitt unga liv, gått och blivit pappa. Kom ihåg att här finns inget som barnbidrag, betald föräldrarledighet etc. I detta landet skall man helst  klara sig själv. Socialhjälp finns att få, men det skall vara mycket illa ställt innan den delas ut.

Min kompis är bekymrad och det förstår jag. Hon vill ju att bebisen skall få växa upp med mycket kärlek och stabila förhållanden, men medan bebisens pappa är ung och försöker komma framåt i livet på bästa sätt, har bebisens mamma rätt nyligen ( före graviditeten)  fått diagnosen ‘bipolar disorder’  och vägrar att ta medicin. Klarar inte av hålla ett jobb och skall nu försörja ett barn…

Ingen lätt situation, eller hur? Jag försöker som sagt att lyssna och låta min kompis prata, som i sin tur försöker att inte lägga sig i alldeles för mycket, men helt klart oroar sig för den nya, lilla familjen. Hur skall detta gå?, helt enkelt.

Denn dagen, ett människoöde….

Överraskande duktiga….

…. var gymnasiets elever i måndags då vi gick på konsert med tre av skolans fem stråkorkestrar. De flesta av eleverna började spela när de började på sexan i mellanskolan och nu är de på nian, vilket hos oss är det första året i gymnasiet.

Sonen, längst in i bilden, spelar bas. Detta är hans fjärde år och han har lärt sig en hel del. Musikalisk som sina två syskon är han också och skulle gå längre och lära sig mera…. om intresset fanns.

Det är synd, men inför nästa läsår har han valt bort orkestern till förmån för andra, mera datainspirerade ämnen.

Samtidigt tycker jag inte att barn/ungdomar skall tvingas till att hålla på med ngt som inte intresserar eller förnöjer. Med undantag av läxor och skolarbete då förstås.

Så när skolåret är slut gissar jag att vi får börja söka med ljus och lykta efter ngn som vill köpa ett stort instrument av oss då…. Intresserad? ( bara så att inga misstag uppstår: du står själv för portot…! 🤔😝)

How far is it between St.Petersburg and Helsinki?

Ja, kan ni hjälpa mig med denna fråga kära läsare? Detta var en bland många frågor som jag och Lillasystern fick ikväll när vi deltog i hennes skolas internationella kväll, den tredje i ordningen. Vi har aldrig varit med och representerat Finland förut, utan varit gäster de tidigare åren.

Nu i år var vi alltså med som deltagare och hade gjort allting klart för redan sex veckor sedan, då denna kväll egentligen skulle ha gått av stapeln. Anledningen till annulleringen då var en mycket kall sådan, närmare -40 grader!

Men ikväll gick kvällen av stapeln som planerat och här ovan ser ni vårt bord. Jodå, visst är det min studentmössa som Lillasyster bär på huvudet. Många trodde att det var en kaptensmössa av ngt slag och blev mäkta förvånade när de fick reda på att det var min  ‘high school graduation cap’.

Lillasyster har själv gjort planschen med lite hjälp av mig och sedan har vi samlat på lite smått och gott att representera Finland med.

Det blev en lyckad kväll, med 14 länder representerade och med flera fina dansnummer av olika dansgrupper.

Bilden av denna dansgrupp blev inte speciellt bra eftersom jag stod så långt borta vid vårt bord, men barnen i denna dansgrupp dansade väldigt duktigt.

Detta år var det sista för Lillasyster att medverka eftersom hon fortsätter till mellanskolan i höst och går alltså ut femman i juni. Hon var så nöjd över att få vara med!

2 x 4 h

Dottern var arg som ett bi då hon messsde tidigt igår morse från bussen på väg till sin första föreläsning vid universitetet. Hon hann med bussen, men hade vaknat nio minuter före hon måste gå iväg till busshållplatsen efter en rejäl försovning.

Hon gissade att anledningen till denna försovning nog berodde på en viss väckarklocka som hörde till rumskompisen. Denna väckarklocka hade nämligen varit inställd på att börja ringa kl.03.00! Den ringde och ringde och dess ägare vaknade inte av eländet och till sist måste Dottern klättra ner från sin högsäng för att stänga av oljudet. Sedan klättra upp igen och försöka somna om efter att nu förstås vara klarvaken.

