Funderingar kring matlagning och diverse

Under veckorna är det ofta svårt att få måltider ihopknåpade. Detta helt enkelt pga tidsbrist. Ofta skall vi iväg på än den ena aktiviteten, än den andra. Eller egentligen skall ungdomarna iväg på aktiviteter och Maken och jag agerar taxichaufförer.

Jag tycker om att koka mat och bakar gärna också, dock sällan under veckorna.

Jag kanske borde ta tjuren vid hornen och koka flera måltider under helgen, bara att ha att värma upp  under veckorna när livet är mera hektiskt, men jag måste säga att jag inte riktigt hittat motivationen till detta.

Denna stilla vecka har det varit en aning lugnare här på hemmafronten också och jag har faktiskt kokat mat både i tisdags och denna skärtorsdagskväll.

I tisdags blev det en svampsås på portabella svampar. Ett recept som jag använt länge och som faktiskt var den äldsta Dotterns favoritrecept då hon var kring ett årsåldern! Receptet är enkelt och vid det här laget har jag förstås lagt till och tagit bort lite från origiinalreceptet för att få såsen precis som den här familjen tycker om den.

På bilden ovan syns den röda löken som steks i lite olivolja med svamparna tills både löken och svampar är möra och svamparna har gett ifrån sig en hel del vätska.

Efter att svampar och lök är möra, lägger jag till lite vetemjöl, salt, peppar, ketchup och köttbuljong. Låter allting sjuda upp och tjockna och koka i ca. 10 minuter, medan jag kokar äggnudlar i en separat kastrull. Till allra sist tar jag av såsen från värmen och lägger till några klickar gräddfil ( som är det vita som syns på bilden ovan.)  och rör om ordentligt. Voilà! Denna svampsås passar utmärkt över kokta äggnudlar med en enkel sallad till. Smaklig måltid!

Denna skärtorsdag blev det en resa  tillbaka till hemlandsrötterna i och med att jag bestämde mig för att koka ordentlig mat. Denna ordentliga mat bestod av potatisgratäng och köttbullar. Och inga Ikea sådana naturligtvis, utan egna hemgjorda sådana.

Jag prövade ngt nytt ikväll och lade ett extra lager med riven ost mitt i gratängen och det uppskattades av den hungriga familjen. Istället för att använda grädde, lägger jag till 2 dl. Mjölk. Lök,salt och peppar skall också in bland den skivade potatisen förstås.  Brysselkålen var frusen, inte färsk, men tillredd direkt ur frysen med lite olivolja, salt och peppar. Sedan in i ugnen på 20 min. Enkelt och gott och eftersom alla uppskattar frusna grönsaker tillredda på detta sätt, serverar jag dem rätt ofta så också. Varför ändra ett fungerande koncept liksom…?

Imorgon är det långfredag, men ngn speciell mat för den dagen har jag inte. Kvällen är späckad med allt  möjligt, förutom kyrkobesök, vilket grämer mig en aning. Dock uppmärksammas inte Långfredagen annat än i kyrkorna här, Skolorna har öppet, alla affärer, posten, bankerna etc. är öppna, så det känns verkligen inte som ngn Långfredag.

På kvällen kommer en hemvändande Dotter till (den korta) påskhelgen, så istället för att åka på ngn gudstjänst blir det att hämta hem henne från busshållplatsen istället. Det blir en väldigt annorlunda påskhelg i år….

 

Palmsöndag

Stilla veckan inleddes med förmiddagens firande av palmsöndagen i kyrkan. Alla som vlle vara med att klä ut sig i tidsenlig klädsel och veva palmblad högt upp i luften i paraden som tågade in i kyrkan i förmiddags fick vara med. Månad barn deltog naturligtvis, men också  flera vuxna. Församligen bänkad inne i kyrkan höll också sina palmblad högt tlll den härliga, jublande musiken. Palmsöndagen, inleder ju som bekant den kristna Stilla veckan som kulminerar i påskfirandet nästa söndag och är helt klart, om inte den största, den viktigaste högtiden inom den kristna kyrkan.

Dock fortsatte ju inte jublet  under hela  Stilla veckan. Under predikan hjälptes tre karlar åt att dra in ett tungt träkors in i krýrkan som sedan restes under total tystnad. Prästen hängde en törnekrona högst upp medan tystnaden förblev påtaglig.

Ett mäktigt ögonblick, som upplevs varje år, men förblir mäktigt.

På eftermiddagen åkte vi tillbaka till kyrkan faktiskt, men denna gång var orsaken en helt annan. En konsert gavs av den fantastiska blåsorkestern Encore Wind Esemble bestående av ca. 40 professionella musiker. Denna orkester har verkat i Tvillingstäderna i 22 år och det var ju verkligen synd att vi inte har hört dem förut, för de var fantastiskt duktiga. Dock var Lillasyster en aningen besviken eftersom det inte fanns ngn harpa med denna gång, men hon tyckte nog sist och slutligen att konserten var mycket bra, trots att att harpan uteblivit den här gången….

