Säsongens första chili

Varm och god slank den ner i halsen i går kväll. Sväföräldraran uppskattade höstmiddagen en kylig kväll. Chili är egentligen en amerikansk rätt, härstammar alltså inte från Mexiko som många tycks tro.

Det finns alla möjliga recept på chili, men de är alla baserade på tomater och bönor och ngt slags kött. Jag använde min s.k ‘slow cooker’  och lät chilin koka hela dagen  på svag värme, vilket gör att den blir så god.

Chilin skall också gärna vara starkt kryddad för att riktigt räknas som chili. Jag hade lagt i två klyftor  vitlök och en halv lök, salt, två teskedar  socker, rikligt med både chilipeppar och Red Hot Sauce, vilket påminner om tabasco sås där hemma. I och med att chilin kokade på svag värme i åtta timmar, fick kryddorna blandas ordentligt och det starka kokade bort och chilin fick en väldigt riklig smak istället. Jag stekte malet kött och lade till tomaterna och bönorna och sedan fick hela härligheten koka under dagen.

Till chilin serverade jag färskt, hemmagjort bröd. Visserligen knådat och gräddat i maskin, men lika gott ändå och mycket behändigt.

Det blev en god middag udner en kylig kväll i slutet på september. För endast två veckor sedan  var det över 30 grader varmt…

Knallgrön…

… är lådan, kulorna gröna och goda. Nu är godiset hemifrån helt slut och jag tackar och bockar för den hår gången. Kusin Vitamin med familj som besökte oss under en trevlig vecka i juni hade med sig läckerheterna och barnen och jag har knaprat lite i gången på dessa Fazers grönda godingar. Finns natruligtvis inte att få här, men eftersom det högst troligast blir en resa till Jakobstad nästa sommar, få vi snällt vänta och fylla på lagret då….

Kusin Vitamin och jag under paraplyet vid simabssängen i juni.

Tillräckligt och måttligt…

… med väta fick vi idag under åskstormen som dundrade förbi och gav oss så mycekt svalare väder. Vi behövde verkligen få regn. Det har inte regnat här hos oss på ett bra tag, så blommor och träd tackade och tog emot.

Nu undrar  kanske ngn om detta regn härstammar från den jättelika,  orkanen Florens, men jag kan lugnt berätta åt er kära läsare så är det inte.  Vi bor alldleles för långt borta från östkusten att vi ens skulle få en droppe regn från det monstret.

Någon som vi däremot hållit tät kontakt med under den gånga helgen, var min Svägerska, Makens mellansyster. Hon är nämligen bosatt i staten South Carolina och dit kom stormen på lördagen. Med sådana här oväder är föstås regnmängderna och vindarna väldigt lokala, men det kanske inte riktigt förklaras på nyheterna. Där visas de värsta bilderna upp och ja, visst är översvämningarna otroliga och förfäranade, men tack och lov fick min Svägerska ingetdera! Hon hade dessutom tillgång till el hela helgen också. Det regnade, jovisst, men där hon bor är det mera höglänt, så marken tackade, tog emot och svalde.

Idag måndag skulle hon återvända till jobbet efter att hon hade varit hemma sedan i mitten på förra veckan.  Hon trodde att vägarna var torra och öppna för trafik igen….

Jag har gnällt och klagat över hettan den här senaste helgen, men om jag måste välja, så tar jag nog  hellre de stekheta  temperaturerna istället för en jättelik orkan! Alla gånger!

Vill ha!

Satt och slöade på Facebook nu för en timme sedan när jag plötsligt ropade til! Sommarstugan som vi hyrde i Jakobstadstrakten förra sommaren är till SALU!! Alltså, detta är ju inte klokt! Sommaren är fantastiskt varm och vacker i hela Norden verkar det som och vår hyresvärd har bestämt sig för att sälja den lilla sommarstugan på den otroligt fina stranden och med alldeles fantastiskt nära läge till Syrran och hennes familj.

Men ett sådant läge till vatten och sand kostar och det är inte en liten summa med kapital som vi borde hosta upp på några dagar. För en sommarstuga på andra sidan Potten som vi skulle besöka ungefär varannan sommar och som är helt beboelig, men om jag känner Maken rätt skulle han nog gärna renovera och restaurera, händig som han är…

Jaja, det ser lite mörkt ut för våran del att bli ägare, men nog skulle det vara härligt….

Syster Yster och jag på klipporna nära sommarstugan som vi hyrde.

Våra barn och Kusinerna simmade i solnedången…

Namnsdag?! Say what?!

Först av allt vill jag naturligtvis skriva och tacka alla de som via nätet har grattat mig på namnsdagen idag! Det var verkligen roligt att få de olika meddelanden via WhatsApp och Facebook! Anledningen till att det var extra roligt är att jag helt hade glömt bort att jag hade namnsdag! Här på andra sidan Potten firas inget sådant. De olika datumen är inte förknippade med ngt namn, utan istället förknippas datumen med det mera typiska, som olika högtider.

