Nostalgiskt återseende

Titta vad jag hittade i mitt nattygsbord för ngn tid sedan.Tillverkas och trycks sådana här små anteckningsböcker ens längre? Då jag var barn och tonåring hade jag pippi på dylika böcker och pennor av alla de slag. Att cykla iväg till bokhandeln i stan och se på trevliga anteckningsböcker och pennor var alltid en höjdare av det bättre slaget.

Jag sitter här ute på nätverandan i den första trettiogradiga dagen för säsongen och har tittat igenom denna anteckningsbok och lagt till en del födelsedagar och också en del dödsdagar, faktiskt.

Med allt som sker på nätet nuförtiden, tycker jag att det är lite småkul med anteckningar i bläckpenna på papper. Helt klart är jag otroligt gammaldags (åtminstone enligt mina barn…!), men det står jag för. Enligt mig kommer papper aldrig att försvinna ( så länge vi inte hugger ner alla träd förstås…), men mina två yngre barn är inte så säkra på den saken.

Hur föredrar ni böcker? Tryckta eller på en skärm? Ni kan ju säkert helt klart gissa er till hur den här gammaldags mamman föredrar att läsa sina sommarböcker. Jodå, helt klart tryckta.

Förresten så läste jag ut den senaste boken av Liane Moriarty igår och den var ju precis lika bra som alla de som jag tidigare läst. ( Nine Perfect Strangers)

Hon har en trendens att inleda sina berättelser rätt långsamt, men om man bara orkar fortsätta in i handlingen börjar det nog hända ett och annat så småningom. Något annat som jag tycker är rätt lustigt med personerna i hennes böcker som hon berättar om är att de sgs alla har väldigt intressanta eller ovanliga namn. Likadant i den här senaste boken. Eller vad sägs om: Napoleon, Carmel, Frances och sedan också så vanliga namn som Ben och Jessica.

Nu tycker jag det är dags att lägga bort skärmen och börja på nästa sommarlovsbok. Denna är skriven av författaren Grant Ginder, som är helt ny för mig och boken av honom som jag skall ta mig an heter: Gästerna som vi avskyr på bröllopet ( fritt översatt från The People We Hate at the Wedding.)

Cabin life American style

Den levererades idag- båten. Den där begagnade men för oss helt nya båten som vi köpte i vårvintrars. Den levererades till stugan och på samma gång leverades ‘båtgaraget’ som vi köpt till den och som precis alla som har båt, använder här. Kort och gott är det en aluminiumställning med ett nylontak över. Nästan som en presenning. Ställningen vinschas upp ur vattnet med den parkerade båten och nylontaket skyddar den från solljuset.

När man sedan vill ut och åka båt, vinschar man båten ner i vattnet och backar ut. Häftigt eller hur?

Dock lär det ta några veckor nu innan vi får chansen att prova vår nya båt… Gissa om det kliar i fingrarna på en viss Son som vill ut och åka….?!

Nämen, vad är detta?

Sommar? I eftermiddags särade det tunga ( och numera dagliga) molntäcket på sig och solen värmde upp Tvillingstäderna till hela +24 grader!

Så till den milda grad somrigt blev det att jag fixade en pasta sallad till middag, vilket normalt hör sommaren till.

Lillasyster njöt i stora drag av det snabba besöket i en av bostadsområdets simbassänger och det kändes verkligen inte som om det faktiskt ännu är några skoldagar kvar.

Ett glas rött blev det mu på kvällen vid utespisen för Maken och mig och det var trevligt och mysigt. Både grodor och syrsor sjöng i mörkret och hundarna hade fullt sjå med att hålla reda på alla dessa läten och varifrån de kom.

Åter är det kväller och hels huset slumrar. Imorgon, torsdag lovas mera sommarväder med +28 och sol. Vi får se om meteorologerna får rätt…. månne sommaren börjar vara på väg nu? 🤔

En helt vanlig tisdag?

Nej det var det då sannerligen inte! Eftersom mina arbetsveckor vanligtvis börjar på tisdagen, markerade denna tisdag min allra första lediga vecka på sommarlovet och jag gjorde nästan ingenting…!

Eftersom barnen ( de yngre två) ännu har skola, steg jag som vanligt upp i ottan kl.06.10, men ngn dusch eller påklädnad blev det icke, utan jag fick väcka barn och duka fram frukost i myskläderna och tofflor. Eftersom det var en kylig morgon för årstiden, kändes det extra skönt med vintertofflorna med varm och skön ludd inuti! ( i maj gott folk, i maj!)

Efter att de stigit på sina respektive gula skolbussar kröp den lata mamman tillbaka ner i sängen, men inte för att sova, utan för att förhoppningsvis läsa färdigt boken som hon håller på med.

