Resan är bokad!

För nästan två år  sedan, den 15.7 2017 satt hela familjen på flyget på väg österut, långt österut! Hem till Finland bar vingarna oss och i sommar, nästan på precis samm datum, åker vi österut igen! Resan är bokad, men pga för många järn i elden åker inte hela familjen hem den här gången. Det blir endast Lillasyster och jag!

Vi skall stanna två veckor och visst kommer det att kännsa lite konstigt utan Maken och de andra två barnen, men i år måste det bli så här.

För en vecka sedan bokade jag biljetterna, och glädjen stod högt i tak. Den andra två ungdomarna är nog lite snopna, men planen är att vi förhoppningsvis åker hem hela familjen sommaren 2020 istället.

Vi flyger den vanliga rutten: från Minneapolis direkt till Island och på det sättet skippa den jobbiga tullen på USAs östkust, sedan vidare till Stockholm och därifrån  sist men inte minst  till Vasa. Från dörr till dörr brukar resan ta kring 20 h, den är lång, men ändå smidig.

Nu ser jag så fram emot att få träffa alla! Mor i huset i Fäboda fyller jämnt och hon skall natruligtvis firas. Syster Yster med familj skall hälsas på och förhoppningvis mång andra nära och kära.

Jag har redan lagt in en beställning på värme och mycket sol. Senaste gång vi var på besök var det kallt, riktigt kallt!

Jag och min Lillasyster!

Fäboda är och förblir hemma… Trots en väldigt kall sommardag när detta foto  togs.

Vårkänslor trots mera utlovad snö

Ute har det varit riktigt härligt idag! En strålande vinterdag med endast några minusgrader. Vackert så och ljuvligt, faktiskt! Allting fungerar så mycket bättre när det inte är så otroligt kallt ute. Garagedörren stängs tyst och ljudlöst när den går ner, bilen startar mjukt och nästan spinner iväg och man behöver inte alls klä sig i lika många lager när man vistas utomhus.

Det är också mycket ljusare ute. Redan kl.06.55 drog jag gardinerna till sidan imorse och det var nästan helt ljust ute. Ikväll går solen ner först vid 17.50, så visst är våren på väg.

Något som ytterligare piggade upp mig vid mataffären idag var dessa vackra blomster. Är det inte vackert? Nog blir det vår i år också verkar det som, men det känns lite motigt just nu eftersom det lovats snöfall igen. Hela helgen lär det skall snöa med början ikväll och drivorna är redan ordentligt höga.

Nåja, inte mycket vi kan göra åt den saken…..

Knallgrön…

… är lådan, kulorna gröna och goda. Nu är godiset hemifrån helt slut och jag tackar och bockar för den hår gången. Kusin Vitamin med familj som besökte oss under en trevlig vecka i juni hade med sig läckerheterna och barnen och jag har knaprat lite i gången på dessa Fazers grönda godingar. Finns natruligtvis inte att få här, men eftersom det högst troligast blir en resa till Jakobstad nästa sommar, få vi snällt vänta och fylla på lagret då….

Kusin Vitamin och jag under paraplyet vid simabssängen i juni.

Vardagsglädje

Denna! Har blommat ut runt vår damm och imorse då jag vaknade var ögonen normala, inte rödsprängda som de senaste tre veckorna och det kliade inte i näsan och det första som jag gjorde då jag steg ur sängen var inte  att inmundiga antihistaminpiller. Wohooo!

Jag är mycket lyckligt lottad, med få allergier och inga matallergirt  alls vad jag vet, men mot denna amerikanska malörtsambrosia är jag ordentligt allergisk. Nu är jag inte  ensam om detta, eftersom allergi mot denna är väldigt vanligt. Dock blir det lätt att jag glömmer eftersom blomningstiden är ungefär tre veckor i sltuet på september och i slutet på sommaren.

Då ögonen började klia för tre veckor sedan, påmindes jag igen om denna slutet-på-sommaren  irritation och började käka anithistaminpiller varje dag.

Nu är det allstå sgs slut på blominingstiden för i år och jag lägga av med antihistaminerna ett tag framöver. Vackert så! 😃

It’s the small things in life folks! 

Snipp, slapp snut, så var den sommaren slut

Labor Day helgen har kommit till sitt slut och med detta betyder det att ett nytt skolår börjar imorgon, tisdag. Ja, Dottern har ännu en dag ledigt på högskolan, men hennes  kurser börjar på onsdagen. Sonen, nu 14 år gammal och 182 cm. I strumplästen börjar på nian, vilket hos oss räknas till gymnsiet, eller high school. Han börjar i samma skola som Dottern blev färdig från  i våras och det är bra, för han har messat henne med frågor och hon svarar snabbt och gladeligen på Lillabrors alla funderingar.

