Fast and furious, short and sweet

Ja, det finns många bra uttryck på engelska som kunde användas till att beskriva denna påskhelg.

En glad hemvändande Dotter hämtade jag hem på långfredagskvllen från busshållplatsen nära Ikea. Hon kom hem till ‘mamma mat ‘ och var så nöjd, så nöjd. Det är klart att det blir en aning ensidigt att alltid äta kafeteriagjord mat på studenthemmet.

Eftersom helgen var så kort, blev det påskmiddag på lördagen, istället för påsksöndagen, som brukligt är här hos oss.

Lördagen bjöd på en helt otroligt vacker dag, med hela 26 plusgrader och påskskinka som avnjöts ute på verandan med de nya fönstrena nerlagda och en härligt varm vårbris osm svepte in bland oss alla där vi satt. Alla vi fem i familjen och så Svärföräldrarna naturligtvis.

Maten serverade jag på den fina serveringsvagnen som Maken snickrat ihop för något år sedan. Enkom för större middagar på verandan under vår och sommarhalvåret.

Till skinkan blev det potatismos, ugnskokt sparris, sallad, semlor och en gelérätt som är väldigt vanlig vid högtidligare middagar och bland den äldre generationen.

Till efterrätt hade jag ämnat beställa äkta, skandinavisk prinsesstårta från ett av bagerierna här, men de vill ha några dagar på sig eftersom detta inte är ngt dagligt bakverk och jag kom ihåg detta alldeles för sent.Så istället blev det köpt osttårta från affären. Inte alls fy skam, den var riktigt god den med. Vi får bara ta det där med prinsesstårta en annan gång.

Trots att barnen numera inte längre är barn, utan ungdomar, skall det vara påskkorgar och besök av påskharen! Och gissa vad, den här mamman glömde!! Imorse då jag sömningt  steg up, såg Dotttern mig och påpekade vänligt och med glimten i ögat att det inte hade kommit ngn påskhare i år! Gissa om mamman i huset fick bråttom fastän klockan inte ens var åtta denna  påsksöndagsmorgon!

Ni som följer med denna blogg, vet att Lillasyster, som fyllde 11 i feburari är yngst men tror knappast på påskharen längre. Dock skulle hon nog ändå ha blivit väldigt besviken om inte ngn påskkorg fylld med choklad skulle ( på ngt mystiskt sätt) ha levererats!

Tack och lov för uppmärksam Dottern och tack och lov att allting redan var inhandlat och planerat. Bara att hämta korgar och godis ur gömmorna och skrida till verket. Resultatet ser ni ovan. Simsalabim, Lillasyster kunde bli väckt av Storasyster med den glädjande nyheten att påskharen visste hde gjort sitt besök i år också!

Efter den någorlunda hektiska, tidiga morgonen, städade familjen upp sig och gjorde sig fina. Det var dags att åka till kyrkan för årets påskgudstjänst.  (På bilden ovan ser ni Dottern i egenhändigt, över två helger, sydda vårklänning!) Och vilken gudstjänst det blev sedan!

Som brukligt är under större, kyrkliga högtider, var kyrkan fullsatt. Traditionen påbjuder att man går i kyrkan på de stora högtiderna, men inte annars? Har aldrig riktigt förstått mig på det där. Jag tycker att man antingen går regelbundet i kyrkan, eller så skppar man helt enkelt. Vad är det för vits att gå två ggr/år liksom?

Mycket sång och musik föermkom naturligtvis i den glädjefyllda gudstjänsten och som sagt, kyrkan var välfylld.

Väl hemkomna igen, var det dags för Dottern att återigen packa väskorna för att åka iväg söderut. Endast två veckor kvar med vanliga föreläsningar och sedan en vecka med tenter och efter det är detta första studieår på universitet över för henne och hon kommer hem över sommaren. Det skall bli härligt att ha hela familjen hemma igen- det ser både Maken och jag fram emot!

Vår privatchaufför

Vi har ju skaffat privatchaufför Maken och jag. Det visste ni kanske redan? Jodå, en sådan borde alla ha. Vår fick vi i slutet på januari och det går så bra så. Han bara kör och kör och är SÅ nöjd över att få köra. Så fort han får tillfälle till att sätta sig bakom ratten, tar han det.

Senast i helgen då vi skulle köra runt till olika ställen kring sommarstugan då än det ena,  än det andra skulle införskaffas.

Jodå, visst är det Sonen vår, som har körtillstånd nu när han är 15 år och behöver få in sina övningstimmar. Han kör sgs varje dag nu, även om det bara rör sig om fem minuter här eller tio minuter där. Nöjd är han. Duktig är han och lär sig fort.

