Ut och köra….

…. ja det ville jag idag på eftermiddagen! De som läste mitt förra inlägg har förstått att vi har Corona fall på uppgång som resten av USA och detta i sin tur betyder att vi, igen , befinner oss hemma mer än någonsin. ( eller vad sägs om 2000 fall dagligen i medeltal! Det ni! 😩)

Dock inte denna eftermiddag. Jag kände starkt att jag behövde få komma ut och köra. Och köra granska långt. Inte bara fram och tillbaka till mataffären, utan faktiskt ta en ordentlig tur i min gamla trotjänare.

Eftersom jag nu i flera veckor samlat urvuxna kläder och skor till en donation, till loppis, bestämde jag mig för att styra kosan dit. Loppisen som jag normalt anlitar ligger närmare Minneapolis än vad vi bor, så det skulle ju bli en 20-30 minuter att köra.

Lilly tyckte att hon skulle behöva få komma med på min lilla färd, men eftersom jag också behövde ta mig till posten och också lekte med tanken att se på lite kläder, var det nog bäst att hon stannade hemma. Jag fick gå in i huset igen och hämta hundgodis åt henne. För att överhuvudtaget få henne ur bilen! ( Jag gissar att hon trodde att jag var på väg till sommarstugan och ville inte riskera att bli lämnad hemma!)

Och visst var det skönt att köra! Jag lade på bra musik i bilen ( Celine Dions senaste, Courage) och rattade iväg. Hade gärna flugit fram lite snabbare än den tillåtna 90 km/h hastigheten också, men man skall ju hålla sig till lagar och förordningar, så jag lät bli!

Efter uträttat ärende vid posten, uträttat ärende vid loppis styrde jag min gamla trotjänare Bessie tillbaka mot Förorten. Det hade redan varit väldigt uppiggande att köra, men jag var inte färdig än. Ytterligare minuter senare var jag tillbaka i centrum av Förorten och gick in till en klädaffär. Hittade en precis likadan, skön långärmad jumper som jag köpte för flera veckor sedan, men nu i en röd ton istället för svart. Jag betalade och strosade sedan vidare. Inte många som var ute och flanerade denna kalla torsdag, så jag kunde till och med avlägsna munskyddet medan jag befann mig utomhus.

Som ni ser, sgs folktomt. Pyntat för Halloween med höbalar och pumpor och utsatta bänkar ifall man behöver vila benen. Jag styrde stegen mot en känd affär som syns där på höger i bild.

Att gå in i denna affär känns alltid lika märkligt. Mina två världar krockar. Butiken ser ut som Norden inuti och även utanpå. Arkitekturen är europeisk, till och med golven ser svenska ut. Klädhängarna likaså. men språket som talas är inte svenska eller finska. Det är ju förstås den amerikansk engelska som jag vid detta laget är så van med. Ändå krockar mina två världar och det känns som sagt lika mystiskt varje gång. Jag strosade bland de där nordiska ställningarna med kläder, men hittade inget särskilt som jag inte kunde leva utan. Lillasyster fick dock en mycket skön fleece jacka och hon var mer än nöjd då hon kom hem från skolan! Lapparna kom genast av efter att hon provat och den har varit på henne resten av kvällen.

Eftersom det bara var Lillasyster och jag hemma till kvällsmaten slog vi till med en äkta finsk makaronilåda! Länge sedan jag gjort en sådan och den smakade… någorlunda…. jag använde nämligen en annan krydda än den vanliga till det malda köttet och den var inte lika god helt enkelt. Både Lillasyster och jag var nog lite besvikna….