Maken frågade mig när han hade namnsdag och jag sade att jag inte  visste. Då bestämde han helt sonika att hela familjen hade namnsdag idag! Ha!

Fast sedan frågade han faktiskt hur det bestäms på riktigt vilka datum som vilka namn skall firas och hur började det hela….? Någon som vet?

Rosor är alltid trevliga, namnsdag, som bröllopsdag, födelsedag etc. Så här såg rosbusken ut framför vårt hem i slutet på juni.

 

Tack och lov för Kanada!

Aaaaah!Äntligen! Efter över en veckas kvava, heta temperaturer har Kanada igen skickat svalare vindar åt oss här i angränsande Minnesota och luftfuktigheten gick ner med flera procent igår kväll medan vi satt ute och åt. Svärföräldraran var här på middag och alla njöt vi  i stora drag av de svala vindarna som gradvis svepte in över oss. Kanada levererar arktiska vindar igen, ända ner till oss här i Minnesota och det känns minst sagt ljuvligt och välkommet!

På senkvällen, efter att barnen gått och lagt sig, unnade Maken och jag oss varsitt glas vin vid den nya utespisen som vi köpte förra sommaren, men som knappt blivit använd. Men med nordliga, svala vindar, som höll myggen borta, blev kvällen absolut perfekt!

Hemmalandning i 24 h….

Denna årliga tradition  i Wisconsin Dells bjuder inte bara på tradition, men också på mycket och många skratt, massor med plask i vatten,  Sonen kör runt, runt och runt på banan med go karts och medan han gör det, plaskar resten av gånget runt mera i vattenparkerna. Kort och gott, en skön vecka, med få måsten och mycket trevnad.

Mycket blogg hann jag inte med. Kvällarna ägnades precis som jag hade hoppats: borta från skärmarna och hela gänget  bänkade sig runt det stora bordet med ngt sällskapsspel.

I år var det Dominobrickorna som var populärast och det blev hela tre uppesittarkvällar med dessa brisckor. Två andra kvällar blev det kortspel som togs fram.

Tyvärr visade vädret sig inte från sin bästa sida. regnet öste ner ända från tisdagen till fredagen. Tack och lov fanns det mycekt att göra inomhus också, men nog blev det ju lite tråkigt med allt ihärdigt regnande.

Stugan som vi bodde i och som vi bott i förut, ligger omgiven av skog på två sidor och en golfbana på den tredje. Detta i sin tur leder till att naturen med alla möjliga och omöjliga djur kommer tätt inpå. Speciellt vitsvanshhjortarna kommer nära och vi såg hela tiden två honor, som sinsemellan hade tre unga rådjur med sig, alltså hela tre Bambi!

På bilden ovan ligger en av honorna i gräset och njuter medan vi kör försiktigt förbi i bilen. Vana med människor är de, men ändå ville vi ju inte skrämma dessa ståtliga och vackra djur.

En av ungarna springer över en av stigarna till sin mamma, som gick lite längre fram och nosade i marken efter godsaker.

Vi tog en promenad på kvällen för att pröva lyckan för att se om vi fick se vitsvansar på nära håll och besvikna blev vi verkligen inte. Vi gick tysta och långsamt och fick se en hona och två av ungarna på väldigt nära håll den kvällen.

Efter en intensiv vecka på lite annat sätt än det vanliga, har vi nu landat tillbaka i förorten utanför Minneapolis igen. Eller, en del av oss i alla fall.

Det är nämligen så att de två yngre barnen befinner sig, efter hela 12 h i bil, i norra Arkansas hos Makens kusin, där de skall tillbringa en vecka. . Ngt som också har blivit lite av en tradition…

Redan vid åttatiden imorse, efter ett ordentligt kramkals, bar det iväg på den långa bilresan. Dottern ville inte åka med den här gången, så hon åkte  hemåt med Maken, Svärföräldrarna och mig istället. Syskonen begav sig däremot sydvästerut….

Denna bild togs  efter kramkalaset ovan och sedan bar det iväg. Fram till Kusinen  i delstaten Arkansas kom de vi 20.30 tiden, efter drygt 12.5 timmar i bilen. Ingen kort resdag precis…

För oss som åkte norrut var dagen i bilen  betydligt kortare, endast fyra timmar med  lunchpaus tog det att köra sträckan hem från Wisconsin Dells.

Efter att vi kommit hem, har vi inte fått en lugn stund. Det skulle handlas mat, Maken behövde sköta om sitt akvarium, bubbelpoolen behövde skötas om, blommor behövde vattnas och ses om, gräsmattan klippas, tvätten tvättas och trädgårdslandet rensas. Men nu är allt klart, Maken sover tungt här bredvid mig och imorgon på förmiddagen skall vi packa igen. På måndagseftermiddagen börjar nästa äventyr…!