Men den påföljden att hon själv stängde av sin väckarklocka när den började ringa runt halv sjutiden, dock en mera human tid på dygnet att stiga upp.

Dottern hann till sin föreläsning och jag bad henne diskutera saken med rumskompisen, vilket hon sedan gjorde senare på kvällen.

Jodå, rumskompisen visste mycket väl att hon hade ställt väckarklockan på ringning vid tre tiden på morgonen, men hade inte hört den pga att hon sover med öronproppar…. Däremot hade hon hört att man egentligen skall dela upp sitt natt i två fyra timmars skiften och det var det hon hade tänkt göra den natten. Alltså först sova i fyra timmar, sedan vaka en stund för att låta kroppen vakna och sedan bli trött igen och sedan sova i fyra timmar till!

Jag skrattade så jag trodde jag skulle kikna! Alltså, tonåringar! Jag frågade Dottern var rumskompisen hade lärt sig detta och hon svarade att hon inte visste, men att hon föreslog åt rumskompisen att det kanske vore bäst att experimentera med detta skiftessovande nästa år när de inte längre delar ett rum….

Tack och lov höll hon med och förhoppningsvis har rumskompisarna återställt friden i sitt lilla krypin….

Dottern och rumskompisen förra sommaren då de träffades för första gången.

Debatt på Facebook

Jag brukar verkligen inte vara den som ger mig i kast med olika debatter på Facebook eller någon annanstans på nätet med för den delen, men imorse blev det så. Vet inte riktigt vad jag skall  skylla på. Den hejdundrande förkylningen som jag ådragit mig eller impulsivitet då jag satt och vilade i sängen  och slöade på mobilen medan jag väntade på att näsan skulle öppnas till följd av förkylningsmedicinen som jag tagit? Ja, vem vet!

En väninna som jag inte egentligen har kontakt med längre än på Facebook hade nämligen lagt ut en länk till en artikel om ett vaccin och dess association med dödsfall. Någon annan hade sedan  i kommentarsfältet länkat till en annan artikel om samma vaccin och denna artikel påpekade i sin tur att detta handlade om falska påståenden och att vaccinet verkligen inte var dödligt.

Här går debatten het om vaccinering av barn. Har förstått att detta varit på tapeten hemma  också.

Eftersom jag är gift med en läkare och vi har tre barn tillsammans, gissar jag att ni vet var jag står: barn skall vaccineras.

Tror jag på att vissa vaccin orsakar autism? Absolut inte och detta har bevisats flera ggr om vid det här laget, men ändå finns det de som tror på detta. Kan olika vaccin ge biverkningar? Absolut! Det är därför du som patient ombeds vänta i väntrummet efter avslutade vaccineraing i 15 minuter för att ha läkare och medicinsk  personal till hands, utifall att en reaktion skulle äga rum.

Kvinnan som hade länkat till artikeln fick kommentarer både för och emot vaccinering. Jag läste igenom artikeln som hon länkat till och visst kunde den vara trovärdig, men eftersom dödsfallet det handlade om inte helt kunde påpeka att det var vaccinet som var boven i dramat,  och anledningen till den unga kvinnans bortgång, så bevisade inte denna artikel ngt.

För att lära mig mera om vaccinet som ges mot HPV viruset gick jag till den amerikanska hemsidan cdc.gov. Jag fick raka svar på mina frågor och gick sedan tillbaka till Facebook sidan och länkade i kommentarerna till informationen som jag fått.

Den stackars väninnan som lagt upp den ursprungliga artikeln ombads ta ner den helt och hållet efter att jag och flera andra sgs bevisat att artikeln var fallsk.  För en stund sedan kollade jag om flera kommentarer skulle ha regnat in, men nu har hon tydligen tagit ner allting som hon hade fått rådet om att göra.

Dock måste jag säga att alla de som hade debatterat gjorde det på ett mycket artigt sätt och ingen nedsatte ngn annan eller sade fula saker.

Vad lärde jag mig av detta då? Jo, att gå till de rätta källorna på nätet och länka till dem istället för att fortsätta sprida falsk information. Vaccin har ofta biverkningar, helt klart, men de för också mycket nytta med sig. De är mediciner. Säg de mediciner som inte för med sig biverkningar…?

