September mysfaktor

I vårvintrars, då det tog så himla länge innan  våren och värmen äntligen kom, sade jag åt Maken att jag faktiskt gärna skulle kunna flytta någonstans där det råder vamt väder hela året om.  Fast nu har jag ju förstås märkt att så är inte fallet. I slutet på juli/början på augusti var jag så otrolgit trött på värmen och fukten och nu när den äntligen har släppt och vi sitter här och småfryser ute på verandan en kväll i september, är det ju så  otroligt skönt!

Jag växte upp med fyra årstider, flyttade till en annan del av världen med fyra årstider, det är klart att jag aldrig skulle kunna bo någonstans där endast sommar  och värme regerar året runt.

Tänk vad mycket MYS man skulle gä miste om?! Jag bara säger!

På hösten med tända ljus, i december med jullampor och Tro, Hopp och kärlek, de kära julsymbolerna från Jakobstad.  I  januari och februari med mera tända ljus och sedan går det ju då redan mot våren och det blir redan ljusare i mars och solen värmer.

Nej, det är nog bara att fortsätta bo i de mera nordligare delarna av världen, även om jag inte riktigt befinner mig lika långt norrut som hemtrakterna i Finland…..

Mysfaktor denna kväll ute på verandan med de nya fönstrena stängda. Ute är det rätt kyligt, inne i på verandan är det varmt och skönt.

Tisdagsmums!

Maken och Lillasyster gick på bio i eftermiddags medan jag och min väninna satt och diskuterade och löste både familjeproblem och världsproblem. ( Gick riktigt hyggligt måste jag säga…!)

Mot slutet av filmen, Incredibles 2, gick brandlarmet i biografen och det var bara för hela publiken i de olika biografsalarna att parvla sig mot dörrarna. Falsk alarm, som det så ofta är, tack och lov, men det återstod ännu en liten del av filmen. Lillasyster ville stanna och titta klart efter att alla fick gå in igen och resten av visningen gick utan missöden.

Efter filmen travade Maken och Lillasyster  iväg till den närliggande restaurangen och köpte små, utsökta efterrätter till hela familjen. Bara för att…det var tisdag! Och varför inte?!

Bilden ovan visar min efterrätt med pekannötter. I denna nötallergiska familj är det endast Sonen och jag som kan äta pekannötter, så det är inte ofta jag äter ngt med dessa.

Denna delikatess var Lillasyster osttårta med hallon och Storasyster, som älskar osttårta blev nog lite avundsjuk, trots att hon hade sin egen utsökta delikata efterrätt med passionsfrukt.

Gott var det och bara för att det var… tisdag, ännu godare!

 

Sand mella tårna- äntligen!

Som barn tillbringade jag somrarna i Fäboda utanför Jakobstad på världens härligast sandstrand med världens skönaste sand. Denna sand har satt sina spår och ända sedan jag flyttade till mitt i landet i USA, där inget HAV finns, har jag åtminstone lyckats söka mig till en sandstrand vid en sjö varje sommar.

Hittills denna sommar hade ingen sådan utflykt blivit av. Barnen är stora och har inget som helst intresse  av att åka till stranden med mamma för att gräva och bygga sandslott. Alltså, gjorde jag äntligen slag i saken denna heta söndagseftermiddag och skulle bege mig alldeles själv till stranden. En god bok packades med i väskan ( Fyren mellan haven har jag bestämt mig för att fortsätta med i serien Sommarläsning…), en stor flaska vatten och solskyddskrämen förstås!

Då visade det sig att Lillasyster var intresserad av att komma med! Vad glad en mamma blev och Lillasyster bytte snabbt om till simdräkt och packade en väska hon med. Sandleksaker som spadar och hinkar, ville hon inte ha med, påstod att dessa var endast för småbarn, så vi skippade  dessa. En stor flaska vatten för henne  med och sedan bar det iväg.

