Ja, det är väl frågan efter 11 dagars uppehåll i blogg-o-sfären. Det blev en mera hektisk vecka förra veckan med det årliga sommarlägret för barn i åldrarna 5-11 som jag är med och drar vid vår församling. Och därav mycket mindre tid för annat. Som bloggen tex.

Vi hade 50+ barn anmälda för lägret som hölls dagligen mellan 9-12. Som vanligt fartfyllda dagar och barnen verkade ha mycket roligt.

Barnen går runt till olika ’stationer ’ under förmiddagen med sina ledare och som vanligt höll jag i trådarna för en kort videosnutt med tillhörande diskussioner. I början av veckan är barnen rätt tystlåtna men i slutet av samma vecka är blygheten som bortblåst och den ena diskussionen ledde till den andra.

På kvällarna var det mest avkopplande aktiviteter som gällde efter att vi förberett för nästa dag. Äntligen damp ljudboken ’Sju systrar’ ner i appen från biblioteket. ’Alla’ hemma i Finland och Sverige verkar ju ha läst denna serie av Lucinda Riley. Serien verkar inte lika populär här, men visst tog det ett bra tag att få låna boken ändå.

Efter några kapitel var jag helt fast och förtrollad av denna berättelse och har redan reserverat uppföljaren via appen. Så fängslande den är!

Min fantastiska hibiskus som skiftar i färger fortsätter att glädja med antingen gult, orange eller båda på samma dag och gång. Alla bilder ovan är alltså samma hibiskus.

Efter den intensiva veckan med lägret var det mer än ljuvligt att packa ihop en del förnödenheter och bege oss nordösterut till stugan i grannstaten Wisconsin.

Vi blev många och det var endast Dottern med Make som saknades efter att Lillasyster med Pojkvän och Sonen med Flickvän hade anlänt.

Maken mötte det lilla planet på fredag eftermiddag när Sonen landade på det lilla flygfältet en bit från stugan. Flygtiden hade gått på ca. 2 h från delstaten North Dakota. Medvinden hade varit påtaglig och färden guppig. Sonen berättade att han var glad att säkerhetsbältet var ordentligt fastspänt eftersom han nästan slog huvudet i taket i det lilla planet när det kastades som värst!

På söndagen fick jag äran att skjutsa tillbaka till flygfältet när det åter var dags att återgå till vardagen efter minisemestern.

Innan alla åkte sina skilda vägar igen hann vi med den traditionella brasan och s’mores såklart.

Presenningen över båten kom på plats. Det har åkts båt och vattenskoter och naturligtvis krattats strand. Sommaren vid stugan är nu officiellt kommen.