Dagens lunchdejt gick till den asiatiska restaurangen i ‘Downtown Förort’. Det har gått ett ganska bra tag sedan Maken och jag senast hade möjlighet att gå på lunchdejt medan barnen avverkar en skoldag.

Idag slog vi alltså till eftersom vi råkade ha ledigt båda två och det blev riktigt trevlig. Vi har ätit på denna asiatiska restaurang förut och jag såg enormt fram emot deras rätt med broccoli och nötkött serverade över ris, men de hade ändrat menyn och denna rätt serverades inte längre!

Det blev en liten besvikelse, men istället beställde jag rätten ovan på bilden. Panerad kyckling i ngn slags sås över ris med körvel och salladslök. Riktigt gott det med.

Maken blev eld och lågor över deras japanska nudlar och beställde dem. Eftersom han har bott i Japan och vet hur de äkta nudlarna skall smaka blev han också en aning besviken över sin rätt. Dock sade han att nudlarna var riktigt goda, de smakade bara inte som de äkta, japanska.

Hur som helst, efter många om och men, blev vi mätta och belåtna och styrde kosan hemåt igen. Nu är det städning som står programmet!!

Dessa ord yttrade Sonen ikväll då vi var halvvägs till gymet. Regnet stod som spön i backen och vi kröp fram längs vägen i snigelfart medan mins ögon var fastnaglade vid de gula strecken mitt på vägen. Mobilen plingade sina varningar titt som tätt:

– warning for flash flooding

– warning for severe thunderstorms

– warning for straight line winds and possible hail

… och sist men inte minst….

– tornado watch in effect from now until 11 pm.

‘Klokt beslut’, tyckte mamman och så vände vi om vid nästa trafikljus. På torsdagskvällar står det nu simträning på programmet, men ikväll blev det då ingen sådan.

Det tog lika länge att köra åt det motsatta hållet ( hemåt) i samma snigelfart som vi hade haft på väg till gymet, men hem kom vi i alla fall till slut.

Istället för att få min planering för jobbet gjord vid gymet som jag hade tänkt ( medan jag väntade på Sonen), tände jag ett par ljus och satte mig bekvämt till rätta på verandan och lät regnet smattra i bakgrunden medan jag fick min planering klar. Det blev en riktigt mysig kväll till slut och inga tornadon har vi sett till. Inget hagel heller för den delen.

Imorgon, efter tre dagars ihärdigt regnande från och till, skall det bli trevligt att få se solen igen. Åtminstone om väderförståsigpåare får rätt….

Låt mig presentera er för Indiana Bones! Han flyttade in hos Dottern vid elevhemmet i Madison i Wisconsin igår efter tecknelektionen. Till oss kom han via mystiska vägar genom luften och landade hos Maken och mig i våra mobiler.

Enligt Dottern är han snäll och trevlig och för inte mycket oväsen där han befinner sig i ritblocket. Han ser ju ganska otäck ut och de 3-och 4 åringar som såg honom på jobbet då jag visade upp honom för mina kolleger blev nog lite småskraja. Mr. Bones uppförde sig dock helt underbart och såg inte ens åt barnen när jag visade upp honom. Man skall ju som bekant inte döma hunden efter håren…. 🤔😃

… sprider det tända ljuset värme, mys och trevnad på köksbordet tidigt på morgonen då vi äter morgonmålet. Det är skönt med en lugn stund innan dagens skola och jobb tar vid. Lite andningsrum innan vi kommer igång med studier, skolbussar och alla måsten som hör en helt vanlig vardag till.

Trevlig fortsättning på tisdagen! Glöm inte att pausa upp och mysa i höstmörkret!

… satt den alldeles stilla på räcket invid blomkorgen då jag gav mina blommor en rejäl klunk med vätska i sensommarhettan.

Det var ju nog lite märkligt att se en liten groda så högt uppe på räcket. Två våningar upp. Och inte särskilt nära dammen på baksidan av vårt hem heller.

Det är inte första gången en groda har förirrat sig så högt upp och jag hoppas att den hittade ner igen efter sitt lila äventyr!

…. värmebölja? Ja, det får man ju verkligen hoppas! Klockan visar på just över elva på förmiddagen och vi har redan en temperatur på över +30 grader. Räknar du sedan till hur tjock av fukt luften är, ligger temperaturen på några grader till.

På östkusten dånar Florens och här i Mellanvästern smälter vi…. i mitten på september!

Dock förekommer, enligt pamparna i Vita huset ingen global uppvärmning….. Det är lätt att gråta för mindre!

Återigen sitter jag med sax, papper, mall och blyertspenna i högsta hugg. Det långa, sköna, men också rätt rutinlösa sommarlovet har nu helt nått sitt slut och på tisdagen öppnar vi igen dörrarna till vårt lilla dagis.

Jag jobbar deltid som förskollärare med barn i åldrarna 33 månader till 5 år- vilket här hos oss räknas som förskoleåldern. Barn i USA börjar i skolan vid 5 års ålder och då tar ju förstås skolåldern vid.

Vi får se vad detta skolår för med sig. Det blir mitt sjunde år vid dagiset och ibland kan det vara nog så jobbigt att jobba med denna ålder. Fast andra ggr kan det förstås vara nog så givande också. Mina arbetskamrater är helt enkelt för härliga och vi jobbar bra ihop. Roligt har vi också och jag tror att det är hög tid för mig att planera en liten fest här hemma hos oss snart. Jag har hållit tre stycken hittills och de har alla varit väldigt härliga med mycket skratt och god mat.

Först skall vi dock ta och sparka igång det här nya, fräscha skolåret.

Dock är det ju måndag imorgon och Zumbapass, införskaffande av mat och tvätt som står på programmet innan jobbet tar vid på tisdagen.

Ha en trevlig jobbvecka kära läsare!