En trevlig avslutning på denna palmsöndag fick vi med Svärföräldrana över pizza och nu är det då dags för arbetsveckan att ta vid igen. Åtminstone har det inte lovats ytterligare snö denna kommande vecka. Alltid något…!

 

Ny Zumbamusik att förgylla helgen med

Det blev ett äntligen ett Zumbapass denna lördagsförmiddag.Gått några veckor sedan sist igen. Naturligtvis kändes det i både armar och ben, men det härliga var, trots uppehållet igen, att grundmotionen verkar I alla fall finnas kvar.

Två rätt nya sånger fanns med i dagens spellista och även om jag inte har ngn häftig liten videosnutt av mig själv i Zumbatagen, så vill jag dela med mig av den härliga sydamerikanska musiken.

Man kan liksom inte göra annat än att gunga med i rytmerna och helt enkelt bli glad av denna härliga musik!

Njut! Och kanske hitta på dina egna Zumbasteg…?!

Söndagsutflykt

Efter en kort, men intensiv helg tog vi Dottern tillbaka till bussen i eftermiddags. Det var inte lite vi hann med. Nya skor, två par, hade hon med sig, två par nya jeans och en blus fanns också i kappsäcken. I matväg fanns mammans köttbullar nedpackade och färskt bröd ur brödmaskinen. Till detta kan också tilläggas att Dottern designade och sydde en halv klänning i helgen! Resten hoppas hon hinna få färdigt nästa gång hon är hemma, vilket blir så tidigt som under påskhelgen om två veckor.

Efter att vi hade släppt av denna studerande Dotter, åkte Maken och jag till det jättelika blågula varuhuset som ligger på andra sidan vägen från busshållplatsen.

Förra helgen vid sommarstugan gjorde vi en liten inventering över vad vi tyckte vi ännu behövde köpa till köket.  I sommar lär vi ha gäster nu som då och då behövs det mera bestick, tallrikar och glas än vad vi hade. Alltså tyckte vi det passade bra att åka till den blågula affären medan vi ändå var så nära.

Sagt och gjort. En och en halv timme senare stod vi i kassakön med kundvagnen full. Ni vet ju hur det kan gå det där, trots inköpslista. Mitt i allt hittas en hel del annat som vi inte visste att vi behövde, men kunde faktiskt komma till nytta och användning i alla fall!

Det här med detta blågula varuhus kommer alltid att vara en aning märkligt för mig att besöka.  Åtminstone här i Tvillingstäderna. Alla varor har namn på ett språk som jag pratar, medan alla kunder som strosar omkring med blågula väskor och kundvagnar pratar språket som jag använder dagligen här. Det passar liksom inte ihop. Eller det gör det, men ändå inte. Båda mina världar slås samman, vilket inte gör ngt, men det känns märkligt. Svårt att förklara och sätta i ord. Hoppas jag lyckades någrlunda….

När vi upptäckte denna blev det ännu lustigare:

Ända från Älmhult i Sverige hade denna låda tagit sig.Hit. Mitt i Tvillingstäderna i Mellanvästern i USA. Nog är världen bra liten ändå…

 

 

En ledig tisdag

Vårlovet fortsatte idag och jag började dagen med att åka till en ny favoritaffär då det kommer till kläder. Denna affär är ämnad för oss medelålders kvinnor som inte riktigt vill klä sig i samma stilar som 19 åringar längre, men inte helt vill drapera sig i tantkläder ännu. Jag upptäckte denna affär förra sommaren och har med jämna mellanrum besökt den, så nu börjar jag ha en del trevliga kläder därifrån.

Idag kom jag inte ut tomhänt  därifrån heller. Vårens rea var i full gång och om man köpte tre toppar fick man trettio procents rabatt på hela kalaset! Eftersom jag ännu hade ett gåvokort från i julas av Maken, spenderade jag lite mera än vad jag normalt spenderar i gången. Tre snygga toppar fick jag med mig i kassen innan jag åkte vidare. ( tyvärr blev det inga foton tagna…)

Nu fortsatte jag norrut från vår lilla förort till nästa förort där jag skulle träffa min väninna som blev mormor för två veckor sedan. Det var dags för en lunchträff med tillhörande uppdatering om hur det går för den nya, lilla familjen.

Vi satt i över två timmar och diskuterade. Det var en trevlig stund, verkligen och det gladde mig att höra att det  hittills går det relativt bra för den lilla familjen. Knapert har de, men detta var ju väntat. Bebisen växer och verkar utvecklas som han skall, och sover ändå rätt mycket på nätterna.

So far so good…. 

Efter den trevliga lunchträffen åkte jag hem i det soliga, men rätt kyliga vädret. Det var nästa dags för Lillasyster att anlända hem från skolan och strax efter det skulle middagen sättas igång eftersom kvälen var fullspikad med annat.

På kvällen, efter intagen snabbmåltid bestående av bacon och äggröra, åkte Lillasyster och jag till den nya Mellanskolan där hon börjar i höst. Denna marskväll skulle bl.a tillbringas med att gå omkring och bekanta sig med skolan. Lillasyster, som varit en aningen nervös inför denna nya skola, har ju varit vid Mellanskolan förut. Båda hennes äldre syskon har ju gått i samma skolan. Ändå var det roligt för henne att gå runt och dessutom träffa så många andra elever  som hon kände. Hon är verkligen inte den enda femteklassare som byter skola i höst! Och har  följaktligen  ingen orsak till att vara nervös.

