Hallå där ute i cyberrymden! Var är mitt inlägg?!

Igår på fredagskvällen skrev jag ett långt inlägg om vår trevliga kväll på den italienska restaurangen. Vad vi alla hade beställt ,ätit och tyckt om vår mat. Då jag laddade upp fotona som jag tagit, hade de en underlig färg och jag var inte säker på vad som hade gått fel. Så jag suddade ut bilderna och laddade ner dem igen, med samma resultat.

Jaha, tänkte jag då och fortsatte skriva och tänkte att jag publicerar inlägget och så kanske allt korrigerar sig själv.

Icke. Jag publicerade  och väntade, men inget klartecken kom från datorn att inlägget hade gått igenom och publicerats. Jag tänkte att det nog var kö till WordPress ute i cyberrymden och att inlägget skulle nog vara publicerat då jag steg upp idag på lördagen.

Nej, ingen sådan tur hade jag heller, och fortfarande har inte detta inlägg kommit in, så det måste ha försvunnit någonstans ute i etern, för på min sida finns det inte.

Hur som haver, hade vi en trevlig fredagskväll på restaurangen och åt och drack gott.

Ovan min senapsprydda lax serverad över tunn spaghetti med tomater, basilika och spenat. Jo jag vet, senap på fisk är inte ngt som vi är vana med i Norden, men det fungerade faktiskt riktigt utmärkt. Det var fransk senap som användes, inte  Turun sinappia!

Flickorna, med snäsorna i sina nyinköpta böcker, väntade tålmodigt på efterrätt. Eftersom det var Svärfar som bjöd, tyckte han att vi skulle, denna fredag till ära, beställa efterrätt.

Maken och jag delade denna. En bit tiramisu tårta. Ordentligt med kaffesmak, vilket jag faktiskt tyckte var ritkigt gott, trots att jag inte normalt dricker kaffe.

Nu är det lördagseftermiddag. Solen försöker stråla från en rätt molntäckt himmel och vindarna är fortfarande ovanligt svala för augusti.

En skön lördag har det varit med väldigt lite måsten. Maken har en hel del administrativt på gång med jobbet, trots att han är ledig denna helg, så jag har inte sett mycket av honom alls.

Tvätten snurrar på som vilken lördag som helst och ungdomarna pysslar med sitt.

Hoppas din lördag/helg också är precis som du vill ha den!

Tårtan

Den var stor, den var egenhändigt tillverkad av barnen med Dottern som chef för projektet, den var mycket amerikansk, den var maffig och mycket god!

Denna otroliga skapelse sattes framför mig ikväll efter middagen som bestod av grillat nötkött, grillade grönsaker och potatismos. Svärföräldrarna kom på mat igen och de fick också ta del av denna ovan nämnda skapelse.

Eftersom jag var så trött förra veckan då min födelsedag inföll ( pga att Lillasyster och jag hade rest hem över Potten dagen innan), tyckte barnen att jag behövde få tårta idag istället, alltså skred Dottern med syskonen till verket.

Den blev utsökt! Maffig, verkligen och på grund av detta svår att skära små bitar utav, men mums…. choklad, banan, försiktigt saltad kolasås….

Hälften av tårtan sattes tillbaka i kylen till  en annan dag. Denna tårta kommer att räcka ett tag har jag på känn….

Diskussion: plåtpoliser och böter

Igår under middagen med Svärföräldrarna tog Maken upp ämnet fortkörning i Finland och kopplingen mellan  folks löner och böter och huruvida det ens skulle gå att implementera  här i Staterna.

Detta var ngt mycket nytt för Svärföräldrarna och speciellt Svärfar tyckte detta var mycket intressant och samtidigt märkligt.

Han undrade några saker och eftesom jag inte hade svaren, tänkte jag fråga er kära bloggläsare:

– vad händer om en plåpolis fotograferar din BIL som kör för fort, men det är inte DU som kör bilen? Vem får böterna? Jag gissade på bilägaren, men det var ju inte hen som körde bilen….

– hur räknas böterna? Enligt årslönen? Hur stor är procenten?

– Går det att överklaga hos polisen? I så fall, vad händer då?

Någon som vet coh kan ge mig svar, så att jag kan vidarebefordra till Svärfar?

Tack på för hand! 🤔

Mina blomster framför huvudentrén blommar för fullt i den kvava augustiluften….

Beredda på alla möjliga väder med alla möjliga kläder

Eller åtminstone hoppas jag det. Imorgon, onsdag går flyget österut! Via Island, Stockholm och sedan hem till Österbotten. Nitton timmar kommer resan att ta från dörr till dörr. Nära är det inte, men mycket snabbare än så går det inte att komma. Vår värld kanske har krympt när det komemr till kommunikationer, men då det skall flygas tar det ännu en timme eller två.

Det mesta är packat. Kappsäckarna står ännu öppna, imorgon sätts det sista i dem innan Maken tar oss till flygfältet. Lite resfeber kanske börjar kännas av, men så länge vi inte missar några plan, borde allt klaffa. Denna rutt är den som vi normalt tar, så nu  får vi bara hoppas att väder, fåglar och piloter vet vad de gör så att vi kommer fram som vi skall!

Jag har följt med vädret…. Det är kyligt hemmavid. Vid 10 tiden i förmiddags  var det varmare här hos oss än vad det blev på hela dagen i Österbotten. Följaktligen är långbyxorna och jackorna packade, men också shortsen och t skjortorna.

