Kära mammor!

Varma grattsiar på morsdagen till alla mammor, styvmammor, bonusmammor, kvinnor som vill bli mammor, kvinnor som förlorat sina mammor, alla de som har mammor i livet osv, osv. Ingen nämnd och ingen glömd!

Liksom i Finland firades morsdagen idag, söndag här på andra sidan Potten också och på bilden ses min vackra blombukett som Maken gav mig!

Vi firade såklart med mina Svärföräldrar. Inte bara morsdagen utan imorgon, måndag firar Svärfar födelsedag, vilket ju naturligtvis också måste firas!

Det blev grillade biffar, hemgjord potatissallad och ugnsbakade grönsaker. Med ett gott, rött vin till.

Eftersom Svärmor älskar choklad, blev det en (köpt) chokladpaj till efterrätt, men vi ville inte lämna Svärfar utanför. Han är nämligen ingen chokladvän, så Maken svarvade ihop hemgjord citronglass också som den andra efterrätten. Vilka nöjda miner det blev!

Det blev en riktigt trevlig kväll ute på verandan, trots att det var en aningen kyligt. Tur att vi har fönster nu så att vi kan sitta ute trots den relativt kyliga våren i år.

Den hemkomna  Dottern underhöll med tyst, mysig gitarrmusik i bakgrunden medan de vuxna satt och pratade.

Sköna söndag

Maken inledde ett arbetspass på 22 h i fredags på kvällen och kom inte hem förrän vid middagstid på lördagskvällen. Trött förstås efter ett sådant pass.

Idag, söndag tog han helg på allvar och gjorde sådant som han ville göra, men samtidigt sådant som måste göras.

Som att byta ut vattnet och städa ur bubbelpoolen till exempel.

Han har nyligen inhandlat en ny pump för att tömma vattnet ur bubbelpoolen, vilket  måste göras var sjätte månad ungefär. Pumpen lades ner i vattnet och sedan drog han en lång slang in till duschen på nedre vånignen och lät vattnet i bubbelpoolen dränera i golvsilen där. Eftersom bubbelpoolen rymmer hela 1,950 liter vatten, tog det runt en timme att dränera allt vatten ur den. Sedan skurade Maken hela bubbelpoolen, innan han påbörjade arbetet med att fylla den med nytt vatten igen.

I fotot ovan syns slangen som går in i huset och vidare till duschen i badrummet.

Filtren satte han i blöt i syra i flera timmar för att döda bakterier.Bubbelpoolen använder två filter i gången  och vi har fyra totalt, så även om 2 filter är i blöt, gick det att lägga rena filter i den  rensrkubbade bubbelpoolen.

Medan Maken jobbade med bubbelpoolen, höll Lillasyster och jag till i köket. Hon bakade en tårta och jag kokade till glasyren till den.

Chokladtårtan var en lådtårta. Bara att hälla den torra blandningen i skålen för mixern. Lägga till de rätta mängderna  västska och ägg och låta mixern göra resten.

Efter att Lillassyster hade lagt tårtan i ungen, kokade jag ihåg den goda glasyren. Denna bestod av smör, farinsocker, mjölk och pudersocker. Jag smalt smöret i kastrull, satte till farinsocker och lät allt sjuda upp.Sedan tillsatte jag lite mjölk efter att jag tagit blandningen av värmen och sist lade jag i pudersockret. Sedan gällde det att snabbt röra om medan smeten ännu var varm och detta gjorde att det blev en god, jämn och bredbar glasyr för tårtan.

Kvällen ägnades åt en god middag bestående av grillade biffar, grönsaker och en potatisgratäng. Till efterrätt avnjöts tårtan och alla, inklusive Svärföräldrarna som var inbjudna, var nöjda.

Maken och jag var speciellt nöjda över den produktiva, men ändå sköna söndagen.

Så där hux flux på en måndag!

Det är svårt att köpa en liten skinka! Alltså hade vi en hel del kvar efter påskskinkan som vi jag tillredde i lördags. Denna skinka behövde ätas, så detta i sin tur ledde till att det blev en skinkpaj till middag ikväll. Eftersom jag gjorde en extra stor paj med mycket skinka, röd parprika, och ost som fyllning, fanns det en hel del, så Maken ringde till sina föräldrar och hux flux kom de på middag en helt vanlig måndagskväll.

