Imorse packade vi hastigt och lustigt igen. Inga kappsäckar den här gången ( förutom Dottern då) utan varsin övernattningsväska att ha på hotellet.

Färden sydösterut med bil påbörjades efter intagen lunch hemma.

Det var dags att leverera en återvändande Dotter till universitetet efter hennes månadslånga jullov.

Vi hade perfekt körväder. Visserligen ruskigt kallt ute, men den bleka, men välkomna januarisolen lyste ner på oss i vår bil då jag rattade ut den på motorvägen.

Fem timmar tar resan ner till delstatens Wisconsins huvudstad Madison där Dottern går i skolan. Jag körde halva vägen, sedan stannade vi för att sträcka på benen och används toaletten och så fortsatte resan med Maken vid ratten.

Väl framkomna till Madison, åt vi middag på en av Dottern vald restaurang. Det var gott! Lustigt hur bilande kan vara rätt tungt fast man bara sitter stilla!

Efter intagen middag levererade vi Dottern till hennes studentbostad med allt hennes pick och pack. Hennes rumskamrat råkade anlända på samma gång. Hon hade också med sitt pick och pack och det blev rätt trångt i deras lilla rum!

Dottern var minst sagt nöjd över att vara tillbaka och packade hastigt ur sina saker ur kappsäcken så att vi kunde ta hem den igen. Hennes rum är alldeles för litet och trångt för rymliga kappsäckar!

Sedan blev det stora kramen och så var det dags för oss att gå skilda vägar i några veckor igen.

Vi styrde kosan mot hotellet där vi befinner oss i skrivande stund. Det finns snö här i Wisconsin och det knarrar så härligt under fötterna då vi går ute!

Lillasyster har den senaste timmen njutit av hotellets simbassäng och till och med blivit vän med en flicka i samma ålder här!

Imorgon styr vi kosan norrut och hemåt igen efter en riktigt trevlig helg i kyligare breddgrader den här gången!

Förra veckan på Hawaii märktes det på flera sätt hur ‘grön’ denna stat är. Ja, den här gången tänker jag då inte på hur mycket grönt, tropiskt och vackert som växer där, utan mera då på hur miljövänlig staten är på många sätt jämfört med staterna här på fastlandet.

Plastpåsar förekommer icke. Inte i affärerna efter att du shoppat klart ( vill du ha en påse, blir det i papper) och de plastpåsar som säljs för sophantering måste vara tillverkad av återvunnet material eller gå att lägga i komposten.

Under de utfärder som vi deltog i serverades mat. God mat! De papperstallrikar som användes vara gjorda av återvunnet material och efter användning fick de läggas i komposten. Likadant med ‘plast’bestick och ‘plast’glas. Nu vet jag inte vad besticken var tillverkade av, men glasen var gjorda av majs (!) och gick att kompostera.

Allt detta återvinnande och komposterande fick mig att fundera på vad vi kan ändra på här hos oss? Bilen används dagligen, det går inte att komma ifrån, men vi försöker så mycket som möjligt att kombinera resorna i alla fall. Som te.x ikväll medan Sonen befann sig på simträning, åkte jag till den närliggande butiken och handlade mat.

Komposterar gör vi igen så fort det bara går. Just nu är kompostlådan helt fylld till bredden och pga av iskalla januaritemperaturer sjunker inte avfallet ner med ngn väldans fart precis…..

Något som jag däremot kom att tänka på var mängden servetter denna familj använder. Papper som vi torkar händer och munnar med efter måltiderna. Amerikanerna äter ofta med fingrarna, vilket i sin tur betyder att dessa fingrar behöver torkas av. Hur kan detta papper ersättas?

Jo, med servetter gjorda av tyg såklart! Familjen får fortsätta torka av fingrarna efter att hamburgarna svalts och mamman lägger sedan de nya tygservetterna i tvätten!

Dottern som är sömmerska har resttyger som jag har klippt till och nålat fållar på. Sedan har sömmerskan sytt sömmar i fållarna och nu har vi 17 tygservetter att börja med. Borde ju räcka några dagar om jag räknar 1 servett/familjemedlem/dag i alla fall.

Mera tygrester finns det, så nu skall jag fortsätta med att klippa ut flera servetter och nåls fast fållarna.

En brokig blandning servetter blir det och ja, naturligtvis finns Marimekko representerat. Något annat trodde ni väl ändå inte…?! 😜

Hon packar febrilt. Dottern. Hon har nu varit hemma på jullov i en månad och nästa vecka tar studierna vid igen. Det långa, sköna jullovet är slut och verkligheten kallar åter.

Det har varit sköna men också rätt intensiva veckor för denna Dotter. Det var mycket som skulle hinnas med: tandläkarbesök, läkarbesök, ögonen skulle på kontroll och i och med detta, både nya glasögon och kontaktlinser behövde beställas,kreditkort införskaffas etc, etc.

Nu har hon hunnit med allt och imorgon går flyttlasset. Den andra terminen på universitetsnivå står framför dörren och det är bara att kavla upp ärmarna igen.

Dottern och Lillasyster på ‘safari’ förra veckan på Hawaii.

Hon fyller år om några veckor. Hon har, sedan i höstas önskat sig en egen ukulele, så igår kväll åkte vi in till den lilla staden och slog till. I skolan skall musikläraren Mrs.B börja lära Lillasyster och de andra femteklassarna hur man spelar ukulele. Lillasyster kommer nu att få ta med sin egen då hon har lektion i musik. En alldeles egen ukulele från Hawaii. Bättre än så blir det inte!

