Lillan och jag åkte till affären i dag på förmiddagen för att storhandla både mat, födelsedagspresenter och andra förnödenheter. Vi hade varit vid affären Target en stund och jag tittade på nytt täcke åt äldsta Dottern och eftersom leksaksavdelningen låg alldeles bredvid, bad Lillan att fågå och titta dit. Jodå, det fick hon och jag ororade mig inte eftersom hon gjort så otaliga gånger förut.
Jag fortsatte att titta på täcken och kuddar. Äldsta Dottern fyller inkommande söndag, hela 12 år blir hon och favorirtfärgen är turkos! Just nu går hennes rum i rosa och jag hade tänkt överraska henne med ett turkost rum till födelsedagen. Jag gick omkring bland hyllorna och tittade på allt möjligt och höll ett öra på Lillan som sjöng och hade sökt sig till gången med Barbiedockorna och Disneyprinsessorna. Vart skulle hon annars ta vägen?! 😉
Efter en stund blev det tyst och jag gick för att leta rätt på hene. Hon kunde nog inte ha gått så där väldigt långt i alla fall. Jag gick bland gångarna och letade, men ingen Lillan. Jag behövde inte leta länge, hann inte ens bli orolig när en man som tillhörde personalen frågade mig om jag sökte en liten flicka.
Tydligen hade Lillan inte sett mig och inte ens tänkt på att ropa på mig, för hon hade sökt mig bland hyllorna och inte hittat mig, trtos att jag var så nära. Istället för att få panik, gick hon helt sakligt mot kassorna, sökte upp en kassörska och berättade åt denne att hon hade tappat bort sin mamma. Personalen bär alla på Walkie talkies, så det tog inte länge förrän en trevlig dam i min egen ålder kom gående med Lillan i handen och berömde henne för att hon hade gjort precis det som hon skulle göra när hon tappade bort sin mamma. Söka sig till någon i personalen.
Jag kramade stolt om Lillan och så fick hon välja en leksak! Hon hade varit väldigt duktig!
Resten av handlandet gick utan problem och Lillan satt gladeligen i kundvagnen utan protester och tittade på leksaken som hon valt. Lite otäckt hade det nog varit i alla fall, skulle jag tro…