Efetrsom skinkpaj är  ( i vanliga fall) morgonmat  på den här sidan Potten, rörde jag till en fruktsallad bestående av skuren mango, jordgubbar, blåbär och bananer och till denna severade jag också vaniljyoughurt tillsammans med skinkpajen. För de kaffedrickande såg Maken till att det fanns nybryggt, hett kaffe och alla åt och lät sig väl smaka.

En gråmulen och regntung dag som denna, blev det lite extra mysigt kring middagsbordet ikväll. Så där hux flux helt enkelt!

Fast and furious, short and sweet

Ja, det finns många bra uttryck på engelska som kunde användas till att beskriva denna påskhelg.

En glad hemvändande Dotter hämtade jag hem på långfredagskvllen från busshållplatsen nära Ikea. Hon kom hem till ‘mamma mat ‘ och var så nöjd, så nöjd. Det är klart att det blir en aning ensidigt att alltid äta kafeteriagjord mat på studenthemmet.

Eftersom helgen var så kort, blev det påskmiddag på lördagen, istället för påsksöndagen, som brukligt är här hos oss.

Lördagen bjöd på en helt otroligt vacker dag, med hela 26 plusgrader och påskskinka som avnjöts ute på verandan med de nya fönstrena nerlagda och en härligt varm vårbris osm svepte in bland oss alla där vi satt. Alla vi fem i familjen och så Svärföräldrarna naturligtvis.

Maten serverade jag på den fina serveringsvagnen som Maken snickrat ihop för något år sedan. Enkom för större middagar på verandan under vår och sommarhalvåret.

Till skinkan blev det potatismos, ugnskokt sparris, sallad, semlor och en gelérätt som är väldigt vanlig vid högtidligare middagar och bland den äldre generationen.

Till efterrätt hade jag ämnat beställa äkta, skandinavisk prinsesstårta från ett av bagerierna här, men de vill ha några dagar på sig eftersom detta inte är ngt dagligt bakverk och jag kom ihåg detta alldeles för sent.Så istället blev det köpt osttårta från affären. Inte alls fy skam, den var riktigt god den med. Vi får bara ta det där med prinsesstårta en annan gång.

Trots att barnen numera inte längre är barn, utan ungdomar, skall det vara påskkorgar och besök av påskharen! Och gissa vad, den här mamman glömde!! Imorse då jag sömningt  steg up, såg Dotttern mig och påpekade vänligt och med glimten i ögat att det inte hade kommit ngn påskhare i år! Gissa om mamman i huset fick bråttom fastän klockan inte ens var åtta denna  påsksöndagsmorgon!

Ni som följer med denna blogg, vet att Lillasyster, som fyllde 11 i feburari är yngst men tror knappast på påskharen längre. Dock skulle hon nog ändå ha blivit väldigt besviken om inte ngn påskkorg fylld med choklad skulle ( på ngt mystiskt sätt) ha levererats!

Tack och lov för uppmärksam Dottern och tack och lov att allting redan var inhandlat och planerat. Bara att hämta korgar och godis ur gömmorna och skrida till verket. Resultatet ser ni ovan. Simsalabim, Lillasyster kunde bli väckt av Storasyster med den glädjande nyheten att påskharen visste hde gjort sitt besök i år också!

Efter den någorlunda hektiska, tidiga morgonen, städade familjen upp sig och gjorde sig fina. Det var dags att åka till kyrkan för årets påskgudstjänst.  (På bilden ovan ser ni Dottern i egenhändigt, över två helger, sydda vårklänning!) Och vilken gudstjänst det blev sedan!

Som brukligt är under större, kyrkliga högtider, var kyrkan fullsatt. Traditionen påbjuder att man går i kyrkan på de stora högtiderna, men inte annars? Har aldrig riktigt förstått mig på det där. Jag tycker att man antingen går regelbundet i kyrkan, eller så skppar man helt enkelt. Vad är det för vits att gå två ggr/år liksom?

Mycket sång och musik föermkom naturligtvis i den glädjefyllda gudstjänsten och som sagt, kyrkan var välfylld.