Och visst var det ljuvligt att äntligen få sticka tårna i sanden! Det enda problemet var att sanden var nästan för het och vi fick småspringa från filten som vi bredde ut med våra handdukar ovanpå, till sjön för att inte bränna fötterna. Fast, så var det ju nog en bra bit över trettio grader också,  med den påföljden att vi tilbringade  en hel del tid i sjön.

Lite läsning hann vi också med emellan plaskandet i vågorna och Lillasyster hittade också några barn att bygga sandslott med… trots att denna sysselsättning endast är för yngre barn…! 😉

Min handduk med strandväskan, boken och solskyddskrämen.

Ingen havsutsikt att ta till här hos oss, men sjöar duger de också, har jag fått lära mig.

 

I blommig hatt…

… från Venedig och en klänning köpt på hemmaplan i Jakobstad sitter hon och går igenom pappersarbete inför högskolestarten om några veckor. Tredje dagen hemma och första dagen som hon börjar känna sig lite mera normal igen efter hemresan på 26 h….

Hemmalandning i 24 h….

Denna årliga tradition  i Wisconsin Dells bjuder inte bara på tradition, men också på mycket och många skratt, massor med plask i vatten,  Sonen kör runt, runt och runt på banan med go karts och medan han gör det, plaskar resten av gånget runt mera i vattenparkerna. Kort och gott, en skön vecka, med få måsten och mycket trevnad.

Mycket blogg hann jag inte med. Kvällarna ägnades precis som jag hade hoppats: borta från skärmarna och hela gänget  bänkade sig runt det stora bordet med ngt sällskapsspel.

I år var det Dominobrickorna som var populärast och det blev hela tre uppesittarkvällar med dessa brisckor. Två andra kvällar blev det kortspel som togs fram.

Tyvärr visade vädret sig inte från sin bästa sida. regnet öste ner ända från tisdagen till fredagen. Tack och lov fanns det mycekt att göra inomhus också, men nog blev det ju lite tråkigt med allt ihärdigt regnande.

Stugan som vi bodde i och som vi bott i förut, ligger omgiven av skog på två sidor och en golfbana på den tredje. Detta i sin tur leder till att naturen med alla möjliga och omöjliga djur kommer tätt inpå. Speciellt vitsvanshhjortarna kommer nära och vi såg hela tiden två honor, som sinsemellan hade tre unga rådjur med sig, alltså hela tre Bambi!

På bilden ovan ligger en av honorna i gräset och njuter medan vi kör försiktigt förbi i bilen. Vana med människor är de, men ändå ville vi ju inte skrämma dessa ståtliga och vackra djur.

En av ungarna springer över en av stigarna till sin mamma, som gick lite längre fram och nosade i marken efter godsaker.

Vi tog en promenad på kvällen för att pröva lyckan för att se om vi fick se vitsvansar på nära håll och besvikna blev vi verkligen inte. Vi gick tysta och långsamt och fick se en hona och två av ungarna på väldigt nära håll den kvällen.

Efter en intensiv vecka på lite annat sätt än det vanliga, har vi nu landat tillbaka i förorten utanför Minneapolis igen. Eller, en del av oss i alla fall.

Det är nämligen så att de två yngre barnen befinner sig, efter hela 12 h i bil, i norra Arkansas hos Makens kusin, där de skall tillbringa en vecka. . Ngt som också har blivit lite av en tradition…

Redan vid åttatiden imorse, efter ett ordentligt kramkals, bar det iväg på den långa bilresan. Dottern ville inte åka med den här gången, så hon åkte  hemåt med Maken, Svärföräldrarna och mig istället. Syskonen begav sig däremot sydvästerut….

Denna bild togs  efter kramkalaset ovan och sedan bar det iväg. Fram till Kusinen  i delstaten Arkansas kom de vi 20.30 tiden, efter drygt 12.5 timmar i bilen. Ingen kort resdag precis…

För oss som åkte norrut var dagen i bilen  betydligt kortare, endast fyra timmar med  lunchpaus tog det att köra sträckan hem från Wisconsin Dells.