I delstaten Minnesota måste ditt barn vaccineras mot de vanligaste barnsjukdomarna innan de får börja skolan. Om du av olika skäl  väljer att INTE vaccinera, måste du kunna uppvisa läkarintyg på att du valt att inte vaccinera och varför och att du också förstår, som välinformerad förälder, de risker du utsätter ditt barn för.

Alla vi som gick igenom de vanligaste barnsjukdomarna som barn, mässlingen, röda hund, vattkoppor, röda hund osv. Kan kanske tycka att det är onödigt med alla dessa vaccin. Då säger jag så här: i de FLESTA  fall tillfrisknar barnet, men inte alltid. Ibland kan olika men uppstå efter en barnsjukdom. I extrema fall har barn dött i en helt vanlig barnsjukdom.

Nu blev ju inte debatten speciellt het eller långvarig  och hölls väldigt civil, men  lite synd tycker jag nog om väninnnan ändå som mer eller mindre tvingades ta bort sin länk…

Hon styrde kosan söderut igen….

…. och inte helt utan problem heller denna helg!

Den fem timmar långa resan var nästan över då Dottern meddelade att bussen som hon åkte tillbaka till universitet med just hade kört in i en bil bakifrån och krockat vid ett trafikljus!

Tack och lov skadades ingen på den fullsatta bussen ( och inte bilföraren heller!) och efter diverse utbrytanden av nummer, mobil och försäkring, kunde resan avslutas och Dottern återvände helskinnad till skolan.

Lite väl mycket dramatik med denna Dotter just nu. Kanske vi bara ber henne flytta hem och har henne att studera på distans…?! 🤔

Baskunskaper i det Hawaiiska språket

Det hawaiiska språket var på väg att dö ut, men är nu på väg tillbaka med stormsteg!  Det har funnits befolkning på öarna sedan ca.1000 år tillbaka, men under de senaste två århundradena har engelskan tagit över. Den polynesiska urbefolkningen hade en kung på 1800 talet  ( Kung Kamehameha) som var väldigt intresserad av allt europeiskt, och i synnerhet Storbritannien, viket i sin tur gjorde att engelskan fick ett väldigt stort inflytande. Hawaii var ett kungadöme ända tills USA mer eller mindre tog  över kungadömet och förklarade det en av USAs stater. Detta hände så sent som på 1959!

Nu är språket på väg tillbaka och det lärs ut i lågsdiet igen. Så vitt jag vet är denna språkundervisning inte obligatorisk, men intresset för språket och de polynesiska rötterna är nu stort.

Så gott som alla ortnamn, vägnamn och ställen är på hawaiiska, ( heter det så?) och de är rätt knepiga att uttala, till en början, men när man väl hört namnen uttalas  några gånger är det inte så svårt.

Språket hade inget alfabet förrän den vita mannen kom till öarna och skrev ner det. Det blev ett alfabet med endast 12 bokstäver. Språket är väldigt melodiskt och stor betydelse läggs på vokalerna. Till exempel bokstaven s existerar inte ens. Bokstäverna uttalas annars precis som på svenska!

För att stava Hawaii rätt, skall det egentligen vara Hawai’i och uttalet är ett helt vanligt v i mitten och sedan en kort paus mellan de två sista vokalerna. Ofta förekommer det en accent mellan vokalerna och då uttalas ordet med en liten paus mellan vokalerna. Om ett streck förekommer över en viss vokal, läggs betoningen på denna. Ett O uttalas som svenskan Å, men annars är det bara att prata på!

Här kommer ett smakprov på några ord, fraser och uttryck :

E komo mai – kom in

Aloha kakahiaka- God morgon

Aloha ‘auniala- God eftermiddag

Mauna Loa- stort berg

Mahalo nui loa– tack så mycket

A hui hou kakou- på återseende

Mahalo-tack

Expemepl på olika namn:

Kilauea– vulkanen på den stoa ön som hade utbrott i våras och som pågick i tre månader

Ali’i Drive– även som vårt hotell låg på

Hilo– stad på östra sidan av den stora ön

Kailua Kona– staden som vi besökte och bodde i