Väl hemkomna igen, var det dags för Dottern att återigen packa väskorna för att åka iväg söderut. Endast två veckor kvar med vanliga föreläsningar och sedan en vecka med tenter och efter det är detta första studieår på universitet över för henne och hon kommer hem över sommaren. Det skall bli härligt att ha hela familjen hemma igen- det ser både Maken och jag fram emot!

Palmsöndag

Stilla veckan inleddes med förmiddagens firande av palmsöndagen i kyrkan. Alla som vlle vara med att klä ut sig i tidsenlig klädsel och veva palmblad högt upp i luften i paraden som tågade in i kyrkan i förmiddags fick vara med. Månad barn deltog naturligtvis, men också  flera vuxna. Församligen bänkad inne i kyrkan höll också sina palmblad högt tlll den härliga, jublande musiken. Palmsöndagen, inleder ju som bekant den kristna Stilla veckan som kulminerar i påskfirandet nästa söndag och är helt klart, om inte den största, den viktigaste högtiden inom den kristna kyrkan.

Dock fortsatte ju inte jublet  under hela  Stilla veckan. Under predikan hjälptes tre karlar åt att dra in ett tungt träkors in i krýrkan som sedan restes under total tystnad. Prästen hängde en törnekrona högst upp medan tystnaden förblev påtaglig.

Ett mäktigt ögonblick, som upplevs varje år, men förblir mäktigt.

På eftermiddagen åkte vi tillbaka till kyrkan faktiskt, men denna gång var orsaken en helt annan. En konsert gavs av den fantastiska blåsorkestern Encore Wind Esemble bestående av ca. 40 professionella musiker. Denna orkester har verkat i Tvillingstäderna i 22 år och det var ju verkligen synd att vi inte har hört dem förut, för de var fantastiskt duktiga. Dock var Lillasyster en aningen besviken eftersom det inte fanns ngn harpa med denna gång, men hon tyckte nog sist och slutligen att konserten var mycket bra, trots att att harpan uteblivit den här gången….

En trevlig avslutning på denna palmsöndag fick vi med Svärföräldrana över pizza och nu är det då dags för arbetsveckan att ta vid igen. Åtminstone har det inte lovats ytterligare snö denna kommande vecka. Alltid något…!

 

Proppmätt!

Svärfar ville bjuda oss ut på restaurang denna lördagskväll. Reservationer hade han också lyckats göra, vilket Inte är  alldeles så lätt här i Tvillingstäderna eftersom många av restaurangerna inte längre tar emot förfrågan om reservationer. Speciellt inte på helgerna då många gärna går ut på en matbit.

Eftersom Dottern är hemma från studierna denna helg, passade det ypperligt för oss alla att åka ut på middag. Sagt och gjort. Svärfar reserverade tidigare i veckan,  så ikväll, på utsatt tid, åkte vi i samlad tropp till den italienska restaurangen.

Behöver jag säga att servicen var utmärkt? Eller behöver jag nämna  att maten och sällskapet var ännu bättre?

Jag beställde en portion spenatfettucine med gräddsås och rökt lax! Otroligt gott! Jag är normalt ingen stor pastavän, men jag måste säga att denna rätt var utsökt. Och mättande! Jag är heller ingen stor vän av rött vin, men vinflaskan som Maken beställde och som delades mellan fyra vuxna, passade  alldeles utmärkt med de olika pastarätterna som vi alla hade  beställt och kompletterade måltiden.

Efter den utsökta maten kom vi hem till oss för efterrätt. Jag hade inte hunnit baka något fantastiskt, utan istället köpt en färdiggjord citrontårta. Svärfar är ingen chokladvän ( jo jag vet, stackars karl alltså!) och eftersom det var han som bjöd oss på mat på utsökt ställe, var det ju inte mer än rätt att han skulle få ngt med citron ( eftersom han gärna äter mera syrligt än sött)  till efterrätt, eller hur?

En trevlig kväll med trevligt sällskap och utsökt mat helt enkelt. Nu känns det mera som om att jag inte behöver äta ngt på ett år eller två!

 

Ett människoöde…

Jag försöker hjälpa så gott jag kan. Det är inte mycket mera jag kan göra än att lyssna, men jag hoppas och tror att det hjälper lite.