Efter att vi kommit hem, har vi inte fått en lugn stund. Det skulle handlas mat, Maken behövde sköta om sitt akvarium, bubbelpoolen behövde skötas om, blommor behövde vattnas och ses om, gräsmattan klippas, tvätten tvättas och trädgårdslandet rensas. Men nu är allt klart, Maken sover tungt här bredvid mig och imorgon på förmiddagen skall vi packa igen. På måndagseftermiddagen börjar nästa äventyr…!

 

  Tanter på rad

Ja, så här satt vi igår vid simbassängen medan regnet  skvalade ner över oss. Under Makens golfparaply försökte vi skyla oss från regnet så gott det nu gick. Tanter på rad vid simabssängen. Min Kusin Vitamin med familj har nämligen  befunnit sig här hos oss den seanste veckan, vilket  är anledningen till att denna blogg inte blivit särskilt uppdatera på sisonte men,  roligt har vi haft det!

Till denna kära Kusin Vitamin hör också en nioårig Dotter och Make också, och de tillsammans med oss har bott under samma tak under en veckas tid.

Och bra har det gått också och roligt har vi haft! Magmusklerna har fått ordentlig  träning och då är det  ju verkligen som bäst.

Igår, måndag, medan vi tanter satt udner det jättestora paraplyet, befann sig vår Lillasyster med sin småkusin i simabssängen och trots regent, var det ju varmt, som sig brukligt är här hos oss på sommaren, så de lekte en hel timme i regent  och bassängen och märkte knappt hur blöta deras medhavda tanter var!

De kome helt fantastiskt bra överens under hela veckan, trots att det skiljer ett år i ålder och att de endast träffats två ggr förut i sina liv, då på finsk mark.

Efter den dryga timmen i bassängen, tyckte dock Lillasyster att hon hade nog av regnet  och simmandet och började också frysa. Vi packade ihop ovannämnda, vid det här laget, genomblöta paraply och bänkade oss i bilen. I regel kör vi aldrig den korta sträckan till simbassängen i vårt område, men pga vädret bestämde jag mig för att köra dit och tur var ju det denna  regniga dag!

Efter att jag hade parkerat bilen i garaget, gick flickorna genast bakom huset och satte sig i bubbelpoolen för att värma sig och där njöts det i fulla drag! Efteråt berättade Småkusinen:

– Vi satt i så länge i bubbelpoolen att bubblorna hade slutat att bubbla!

Nya lakan för en stor pojke

Sonen föddes med en förkärlek för bilar, fordon av all de slag: bussar, traktorer etc. När han var tre eller fyra  kom Disneys första tecknade film om bilar ut, Cars. Han älsakde filmen, som vi hyrde någöra  månader senare eftersom vi inte trodde att han skulle sitta stilla på bion för att se på den. Hemma framför TVn älskade han filmen och ville se den om och om igen de några dagarna som vi hade hyrt den. Det slutade ju förstås med att jultomten gav en kopia åt honom i julklapp det året.

Han fick också lakan för sängen med de olika bilarna på och han var överförtjust och ville ha dem på sängen  hela tiden! Då det var dags att byta lakan åt honom var det bara att tvätta, torktumla och sedan tillbaka på sängen igen.

Vid 13 års ålder är han dämpat förtjust i dessa Disney filmer som nu har hunnit bli tre till antalet, plus den ena om flygplan. Lakanen, som han fortfarande har, men numera är rätt slitna, hade jag bestämt mig för att förnya åt honom denna jul.

Vem hade trott att en tonåring skulle bli så förtjust i nya lakan med Lightning McQueen? Nej, han hoppade inte jämfota utav glädje, men leendet gick från öra till öra när han öppnade sin julklapp igår morse. Ikväll har jag tvättat och torktumlat igen och nu har Sonen blandat sig mellan sina nya lakan med McQueen och kompani efter en tuff simträning.Hoppas han får sova gott, fast det står på hans nya lakan: Think fast! 😉