Nu har vi en natt att sova hemma kvar och sedan bär det av….!

Lillasyster vår och höstjacka draperar den välfyllda kappsäcken.

Sommarläsning nummer 4

Natten mellan lördagen och söndagen läste jag färdigt den fjärde romanen denna sommar. Boken Maine, skriven av den amerikanske  författaren J.Courtney Sullivan visade sig inte alls vara som jag hade tänkt mig.

Boken handlar om en amerikansk familj med rötterna i Irland. Familjen Kelleher och deras liv och leverne, deras alkoholism och deras bråk sinsemellan, men också djuprotade traditioner i katolikens mysterier och seder. Den yngre generationens allt mindre tillit till den katolska kyrkan och matriarken Alices misstänksamhet gentemot sin enga barn och också barnbarn.

Svårläst var de inte. Språket flöt på och det var inte många ord som jag inte förstod. Ändå var jag inte helt förtjust i boken. Den hade sina roliga stunder, visst och skrattet bubblade ur mig mot slutet av boken, men jag läser den knappast igen. Gissar att denna hamnar i loppislådan.

Dock har jag faktiskt redan inhandlat en annan bok av samma författare, som jag helt klart ämnar läsa, men just nu kommer jag att ta en paus från henne och läsa en annan författare som jag gillar skarpt.

Elin HIdlerbrand har jag redan läst flera romaner av och den som jag nu skall ta mig an heter Winter Solstice. Gissar att denna bok kommer att falla mig mera i smaken eftersom jag hittills inte hittat en bok av Mrs. HIdlerbrand som jag inte gillat.

Så medan den heta, fuktiga dagen just nu  utlöses i en ´hejdundrande storm med regn, åska, blixtar och hagel, skall jag krypa up i soffan med en ny bok. Bättre läsväder får man söka efter!

På återseende kära läsare!

Fortsättning söderut!

Jaha, här stod vi hela bunten imorse. Duschade,( eller läs: bright eyed and bushy tailed!)  klara och färdiga att åka hemåt. Från vänster ses Svärföräldrarana, Sonen, Maken, Lillasyster, Dottern och jag. Det blev, som alltid en riktigt fin semestervecka i Wisconsin Dells och nu var det då dags att styra kosan hemåt igen.

Eller i varje fall de flesta av oss.

Fotot ovan togs  av Makens kusin som mötte upp i Wisconsin. Hon är bosatt i delstaten Arkansas, dit det är just över 1,113 km och körtiden är runt 10,5 timmar!

Medan de flesta av oss körde hem till Förorten i Tvillingstäderna idag, styrde Lillasyster och Kusinen kosan söderut och hemåt till Kusinens. Lillasyster skall skall tillbringa nästan två veckor nere i det mycket varmare och fuktigare klimatet hos Kusinen. Detta blir tredje året i rad för denna vistelse, fast i år är det endast Lillasyster som åkte ner. Ungdomarna här hemma  ville inte  åka i år. Dottern har ju också heltidsjobb nu  under sommaren, så hon hade egentligen inget  annat val än att komma hem i alla fall.

Färden började alltså i Wisconsin  Dells och gick sedan sydvästerut genom delstaterna Wisconsin, Illinois, Missouri och i skrivande stund har resenärerna just landat hemma hos Kusinen i norra Arkansas.

På denna bild hade det stannats som hastigast för att använda toaletten och som kartan visar på golvet befann sig resenärerna i södra Missouri.

Denna båge finns i staden St.Louis i delstaten Missouri och Lillasyster tog fotot medan resenärerna körde förbi.

Vid just över 20 landade denna bild ner i mobilen. Resenärerna befann sig i Kusinens hemstad i Arkansas och det intogs en snabb middag bestående av kvällsmat innan de åkte hem för att packa upp och sova efter den otroligt långa dagen i bilen.

Här hemma blir det nog tomt utan Lillasyster, hon är sgs alltid på ett strålande humör, men samtidigt är det väldigt roligt för henne att vara ute på egen hand. Hon har nämligen en jämnårig, avlägsen släkting i sin egen ålder där nere som hon kommer att träffa under de här veckorna, och flickorna kommer väldigt bra överens, så jag gissar att hon knappast kommer att ha tid för ngn hemlängtan.

Däremot gissar jag nog att mamman i huset kommer att drabbas av Lillasyster-längtan….

Traditionen påbjuder vidare…

… att vi åker till restaurangen där  den beställda maten kommer levererad på modelltågbana bredvid bordet! Jag trodde lite att vi skulle kunna skippa detta besök det här året eftersom Sonen vid 15 års ålder verkligen inte är lika tågtokig som han var som fyraåring, men redan i början av semesterveckan bad han att få åka till denna restaurang. Så denna fredagskväll, den sista under vår semstervecka här i Wisconsin Dells, åkte vi dit.

Sonen bad direkt att få ett bord nära tåget, vilket lyckades och han var mycket nöjd. På bilden ovan ses tåget efter att det just levererat en del av maten som vi hade beställt. Ryggarna syns på alla barnen och sedan syns Svärmor i högra hörnet.

Som förr om åren var maten väldigt god i år  också och vi kunde lugnt konstatera att denna tradition säkerligen kommer att fortsätta den med.