Nu när det är vårlov för hans del hade jag hoppats att han skulle få in sin första, officiella körlektion med en instruktör, men han har inte lyckats beställa en tid åt sig, så nu hamnar han att vänta… och vänta ganska länge måste han, trots att bilskolan också ger lektioner på lördagsfömirdddagarna. Idag på eftermiddagen fick han äntligen en tid beställd åt sig. Dock  det fanns inga öppna lektioner förrän i slutet på maj!

Jag har tjatat och tjatat i flera veckor på honom att beställa tid. Han behövde ha misnt tio körtimmar under bältet innan den första lektionen med bilskolan kunde beställas  och det hade han redan för ett tag sedan, men han kom sig liksom inte för att beställa den, fast han kan göra det hur behändigt som helst via nätet.

Jag tycker det är enormt viktigt att han sköter detta själv. Jodå, mamman och pappan betalar förstås för lektionerna, det är klart, men eftersom det är han som vill ha körkort, tycker jag det också är hans sak att beställa tid, kolla sitt eget schema och planera själv. Jag tycker det är viktigt att ungdomar lär sig detta, för så fort de fyller 18 får mor och far i huset inte sköta om ngt i denna väg. Lika bra att han lär sig nu då, eller hur?

Hur gör ni som har ungdomar hemma eller har haft ungdomar hemma? Ber  ni dem att sköta sådant här själva, eller gör ni det för dem?

Vår privatchaufför körde oss halvvägs hem från sommarstugan i söndags och han fick lägga till 90 minuter igen till körschemat.

When the cat’s away, the mice will play…

Chefen på mitt jobb har flytt fältet! Nja, riktigt så allvarligt är det väl inte. Hon och henns man har åkt på en två veckors semesterresa till… Hawaii! Naturligtvis! Vart annars? Härligt för henne och jag önskar dem en väldigt härlig resa med mycket värme och sol efter den helsnöiga och iskalla vinter som vi haft här i Minnesota.

Medan Chefen är borta, känns alting lite mera hektiskt på jobbet. Allt skall rulla på så normalt som möjligt och inga kriser skall helst inträffa heller.

Idag, tisdag, gick det mesta enligt planerna, men inte allt ändå. Till all lycka har vi alla jobbat ihop länge och kunde justera och ändra där det behövdes för att dagen skulle fortsätta så mycket enligt utsatt schema som möjligt

Rutinerade kolleger och bra laganda har vi, vilket vi kommer långt på.

Nu  är den första dagen i Chefens frånvaro nästan till ända och vi kryper till kojs. Imorgon är det onsdag och det återstår att se vad den har att bjuda på… Idag kom vi undan med näsblod och en treåring som bet en annan treåring…

Solnedgång i Hawaii i januari då vi var på besök till paradiset…

Snöplogen är väldigt intressant då den plogar parkeringen på jobbet. Bilden tagen för ett par veckor sedan…

 

Baskunskaper i det Hawaiiska språket

Det hawaiiska språket var på väg att dö ut, men är nu på väg tillbaka med stormsteg!  Det har funnits befolkning på öarna sedan ca.1000 år tillbaka, men under de senaste två århundradena har engelskan tagit över. Den polynesiska urbefolkningen hade en kung på 1800 talet  ( Kung Kamehameha) som var väldigt intresserad av allt europeiskt, och i synnerhet Storbritannien, viket i sin tur gjorde att engelskan fick ett väldigt stort inflytande. Hawaii var ett kungadöme ända tills USA mer eller mindre tog  över kungadömet och förklarade det en av USAs stater. Detta hände så sent som på 1959!

Nu är språket på väg tillbaka och det lärs ut i lågsdiet igen. Så vitt jag vet är denna språkundervisning inte obligatorisk, men intresset för språket och de polynesiska rötterna är nu stort.

Så gott som alla ortnamn, vägnamn och ställen är på hawaiiska, ( heter det så?) och de är rätt knepiga att uttala, till en början, men när man väl hört namnen uttalas  några gånger är det inte så svårt.

Språket hade inget alfabet förrän den vita mannen kom till öarna och skrev ner det. Det blev ett alfabet med endast 12 bokstäver. Språket är väldigt melodiskt och stor betydelse läggs på vokalerna. Till exempel bokstaven s existerar inte ens. Bokstäverna uttalas annars precis som på svenska!

För att stava Hawaii rätt, skall det egentligen vara Hawai’i och uttalet är ett helt vanligt v i mitten och sedan en kort paus mellan de två sista vokalerna. Ofta förekommer det en accent mellan vokalerna och då uttalas ordet med en liten paus mellan vokalerna. Om ett streck förekommer över en viss vokal, läggs betoningen på denna. Ett O uttalas som svenskan Å, men annars är det bara att prata på!