Nu är det sena kvällen och dags att knyta sig. Det blev en fullspikad tisdag, men en trevlig sådan. Imorgon, onsdag, kommer värmen till Förorten. Hela +19 har det utlovats! ( Och sedan tillbaka till mera normala vårtemperaturer redan följande dag… I Mellanvästern kastar det tvärt!)

God natt kära läsare!

Lillasyster i hennes party outfit för några veckor sedan då hon skulle ha kompisar på besök att sova över…

Tärningen är kastad…

Denna måndag, denna första vårlovsdag  för min del, satte jag mig i bilen vid elva tiden och körde de 40 kilometrarna  till St.Paul och the Application Support Center.

När jag väl kom dit, tog min tid högst tio minuter och sedan var det bara att köra hem de 40 kilomtrarna igen! Pust alltså! Vad skönt att man inte behöver köra den rundan varje dag!

Anledningen till allt detta körande för så få minuter var att jag hade fått tid att fotograferas och sedan skulle min fingeravtryck tas, endast av högra handen denna gång. Detta  gjordes för mina ansökan att få amerikanskt medborgarskap. Detta var den den första etappen.

Nu börjar väntan på att bli inkallad till intervjun. Under denna intervju skall jag förhöras i amerikansk historia och hur hela riksdagen  och regeringen är uppbyggd. Både på det federala planet och det statliga. Frågor om grundlagen, georgrafin i stora drag och vem som styr landet kommer jag att behöva besvara. Detta kommer jag att plugga till.De flesta av svaren tror jag nog att jag kan, men en del av dem är nog knepigare, så det är nog bäst om jag läser på där.

Den andra delen av intervjun kommer att bestå av prov i det engelska språket. Ironin i detta är dock att USA faktiskt inte har ngt officiellt språk i sin grundlag, så om jag riktigt ville bråka, kunde jag be att få göra intervjun på, varför inte ngt så enkelt som… svenska! Dock tror jag inte att detta skulle gå hem, men försöka kunde man ju…. Om jag dessutom framhävde detta ppå det engelska språket, med officiella termer och allt, kunde de knappast påpeka att jag inte kan språket!

Nu är jag sällan ngn som ställer till med bråk, så då kallelsen kommer, är det nog bara snällt att sätta sig i bilen och åka iväg igen för att göra intervjun. Dock kan det ta tid… Nu skall alla mina papper gås igenom och väntetiden verkar vara enormt lång för denna process. Jag hoppas bli medborgare före nästa presidentval, så att jag får rösta ( för gärna en demokratiskt kvinna. Det finns redan flera som vill ställla upp! Hillary Clinton kanske inte vann i det förra valet, men hon öppnade däremot dörrar för andra kvinnor att våga komma fram ur skrymslen och vrår!) och förhoppningsvis ändra klimatet där på östkusten.

Vi får se….

Under tiden får jag plugga vidare om USAs grundlagar och historia….

 

The Music Man

Löragskvällen avnjöts på allra bästa sätt. Vi gick på amatörteater! Det finns nämligen en teatergrupp, the Glory Players vid kyrkan dit vi hör och de senaste tre månaderna har de jobbat hårt på musikalen Musikmannen ( fri översättning.).

Handlingen utspelar sig i Mellanvästern på 1912. Nämligen i delstaten Iowa, som ligger rakt söder om Minnesota och är grannstat med oss. Tänk er Lilla huset på prärien. Samma slags kläder och samma slags småstäder och jargong. Musikstilen likaså och härlig humor, dans och sång. Till den idylliska småstaden River City ( upphittat. Finns ingen stad med det namnet i Iowa.) kommer försäljaren och skojaren Harold Hill. Han skapar problem i staden, problem som inte ens finns, för att sedan lösa problemen och få större popularitet. Naturligtvis finns det en romans invävd i handlingen också. Harold Hill förälskar sig i innehavaren av stadens bibliotek, Marian och hon har inget som helst intresse av nykomlingen. Till en början i alla fall…

Kyrkan var inte helt fullsatt, men för att vara den femte av sex föreställningar totalt, var vi en hel del som fick ta del av denna fina föreställning igår kväll.

Varken Maken eller jag var med i pjäsen, men vår familj representerades av Sonen, som har skött en del av det tekniska arbetet genom att sköta om strålkastarbelysningen!

I denna makapär åker han nästan ända upp till taket med sin strålkastare och skiner den enligt manuskriptet på skådespelarna under hela den två och en halv timme långa pjäsen.

Här stod han igår kväll, strax innan pjäsen skulle börja.

Nu på söndagseftermiddagen, i skrivande stund faktiskt är han och alla de andra som är med, nästan helt igenom den sjätte och sista föreställningen för den här gången. Det blev verkligen en lyckad musikal och det är bara att gratulera alla som deltagit!