Jag tar det från början:

Min kompis och jag träffades redarn på college endast några veckor efter att jag hade flyttat hit. Vi jobbade på samma dagis faktiskt och kom bra överens direkt. Hon var ung mamma, hade redan en två årig flicka vid 19 års ålder och hade hädneran fulla. Jobbade, gick i skola och var singelmamma. Hade just flyttat hemifrån för att lite mera kunna etablera sig och lära sig klara sig på egen hand med sin Dotter. Tuff helt enkelt. Hade inga planer på att bli mamma vid 17 års ålder, men ibland går det inte som man tänkt sig. Pojkvännen ville inte veta av barnet och drog sin kos. Kompisens föräldrar var inte heller stöttande, och rätt sårade över att deras Dotter inte väntat med att skaffa barn. Som sagt, livet blir inte alltid som man väntat sig.

Detta är redan länge sedan. Denna Dotter har nu redan hunnit bli 25 och födde själv, för ganska exakt en vecka sedan, en liten son. Eller egentligen en riktigt stor sådan, eftersom han var välskapt och över 4 kg!

Komplikationer tillträdde, Dottern är av naturen liten till växten och hade svårt att krysta ut en sådan klimp till son. Alltså, blev det kejsarsnitt lite hastigt och lustigt, men till slut gick allt bra ändå.

Medan förarbetet pågick förra måndagskvällen, åkte jag till det närliggande sjukhuset  ( samma sjukhus där Maken jobbar, men han råkade ha ledigt den kvällen och var hemma med oss.) för att hålla min kompis sällskap en stund. Det var redan sena kvällen innan jag kom mig dit eftersom vi hade eget program först. Dock var kompisen mycket glad över besöket, ävenom det blev rätt kort.

Vi höll kontakten under natten och vid 06.30 tiden följande morgon föddes den Lilla/stora Sonen och var välmående och frisk. Min kompis kunde andas ut så här långt.

På grund av att det togs kejsarsnitt, hölls Dotter och Son längre på sjukhuset än de vanliga 48 timmarna och i fredags släpptes de hem till källarvåningen där de bor med Pojkvän och Pojkvännens mormor.

Det är här det blir knepigt nämligen och min kompis är mycket bekymrad och jag försöker stötta så mycket jag kan.

Pojkvännen är ung, har just fyllt 18 och är ännu gymnasieelev.( gymnsiet i USA är obligatoriskt.)  Blir inte klar ännu, är efter med grunskolan eftersom han har haft en mycket tung och svår upväxt. Han går i en alternativ skola för att också kunna arbeta så mycket vid sidan om som möjligt, vilket är speciellt viktigt nu eftersom han har blivit pappa. Han bor med sin mormor eftersom hans mamma sitter i fängelse pga av användande och langande av olika droger, men främst amfetamin. Hennes Son har själv varit missburkare, trots sina unga år och blev ganska nyligen klar med behandling och är just nu drogfri. Någon pappa finns inte i bilden, vem vet vilka  slags öden mamman har varit med om med detta slags liv. Hon kanske inte ens vet vem som är pappan till hennes båda söner….

Och nu har denna unga pojke, med redan en så stor börda för sitt unga liv, gått och blivit pappa. Kom ihåg att här finns inget som barnbidrag, betald föräldrarledighet etc. I detta landet skall man helst  klara sig själv. Socialhjälp finns att få, men det skall vara mycket illa ställt innan den delas ut.

Min kompis är bekymrad och det förstår jag. Hon vill ju att bebisen skall få växa upp med mycket kärlek och stabila förhållanden, men medan bebisens pappa är ung och försöker komma framåt i livet på bästa sätt, har bebisens mamma rätt nyligen ( före graviditeten)  fått diagnosen ‘bipolar disorder’  och vägrar att ta medicin. Klarar inte av hålla ett jobb och skall nu försörja ett barn…

Ingen lätt situation, eller hur? Jag försöker som sagt att lyssna och låta min kompis prata, som i sin tur försöker att inte lägga sig i alldeles för mycket, men helt klart oroar sig för den nya, lilla familjen. Hur skall detta gå?, helt enkelt.

Denn dagen, ett människoöde….