Lillasyster, också hon nu längre än den korta mamman med sina 156 cm. Och tio år fyllda, börjar i skolan imorgon. För hennes är det sista året i lågstadiet som gäller, vilket är femman här hos oss. Äldst i skolan och ser mycket fram emot morgondagens skolstart. Läraren, som hon har hört en massa bra om har hon också fått, men eftersom vi befann oss i Wisconsin förra veckan, missade hon lågstadiets öppna hus, där hon skulle ha fått träffa läraren och sina nya klasskamrater. Maken tog båda barnen till sina respektive skolor i fredags, efter vår hemkomst i torsdags, men Lillasyster fick inte träffa sin lärare eftersom han inte var där. Dock vet hon vem han är, så det ordnar sig säkert.  Detta blir hennes  tredje år i denna nybyggda skola, inte ens en km från vårt hem, så inget är så väldigt nytt för henne.

Det är Dottern och Sonen som båda får börja med nytt denna höst, Lillasyster får vänta med det nya till nästa år.

Vädret lär också same med skolstarten, mulet och svalare har det lovats sgs hela veckan. Mycket skönare att sitta i klassrummet  under lektionerna när det ändå inte är väder ute att leka i, endast runt 24 grader varmt har det lovats imorgon och lite svalare resten av veckan. Perfekt!

Mamman i huset börjar också arbeta denna vecka, inkommnade onsdag, precis som Dottern. Vi börjar med planering och skolningsdagar denna vecka och nästa vecka öppnar vi vårt lilla dagis igen efter sommaruppehållet. Det skall bli ritkigt trevligt det med. Roligt att träffa ala arbetskamraterna igen!

Så, gott folk, om bloggen ligger efter ngn dag, beror det helt enkelt på att livet återgår till skol- och arbetsrutinerna igen. Misströsta dock icke, eftersom den här skrivklådan inte verkar tasmas av ännu och jag är nu inne på år 11 i bloggandets underbara värld! Vi hörs och tack till er som tittar in! 😃

Lillasyster och Sonen ( nedre bilden) testar Flow Rider  i vattenparken vid hotellet i Wisconsin förra veckan. En av de roliga sommaraktiviteterna  denna sommar.

 

 

Nästan för spännande

Jag sträckläste de sista hundra sidorna igår, söndag. Vilken bok! Jag hade lite svårt att komma igång med den, inga problem med att lägga den ifrån mig när jag en gång kom igång med den, men under de sista sisådär hundra sidorna satt jag fången. Helt fången!

Vilken dramatik, vilken berättelse, vilka beslut som detta par tog, både på gott och ont och upplösningen…. Vet ni om denna bok baserar sig på ngn sann historia eller är allt påhittat? Orotrlig berättelse hur som helst.

Nu måste jag ju hyra filmen förstås! ( Jag hoppas bara att den följer boken och är minst lika bra.)

Installerad!

Onsdagen bjöd på sol pch torra vägar när vi körde Dottern vidare till högskolan. Inflyttningen gick smärtfritt. Välorganiserad med en massa hjälpande händer i form av dirigerande av trafik och äldre studerande som fanns till hands att hjälpa med själva flyttandet av saker och kläder för nykomlingarna. Helt fantastiskt!

Elevhemmet är äldre och rummen är små. Dottern delar rum med sin nya rumskompis som vi åkte och träffade för några veckor sedan. De har varsin säng, skrivbord, byrå och ett klädskåp, det är allt. Rummet är indelat på hälften, varsin sida per flicka. Ett litet kylskåp finns också, men maten köps och serveras i de olika kafeteriorna runt högskolan. Ibland kan det vara gott att ha ngt litet i kylskåpet förstås.

Endast en och en halv timme tog hela flytten, med så många hjälpsamma händer och sedan var det dags för den där avskedskramen….

Jodå, där i mitten står  den korta mamman, men så är det bara. Gifter man sig med ngn som är så lång som Maken, ja, då får man ju helt enkelt räkna med att barnen växer ifrån en!

Efter kramandet var det då dags att lämna Dottern till det begynnande vuxenlivet. Planen är att vi inte träffas förrän i november till Tacksägelsehögtiden. Det skall nog gå bra. Dottern är mer än redo för detta och det skall bli spännande att träffas igen i slutet av hösten. Tack och lov finns det mobiler och daglig kontakt har  vi haft via SMS. Det är roligt att ta del av hur mycket hon har hunnit med redan, på endast två dagar på sitt nya ställe. Inkommande onsdag börjar terminen och föreläsningarna…