Baskunskaper i det Hawaiiska språket

Det hawaiiska språket var på väg att dö ut, men är nu på väg tillbaka med stormsteg!  Det har funnits befolkning på öarna sedan ca.1000 år tillbaka, men under de senaste två århundradena har engelskan tagit över. Den polynesiska urbefolkningen hade en kung på 1800 talet  ( Kung Kamehameha) som var väldigt intresserad av allt europeiskt, och i synnerhet Storbritannien, viket i sin tur gjorde att engelskan fick ett väldigt stort inflytande. Hawaii var ett kungadöme ända tills USA mer eller mindre tog  över kungadömet och förklarade det en av USAs stater. Detta hände så sent som på 1959!

Nu är språket på väg tillbaka och det lärs ut i lågsdiet igen. Så vitt jag vet är denna språkundervisning inte obligatorisk, men intresset för språket och de polynesiska rötterna är nu stort.

Så gott som alla ortnamn, vägnamn och ställen är på hawaiiska, ( heter det så?) och de är rätt knepiga att uttala, till en början, men när man väl hört namnen uttalas  några gånger är det inte så svårt.

Språket hade inget alfabet förrän den vita mannen kom till öarna och skrev ner det. Det blev ett alfabet med endast 12 bokstäver. Språket är väldigt melodiskt och stor betydelse läggs på vokalerna. Till exempel bokstaven s existerar inte ens. Bokstäverna uttalas annars precis som på svenska!

För att stava Hawaii rätt, skall det egentligen vara Hawai’i och uttalet är ett helt vanligt v i mitten och sedan en kort paus mellan de två sista vokalerna. Ofta förekommer det en accent mellan vokalerna och då uttalas ordet med en liten paus mellan vokalerna. Om ett streck förekommer över en viss vokal, läggs betoningen på denna. Ett O uttalas som svenskan Å, men annars är det bara att prata på!

Här kommer ett smakprov på några ord, fraser och uttryck :

E komo mai – kom in

Aloha kakahiaka- God morgon

Aloha ‘auniala- God eftermiddag

Mauna Loa- stort berg

Mahalo nui loa– tack så mycket

A hui hou kakou- på återseende

Mahalo-tack

Expemepl på olika namn:

Kilauea– vulkanen på den stoa ön som hade utbrott i våras och som pågick i tre månader

Ali’i Drive– även som vårt hotell låg på

Hilo– stad på östra sidan av den stora ön

Kailua Kona– staden som vi besökte och bodde i

 

 

 

God fortsättning!

Julen har vi också  firat. Kanske inte med så mycket pompa och ståt detta år, men dock med julbesök i kyrkan, Svärföräldrarna på julmiddag och den sedvanliga julklappsutdelningen som sig bör.

Inga gäster på besök blev det i år. Maken jobbade ett nattskifte mellan julaftonen och juldagen och en del kontakt mellan Norden och andra sidan Potten blev det också. Ljuvliga teknik! Trots alla dessa år så långt borta från Jakobstad, lyckas jag  fortfarande drabbas av hemlängtan runt juletider. Med den underbara teknikens hjälp, lättas denna hemlängan och det är bara så roligt med täta kontakter OCH att dessa kontakter är möjliga!

Pepparkakor och äkta rågmjölslimpor hör nog julen till fortfarande ävenom sillen och sillsalladen, kålrotslådan och morotslådan fallit bort. Dessa är alla lite för exotiska för mina amerikanska släktniingar.

Dock  njöt vi av julskinkan, potatismoset och annat gott och hade en väldigt trevlig julmiddag på alla sätt och vis!

God fortsättning!

 

Den där Ruby!

Tomtenissen Ruby dök upp igen i och med LillaJul förra helgen. Hon levererade en chockladkalender för att sparka igång månaden december med. Hon gömmer sig här och där och hittar på alla möjliga små bus. Flyttar på sig mitt under dagen då ingen ser och ibland har hon med sig små presenter…

Uppe på spiskanten med en liten present. En svart, mjuk liten hund att gosa med…

Högt, högt uppe i julgranen hade hon bra utsikt över allt som pågår i detta hem.

Ojdå! Hon föll tydligen ner ur julgranen och landade under kudden på soffan. Tomteluvan flög visst av henne också!

Och igår, torsdagen den 6.12 firade hon naturligtvis, som sig bör, självständigheten.

Vi har ju endast kommit en vecka in i  december ännu. Mycket kan hända innan julen är här. Fortsättning och uppdatering av Rubys bus och påhitt lär följa kära läsare….