Och så fortsatte dagen, i läsandets tecken. Tyvärr hann jag inte bli färdig med boken eftersom jag nog fick tre maskiner med tvätt tvättad och torktumlad och sedan beslöt mig för att helt fräckt skippa tisdagszumban och bjuda Svärföräldrarna på kvällsmat istället. Alltså, en helt vanlig tisdag blev ännu trevligare med dem på besök, även om vi inte åt ngt märkvärdigare än grillad korv med bröd, grönsaker och så svarvade jag ihop en potatissallad.

Dessutom fick vi njuta av en vårsol på kvällen, vilket vi inte precis blivit bortskämda med denna vår, så maten verkade smaka ännu bättre, i all sin enkelhet faktiskt.

Nu är det kväller och snart dags att krypa till kojs…. onsdagen kommer emot och vet ni vet? Den är ledig den med!

Overkligt minsann!

Denna vackra soluppgång tog Maken bild av vid stugan på löradgsmorgonen. Klockan 05.30 steg han upp för att ta ett foto av den eftersom jag hade bett honom att göra det senaste gång han besökte stugan och han glömde bort det. Så han steg upp i ottan och tog fotot den här helgen istället, medan jag snarkade vidare.

Detta foto tog jag endast ngn timme senare eftersom jag vaknade tidigt och behövde ta ut hundarna på deras morgonpromenad. Solen, som vi sett så väldigt lite av de senaste veckorna, behagade visa sig hela helgen, både lördagen och söndagen plus att det blev hela 24 grader varmt på söndagen! Helt underbart ljuvligt var det och vi njöt i fulla drag vid vår nya sommarstuga.

Så till den milda grad att Maken tog en tupplur i Dotterns egenhändigt tillverkade hängmatta.

Vi hade gäster på lördagskvällen och grillade och hade det mysigt. Makens kollega har sommarstuga en bit bort och vi bjöd dem på besök. Det blev en väldigt trevlig kväll!

Blomlådorna planterades och eftersom vi inte har möjlighet att åka tillbaka till sommarstugan på några veckor hoppas jag verkligen att de klarar sig…

Det var tio grader varmt i sjön vid vår sommarstuga och Lillasyster var otroligt duktig att vara i vattnet, trots kylan!

Själv höll jag mig vid vattenbrynet och njöt av solen och värmen och vår lilla, men fina och alldeles privata sandstrand.

En oväntad gäst träffade vid också på! Denna otäcka sommargäst är en nordamerikansk ‘Garter snake” och är helt ofarlig. Bra på äta möss är den också. Önskar jag bara inte hade så obehag av ormar…!

Sist, men inte minst, hundarna. Jag behöver väl knappast påpeka att de trivdes? Speciellt vår stora, vita hund, som varit till stugan flera ggr med Maken och vars svans började vifta ngt helt otroligt då vi parkerade på uppfarten till stugan.

En helt underbar helg alltså och nu är vi tillbaka i Förorten och det är måndag kväll. Memorial Day weekend  är över och imorgon väntar skolan för barnen. Jag är däremot ledig och har nu sommarlov ända tills i slutet på augusti vare sig det blir en äkta sommar eller ej!

Illa berörd

Måste snabbt skriva av mig. Vi har just kommit hem från Lillasysters harplektion i Downtown Minneapolis. Själva lektionen var som vanligt intressant att lyssna till ( föräldrarna sitter med under lektionen och gör anteckningar.), det var färden dit som gjorde ett intryck.

Inne i Minneapolis finns en gata som heter Hennepin Avenue. Det är en av huvudgatorna i staden. På denna huvudgata vittnade vi ett slagsmål ikväll. Eller egentligen kanske inte ett slagsmål, mera som ren och skär misshandel.

Ett gäng ungdomar befann sig på sidan av gatan på trottoaren och sparkade  och slog en  ( ung) kvinna i huvudet. Kvinnan låg på trottoaren och försökte skydda sig med händerna.

Jag körde och hann liksom inte reagera när Lillasyster sade åt mig. Jo, jag reagerade på det sättet att jag tittade snabbt ditåt, men hade jag tänkt mig för skulle jag ha gett henne mobilen och bett henne ringa nödnumret.

Tyvärr gjorde jag inte det, det är ju inte varje dag man ser sådana scener utspela sig ( tack och lov!), plus att jag satt bakom ratten och kunde inte titta ditåt hur länge som helst, men några minuter senare då vi var på väg in till musikinstitutet hörde vi sirener.

Lillsyster påpekade genast att hon hoppades att de sirenerna var på väg till trottoaren där vi hade vittnat den hemska scenen, men helt säkert kan vi ju inte veta. Vi behövde parkera och gå in till hennes musiklektion, men seneftermiddagen var verkligen inte densamma efter att vi vittnat detta…