Hon övade hela kvällen igår kväll och nu denna tidiga lördagsmorgon sitter hon bredvid mig i sängen, iklädd pyjamas och tar ut sången ‘Lava‘ från Pixars kortfilm med samma namn som visades före Disneys långfilm ‘Inside Out‘. Lillasyster är duktig på musik och halva sången är redan uttagen. Nu får vi ju se om intresset fortsätter…..

Storasyster, som spelar gitarr, har assisterat med de första ackorden.

Den stora bussen hämtade oss vid hotellentre’n då det ännu var mörkt ute. Uppstigningen hade skett en timme tidigare och vid kl.06.00 gick familjen ut ur hotellet. Trötta och lite funderade på vad denna tidiga morgon skulle innehålla.

Nästan två och en halv timme senare, efter diverse anhalter på vägen nådde vi det första målet. Det var dags att byta från bussen som hade fört oss från den västra sidan av ön Hawaii till den norra, till militärbilen som skulle föra oss vidare ut i vildmarken.

Sonen, som inom några veckor kommer att ha sitt körtillstånd , nästan dreglade över denna dyrgrip! Tillverkad i Österrike och genom Schweiz hade kommit ända hit. Sitta i förarsätet fick han, men det var också allt.

Efter en ytterligare en skumpig färd på si så där en halvtimme, kunde vandringen börja.

Vandringen i sig själv var inte lång, endast runt 3 km. Dock gick den på små leriga stigar. Hala och våta. Vissa med hala trappor, andra smala precis bredvid höga stup. En hängbro och flera broar över stup gick den relativt långsamma vandringen. Vårt lilla sällskap, som bestod av vår fantastiska vildmarksguide och vår familj plus fem andra personer som vi plockat upp på vägen efter att bussen hade hämtat oss tidtagare på morgonen.

Naturen på den norra och den nordöstra delen av ön är helt annorlunda än på den västra delen där vi bott och är otroligt vacker som ni kan se!

De tre vattenfallen som vi vandrade till ( eller halkade omkring i leran till, rättare sagt!) var fantastiskt vackra!

Simning i ett av dem stod också på programmet och vi var förberedda med rätta kläder. Ni kan ju tänka er att vattnet var absolut iskallt, vilket gjorde att undertecknad avstod. Detta blev dock ett lyckat beslut visade det sig eftersom jag kunde agera fotograf istället!

Efter denna minst sagt händelserika förmiddag blev det dags för en smörgås i skuggan. Vyn kunde vi inte klaga på heller:

Vackert så det nästan värkte i hjärtat! Den nordöstra kusten på ön är otroligt vacker. Att vi dessutom såg skymten av en val som sprutade ut luft/vatten, gjorde ju inte lunchen på ngt sätt värre! Valarna samlas i Hawaii den här tiden på året. Här föder honorna sina ungar eftersom vattnet är betydligt varmare här än i Alaska under vinterhalvåret. De håller sig dessutom nära kusten, så befolkningen och turisterna får det stora nöjet att spana efter dem mellan december och mars!

Färden avslutades tillbaka vid vårt hotell kring 15.30 tiden och vi kunde varmhjärtat tacka vår kunniga guide!

Det var inte lite vi hade fått se, men ännu mera som vi hade fått höra och lära oss om Hawaiis flora och fauna. Så oerhört intressant och givande. Ungdomarna i familjen tyckte också att dagen hade varit väldigt fantastisk och tackade Hawaii Forest and Trail lika varmt som vi föräldrar gjorde.

Vi är halvvägs igenom vår vecka på den stora ön här i Hawaii. Vädret har hittills varit fantastiskt. Varmt, men inte hett, lite fuktigt, men inte påträngande. Efter gårdagens snorkeläventyr har vi alla lyckats bränna oss lite här och där, trots ordentliga lager med solskyddskräm på alla familjemedlemmar. Stillahavssolen är verkligen  inte att leka med.

Idag, torsdag har vi inget planerat på programmet. Jag tror det kanske blir en liten shoppingrunda i den lilla staden och säkert poolhäng på eftermiddagen. En till solnedgång skall vi också få in.

Hela familjen njuter. Hemma i Minneapolis med omnejd slog vintern till den här veckan med rejäla minusgrader, så det känns extra skönt att vara här. Då vi kommer hem till Mellanvästern igen är vi redan halvvägs igenom den kallaste månaden på året.

Vi ät inte de enda som turistar i Hawaii i januari! Alla de lokala invånarna som vi träffat har påpekat att det är massor med turister här den här veckan och att detta är definitvt högsäsong för öarna, ävenom det förekommer turister året om. Dock är det förstås lugnast på somrarna.

Hawaii ligger på det norra halvklotet det med, så årstiderna som vi alla känner till följs åt. Dock är årstiderna här inte väldigt markanta. Några grader varmare på sommaren råder här och nu i januari blir det sällan trettio plusgrader. Sonen funderade igår om han kanske skulle flytta hit, men som både jag och Maken påpekade, då blir det alls inte samma sak. Att bo här skulle ta  bort den där magin som finns då man turistar. Dock skulle det ju vara lyxigt för Maken och mig att ha någonstans att bo då vi kommer på besök…

Här är vi nu. På Hawaii. Hela familjen. Denna första dag har varit fin, lugn och avkopplande på alla sätt och vis.

Vädret har bjudit på +28 med härliga havsvindar, stark sol och hög luftfuktighet. Helt typiskt januariväder för ön, men ack så skönt för oss nordbor!

Yours truly taget av Maken vid hotellet framför en liten glimt av Stilla havet. Som för övrigt låter precis som Atlanten, Östersjön och Kvarken då dess vågor slår mot kusten. Musik för öronen helt enkelt! 😃🌴☀️