Pyntat!

Nu har vi jul, här i vårt hus…

Helgens mål var att få hemmet helt julpyntat och se det fick vi! Storstädning frågar ni kanske? Nej, men lite vanlig städning. Storstädning inför julen är ngt som jag länge sedan slutat med. Byte av gardiner inför julen kanske ni undrar? Nej, inte det heller. Äger inte ens julgardiner, fast de säkert finns att köpas.

Julbkaning? Nej, inte ännu, men pepparkakor skall vi nog få till här endera helgen. Som barn bakade vi alltid  pepparkakor på Finlands självständighetsdag den 6.12, men eftersom detta inte är någon helgdag här på andra sidan Potten, blir det bakning av pepparkakor en annan  dag istället.

Granen står så grön och grann i stugan, granen står så grön och grann i stugan….

Tyvärr syns inte jakobstadssymbolerna tro, hopp och kärlek på denna bild, men tro mig, de är upphängda de med och sprider sitt  hemtrevliga, röda sken  som allla andra jular….

  Skandinavien-Minnesota tur/retur på fyra timmar

Nej, vi tog inte Concorden, den har ju som bekant inte gått mellan Frankrike och New York City på ett bra tag. Vi tog bilen, helt enkelt…hit!

Till det blågula  varuhus  som ligger alldeles intill Minneapolis-St.Paul International Airport! Det är inte ofta vi kommer  oss hit. Vi bor en rätt bra bit härifrån och har inte vägarna ofta förbi. Det är heller  inte mycket som finns vid Ikea som vi inte kan få tag på på närmare håll, förutom då viss mat…

Anledningen till dagens besök var den nya sommarstugan som blev vår i måndags. Om ett par veckor hoppas vi på återresa dit och då behöver vi en hel del grejer. Mycket kan vi ta hemifrån, men det är också en hel del som behöver inhandlas: bestick, glas, torkställning, skärbräde, gardiner, kuddar, täcken, osv.

Lillsasyster hade inte varit till Ikea sedan hon var liten och lämnades i Småland för att leka i bollhavet! Hon tyckte det var intressant att gå och se sig omkring och förundrades över alla möbler, bord, stolar, etc, etc som Ikea erbjuder till försäljning.

Hon hittade också Barnens Ikea  och rymdes nätt och jämnt i den här stolen, som barnen hade så velat ha då de var yngre, men som vi faktiskt aldrig inhandlade.

Det hamnade en hel del greer i kundvagnen, och det var så roligt att gå omkring och titta på allt. Ikea kan ju faktiskt vara rätt överväldigande om man inte har en lista, men med listan i hand gick vi runt och prickade av inköpen.

Något som vi ville speciellt titta på var soffor, och mera specifikt då bäddsoffor. Tyvärr hittade vi ingen som vi var så där riktigt förtjust i, så vi får fortsätta att söka med ljus och lykta. Inte för stor, måste gå att bädda ut till en dubbelsäng och så skall den ju vara rätt färg förstås.

Under ett besök på Ikea, är ju att intaga en måltid på restaurangen ett måste. Naturligtvis gjorde vi detsamma efter att vi hade handlat färdigt och kundvagnen var propfull med både ditt och datt.

Jag msåte ju helt enkelt välja de obligatorisk köttbullarna, lingonsylten och potatisen. Lillasyster, som älskar lax, valde deras ugnsstekta lax, medan Maken tog en väldigt skandinavisk räksmörgås. Till efterrätt delade vi tre på en bit dajmtårta och en bit chokladtårta. Mums!  ( Dock måste jag ju nog helt klart säga att mina egna köttbullar är godare än Ikeas, men är det tradition, så är det…!)

Sist men inte minst, gick vi till den lilla mataffären som också  finns och Lillasyster blev eld och lågor när hon såg at det fanns lösgodis att köpa!

– Snälla mamma, kan jag få lösgodis?

Och detta kunde ju inte mamman neka henne eftersom alla våra barn älskar lösgodis och det finns inte normalt här. Lillasyster plockade lyckligt  åt sig en påse  med löfte om att dela med syskonen.

Vilken lyckad utfärd det blev! Jag påpekade också åt Maken att det här med att åka till Ikea har ändrat för min del. Då varuhuset först öppnade här i Tvilingstäderna drabbades jag av en ernom hemlängtan till Finland under besöken där. Det var också märkligt med alla skyltar och namn på svenska, medan personalen talade engelska, precis som på alla andra stället runtom oss. Det passade liksom inte in.