Här kommer ett smakprov på några ord, fraser och uttryck :

E komo mai – kom in

Aloha kakahiaka- God morgon

Aloha ‘auniala- God eftermiddag

Mauna Loa- stort berg

Mahalo nui loa– tack så mycket

A hui hou kakou- på återseende

Mahalo-tack

Expemepl på olika namn:

Kilauea– vulkanen på den stoa ön som hade utbrott i våras och som pågick i tre månader

Ali’i Drive– även som vårt hotell låg på

Hilo– stad på östra sidan av den stora ön

Kailua Kona– staden som vi besökte och bodde i

 

 

 

Hemkomna

Vi är hemma i förorten till Minneapolis igen. Vi gick ombord Hawaii tid på lördagskvällen och landade hemma endast 12 h senare. Resan hem gick fort eftersom de 5.5 timmarna det tar mellan Hawaii och västkusten spenderades i sovandets tecken över natten. Det är ju faktiskt inte så lätt att sova under en flygresa, men vi lyckades alla sova en bra bit av färden. Detta betydde inte på ngt sätt att vi kände oss fräscha under språngmarschen till vårt nästa plan som skulle ta oss hem till Tvillingstäderna, men vi hann i alla fall. Vi hade endast 35 minuter, så det gällde att inte ligga på latsidan.

Vi hann fram precis då ombordstigningen hade påbörjats och kunde pusta ut i våra säten. Nu var det endast 5.5 timmar kvar tills vi skulle landa på hemmaplan.

Den andra och sista flygresan gick enligt planerna och vi landade strax före kl.12. Trötta, men väldigt glada över vår fina vecka på en mycket vacker ö ute i Stilla havet.

Detta blev vårt andra besök och helt garanterat inte vårt sista.

Maken fick fina bilder av soluppgången från planet.

Ungdomarna i familjen var nöjda över att komma hem igen.

Imorgon, måndag är det vardag  för samtliga, förutom Dottern som har en vecka av jullovet kvar innan hon återvänder till studierna.

 

 

Mysfaktor på maxnivå!

Jodå, vi lever nog här på andra sidan Potten och har firat jul  också med allt vad detta innebär. Bloggen har lidit ett tag, tror inte jag kommit mig för att blogga på en vecka eller mer, men nu så…! Tack ni alla som tittat in i alla fall för att se  om det finns ngt läsvärt här på denna sida. Skall försöka åtgärda detta nu….

I fredags packade vi in hela familjen, samt båda hundarna, en del packning, provianter och styrde kosan 240 km österut till den nya stugan/villan i grannstaten Wisconsin. Projekt: familjetid tillsammans!

Dottern är hemma på jullov från universitetet och fick se den nya, villan/stugan för första gången. Det blev schack matt med brorsan direkt!

Hundarna var inte så säkra på allt det nya. Höll  sig nära sin människoflock sgs hela tiden.

Två veckor tidigare, då Maken flyttade Sonens säng, inhandlade han en mysig ljusstake till villan/stugan från den skandinaviske butiken/gåvoaffären. Den lyste trevligt och jullaktigt i köksfönstret under hela helgens vistelse.

Maken och jag står enade i beslutet att ingen uppkoppling kommer att finnas vid vilan/stugan. Här är det spel, pussel, ngn film och gammaldags familjetid som gäller! Lustigt nog verkar ungdomarna i familjen vara av samma åsikt!

Innan vi åkte gjorde jag pepparkdaksdeg att ta med. Kaveln, formarna och extra mjöl fick också nerpackas och på lördagseftermiddagen blev det till att baka pepparkakor! Fort gick det med tre duktiga bagare och snart hade vi en hel hög med pepparkakor och hela villan/stugan fylldes av ljuvlig pepparkaksdoft!

Trots minusgraderna på lördagskvällen tände vi en brasa utomhus. Grannarna, som bor där året om, tyckte säkert att stadsfolket var en aning galna då vi stod runt brasan i mörkret och huttrade innan den gav ifrån sig ordentlig värme!

På söndagen efter intagen lunch, åkte så stadsfamiljen  med peparkakorna i bagaget hemåt igen efter en trevlig helg. Nu var det dags att fira jul på hemmaplan…

 

Knallgrön…

… är lådan, kulorna gröna och goda. Nu är godiset hemifrån helt slut och jag tackar och bockar för den hår gången. Kusin Vitamin med familj som besökte oss under en trevlig vecka i juni hade med sig läckerheterna och barnen och jag har knaprat lite i gången på dessa Fazers grönda godingar. Finns natruligtvis inte att få här, men eftersom det högst troligast blir en resa till Jakobstad nästa sommar, få vi snällt vänta och fylla på lagret då….

Kusin Vitamin och jag under paraplyet vid simabssängen i juni.