Efter dagens besök kändes det som om vi hade åkte på snabbvisit till Skandinavien under några timmar och sedan satte  oss i bilen och åkte hem till förorten igen, kom vi tillbaka till USA. En märklig känsla, verkligen. Dock drabbades jag inte av hemlängtan denna gång, utan fick mersmak och vill åka tillbaka lite snabbare den här gången. Om inte annat, så endast för att inhandla mera senapssill och lösgodis…!

 

 

Alltid något nytt… blir inte tråkigt på det sättet

Ni som läser och följer denna blogg och kanske också känner mig personligen, vet att jag bott här på andra sidan Potten ett bra tag vid det här laget. Faktiskt längre än vad jag bodde i Jakobstad om sanningen skall fram.

Detta i sin tur gör att det här med kulturchocker mellan sederna och bruket i  Minnesota och sederna och bruket i Jakobstad sällan förekommer. Jag står helt enkelt med varsin fot i vardera kultur. ( anledningen att jag inte jämför med hela USA är att landet är, som ni vet, enormt och kulturen mellan de olika staterna kan variera kraftigt.)

Ibland  händer det fortfarande något som får mig att skaka på huvudet och  försöka  att inte stirra. Något sådant bjöd denna kväll på:

Efter att kvällens Zumbapass på gymet var avslutat gick  jag de många och långa  ( extra långa med trötta Zumbaben…!) trappstegen upp till den övre våningen och damernas omklädningsrum. Eftersom Sonen befinner sig i simabssängen ända till kl.21, hade jag gott om tid att duscha och klä på mig. Tänkte till och med att jag skulle sticka näsan in i bastun för en gångs skull. Vanligtvis gör jag inte det pga av att kvinnor som sitter där invirade i sina handdukar sitter och svettas i den torra värmen. Vatten på stenarna? Nej, naturligtvis inte!

Jag duschade och tog god tid på mig. Tänkte torka av mig i bastun efteråt några minuter och såg fram emot detta. Stängde av duschen, virade in mig i handduken ( som brukligt är!) och stegade mot bastudörren och hoppades att bastun fortfarande var tom.

Tyvärr blev jag besviken. Det satt en kvinna där. Inte invirad i handduken dock, inte naken heller, utan fullt påklädd i en lång bomullskläning och kollade mobilen!! I BASTUN?!

Alltså, nog är vi ju alla uppkopplade på ett eller annat sätt sgs jämnt nuförtiden , men hur många av  er, mina läsare ser till att ni har med era datorskärmar  i bastun av alla ställen?!

Det blev ingen bastu för mig, Jag gick tillbaka till skåpen, hittade mitt, torkade av mig och klädde på mig…

Tydligen har jag inte sett allt detta stora land har att erbjuda ännu… 🤔😉

Kulturkrock?

På bilden ovan syns kvällens middag. En  kombination finländsk korvsoppa och amerikanska biscuits. En till kombination som barnen i detta hem  inte ens riktigt reflekterar över. De är vana med att kocken ( mamman oftast, fast Maken nog  klarar sig hur bra som helst i köket han också… om tiden och jobbet tillät.) blandar kulturerna och att äta finsk soppa med amerikanska tilltugg är inte ngt som de tycker är nämnvärt konstigt.

Mamman har också lärt sig att koka flera, mera typiska amerikanska maträtter, så ibland serveras helamerikanska middagar (jo, det finns faktiskt annat att äta här  än hamburgare gott folk…! 😉) och ibland blir det helt finländska/nordiska maträtter. ( Dock har jag aldrig knåpat ihop Karelska piroger…! Månne de går att knåpa ihop hemma? Någon som försökt? Lär ju inte får tag i dem på ngn matbutik här på andra sidan Potten precis!)

Kulturkrockar  hemma hos oss är vanliga och kanske inte ens så mycket krockar mera heller. Dock har vi en diskussion runt julen som alltid kommer att vara aktuell och det är nämligen denna: barn i USA växer nämligen upp med den helt falska informationen om att självaste JULTOMTEN bor på Nordpolen! Jag informerar milt, men ändå bestämt vareviga jul att de har FEL och att Jultomten faktiskt är bosatt i finska Lappland ochnärmare bestämt i Korvatunturi. Trots att Dottern redan har hunnit bli hela 18 år, har jag fortfarande inte lyckats övertyga våra barn om att så är fallet. Är det ngn som kan hjälpa mig så säg?